El som förbrukas i Sverige är skattepliktig om den inte omfattas av något av de undantag som finns i LSE.
El som förbrukas i Sverige är skattepliktig om inte annat följer av 11 kap. 2 § LSE (11 kap. 1 § LSE). Detta innebär att el som förbrukas utomlands inte är skattepliktig även om den produceras i Sverige.
El kan undantas från skatteplikt av olika skäl, t.ex. hur elen produceras, var den produceras, syftet med förbrukningen och anläggningens installerade effekt. Under nedanstående rubriker redogörs närmare för el som inte är skattepliktig.
El är, enligt 11 kap. 2 § första stycket 1 a–c LSE, inte skattepliktig om elen
För att undantaget från skatteplikt ska gälla måste alla förutsättningar (a–c) vara uppfyllda.
Av 11 kap. 2 § andra stycket 1–3 LSE framgår att vad som anges i första stycket 1 a respektive b om den installerade generatoreffekten ska för el som framställs från
När el framställts från olika energikällor ska de installerade effekterna läggas samman vid bedömningen av förutsättningarna i 11 kap. 2 § första stycket 1 a respektive b LSE. Vid sammanläggningen ska de effekter som anges i andra stycket först räknas om till motsvarande 50 kilowatt installerad generatoreffekt vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1 a respektive b (11 kap. 2 § tredje stycket LSE).
Vid beräkningen av den sammanlagda installerade generatoreffekten som den som framställer elen förfogar över ska alla anläggningar räknas med. För den som t.ex. förfogar över ett reservkraftaggregat ska alltså den effekten räknas med även om elen som framställs i reservaggregatet undantas enligt en annan punkt i 11 kap. 2 § LSE.
En solcellsanläggning med en installerad toppeffekt om 255 kWt och ett vindkraftverk med en installerad generatoreffekt om 125 kW motsvarar var för sig den gräns om 50 kW som gäller för annan installerad generatoreffekt. Det innebär att om en producent t.ex. förfogar över en solcellsanläggning med en installerad toppeffekt om 100 kWt, motsvarar det 19,6 kW annan krafts generatoreffekt (100/255 x 50 = ca 19,6). Om producenten dessutom förfogar över vindkraft med en installerad generatoreffekt om 100 kW, motsvarar vindkraften 40 kW (100/125 x 50 = 40). Den sammanlagda effekten som producenten förfogar över blir då drygt 59 kW (19,6 + 40), vilket alltså medför att elen från båda anläggningarna är skattepliktig (jfr prop. 2015/16:1 s. 345).
Såväl mobila som fasta elproduktionsenheter kan anses utgöra en anläggning. Produktionsenheter som geografiskt och tekniskt är sammanhängande, exempelvis genom att dela generator eller som på annat sätt är sammanhängande, bör vid tillämpningen av undantaget ses som en enda anläggning och inte som flera anläggningar. Motsvarande synsätt bör gälla elproduktionsenheter utan generator. Bedömningen av om produktion ska anses ske i en eller flera anläggningar bör inte påverkas av avtalslösningar som leder till konstlade uppdelningar eller byten av ägandeform (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).
Förekomsten av flera mätpunkter inom anläggningen bör inte påverka bedömningen (jfr prop. 2015/16:1 s. 300).
Med installerad generatoreffekt bör avses generatorns märkeffekt, d.v.s. den effekt som generatorn är konstruerad för (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).
Med nätkoncession avses tillstånd för byggande och användande av en elektrisk starkströmsledning som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).
Undantaget gäller endast den el som förbrukas utan överföring till ett koncessionspliktigt nät. Om en del av den producerade elen matas in på ett elnät är den inmatade andelen av elen skattepliktig. Det är överföringen i sig som bör vara avgörande för om elen är skattepliktig. Skatteplikt föreligger således oavsett om utmatningen sker i syfte att elen ska överföras till en annan uttagspunkt på nätet, att utmatningen sker för att elen ska överlåtas med eller utan ersättning eller att utmatning sker av produktionstekniska skäl (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).
Effekten hos en solcellsmodul benämns "toppeffekt" eller "peak power" och anges i Wp (p=peak) eller på svenska Wt (t=topp). Denna mätenhet används inom solcellsindustrin som standardmått för den tekniska kapaciteten hos solcellsmoduler och uttrycker modulens nominella effekt som bestäms under standardiserade testförhållanden. En solcellsanläggnings kapacitet anges i kWp (kWt) eller MWp (MWt) och är summan av effekten hos de solcellsmoduler som finns i anläggningen (jfr prop. 2015/16:1 s. 345).
El som till lägre effekt än 50 kilowatt utan ersättning överförts av en producent eller en nätinnehavare till en förbrukare som inte står i intressegemenskap med producenten eller nätinnehavaren är inte skattepliktig (11 kap. 2 § första stycket 2 LSE).
En av förutsättningarna för detta undantag från skatteplikt är att elen överförs utan ersättning, d.v.s. utgör s.k. frikraft. Elen anses bli skattepliktig även om förbrukaren endast har betalat en fast årlig ersättning.
El som framställts och förbrukats på fartyg eller annat transportmedel är inte skattepliktig (11 kap. 2 § första stycket 3 LSE).
El som förbrukats för framställning av el är inte skattepliktig (11 kap. 2 § första stycket 4 LSE). Här undantas elproducentens egen förbrukning av el från beskattning.
Undantaget är begränsat till den verksamhet som omfattar framställning av el (jfr prop. 1994/95:54 s. 137). Producentens elförbrukning i annan verksamhet, t.ex. byggnadsverksamhet, ska beskattas.
Kammarrätten har bedömt att elförbrukning för fiskodling hos en elproducent inte är undantagen från skatteplikt (KRNS 1989-01-13, mål nr 7216-1987).
Skatteverket anser att den el som förbrukats vid ett produktionsuppehåll i en kraftvärmeanläggning och som är förknippad med verksamheten för produktion av el ska anses förbrukad för framställning av el. Det har ingen betydelse om denna elförbrukning även är förknippad med den del av verksamheten som avser framställning av värme. Sådan el omfattas därmed av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 4 LSE. Den el som vid ett produktionsuppehåll förbrukats i en enhet eller för en aktivitet som är hänförlig till den del av verksamheten som endast avser framställning av värme kan inte anses ha förbrukats för framställning av el. Sådan el kan därmed inte undantas från skatteplikt med stöd av 11 kap. 2 § 4 LSE.
Med kraftvärmeanläggning avses här en anläggning som normalt används för samtidig produktion av värme och skattepliktig el i en och samma process, när den värme som uppkommer nyttiggörs, även när elverkningsgraden inte är tillräckligt hög för att produktionen ska anses utgöra kraftvärmeproduktion enligt 1 kap. 10 § LSE. Med produktionsuppehåll avses här när varken el eller värme produceras i anläggningen.
Kammarrätten har prövat frågan om el som förbrukats för driftsättande av en ny elproduktionsenhet ska anses nyttiggjord inom rörelse för produktion av el. Elen hade förbrukats för nödvändiga prov och tester av elproduktionsenheten innan denna sattes i drift första gången. Kammarrätten bedömde att den el som förbrukats för driftsättandet inte omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 2 § d EL (KRNS 1990-04-26, mål nr 8009-1988). Domen avsåg visserligen tillämpningen av EL som föregick LSE, men är fortfarande relevant då den aktuella bestämmelsen har överförts till 11 kap. 2 § 4 LSE med endast en språklig ändring (jfr prop. 1994/95:54 s. 137).
Skatteverket har utfärdat allmänna råd om schablonmässig beräkning i vissa fall (SKV A 2017:21 ). Av dessa allmänna råd framgår följande.
Om el som förbrukats för framställning av el ingår i uppmätt bruttoelproduktion bör andelen el som förbrukats för framställning av el beräknas schablonmässigt i följande fall, om inte annat visas.
Om upphettad ånga driver en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator och den återstående värmen i ångan efter ångturbinen nyttiggörs bör 1,5 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el. Om den återstående värmen i ångan efter ångturbinen inte nyttiggörs bör i stället 5 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el.
För vattenkraft bör 1 procent av bruttoelproduktionen anses förbrukad för framställning av el.
I en process där både el och värme framställs samtidigt sker inte all elförbrukning i sådana enheter eller för sådana aktiviteter som är avsedda för enbart elframställning eller enbart värmeframställning. El som förbrukas för framställning av värme omfattas inte av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 4 LSE. Det saknas reglering i lagtext och vägledande uttalanden i förarbetena avseende hur fördelningen av denna gemensamma elförbrukning ska ske.
Skatteverket anser att det saknas stöd för att hävda att en viss fördelningsmetod måste användas vid fördelningen.
Skatteverket anser att det är möjligt för den skattskyldiga att tillämpa t.ex. en meråtgångsmetod. En meråtgångsmetod kan utgå från den meråtgång av el som är nödvändig för att även kunna ta tillvara värme som uppkommer vid elproduktionen. Denna meråtgång av el hänförs då till framställning av värme, medan resterande del av den gemensamma elförbrukningen hänförs till framställning av el. Vid jämförelsen av elförbrukningen i fallet då värmen nyttiggörs med elförbrukningen i fallet då värmen inte nyttiggörs är utgångspunkten att samma mängd el framställs i båda fallen (Skatteverkets ställningstagande Hjälpkraftförbrukning vid kraftvärmeproduktion).
En meråtgångsmetod är i linje med ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen där fördelning av bränsle som förbrukats för samtidig produktion av värme och skattepliktig el hade betydelse för koldioxidskatteavdragets storlek. Det saknades reglering i lag av hur fördelningen av bränslet mellan produktion av el respektive värme skulle göras (RÅ 1992 ref 99).
El är inte skattepliktig om den framställts i ett reservkraftsaggregat och inte har överförts till ett ledningsnät som omfattas av nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (11 kap. 2 § första stycket 5 LSE).
Med reservkraftsaggregat avses aggregat som används för att framställa el vid avbrott i den ordinarie tillförseln av el från utomstående elleverantör eller för driftprov i sådant aggregat (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).
El är, enligt 11 kap. 2 § första stycket 6 a–d LSE, inte skattepliktig om elen
För att undantaget från skatteplikt ska gälla måste alla förutsättningar (a–d) vara uppfyllda.
När el framställs från olika energikällor ska de installerade effekterna läggas samman (11 kap. 2 § tredje stycket).
Eftersom den el som framställs inte är skattepliktig beskattas i stället de bränslen som används för elframställningen med energi- och koldioxidskatt, jfr 6 a kap. 1 § 7 LSE (jfr prop. 2015/16:1 s. 344).