En person kan ändra sitt efternamn genom en enkel stavningsändring som inte förändrar efternamnets uttal. Det betraktas inte som ett byte till ett annat efternamn.
En ändring av efternamnets stavning anses inte som byte till ett annat efternamn. Det är fortfarande fråga om samma efternamn.
Det som är avgörande för om en ansökan om stavningsändring kan godkännas eller inte med stöd av 13 § andra stycket 1 PNL är att det är fråga om en enkel ändring.
Antalet bärare av efternamnet kan vara en del av bedömningen för om namnet motsvarar normalt stavningsbruk.
Bestämmelsen tillämpas i första hand för byte eller tillägg av någon bokstav. Några exempel på enkel stavningsändring är: ”aa” ändras till ”å”, ”ae” till ”ä”, ”oe” till ”ö”, ”ü” till ”y”, ”w” till ”v” eller ”ss” till ”s”.
Om det är fråga om mer omfattande skillnader i stavningen eller en mer avancerad eller komplicerad stavningsändring anses det inte vara en enkel stavningsändring utan ett byte till ett annat efternamn som prövas enligt 14–19 §§ PNL. Detta innebär att utrymmet att förändra efternamnets stavning är begränsat även om ändringen inte påverkar namnets uttal.
Namnen i ett dubbelt efternamn får förenas med bindestreck. Tillägg eller borttag av ett bindestreck mellan namnen i ett dubbelt efternamn anses som en enkel stavningsändring. Däremot tillåter bestämmelsen inte tillägg eller borttag av bindestreck i ett enkelt efternamn, t.ex. Macdonald till Mac-Donald.
Det är heller inte möjligt att ta bort ett bindestreck i ett dubbelt efternamn och sätta ihop namndelarna som exempelvis ändring från Andersson Lind till AnderssonLind. Ett sådant efternamn är inte ett dubbelt efternamn.
När en accent läggs till eller tas bort är som regel inte en stavningsändring, eftersom det påverkar efternamnets uttal. Detsamma gäller ändring av särskiljande tecken, s.k. diakriter, som förekommer i namn med framför allt utländsk anknytning och som ofta har betydelse för namnets uttal. Exempelvis kan ändring av Lundhe till Lundhé inte godkännas eftersom efternamnets uttal ändras.
Bestämmelsen om en enkel stavningsändring tillämpas för alla typer av efternamn oavsett på vilken grund efternamnet har förvärvats. Bestämmelsen tillämpas även för ändring av dubbla efternamn.
Det saknar betydelse om efternamnet har förvärvats med stöd av svensk lag, eller om det har förvärvats enligt utländsk rätt och registrerats i Sverige i samband med att en person inflyttat till Sverige. När efternamnet har utländskt ursprung och det råder osäkerhet om ändringen påverkar namnets uttal kan sökanden tillfrågas om hur det ska uttalas. (KRNG 2017-12-15, mål nr 5189-17, Djidjia till Djidia).
Bestämmelsen om stavningsändring gäller inte för mellannamn. Den som vill ändra stavningen av ett mellannamn måste först omvandla mellannamnet till ett enkelt efternamn eller till en del av ett dubbelt efternamn.
Exempel: stavningsändringar som kan godkännas
Följande stavningsändringar är exempel på enkla ändringar som kan godkännas:
Följande stavningsändringar är exempel på ändringar som inte räknas som enkla och som därför inte kan godkännas:
En person som vill ändra stavningen av sitt efternamn kan göra det genom en ansökan hos Skatteverket (13 § andra stycket 1 PNL). Ansökan är avgiftsfri och det finns inget hinder för upprepade ändringar.
Ansökan om en enkel stavningsändring som inte förändrar namnets uttal kungörs inte, eftersom ansökan inte avser byte av efternamn (jfr 41 § PNL).
Vid byte av ett barns efternamn krävs ibland samtycke av den andra föräldern om denne inte är vårdnadshavare (34 § första stycket PNL). Men eftersom en stavningsändring inte är ett byte till ett annat efternamn krävs inget samtycke. Däremot måste samtycke lämnas av ett barn som fyllt 12 år (46 § första stycket PNL).