Kapitalvinstberäkning

Hur beräknas en kapitalvinst?

Vid en kapitalvinstberäkning drar man av ett omkostnadsbelopp från försäljningsintäkten. Har man sålt värdepapper får man först minska försäljningspriset med utgifter som uppkommit på grund av försäljningen (transaktionsutgifter) t.ex. courtage. Det är viktigt att skilja på transaktionsutgifter och förvaltningsutgifter eftersom förvaltningsutgifter inte ska påverka kapitalvinstberäkningen.

Utgifter för anskaffning och utgifter för förbättring ingår i beräkningen av aktiernas omkostnadsbelopp. Som förbättringsutgift räknas i regel ett s.k. ovillkorat aktieägartillskott som en aktieägare har lämnat till sitt aktiebolag.

Ett villkorat aktieägartillskott kapitalvinstbeskattas separat som en fordringsrätt (RÅ 1988 ref. 65) och räknas därmed inte som en förbättringsutgift för aktien.

Skatteverket anser att en omvandling av ett villkorat aktieägartillskott till ett ovillkorat aktieägartillskott normalt är ett byte, som innebär att det villkorade tillskottet är avyttrat. Värdet på det villkorade aktieägartillskottet vid tidpunkten för omvandlingen får läggas till omkostnadsbeloppet för aktierna i bolaget som en förbättringsutgift. Detsamma gäller omvandling av fordran till ovillkorat aktieägartillskott (Skatteverkets ställningstagande Förluster på fordringar på eget bolag).

De grundläggande bestämmelserna om kapitalvinstberäkning gäller även vid försäljning av aktier t.ex:

• att en förlust måste vara verklig och definitiv
• att man går tillbaka till närmast föregående köp, byte eller jämförligt oneröst fång om man har förvärvat aktierna genom t.ex. arv, gåva testamente eller bodelning
• att delningsprincipen kan bli tillämplig vid försäljning under marknadsvärde.

Genomsnittsmetoden

Vid försäljning av aktier och liknande värdepapper ska man använda genomsnittsmetoden när man beräknar hur stor del av omkostnadsbeloppet som får dras av vid kapitalvinstberäkningen.

Genomsnittsmetoden innebär att man lägger ihop alla anskaffningsutgifter för de aktier man köpt och summan blir aktiernas totala omkostnadsbelopp. Sedan delar man det totala omkostnadsbeloppet med antalet aktier och får då fram ett genomsnittligt omkostnadsbelopp för den aktiesorten.

Beräkningen görs separat för aktier av samma slag och sort. Detta innebär att man räknar omkostnadsbeloppet för exempelvis A-aktier för sig, B-aktier för sig och preferensaktier för sig (48 kap. 7 § IL).

Vid genomsnittsberäkningen använder man de verkliga anskaffningsutgifterna.

Genomsnittsmetoden är således en separat metod skild från schablonmetoden och vid genomsnittsberäkningen kan schablonmetoden inte användas. Vid genomsnittsberäkningen får man istället göra en uppskattning om det finns en okänd anskaffningsutgift (se nedan).

Exempel: genomsnittsberäkning

Pia har köpt 100 aktier i ett bolag (AB A) för totalt 10 000 kr och sen ytterligare 100 aktier för totalt 12 000 kr. Hennes genomsnittliga omkostnadsbelopp blir då 110 kr per aktie (22 000 / 200 = 110).

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110

Om Pia säljer tio av aktierna i AB A drar hon av det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för de sålda aktierna d.v.s. 10 x 110 kr = 1 100 kr. Av det ursprungliga omkostnadsbeloppet återstår totalt 20 900 kr eller 110 kr per aktie.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110
Förs	-10	190	-1 100	20 900	110

En genomsnittsberäkning ska göras vid varje försäljningstillfälle. Om man säljer, köper och säljer en aktiesort under samma beskattningsår måste man göra två genomsnittsberäkningar.

Nyemission

Vid en nyemission får man teckna nya aktier till ett bestämt pris, teckningskursen. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet påverkas på samma sätt som vid ett vanligt köp. Ibland ger bolaget ut interimsaktier (s.k. BTA-aktier) innan nyemissionen har registrerats i aktiebolagsregistret. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att sådana interimsaktier inte är av samma slag och sort som de befintliga aktierna i bolaget (RÅ 1994 ref. 1). Om en aktieägare äger A-aktier i bolaget och får B-aktier genom en nyemission, är B-aktiernas anskaffningsutgift det som aktieägaren betalar vid nyemissionen. A-aktierna behåller då sitt omkostnadsbelopp.

Exempel: nyemission

AB A har beslutat genomföra en nyemission till villkoren N 1:5, 40 kr. Detta innebär att en aktieägare får möjlighet att teckna en ny aktie för varje femtal aktier som han redan äger för 40 kronor per aktie. Pia bestämmer sig för att vara med på nyemissionen och hon tecknar 40 aktier för totalt 1 600 kr.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110
N 1:5, 40 kr	+40	240	+1 600	23 600	98,33

Fondemission

Vid en fondemission ger bolaget ut fler aktier till aktieägarna. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet sjunker eftersom det totala omkostnadsbeloppet ska fördelas på fler aktier.

Om en aktieägare äger A-aktier i bolaget och får B-aktier genom en fondemission, är B-aktiernas anskaffningsutgift noll kr. A-aktierna behåller då sitt omkostnadsbelopp. Är B-aktierna marknadsnoterade vid försäljningen kan man använda schablonregeln för att beräkna omkostnadsbeloppet vid kapitalvinstberäkningen.

Exempel: fondemission

AB A har beslutat genomföra en fondemission till villkoren F 1:2. Detta innebär att en aktieägare får en ny aktie för varje tvåtal aktier som han redan äger utan att betala något. Eftersom Pia äger 240 aktier innebär fondemissionen att hon får ytterligare 120 aktier.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110
N 1:5, 40 kr	+40	240	+1 600	23 600	98,33
F 1:2	+120	360	0	23 600	65,56

Split

Vid en split delas befintliga aktier upp i fler aktier så att värdet av bolagets tillgångar fördelas på fler aktier. Ofta genomförs en split för att börskursen på aktierna ska sjunka.

Exempel: split

AB A beslutar att genomföra en split till villkoren S 4:1. Detta innebär att aktieägarna efter spliten har fyra gånger så många aktier som innan utan att betala något. Eftersom Pia äger 360 aktier före spliten kommer hon att äga 1 440 aktier efter spliten.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110
N 1:5, 40 kr	+40	240	+1 600	23 600	98,33
F 1:2	+120	360	0	23 600	65,56
S 4:1	+1 080	1 440	0	23 600	16,39

Omvänd split

Om t.ex. kursen på bolagets aktier har blivit mycket låg kan bolaget besluta att aktierna ska läggas samman genom en omvänd split.

Exempel: omvänd split

AB A bestämmer att genomföra en omvänd split till villkoren S 1:10. Detta innebär att tio aktier läggs ihop till en aktie. Pia som äger 1 440 aktier innan den omvända spliten kommer bara att äga 144 aktier efter den.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Köp	+100	200	+12 000	22 000	110
N 1:5, 40 kr	+40	240	+1 600	23 600	98,33
F 1:2	+120	360	0	23 600	65,56
S 4:1	+1 080	1 440	0	23 600	16,39
S 1:10	-1 296	144	0	23 600	163,89

Inlösen och återköp

Inlösen och återköp innebär förenklat att bolaget köper aktier från aktieägarna. Dessa händelser hanteras därför inom kapitalvinstsystemet. Inlösen och återköp kan gå till på flera olika sätt. Bolaget kan t.ex. genomföra en split i kombination med en inlösen eller dela ut inlösenrätter/säljrätter till aktieägarna som ger dem en rätt att lösa in ett visst antal aktier.

När bolaget genomför en split i kombination med en inlösen har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att:

• de inlösta aktierna inte är av samma slag och sort som moderaktierna vid tillämpning av genomsnittsmetoden,
• omkostnadsbeloppet ska fördelas mellan inlösenaktierna och de andra aktierna i bolaget och
• fördelningen ska ske med utgångspunkt i aktiernas marknadsvärde vid avskiljandet (RÅ 1997 ref. 43 I).

Från och med den 1 januari 2006 anses inlösenrätter och säljrätter som grundas på aktieinnehav i ett bolag vara anskaffade för noll kronor (48 kap. 13 § IL). Tidigare skulle en viss del av aktiens omkostnadsbelopp flyttas över på inlösenrätterna respektive säljrätterna. Skatteverket meddelade då hur stor del av aktiens omkostnadsbelopp som skulle hänföras till inlösen- respektive säljrätten i ett allmänt råd.

Exempel: inlösen med inlösenrätter

2008 gick JM AB ut med ett erbjudande om att lösa in aktier i bolaget. Varje aktieägare fick en inlösenrätt för varje aktie de ägde i bolaget. Det krävdes 16 inlösenrätter för att lösa in en aktie för 180 kr. Sara ägde 1 000 aktier i bolaget fick 1 000 inlösenrätter. Hon valde att utnyttja av inlösenrätterna och lösa in 62 av sina aktier för 11 160 kr (180 x 62). Hon sålde sina återstående åtta inlösenrätter.

Sara hade köpt sina aktier för totalt 125 000 kr. Hennes genomsnittliga omkostnadsbelopp var därmed 125 kr per aktie. De 62 aktier som hon löste in ska redovisas som en vanlig aktieförsäljning i deklarationen. Hon tog upp en försäljningsintäkt på totalt 11 160 kr och gjorde avdrag för ett omkostnadsbelopp med 7 750 kr (62 x 125). Hennes vinst på aktieförsäljningen blev 3 410 kr. Inlösenrätterna anses vara anskaffade för 0 kr eftersom de grundas på hennes aktieinnehav i bolaget. Den ersättning som Sara fick när hon sålde de åtta inlösenrätterna redovisade hon som en ren kapitalvinst (48 kap. 13 § IL).

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+1 000	1 000	+125 000	125 000	125
Inlösen	-62	938	- 7 750	117 250	125

Exempel: inlösen med inlösenrätter gamla regler

1999 gick Investment AB Öresund ut med ett erbjudande om att lösa in var åttonde aktie i bolaget för 250 kr per aktie. För varje aktie i Öresund fick aktieägaren en inlösenrätt och det krävdes åtta inlösenrätter för att lösa in en aktie.

Bea som ägde 5 000 aktier i Öresund fick 5 000 inlösenrätter. Öresundsaktierna hade hon köpt för 750 000 kronor (150 kronor per aktie). Enligt RSV S 1999:19 skulle 4 procent av aktiernas omkostnadsbelopp föras över till inlösenrätterna. Omkostnadsbeloppet för Beas inlösenrätter blev därför 30 000 kronor (750 000 x 4 %) eller 6 kronor per inlösenrätt. Bea valde att acceptera erbjudandet och hon löste in 625 aktier. Hon fick 156 250 kronor (625 x 250 kronor) i ersättning för de inlösta aktierna. Efter det att 4 procent (30 000 kr) av aktiernas omkostnadsbelopp hade förts över till inlösenrätterna var det återstående omkostnadsbeloppet 720 000 kronor (eller 144 kronor per aktie). Omkostnadsbeloppet för de 625 inlösta aktierna uppgick till 90 000 kronor (625 x 144 kronor).

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+5 000	5 000	+750 000	750 000	150
Inlösenrätter		5 000	-30 000	720 000	144
Inlösen	-625	4 375	-90 000	630 000	144

När Bea beräknade sin kapitalvinst för de inlösta aktierna fick hon avdrag med både det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för de inlösta aktierna (90 000 kr) och omkostnadsbeloppet för de inlösenrätter som hon utnyttjade (30 000 kr). Hennes kapitalvinst blev då 36 250 kronor (156 250 – 90 000 – 30 000).

Exempel: split i kombination med inlösen

I maj år 2005 genomförde SKF en split 5:1 i kombination med en obligatorisk inlösen. Per hade 100 B-aktier i SKF som han hade köpt för 100 kr per aktie (totalt 10 000 kr). Efter spliten hade han 400 B-aktier och 100 inlösenaktier i SKF. Enligt SKV A 2005:12 ska 8,2 procent av omkostnadsbeloppet (8,2 % x 10 000 = 820 kr) hänföras till inlösenaktierna och resterande 91,8 procent (91,8 % x 10 000 = 9 180 kr) till de kvarvarande aktierna i SKF. Försäljningsintäkten för de 100 inlösenaktierna var 2 500 kr (25 x 100). Per gjorde avdrag för 820 kr (8,20 x 100) och redovisade en vinst i deklarationen för taxeringsåret 2006 med 1 680 kr (2 500 – 820). De 400 kvarvarande aktierna i SKF hade efter spliten ett totalt omkostnadsbelopp på 9 180 kr eller 22,95 kr per aktie.

SKF B

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+10 000	10 000	100
Split	+300	400	-820	9 180	22,95

SKF B Inlösenaktie

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Split	+100	100	+820	820	8,20
Försäljning	-100	0	-820	0

Avknoppning, fission och Lex Asea-utdelning

När ett bolag lämnar utdelning till sina aktieägare ska denna utdelning normalt beskattas. En s.k. Lex Asea-utdelning innebär att verksamheten i ett bolag delas upp genom att bolaget delar ut aktier i ett dotterbolag till sina aktieägare. Ibland kallas den här formen av utdelning även för avknoppning eller fission. Beskattningen av utdelningen av andelar kan skjutas upp i vissa fall (42 kap. 16−16 a §§ IL) . I stället ska moderaktiens omkostnadsbelopp fördelas mellan aktierna i moderbolaget och de utdelade aktierna i dotterbolaget (48 kap. 8 § IL). Man utgår normalt från aktierna i moderbolaget. Om kursen på dessa aktier sjunker med exempelvis 40 procent på grund av utdelningen, ska 40 procent av det genomsnittliga omkostnadsbeloppet föras över till de utdelade dotterbolags­aktierna. I undantagsfall kan fördelningen göras på annat sätt (prop. 1990/91:167 s. 21 f. och s. 27). Skatteverket kan på begäran utfärda allmänna råd om fördelningen.

Även om aktieägaren skulle ha sålt moderaktierna efter avstämningsdagen men innan utdelningen har betalats ut, ska omkostnadsbeloppet proportioneras eftersom aktieägaren har fått de utdelade aktierna på grund av innehavet av aktierna i moderbolaget. Detsamma gäller för den som sålt aktierna i moderbolaget före avstämningsdagen men behållit rätten till utdelning.

Om någon skulle ha köpt rätten till utdelning av aktier i dotterbolaget, blir den ersättning som han betalade för rätten, anskaffningsutgift för aktierna. Har han köpt rätt till flera utdelningar ska ersättningen fördelas mellan dessa utdelningstillfällen. Anskaffningsutgiften för de utdelade aktierna blir den del av ersättningen som avser rätten till just detta utdelningstillfälle (42 kap. 13 § IL).

Exempel: avknoppning, fission och Lex Asea-utdelning

1991 delade Asea AB ut aktierna i sitt dotterbolag Incentive AB. För en aktie i Asea fick aktieägarna en aktie i Incentive. Sara hade 100 aktier i Asea som hon hade köpt för totalt 40 000 kronor. Hon fick 100 aktier i Incentive vid utdelningen.

Anskaffningsutgiften på de utdelade aktierna i Incentive skulle vara 35 procent av omkostnadsbeloppet för aktierna i Asea (RSV:s meddelande, dnr 17670-91/D19). För Saras del innebar det att 14 000 kr (40 000 x 35 %) av omkostnadsbeloppet flyttades från aktierna i Asea till aktierna i Incentive. Det kvarvarande omkostnadsbelopp för aktierna i Asea blev 65 procent av det tidigare omkostnadsbeloppet vilket innebar 26 000 kronor (40 000 x 65 %) för Saras del.

ASEA

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+100	100	+40 000	40 000	400
Utdelning		100	-14 000	26 000	260

Incentive

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Utdelning	+100	100	+14 000	14 000	140

Uppdelning (partiell fission)

En partiell fission är en omstrukturering där ett företag överlåter tillgångarna i en eller flera verksamhetsgrenar till ett annat företag, men behåller minst en verksamhetsgren själv (38 a kap. 2 § IL). Ersättningen ska vara marknadsmässig och lämnas till ägarna i det överlåtande företaget, antingen i form av andelar i det övertagande företaget eller i form av pengar. Ersättningen till andelsägarna ska behandlas som utdelning, men om den ges i form av andelar i det övertagande företaget ska den inte beskattas (42 kap. 16 b § IL). Istället ska omkostnadsbeloppet för andelarna i det överlåtande företaget fördelas mellan dessa andelar och de mottagna andelarna. Fördelningen ska i princip ske på samma sätt som vid en avknoppning enligt de s.k. Lex Asea-reglerna (48 kap. 18 a § IL).

Om en ägare i det överlåtande företaget äger andelar av samma slag och sort som de mottagna andelarna vid tidpunkten för den partiella fissionen (gamla andelar) eller förvärvar sådana andelar efter den partiella fissionen (nya andelar), ska avyttringar anses ske i följande ordning (48 kap. 18 b § IL).

1. gamla andelar
2. mottagna andelar
3. nya andelar

Om de mottagna andelarna inte är marknadsnoterade ska de inte anses vara av samma slag och sort som andra andelar i det övertagande företaget när man beräknar det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för andelarna (48 kap. 18 c §). Detsamma gäller för andelar som är kvalificerade enligt 57 kap. 7–7 b §§ IL. Om det överlåtande företaget är ett fåmansföretag tillämpas även särskilda regler för kvalificerade andelar vid partiell fission.

Utskiftning från ekonomisk förening

Under vissa förutsättningar kan en ekonomisk förening ombildas till ett aktiebolag utan några omedelbara skattekonsekvenser (42 kap. 20 § IL). Har man fått aktier genom sådan utskiftning övertar de mottagna aktierna andelens anskaffningsutgift (48 kap. 9 § IL).

Okänd anskaffningsutgift

Genomsnittsmetoden innebär att aktieägaren beräknar omkostnadsbeloppet utifrån sina utgifter och förändringar i innehavet. Den som får aktier genom benefikt fång, t.ex. ärver aktier, får överta den avlidnes omkostnadsbelopp som sin anskaffningsutgift för de ärvda aktierna (44 kap. 21 § IL). För benefika fång kan det vara svårt att känna till överlåtarens omkostnadsbelopp. Om man kan göra sannolikt när aktierna ursprungligen köptes kan en uppskattning göras utifrån prisnivån på aktien vid denna tidpunkt (prop. 1975/76:180 s. 157). Då måste man också ta hänsyn till senare aktiehändelser som har påverkat omkostnadsbeloppet och aktieinnehavet, t.ex. emissioner, splitar och Lex Asea-utdelningar. Beträffande nyare förvärv går det att få fram förvärvstidpunkten genom sitt kontoförande institut (bank) om man har värdepapperskonto (VP-konto) alternativt depåbank eller fondkommissionär om man har depåkonto. Med hjälp av förvärvstidpunkten kan sen anskaffningsutgiften uppskattas med ledning av kursen den dagen. För äldre innehav får en bedömning göras från fall till fall. Om innehavet är mycket gammalt kan anskaffningsutgiften vara mycket låg. I de allra flesta fall bör dock något belopp ha betalats för aktierna.

Istället för att använda genomsnittsmetoden för att beräkna omkostnadsbeloppet kan det i vissa fall vara fördelaktigt för aktieägaren att använda schablonmetoden. Genomsnittsmetoden och schablonmetoden går inte att kombinera vid beräkningen av ett omkostnadsbelopp utan det är antingen den ena eller den andra metoden som ska användas.

Övergångsbestämmelser

För aktier som inte är marknadsnoterade vid avyttringen och som förvärvats före den 2 april 1971 får anskaffningsutgiften beräknas enligt en äldre övergångsbestämmelse (4 kap. 76 § lag (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelag (1999:1229) (ILP)). Anskaffningsutgiften får bestämmas till tre fjärdedelar av det värde till vilket andelen skulle ha tagits upp till vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt år 1976. Om aktierna var marknadsnoterade vid 1975 års utgång får man istället ta upp två tredjedelar av deklarationskursen vid utgången av år 1975, som anskaffningsutgift. Aktier och andelar värderades det året till 100 procent av noterad kurs.

Schablonmetod

För marknadsnoterade delägarrätter finns en alternativ regel för beräkning av omkostnadsbeloppet. Omkostnadsbeloppet får bestämmas till 20 procent av försäljningspriset efter avdrag för försäljningsutgifter (48 kap. 15 § IL). Deklaranten får själv avgöra om han vill tillämpa schablonmetoden istället för genomsnittsmetoden (se ovan).

Regeln gäller för marknadsnoterade delägarrätter utom optioner och terminer. Den gäller inte heller för teckningsrätter, fondaktierätter, inlösenrätter och säljrätter som innehavaren fått på grund av innehav av aktier, konvertibler eller liknande i bolaget (RÅ 2002 ref. 92). Däremot får man använda schablonregeln på teckningsrätter, fondaktierätter, inlösenrätter och säljrätter som man har köpt.

Schablonregeln får användas vid beräkning av omkostnadsbeloppet vid avyttring av andelar som avnoterats på grund av inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs (48 kap. 15 § andra stycket IL).

Trots att man har använt schablonmetoden vid en delförsäljning ska det totala omkostnadsbeloppet minskas med det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för de sålda aktierna (prop. 1975/76:180 s. 157, prop. 1989/90:110 s. 426 och s. 456). Detta kan innebära att det sammanlagda omkostnadsbelopp som dras av vid kapitalvinstberäkningarna för ett visst slag av aktier kan överstiga det verkliga omkostnadsbeloppet för aktierna. Det ligger dock i schablonmetodens konstruktion och förekommer också vid försäljning av hela innehavet.

Exempel: schablonregeln

Carin köper 10 aktier för totalt 200 kr eller 20 kr per aktie. Hon säljer en aktie för 110 kr. Hon drar av 20 % av 110 kr = 22 kr som omkostnadsbelopp. Vid ett senare tillfälle säljer hon ytterligare en aktie för 90 kr.

När man beräknar aktiernas genomsnittliga omkostnadsbelopp, ska det totala omkostnadsbeloppet på 200 kr minskas med det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för andelen (20 kr) trots att schablonregeln användes vid kapitalvinstberäkningen. Resterande omkostnadsbelopp (180 kr) delas på de 9 aktier som finns kvar efter försäljningen och det genomsnittliga omkostnadsbeloppet blir därför fortfarande 20 kr för aktierna.

Händelse	antal +/-	totalt antal	Inköpspris+/- utnyttjat omkostnadsbelopp	Totalt omkostnadsbelopp	Genomsnittligt omkostnadsbelopp
Köp	+10	10	+200	200	20
Försäljning	-1	9	- 20	180	20

Skatteberäkning och kvittningar

Huvudregeln är att en kapitalvinst är skattepliktig i sin helhet, medan endast 70 procent av en kapitalförlust är avdragsgill. Denna avdragsbegränsning avser varje affär för sig. Om två försäljningar gjorts samma år, den ena med vinst och den andra med förlust, är förlusten bara avdragsgill till 70 procent. Från denna huvudregel finns flera undantag. Kapitalvinster och förluster på onoterade andelar, som inte är kvalificerade, ska reduceras till fem sjättedelar. Speciella regler gäller även vid beräkning av kapitalvinst på kvalificerade andelar.

Speciella kvittningsregler finns också. Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier får dras av i sin helhet från vinster på motsvarande tillgångar (48 kap. 20 § IL, prop. 1989/90:110 s. 431–432). Kapitalförluster på onoterade andelar däremot ska först kvoteras till fem sjättedelar innan de får kvittas mot vinster på onoterade andelar, också kvoterade till fem sjättedelar, eller mot vinster på marknadsnoterade delägarrätter (48 kap. 20 § IL). För kvalificerade andelar gäller dock att kapitalförluster endast ska dras av till två tredjedelar. En kapitalförlust kan även kvittas mot återföring av investeraravdrag. Förlust som inte kan kvittas mot en kapitalvinst kvoteras enligt huvudregeln till 70 procent (48 kap. 24 § IL).

Kompletterande innehåll

• Mer information om när ett värdepapper anses vara marknadsnoterat enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen hittar du på sidan Begreppet marknadsnoterad.