Förvaltning av investeringsfonder

Begreppet särskilda investeringsfonder

Enligt bestämmelsen i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML gäller den förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 135.1 g mervärdesskattedirektivet. Av artikeln framgår att från skatteplikt undantas förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaten. Det innebär att det finns ett visst utrymme för en medlemsstat att definiera vilka fonder som ska omfattas av undantaget. Det får dock inte strida mot bestämmelsens syfte.

Omsättning som utgör värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet undantas från skatteplikt. Med värdepappershandel förstås bland annat förvaltning av värdepappersfonder och specialfonder. Skatteverket anser att eftersom det inte uttryckligen anges i 3 kap. 9 § första stycket 1 ML vad som menas med verksamhet som är jämförlig med värdepappershandel, så ska begreppet ”därmed jämförlig verksamhet” i 3 kap. 9 § första stycket 1 ML tolkas direktivkonformt. Detta innebär att även förvaltning av sådana fonder som EU-domstolen bedömt omfattas av undantaget ska omfattas av det svenska undantaget från skatteplikt. Skatteverket anser därför att om följande fyra kriterier är uppfyllda är det fråga om en sådan särskild investeringsfond som kan omfattas av undantaget från skatteplikt:

• Fonden sammanför kapital från flera investerare.
• Delägarna står risken för investeringen.
• Fondens tillgångar placeras utifrån principen om riskspridning.
• Fonden står under särskild statlig tillsyn.

Exempel: entrélösningar

Omplaceringar som ett försäkringsbolag gör av kapitalet i en enskild persons fondförsäkring (s.k. entrélösningar) utgör inte förvaltning av en särskild investeringsfond, eftersom de avser en enskilds persons kapital och inte kapital som sammanförts från flera investerare. Sådana omplaceringar utgör i stället skattepliktig förvaltning av värdepapper (jfr RÅ 2006 not. 77).

Rättsfall: direkt effekt kan åberopas om nationella bestämmelser strider mot syftet

EU-domstolen har uttalat sig om begreppet “särskilda investeringsfonder” i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. Enligt domstolen kan detta begrepp omfatta fonder med fast aktiekapital bildade på bolagsrättslig grund. När medlemsländerna fastställer vilka fonder som ska omfattas är de skyldiga att iaktta det syfte som eftersträvas med undantaget från skatteplikt samtidigt som principen om skatteneutralitet ska säkerställas. Artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet har direkt effekt och kan åberopas som stöd för att nationella bestämmelser som påstås strida mot artikeln inte ska tillämpas (C-363/05, JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust och The Association of Investment Trust Companies).

Rättsfall: pensionskassa kan utgöra en särskild investeringsfond

EU-domstolen har uttalat att undantaget i artikel 135.1 g mervärdesskattedirektivet ska tolkas så att pensionskassor kan omfattas av denna bestämmelse när de finansieras av de personer som ska få pensionerna utbetalda, när sparmedlen investeras utifrån en princip om riskspridning och när investeringsrisken bärs av pensionskunderna. Det saknar betydelse vid bedömningen ifall avgifterna betalas in av arbetsgivaren, att avgifterna storlek beror på kollektivavtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare. Det saknar också betydelse att de sätt som pensionen betalas ut på kan variera, att avgifterna ger rätt till avdrag enligt bestämmelserna om inkomstskatt eller att det är möjligt att komplettera pensionen med ett underordnat försäkringsinslag (C-464/12, ATP PensionService A/S).

Rättsfall: fond för placering av tjänstepensionsplans tillgångar utgör inte en särskild investeringsfond

En investeringsfond i vilken en tjänstepensionsplans tillgångar sammanförs omfattas inte av begreppet särskilda investeringsfonder enligt EU-domstolen. Motiveringen till det är att de som är anslutna till denna plan inte står risken för hur fonden förvaltas och att arbetsgivarens inbetalningar till tjänstepensionsplanen utgör ett sätt för denne att uppfyllda sina skyldigheter enligt lag gentemot sina anställda (C-424/11, Wheels Common Investment Fund Trustees m.fl.)

Rättsfall: ett bolag som investerar i fastigheter kan vara en investeringsfond

EU-domstolen har prövat om ett investeringsbolag i vilket kapitalet sammanförs från fler än en investerare för att köpa, äga, förvalta och sälja fastigheter i syfte att uppnå vinst kan omfattas av undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder. Domstolen meddelade att bestämmelsen (artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet) ska tolkas så att sådana investeringsbolag som avses i målet kan vara ”särskilda investeringsfonder” och därmed omfattas av undantaget. Detta gäller dock bara om den berörda medlemsstaten underkastat bolagen en särskild statlig tillsyn. Vidare meddelade domstolen att begreppet ”förvaltning” inte avsåg den faktiska förvaltningen av fastigheterna i en särskild investeringsfond (C-595/13, Fiscale Eenheid X).

Rättsfall: kommanditbolag utgjorde inte sådan investeringsfond

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansåg att en fond inte var en sådan investeringsfond som avses i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Fonden var organisatoriskt utformad som ett kommanditbolag, den stod inte under Finansinspektionens tillsyn och den bedrev verksamhet inom private equity-området – alternativa investeringar (RÅ 2010 not. 42).

Begreppet ”förvaltning” av investeringsfonder

EU-domstolen har fastslagit att begreppet ”förvaltning” av särskilda investeringsfonder som avses i direktivet (artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet) är ett självständigt unionsrättsligt begrepp vars innehåll medlemsstaterna inte får ändra. De tjänster som tillhandahålls ska avse de specifika och väsentliga beståndsdelarna i förvaltningen av de särskilda investeringsfonderna för att omfattas av undantaget. Förutom portföljförvaltning omfattas administrering av fonden. Rena materiella eller tekniska tillhandahållanden omfattas däremot inte av undantaget. Tjänster som avser administrativ förvaltning och bokföring för fonder som tillhandahålls fonden av en tredje man omfattas av begreppet, förutsatt att de vid en helhetsbedömning utgör en avgränsad enhet och de är specifika och väsentliga för förvaltningen av de särskilda investeringsfonderna (C-169/04, Abbey National, punkterna 64, 70–72).

Skatteverket anser att undantaget från skatteplikt för förvaltning av särskilda investeringsfonder ska tillämpas oberoende av vem som tillhandahåller tjänsterna. Undantaget är därför tillämpligt på tjänster som en fondförvaltare köper in under förutsättning att tjänsterna är sådana som avses i undantaget. Undantaget avser både själva förmögenhetsförvaltningen och sådana administrativa tjänster som är specifika och väsentliga för förvaltningen av fonden. Driften av de tillgångar som fonden har investerat i omfattas inte av undantaget, d.v.s. den faktiska verksamhet som bedrivs med de tillgångar som fonden äger.

Rättsfall: placeringsrådgivning omfattas av begreppet

EU-domstolen har uttalat att placeringsrådgivning rörande överlåtbara värdepapper från tredje man till ett kapitalförvaltningsbolag som förvaltar en särskild investeringsfond omfattas av begreppet ”förvaltning av särskilda investeringsfonder” (C-275/11, GfBk).

Skatterättsnämndens förhandsbesked om förvaltning av investeringsfonder

Skatterättsnämnden har i ett antal förhandsbeskedsärenden behandlat frågor om undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder. Ärendena har behandlat frågor såsom administrativa tjänster till fondförvaltare och tillhandahållande respektive förvärv av tjänster av fondförvaltare. Nedan finns korta referat av dessa förhandsbesked.

Administrativa tjänster till fondförvaltare var undantagna från skatteplikt

Skatterättsnämnden har i tre olika förhandsbesked prövat om olika administrativa tjänster till fondförvaltare ska anses utgöra sådan förvaltning av investeringsfonder som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Samtliga tre förhandsbesked meddelades samma dag. Av dessa framgår att Skatterättsnämnden anser att rättsläget har förändrats genom EU-domstolens mål C-169/04, Abbey National. Begreppet förvaltning ska ges en mer vidsträckt innebörd än tidigare. Undantaget från skatteplikt omfattade därför sökandebolagens tillhandahållande av tjänster som avsåg fondadministration (uppföljning av värdepapperstransaktioner, avstämning av kassa och depå, avkastningskontroll och beräkning, portföljhantering och systemförvaltning), tjänster som utfördes mot fondandelsägare (bl.a. verifiering och betalning, andelsbyten, standardrapportering och systemförvaltning), administrativa tjänster som avsåg investeringsfonder (värdepappersadministration, rapportering till fondbolaget, tillhandahållande av underlag och information för rapportering till Finansinspektionen och andra myndigheter samt löpande redovisning) samt back office-tjänster avseende investeringsfonder (SRN 2007-03-27).

Konsultbolags tjänster avsåg sådana funktioner som var specifika och väsentliga för förvaltningen

Skatterättsnämnden har ansett att ett konsultbolags tjänster till fondbolag rörande regelefterlevnad och riskhantering var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Konsultbolaget tog genom uppdragsavtal ett helhetsansvar för att fondbolagen skulle upprätthålla sina funktioner gällande regelefterlevnad och riskhantering. Enligt nämnden kunde tjänsterna hänföras till funktioner som utgjorde en avgränsad enhet och som var specifika och väsentliga för förvaltningen av de särskilda investeringsfonderna (SRN 2012-11-01, dnr 8-12/I).

Vissa avgifter från kapitalförvaltare var skattefria och vissa var skattepliktiga

Skatterättsnämnden har prövat en fråga om de olika avgifter (fondavgift, försäljningsavgift, extra avgift) som ett kapitalförvaltande bolag tog ut från kunderna och från de värdepappersfonder som det förvaltade, var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Skatterättsnämnden ansåg att den fondavgift som sökanden tog ut av fondbolaget med högst 1,25 procent av fondens värde avsåg ersättning för en sådan förvaltningstjänst som var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Försäljningsavgiften som sökanden tog ut av kunden/fondandelsinnehavaren med högst 2 procent av andelens värde vid försäljning avsåg ersättning för tjänster i form av försäljning av andelar i värdepappersfonder. Detta var sådan värdepappershandel som omfattades av undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML. Den extra avgift som sökanden tog ut av kunder/fondandelsinnehavare i enlighet med fondbolagets särskilda förvaltningsmodell beroende på kundens val av placeringsstrategi, omfattades däremot inte av undantaget. Enligt Skatterättsnämnden utgjorde denna tjänst en rådgivningstjänst, som inte omfattades av bolagets fondförvaltning. Tjänsten utgjorde heller inte en sådan bank- och finansieringstjänst som avses i 3 kap. 9 § ML (SRN 2003-01-09).