Partsinsyn

Partsinsyn innebär att en part har rätt att ta del av uppgifter i ett ärende

En part har rätt att ta del av allt material som har tillförts ett ärende (10 § FL). Syftet är att man som part ska kunna få en fullständig insyn i allt beslutsunderlag i form av handlingar och annat utredningsmaterial. Denna grundläggande rättighet är nödvändig för att parten under handläggningens alla stadier ska kunna bevaka sina intressen i sitt ärende genom att exempelvis bemöta påståenden och komplettera utredningsmaterialet. Partsinsynen kan också användas för att kontrollera att handläggningen sker på ett korrekt sätt.

Allt material som har tillförts ärendet omfattas av partsinsynen

Rätten att ta del av det som tillförts ärendet gäller allt material, d.v.s. såväl allmänna handlingar som övriga handlingar som tillhör ärendets handläggning. Detta innebär att en part har rätt att ta del av t.ex. uppgifter som Skatteverket själv har dokumenterat enligt 27 § FL. Det avgörande är om materialet har tillförts ärendet eller inte.

Ordet ”tillförts” ska inte tolkas bokstavligen som att varje handling som faktiskt finns i akten ska anses tillförd ärendet. En part som begär att få ta del av akten kan alltså inte göra anspråk på att allt som förvaras i akten utan vidare ska visas upp. Skatteverket kan finna att t.ex. en minnesanteckning såsom en arbetspromemoria inte har ”tillförts ärendet” i den mening detta uttryck har i 10 § FL. Därför är det ofta lämpligt att hålla de handlingar som tillförs ärendet avskilda från annat material.

Även om det alltså ytterst är Skatteverket som avgör om och när en (icke allmän) handling har sådan betydelse för ett beslut att den ska tillföras ärendet, så bör det understrykas att ändamålet med 10 § FL är att garantera parter en så vidsträckt insyn som möjligt. Uppgifter som är av betydelse för avgörandet av ett beslut i ärendet ska därför alltid tillföras. Muntliga upplysningar och Skatteverkets egna iakttagelser ska dokumenteras och anteckningarna ska tillföras ärendet om upplysningarna eller iakttagelserna har betydelse för avgörandet av ett beslut i ärendet. Likaså ska föremål som har betydelse för ett avgörande tillföras ärendet.

Bestämmelsen om partsinsyn gäller i alla slags ärenden

Principen om partsinsyn har av Högsta förvaltningsdomstolen ansetts så central att den utgör en allmän rättsgrundsats, som i princip gäller oberoende av särskilt författningsstöd. Även i ärenden som föll utanför den tidigare gällande förvaltningslagens tillämpningsområde har det ansetts finnas en rätt till partsinsyn, se RÅ 1994 ref. 79 och RÅ 2001 ref. 27 (prop. 2016/17:180 s. 78).

Rätten till partsinsyn enligt 10 § FL gäller i alla slags ärenden och under hela handläggningstiden. Den tidigare begränsningen till ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild har tagits bort.

Bestämmelserna om partsinsyn tar primärt sikte på pågående ärenden (se prop. 1979/80:2 del A s. 335). Den enskilda kan dock även ha rätt till partsinsyn i ett avslutat ärende, om hen har beaktansvärda motiv för sin begäran (se RÅ 1995 ref. 28, RÅ 2001 ref. 27 och HFD 2014 not. 44). Exempel på beaktansvärda motiv kan vara när den enskilda haft behov av det begärda materialet för att kunna ta till vara sin rätt i en pågående eller en planerad process som har samband med det avslutade ärendet.

En begäran ska hanteras skyndsamt

En parts begäran om att ta del av handlingarna i sitt ärende ska handläggas i enlighet med de allmänna bestämmelserna om myndigheternas serviceskyldighet och utgångspunkten för ärendehandläggningen som finns i 6 och 9 §§ FL. Det innebär bl.a. att en sådan begäran ska handläggas skyndsamt, på samma sätt som när en begäran grundas på tryckfrihetsförordningens bestämmelser (se t.ex. JO 1999/2000 s. 332).

JO har funnit att en hand­lägg­ningstid på cirka sex veckor inte är acceptabel när det gäller att tillgodose en begäran om partsinsyn. I ärendet uttalade JO också att det förhållandet att parten muntligen hade fått information om ärendet inte utgjorde något godtagbart skäl för att låta handläggningen av en begäran att ta del av handlingar dra ut på tiden (JO:s beslut 2009-01-30, dnr 4954-2007).

Begränsningar i partens insynsrätt

Skatteverket har rätt att vägra lämna ut uppgifter till en part om det med hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs (10 kap. 3 § OSL och 10 § sista meningen FL).

Huvudregeln är dock att sekretess inte hindrar en part att ta del av handlingarna i ett ärende. När Skatteverket vägrar att lämna ut uppgifter till en part måste verket på något annat sätt upplysa parten om vad materialet innehåller i den mån det behövs för att hen ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. Om denna upplysningsskyldighet ska fullgöras muntligt eller skriftligt måste Skatteverket avgöra utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Sekretess hindrar aldrig att parten tar del av beslut i ärendet (10 kap. 3 § andra stycket OSL).

Ska reglerna om partsinsyn eller tryckfrihetsförordningens regler användas?

Vilket regelsystem som ska tillämpas får avgöras utifrån den framställning som den enskilda har gjort. JO har i ett ärende behandlat Försäkringskassans handläggning av en parts begäran att få ta del av handlingarna i sin akt. JO anförde bl.a. följande:

Rätten för part att ta del av material i sitt ärende följer, såvitt gäller allmänna handlingar som inte skall hållas hemliga, redan av TF:s regler om allmänna handlingars offentlighet. Reglerna om partsinsyn omfattar emellertid även handlingar som ännu inte nått det stadium i handläggningen då de blir att anse som allmänna hand­lingar. De omfattar enligt huvudregeln även hemliga hand­lingar. Dessutom avser de utredningsmaterial av annat slag än handlingar. (…) Oavsett vilket regel­system som skall tillämpas skall myndigheten behandla en framställning om att få kopior av handlingar skyndsamt. Enbart det förhållandet att den som gjort framställningen är part i ärendet är givetvis inte skäl att ansökan skall behandlas med mindre skyndsamhet än om han inte är part (JO 2003/04 s. 389).

Särskilt om partsinsyn i vissa ärenden

När en begäran om informationsutbyte kommer från annat land innebär det att det hos Skatteverket uppkommer två ärenden: ett handräckningsärende och ett skatteutredningsärende. Den som utredningen avser är inte part i handräckningsärendet men däremot i skatteutredningsärendet och har därför rätt till partsinsyn i endast detta ärende.

När Skatteverket har förelagt någon annan än den som uppgifterna gäller att lämna uppgift som behövs för kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet, ett s.k. tredjemansföreläggande gäller samma sak. Den som informationen begärs om är då inte part i ärendet där tredjemansföreläggandet skickats ut och har därför inte rätt till insyn i ärendet om tredjemansföreläggande. Däremot har hen rätt att få ut uppgifterna om och när de förts över till skatteutredningsärendet.

I ärenden om utbetalning för rot- och rutarbeten (8 § HUSFL) är det utföraren som är part. Köparen av tjänsten har däremot inte ställning som part och har därför inte heller någon rätt till partsinsyn i utbetalningsärendet (se KRNS 2016-10-14, mål nr 4085-16).

I ärenden om återkrav av utbetalda belopp (14 § HUSFL) gäller samma sak. Köparen har alltså inte rätt till partsinsyn i ett återkravsärende eftersom det endast är utföraren som är part (se KRNS 2014-01-13, mål nr 7511-13). Däremot kan köparen överklaga utbetalningsbeslut och återkravsbeslut. Köparen blir då part i överklagandeärendet och har då rätt att ta del av det material som har tillförts detta ärende.