OBS: Detta är utgåva 2018.11. Visa senaste utgåvan.

Ersättning från en arbetsgivare till en anställd för kostnader för att använda en egen bil eller förmånsbil i tjänsten är skattepliktig (11 kap. 1 § IL). Samtidigt har den anställda avdragsrätt för utgifter för tjänsteresor med schablonbelopp (12 kap. 5 § IL).

Beloppen som ska beskattas och det avdrag som den anställda skulle ha rätt att göra tar ut varandra. Den anställda behöver därför inte ta upp ersättningen i inkomstdeklarationen och får inte heller göra något avdrag, så kallad tyst kvittning.

Om arbetsgivaren betalar ut bilersättning med samma belopp som det avdragsgilla schablonbeloppet, kan arbetsgivaren därför ange detta på kontrolluppgiften med en kryssmarkering (15 kap. 10 § SFL).

Om den anställda får högre bilersättning än de avdragsgilla schablonbeloppen, ska den överskjutande delen tas upp till beskattning som lön.

Om arbetsgivaren har betalat ut bilersättning med lägre belopp än de avdragsgilla schablonbeloppen har den anställda rätt till avdrag med schablonbeloppen. I sådana fall ska den kostnadsersättning som den anställda har fått utbetalt tas upp till beskattning i inkomstdeklarationen.

Läs även om avdrag för resekostnader och fasta bilersättningar.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1] [2]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1]