OBS: Detta är utgåva 2018.11. Sidan är avslutad 2021.

Den som inte är folkbokförd kan i vissa fall få ett samordningsnummer.

Samordningsnummer för den som inte är folkbokförd

Skatteverket kan tilldela fysiska personer som inte är eller har varit folkbokförda ett samordningsnummer.

Genom samordningsnummer får myndigheter och andra verksamhetsområden en gemensam identitetsbeteckning för personer som inte är folkbokförda och därmed inte kan få ett personnummer.

En avliden person kan inte få samordningsnummer.

För att Skatteverket ska tilldela ett samordningsnummer krävs att exempelvis en myndighet behöver uppgiften för att undvika personförväxling eller för att kunna utbyta information med andra myndigheter eller organisationer (18 a § FOL och 5 § FOF).

Beskattningsdatabasen, socialförsäkringsregister, vägtrafikregistret, register enligt polislagen och rättsväsendets informationssystem är exempel på sådana register där samordningsnummer behövs för att en person som inte är folkbokförd ska kunna registreras.

Den som har fått ett samordningsnummer ska använda detta på motsvarande sätt som ett personnummer vid kontakt med myndigheter och i civilrättsliga sammanhang.

TP-nummer före år 2000

Samordningsnummer infördes den 1 januari 2000. Tidigare kunde Skatteverket tilldela personnummer, så kallade TP-nummer, för personkategorier som inte skulle folkbokföras. Den som enligt tidigare regler har fått ett TP-nummer behåller detta och tilldelas inte ett samordningsnummer.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringsförordning (1991:749) [1]
  • Folkbokföringslag (1991:481) [1]