OBS: Detta är utgåva 2018.13. Sidan är avslutad 2023.
I vissa fall omfattas överlåtelse och upplåtelse av skog, jordbruk och vissa rättigheter till mark av skatteplikt.
Omsättning är skattepliktig enligt 3 kap. 3 § första stycket 2 ML när den avser växande skog, odling och annan växtlighet om omsättningen sker utan samband med överlåtelse av marken. Vid skogsavverkning är antingen 3 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 kap. 3 § första stycket 3 ML (se jordbruksarrende) tillämpliga, vilket innebär att all försäljning av träd utan samtidig försäljning av marken är skattepliktig oavsett hur själva avverkningen ska ske.
Upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt samt rätt till jakt, fiske eller bete är skattepliktiga omsättningar (3 kap. 3 § första stycket 3 ML).
Vad som utgör jordbruksarrende regleras i 9 kap. JB. Med jordbruksarrende avses sådant arrende genom vilken jord upplåtes till brukande (9 kap. 1 § JB). Det bör påpekas att även om bostadsfastighet ingår i arrendet omfattas även denna av skatteplikten. Å andra sidan har arrendatorn avdragsrätt för hela den ingående skatten på arrendet trots att en del avser stadigvarande bostad (8 kap. 10 § första stycket ML). Här är alltså en skillnad jämfört med hur utgiften för arrendet behandlas i inkomstskattehänseende, där avdragsrätt inte finns till den del arrendet gäller bostadsdelen.
Beroende på omständigheterna kan antingen arrendatorn eller jordägaren bli skyldig att betala s.k. avträdesersättning vid till- eller frånträde av arrende. Sådan betalning är inte omsättning i ML:s mening. Varken skattskyldighet eller avdragsrätt uppkommer därför.
Upplåtelse eller överlåtelse av rätt till bete är skattepliktig liksom upplåtelse eller överlåtelse av jakt- och fiskerätt. Detta innebär bl.a. att den som säljer fiskekort ska betala mervärdesskatt om upplåtelsen eller överlåtelsen görs i egenskap av beskattningsbar person.
Skatteverket har tagit ställning i frågor om hur ersättningar för markintrång m.m. ska bedömas både inkomst- och mervärdesskatterättsligt. Skatteverket anser att mervärdesskatt ska tas ut för försäljning av skogsprodukter, upplåtelse av avverkningsrätt eller liknande rättigheter där inkomsten inkomsskattemässigt behandlas som en engångsersättning för allframtidsupplåtelse. Detta ska ske under förutsättning att den som tillhandhåller allframtidsupplåtelse gör det i egenskap av beskattningsbar person, 1 kap. 1 § ML och 4 kap. 1 § ML.
Skatteplikt finns antingen enligt 3 kap. 1 § eller 3 kap. 3 § ML. Detta innebär att mervärdesbeskattning som gäller avverkningsrätt och skogsprodukter ska ske även om beskattningen inkomstskattemässigt sker under inkomst av kapital.
Om ersättningar för allframtidsupplåtelser alltså utbetalas och någon del av denna ersättning avser värdet av skogsprodukter eller skog avsedd för avverkning, så är den delen en mervärdesskattepliktig omsättning.
En transaktion för vilken gemensam ersättning tas ut för flera från varandra klart avskiljbara prestationer ska delas upp, om någon eller några av prestationerna är skattepliktiga medan andra är skattefria. Om beskattningsunderlaget inte kan fastställas ska detta bestämmas genom uppdelning efter skälig grund enligt 7 kap. 7 § ML.