Faktisk företrädare

Vem är faktisk företrädare?

För att Skatteverket ska kunna ansöka om företrädaransvar måste det utredas vem som är företrädare för den juridiska personen. Begreppet företrädare definieras inte i reglerna om företrädaransvar. Det har i samband med tidigare översyn av reglerna förts diskussioner om att införa en legaldefinition av begreppet företrädare men någon sådan definition har inte införts (prop. 2002/03:128 s. 24 f).

Begreppet faktiskt företrädare har dock olika innebörd i olika sammanhang och lagar. I mål B 1981-16 har Högsta domstolen prövat innebörden av faktisk företrädare gällande grovt bokföringsbrott och då gjort en jämförelse med reglerna i lagen om näringsförbud. Denna definition skiljer sig från den som gäller vid företrädaransvar enligt reglerna i SFL.

Möjligheten att påverka är central

Att t.ex. en styrelseledamot i ett aktiebolag är företrädare för den juridiska personen är i det närmaste självklart. Men det kan utöver legala företrädare finnas andra personer som ska anses som företrädare för en juridisk person och därmed kunna bli föremål för företrädaransvar, så kallade faktiska företrädare. Det avgörande för att kunna bedöma om någon är att se som en faktisk företrädare är dennes faktiska maktposition och möjlighet att påverka förvaltningen i den juridiska personen (prop. 2002/03:128 s. 24 f).

Inflytande i aktiebolag

I praxis har det varit avgörande om företrädaren har haft ett betydande ekonomiskt intresse och bestämmande inflytande över den juridiska personen. Ett eget eller någon närståendes aktie- eller andelsinnehav i fåmansaktiebolag har ansetts peka på att det har funnits ett ekonomiskt intresse och ett bestämmande inflytande, d.v.s. en maktposition i bolaget. Om innehavet ska anses betydande beror på vilket inflytande innehavet ger och om det finns andra ekonomiska intressen i verksamheten.

Andra juridiska personer än aktiebolag

När det gäller andra juridiska personer än aktiebolag går det inte alltid att tala om ett ägande i civilrättslig mening, t.ex. i en ideell förening. För att avgöra om någon ska ses som en faktisk företrädare för en sådan juridisk person får andra omständigheter beaktas.

Om en företrädare t.ex. med stöd av en fullmakt har getts rätt att förfoga över den juridiska personens bankmedel tyder detta på att företrädaren har haft ett bestämmande inflytande och en maktposition på så sätt att denne kan betraktas som faktisk företrädare. Den som genom att sätta en bulvan eller målvakt i sitt ställe för att inte synas utåt kan många gånger fortfarande ha kvar ett sådant bestämmande inflytande att denne ska ses som faktiskt företrädare.

Andra förhållanden som kan tyda på att någon ska ses som faktisk företrädare för en juridisk person är att vederbörande har ansvaret för driften eller arbetsfördelningen, uppträder som företrädare gentemot myndigheter eller har en annan sådan position att han eller hon av anställda uppfattas som högste ansvarig. Om en person företräder en juridisk person utåt mot kunder eller andra borgenärer indikerar det också en maktposition i den juridiska personen som kan göra att en person kan bedömas vara faktisk företrädare.

Det finns praxis från både HD och HFD som visar att det går att göra en faktiskt företrädare ansvarig genom reglerna om företrädaransvar (jfr bla. NJA 1979 s. 555, NJA 1993 s. 740 och RÅ 2008 ref. 75).

Förhållandet mellan legal och faktisk företrädare

Att det finns en legal företrädare för en juridisk person utesluter inte att det jämte den legale företrädaren finns en faktisk företrädare. Kammarrätten i Göteborg har i en dom konstaterat att det inte finns något hinder mot att göra både en faktisk och en legal företrädare ansvarig enligt reglerna om företrädaransvar. I målet var förhållandena sådana att förvaltningsrätten hade avslagit Skatteverkets ansökan om företrädaransvar. Förvaltningsrätten anförde att det inte fanns stöd i praxis för att två företrädare kunde göras ansvariga när den legala företrädaren hade en stark ställning och obestridd kontroll över bolagets medel. Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen är i sådana fall klar i frågan om var det civilrättsliga ansvaret ligger ansåg förvaltningsrätten. Vidare ansåg förvaltningsrätten att om lagstiftaren avsett att göra flera ansvariga i ett sådant läge när det gäller reglerna om företrädaransvar så borde det kommit till uttryck i lag. Kammarrätten biföll Skatteverkets överklagande och ansåg att mannen, som av hovrätten dömts för ekonomisk brottslighet i bolaget, var faktisk företrädare för bolaget. Kammarrätten konstaterade att ansvar kunde dömas ut enligt reglerna om företrädaransvar trots att det utöver den faktiska företrädaren fanns en legal företrädare som också verkat i bolaget (KRNG 2008-01-21, mål nr 3836-07).

Det är inte ovanligt att makar eller sambor hjälper varandra genom att ställa upp som legal företrädare i en juridisk person när den andre av olika anledningar inte kan eller vill åta sig det uppdraget.

Rättsfall: makar ålades solidariskt betalningsansvar

Göta hovrätt har prövat vad som gäller mellan makar, samma sak gäller mellan sambor. Målet handlade om ett bolag där hustrun hade satts in som ensam styrelseledamot eftersom maken hade stora skatteskulder. Han var dessutom tidigare dömd för brott mot uppbördslagen. Hustrun förnekade att hon hade varit grovt oaktsam i fråga om de uteblivna skattebetalningarna. Av maken hade hon fått uppgift om att styrelseuppdraget bara var en formsak. Hon uppgav att hon inte förstod att styrelseuppdraget i själva verket innebar förpliktelser för henne. Hon tillsköt inget aktiekapital och maken kom i praktiken att svara för bolagets alla funktioner. Hon hade ingen kontorsutbildning och saknade kunskap i bokföring. När bolaget hade gått dåligt en tid var hon närvarande vid ett sammanträde med revisionsbyrån och borde då fått information om bolagets ekonomiska problem. Av hustruns uppgifter framgick att hon hade full insikt om anledningen till sitt engagemang. Hon hade i samband med polisförhör samma år som bolaget försattes i konkurs fått sådana upplysningar att hon genast velat lämna sitt styrelseuppdrag, vilket hon dock inte gjorde. Makarna ålades solidariskt betalningsansvar. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. Liknande situationer har prövats av kammarrätt med samma utgång (se bl.a. Göta HovR DT 143, T 269/79, KRNS dom 2009-10-29 i mål nr 2213-09 och KRNS dom 2005-10-10 i mål nr 4715-05).