Svenska beslut

Domstolen fattar beslut om adoption

I Sverige är det de allmänna domstolarna som fattar beslut om adoptioner.

En svensk domstol får, enligt 2 § LAIS, ta upp en adoptionsansökan om

• den som ska adopteras har hemvist i Sverige
• någon av sökandena har sin hemvist i Sverige
• det på grund av annan anknytning till Sverige finns särskilda skäl till att saken prövas här

I domstolens beslut anges att adoptivföräldrarna får tillstånd att adoptera adoptivbarnet. Formuleringen ska inte uppfattas som att det kommer att fattas ytterligare ett beslut om adoption, utan innebär helt enkelt att domstolen har beslutat att adoptionen får genomföras.

Bestämmelser om svensk adoption finns i 4 kap. FB. Bestämmelser om när en utländsk adoption ska gälla i Sverige finns i NÄF, 1993 års Haagkonvention och LAIS. Läs mer om erkännande av utländska adoptionsbeslut under Internationella förhållanden.

Vem som får adopteras

En adoption kan avse både ett barn och en vuxen person.

Om den som ska adopteras inte har fyllt 18 år ska barnets bästa ges största vikt (4 kap. 1 § FB). Ett barn får bara adopteras om det är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska domstolen ta särskild hänsyn till barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera (4 kap. 2 § FB).

Utgångspunkten är att barnet ska få relevant information om adoptionen och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad (4 kap. 3 § FB). Om barnet har fyllt 12 år krävs att det lämnar sitt samtycke till adoptionen (4 kap. 7 § FB). Det krävs också att barnets vårdnadshavare samtycker till adoptionen (4 kap. 8 § FB). Det ställs inte något krav på att en förälder som inte är barnets vårdnadshavare samtycker till adoptionen. En sådan förälder ska emellertid ges tillfälle att yttra sig i adoptionsärendet (4 kap. 18. § FB). Undantag från kraven på samtycke och förälders rätt att yttra sig kan göras i vissa fall. Detta gäller exempelvis om någon är förhindrad att samtycka eller yttra sig på grund av att hen lider av en psykisk sjukdom eller vistas på okänd ort.

När domstolen får in en ansökan om adoption av ett barn ska den uppdra åt socialnämnden att utse någon att genomföra en adoptionsutredning innan beslut fattas angående adoptionen (4 kap. 14 § FB).

Om adoptionen avser en vuxen person krävs att det finns särskild anledning. Det kan t.ex. röra sig om att den som ska adopteras har uppfostrats av sökanden eller att de av annat skäl har en relation som motsvarar den mellan barn och förälder (4 kap. 4 § FB). Adoption av en vuxen person förutsätter att den som ska adopteras samtycker till adoptionen (4 kap. 7 § FB). Kravet på att en förälder till den ska som ska adopteras ska ges tillfälle att yttra sig gäller även vid vuxenadoptioner (4 kap. 18 § FB).

Domstolen ska som regel begära yttrande från Migrationsverket i alla adoptionsärenden med internationell anknytning där den som adopteras inte är svensk medborgare och inte heller har permanent uppehållstillstånd eller permanent uppehållsrätt (4 kap. 17 § FB). Det gäller även om ett barn under 12 år blir svensk medborgare vid adoptionen.

Vem som får adoptera

Den som vill adoptera måste ha fyllt 18 år (4 kap. 5 § FB).

Huvudregeln är att makar och sambor endast får adoptera gemensamt. En make eller sambo får dock med samtycke från den andra maken eller sambon ensam adoptera hens barn eller adoptivbarn, så kallad styvbarnsadoption. Inga andra än makar och sambor får adoptera gemensamt (4 kap. 6 § FB). Två syskon eller två vänner kan alltså inte adoptera annat än på egen hand.

Registrerade partner jämställs med makar. Det är därför möjligt för registrerade partner att gemensamt adoptera ett barn eller att en partner adopterar den andras barn.

Rättsverkan av adoption

I och med adoptionsbeslutet uppkommer en föräldrarelation till adoptivbarnet. Den som är adopterad ska anses som adoptivförälderns eller adoptivföräldrarnas barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Detta gäller oavsett om de tidigare föräldrarna var barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn (styvbarnsadoption), ska den som har adopterats anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn (4 kap. 21 § FB).

Svenska adoptioner är alltid så kallade starka adoptioner vilket innebär att

• de rättsliga banden till de tidigare föräldrarna upphör helt
• adoptivföräldrarna träder in som barnets nya rättsliga föräldrar
• adoptivbarn har rätt till arv efter adoptivföräldern som dennas biologiska barn
• adoptivbarnet inte längre har rätt till arv efter sina tidigare föräldrar (enligt utländsk rätt kan detta i vissa fall dock förekomma)
• adoptionsförhållandet kan inte hävas.

Om ett adoptivbarn adopteras på nytt (omadoption), upphör den tidigare adoptionens verkan att gälla. Det som gäller om rättsverkan av en adoption tillämpas även vid omadoption.

Domstolen ska meddela Skatteverket om beslutet

När en domstol har fattat ett beslut om adoption ska den skicka ett meddelande om beslutet till Skatteverket. Meddelandet ska skickas så snart beslutet har fått laga kraft. Meddelandet skickas även om adoptivbarnet aldrig har varit folkbokfört i Sverige (2 § förordningen [1949:661] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m.).

Beslutet ska registreras i folkbokföringen när det fått laga kraft

Ett domstolsbeslut om adoption registreras i folkbokföringen när beslutet har fått laga kraft. Adoptionen gäller också från den dag som beslutet fick laga kraft.

Följder vid ett adoptionsbeslut

Ett adoptionsbeslut kan få följder även för efternamn, medborgarskap och vårdnad.

Efternamn

Den som adopterar ett barn ska inom tre månader från beslutet ansöka om nytt efternamn för barnet. Detta gäller dock inte när den ena av två makar eller sambor adopterar den andres barn. Då behåller barnet sitt efternamn och inget namnbyte ska registreras. (6-7 §§ PNL).

Medborgarskap

I samband med en adoption kan adoptivbarnets medborgarskap komma att ändras. Ett barn under 12 år som adopteras av en svensk medborgare förvärvar i normalfallet svenskt medborgarskap genom adoptionen (4 § MedbL).

Vårdnad

När det gäller ett adoptivbarn under 18 år blir en adoptivförälder vårdnadshavare från och med den dag adoptionsbeslutet fick laga kraft (4 kap. 22 § FB). Om två makar eller sambor adopterar gemensamt står barnet under parets gemensamma vårdnad. Detsamma gäller vid så kallad styvbarnsadoption av makes eller sambos barn. Läs mer om vårdnad.

Äldre bestämmelser om adoption

De första bestämmelserna om adoption infördes i Sverige 1917 genom lagen (1917:378) om adoption. En adoption enligt 1917 års lag skapade ett rättsförhållande mellan adoptivföräldern och adoptivbarnet samtidigt som adoptivbarnet hade kvar en familjerättslig relation till sin ursprungliga familj (svag adoption). Exempelvis hade de tidigare föräldrarna ett visst underhållsansvar för barnet och adoptivbarnet kunde bli underhållsskyldigt mot både adoptivföräldrarna och de tidigare föräldrarna. Adoptivbarnets rätt att ärva adoptivföräldrarna var också begränsad. Det fanns också möjlighet att häva en adoption.

Först 1959 infördes bestämmelser om stark adoption. Dessa bestämmelser gällde inte för adoptioner som genomförts före 1959 då lagstiftaren räknade med att en omadoption skulle ske i dessa fall. Omadoption skedde emellertid i mycket begränsad omfattning. Det gjordes därför ytterligare ändringar 1971 som innebar att samtliga kvarvarande svaga adoptioner skulle bedömas som starka. I samband med denna ändring avskaffades även möjligheten att häva en adoption.