OBS: Detta är utgåva 2018.13. Visa senaste utgåvan.

Det finns särskilda skattemässiga regler som gäller vid beskattningen av finansiella instrument som är lagertillgångar.

Finansiella instrument som är lagertillgångar

Värderingsreglerna för finansiella instrument som är lagertillgångar finns i 17 kap. 19–21 §§ IL. Definitionen av finansiella instrument anknyter rättsligt till ÅRL. Som reglerna är utformade omfattas alla finansiella instrument som är lagertillgångar av skattereglerna. Hänvisning sker bl.a. till 4 kap. 14 a § ÅRL. Detta lagrum omfattar alla finansiella instrument. I ÅRL undantas vissa finansiella instrument från värdering till verkligt värde, nämligen de som räknas upp i 4 kap. 14 b § första stycket ÅRL.

Enligt tredje stycket i 4 kap. 14 b § ÅRL får trots första stycket dessa finansiella instrument under vissa i paragrafen angivna förutsättningar värderas till verkligt värde. Finansiella instrument som omfattas av paragrafen är bl.a. andelar i dotterföretag, intresseföretag och samriskföretag. I förarbetena sägs följande: ”I den mån sådana instrument som avses i paragrafen (4 kap. 14 b § ÅRL, förf. anm.) är skattemässigt lager skall de därför värderas enligt de allmänna lagervärderingsreglerna” (prop. 2003/04:28 ”Skatteregler om värdering av lager av finansiella instrument” s. 22). Det innebär t.ex. att byggföretags innehav av fastighetsförvaltande dotterföretag som enligt 27 kap. 6 § IL ska anses som lagertillgång inte ska värderas enligt 17 kap. 19−21 §§ IL utan enligt 17 kap. 3 § IL.

Värderingsreglerna i 17 kap. 19−21 §§ IL är i sig särskilda skatteregler utan koppling till redovisningen. Reglerna bygger dock på en redovisning av finansiella instrument enligt 4 kap 14 a-e §§ ÅRL och IFRS 9 Finansiella instrument. En sådan redovisning kan därför i princip användas som underlag för beskattningen för företag som bedriver handel med värdepapper.

Skattemässigt ska ett lager av finansiella instrument antingen tas upp till verkligt värde vilket överensstämmer med IFRS 9 eller det samlade anskaffningsvärdet. För att lagret ska få värderas till anskaffningsvärdet krävs dock att samtliga företag i en intressegemenskap gör detta. Om det i ett lager av finansiella instrument ingår säkringsinstrument som säkrar andra poster än lager ska detta dock alltid värderas till anskaffningsvärde. Vid överlåtelser inom en intressegemenskap där de finansiella instrumenten värderas till anskaffningsvärde ska detta värde inte ändras på grund av överlåtelserna. Om ett instrument säljs med förlust till något företag inom intressegemenskapen där det inte kommer att utgöra lagertillgång får förlusten dras av först när det sålts vidare utanför intressegemenskapen eller återigen blir lager inom intressegemenskapen.

Utdelningsspärr

Eftersom värderingsreglerna i 17 kap. 19–21 §§ IL är skatteregler utan formell koppling till redovisningen, har det införts en utdelningsspärr i 17 kap. 21 § IL. Bestämmelsen anger att det värde som tillgångarna har tagits upp till enligt 17 kap. 17 och 20–20 b §§ IL ska höjas till den del företaget har delat ut medel eller på något annat sätt förfogat över vinst på ett sätt som inte lagligen hade kunnat ske om tillgångarna tagits upp till samma värde i räkenskaperna som vid beskattningen. Det kan bli aktuellt om värdering sker till verkligt värde i redovisningen men till det samlade anskaffningsvärdet i beskattningen.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2003/04:28 Skatteregler om värdering av lager av finansiella instrument [1]