Betesmark

Värdefaktorer och klassificering

Riktvärdet för betesmark ska utgöra värdet per värderingsenhet betesmark (13 kap. 4 § FTL).

Följande egenskaper (värdefaktorer) hos betesmark ska alltid bestämmas:

• storlek
• beskaffenhet.

Storlek

Med värdefaktorn storlek avses betesmarkens areal (13 kap. 5 § FTL). Betesmarken mäts i hela hektar. Någon klassindelning i fråga om betesmarkens storlek gör man inte (7 kap. 3 § FTL).

Beskaffenhet

Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden (13 kap. 5 § FTL).

Betesmarkens brukningsförhållanden bör bedömas utifrån markens lutning samt utifrån förekomsten av träddungar och stenblock som kan försvåra maskinell skötsel av marken.

Betesmarkens torrläggningsförhållanden bör i allt väsentligt anses bero på markens vattenhållande förmåga (SKV A 2016:15).

Beskaffenhet indelas i tre till fem klasser

Värdefaktorn beskaffenhet indelas i klasser (1 kap. 17 § FTF och bilaga 4 till förordningen) och det får finnas högst fem klasser (13 kap. 5 § FTL).

Enligt Skatteverkets värderingsföreskrifter gäller i huvudsak att beskaffenhetsklasserna 1 och 2 ska avse mark med hög avkastning och kvalitet, klass 3 mark med normal avkastning och kvalitet samt klasserna 4 och 5 mark med låg avkastning och kvalitet. (3 § SKVFS 2016:7).

I tabellen visas klassindelningsgrunderna för de fem beskaffenhets­klasserna vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden, samt exempel på klassificering.

Klass	Indelningsgrund	Exempel
1	Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, och som ligger i anslutning till brukningscentrum.	Betesmark som lämpligen kan användas som bete för mjölkkor. Betet ska således inte vara mycket sämre än det som kan uppnås på en betesvall på åkermark.
2	Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum.	Betesmark som lämpligen kan användas som bete för mjölkkor. Betet ska således inte vara mycket sämre än det som kan uppnås på en betesvall på åkermark.
3	Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent från vad som är genomsnittligt) inom värdeområdet.	Betesmark som kan användas på ett lönsamt sätt för andra betesdjur än mjölkkor, exempelvis slaktnöt.
4	Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet.	Betesmark med låg avkastning och kvalitet.
5	Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, och som kan förväntas användas för virkesproduktion inom en nära framtid.	Betesmark som visserligen kan användas för en del mindre krävande betesdjur, men där det ekonomiska utbytet är ringa.

Betesmark som utgörs av tidigare åkermark

Betesmark som utgörs av tidigare åkermark som omvandlats till extensivt bete bör ingå i beskaffenhetsklass 3 (SKV A 2016:15).

Mark som inte duger som bete

Mark som inte duger som bete och inte får eller kan omvandlas till skogsmark indelas normalt som övrig mark eller skogligt impediment.

Om det finns vilthägn

Om det finns permanenta vilthägn på ett markområde torde detta normalt medföra att den inhägnade marken indelas som betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment. Om vilthägnet är omfattande kan det finnas anledning att indela området inom viltstängslet som en särskild värderingsenhet.

Värdering av samfälld betesmark

Värderingen av samfälld betesmark görs på samma sätt som värderingen av samfälld produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner.

Beräkna riktvärdet

För värderingsenheten betesmark beräknas riktvärdet genom att man multiplicerar det relativa hektarvärdet enligt den tillämpliga J-tabellen med den J-nivåfaktor som rekommenderas för värdeområdet samt med värderingsenhetens areal.

Följande formel föreskrivs i 1 kap. 18 § FTF:

R = N x Fj x A

R	Riktvärdet
N	J-nivåfaktorn för värdeområdet
Fj	Det relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet för betesmark
A	Areal i hektar av värderingsenheten

Redovisa arealen

Arealen av varje värderingsenhet betesmark ska redovisas i hela hektar. Areal som understiger 0,5 ha ska inte redovisas särskilt (20 kap. 5 § FTL).