OBS: Detta är utgåva 2018.2. Sidan är avslutad 2014.

En ideell förening kan upphöra genom frivillig upplösning eller genom konkurs.

Frivillig upplösning

Normalt innehåller stadgarna regler om i vilka fall föreningen kan eller ska genomgå en frivillig upplösning och hur det ska gå till.

Det är vanligt att stadgarna föreskriver att det är föreningsstämman (föreningsmötet) som kan besluta om upplösning. Ibland anger stadgarna att en förening ska upplösas om en viss händelse inträffar, t.ex. att antalet medlemmar inte kan väntas bli tillräckligt för att fullfölja föreningens ändamål. Stadgarna kräver ofta en viss andel av medlemmarnas röster för att upplösa föreningen, t.ex. 2/3 av samtliga medlemmars röster eller 4/5 av dem som närvarar på årsmötet.

Det åligger styrelsen att fullfölja årsmötets beslut. Styrelsen avvecklar föreningen genom att

  • betala föreningens skulder
  • sälja inventarier och andra tillgångar
  • säga upp avtal med anställda
  • disponera eventuellt överskott enligt stadgarna.

Konkurs

En förening som kommit på obestånd kan försättas i konkurs. Konkursansökan kan göras av fordringsägare eller av föreningen själv. Det finns ingen lagstadgad skyldighet för en förening att själv ta upp frågan om konkurs eller upplösning. Men om styrelsen trots ekonomiska svårigheter fortsätter verksamheten, kan följden bli att årsmötet inte beviljar styrelsen ansvarsfrihet. Därmed finns risken att fordringsägare ställer personliga skadeståndskrav mot styrelseledamöterna.

Om en konkurs avslutas utan överskott, anses föreningen upplöst. Om det finns ett överskott, kan årsmötet besluta att fortsätta verksamheten eller upplösa föreningen enligt stadgarna.

Referenser inom stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund – civilrätt