Villkor för skattebefrielse

Ändamålskravet och verksamhetskravet

Ändamålskravet och verksamhetskravet har samma utformning för ideella föreningar och registrerade trossamfund som för stiftelser.

Fullföljdskravet

Fullföljdskravet för ideella föreningar och registrerade trossamfund är detsamma som fullföljdskravet för stiftelser.

Dispens från fullföljdskravet

Ideella föreningar och registrerade trossamfund som behöver spara inkomster för kommande investeringar, har möjlighet att få dispens från fullföljdskravet (7 kap. 8 § IL).

Dispensen får endast avse förvärv av fastigheter, anläggningar eller kostnader för mer omfattande reparationer, ombyggnadsarbeten eller tillbyggnadsarbeten på fastigheter som används av föreningen eller trossamfundet. Ett villkor för dispens är också att den aktuella fastigheten eller anläggningen ska användas i föreningens eller trossamfundets allmännyttiga verksamhet.

Dispens söks hos Skatteverket och medges för högst fem år. Dispensen kan förenas med villkor om säkerhet för den skatt som annars skulle betalas (7 kap. 8 § IL).

Om organisationen inte följer villkoren i beslutet

Om föreningen eller trossamfundet fått dispens men inte inom föreskriven tid genomfört den investering som dispensen avser eller inte iakttagit något annat villkor i beslutet, ska föreningens eller trossamfundets skattskyldighet prövas som om undantaget inte hade medgivits (7 kap. 9 § IL).

Öppenhetskravet

En ideell förening eller ett registrerat trossamfund får inte vägra någon inträde som medlem om det inte finns särskilda skäl för det som beror på verksamhetens art eller omfattning, syfte eller annat. (7 kap. 10 § IL). Öppenhetskravet gäller alltså både för ideella föreningar och registrerade trossamfund. Det som sägs om ideella föreningar i detta avsnitt gäller därför även registrerade trossamfund.

Kravet på öppenhet innebär att föreningen inte får vägra någon inträde eller utesluta någon som delar föreningens målsättning och följer dess stadgar. En förening blir därför oinskränkt skattskyldig om den har medlemsantagning efter godtyckliga eller diskriminerande grunder eller har sådana regler att endast en mycket begränsad krets av personer kan bli medlemmar.

En del föreningar har valt att ha en sluten medlemsantagning t.ex. ordenssällskap. Sådana föreningar är alltid oinskränkt skattskyldiga.

I allmänhet framgår det klart av stadgarna hur en förening antar och utesluter medlemmar.

Begränsningar av öppenheten kan godtas

I vissa fall kan det dock vara naturligt med begränsningar vid medlemsantagningen. Exempel på sådana inskränkningar som kan finnas utan att allmännyttigheten ifrågasätts är musikalitet i en musikförening, fysiskt handikapp i en handikappförening, en viss begränsning utifrån geografi eller kategori (t.ex. till visst område, skola eller företag).

För en golfklubb har det ansetts godtagbart med en begränsning av antalet aktiva medlemmar kopplat till de spelrätter klubben har (RÅ 2005 ref. 4).

Könsbundet medlemskap kan innebära att en förening inte anses vara öppen men det kan godtas om det framstår som naturligt med hänsyn till ändamålet. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat detta när det gäller en ideell förening med kulturellt ändamål, en hembygdsförening. Föreningen hade en begränsning av medlemskap till enbart män, vilket domstolen inte fann hade sådant naturligt samband med föreningens målsättning och verksamhet att denna begränsning kunde godtas (RÅ 1989 ref. 60).

I ett äldre avgörande var det fråga om en förening som enligt sina stadgar tillät medlemskap dels för envar med viss examen, dels för män som var aktivt anslutna till en viss näringsgren och visat intresse för sällskapet. För den senare kategorin krävdes omröstning inom sällskapet. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde förhandsbeskedet utan närmare motivering och föreningen ansågs alltså som öppen (RÅ 1979 Aa 160).

Medlemskap efter rekommendation

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att ett antagningsförfarande som innefattar ett krav på rekommendationer från befintliga medlemmar i föreningen innebär en stark presumtion för att föreningen ifråga är ett slutet sällskap som inte uppfyller öppenhetskravet. I det aktuella fallet var dock förfarandet med rekommendationer inte obligatoriskt och det kunde konstateras att medlemmar antagits även utan sådana rekommendationer. Föreningen ansågs därmed vara öppen (RÅ 2007 ref. 54).

Begränsad rösträtt strider mot öppenhetskravet

Även en begränsning i rösträtten för vissa medlemmar, vilket innebär en inskränkning av rätten till insyn och demokratisk medbestämmanderätt i föreningen, kan strida mot öppenhetskravet. Villkoren för medlemskap får då anses vara utformade så att föreningen i praktiken inte är öppen (prop. 1976/77:135 s. 78). Det förhållandet att en förening har stödmedlemmar utan rösträtt torde dock inte hindra att öppenhetskravet är uppfyllt under förutsättning att antagningen av fullvärdiga medlemmar är öppen och det finns en valfrihet för medlemmen.

Uteslutning av medlemmar

Öppenhetskravet innebär också att det ställs krav på hur en förening hanterar uteslutning av medlemmarna. Om föreningen utesluter medlemmar utan giltiga skäl, är den inte öppen (prop. 1976/77:135 s. 78).

Central-, distrikts- och samarbetsorganisationer

I samband med ändringarna i 7 kapitlet IL som trädde ikraft 1 januari 2014 infördes en ny paragraf som innebär att centralorganisationer, distriktsorganisationer och samarbetsorganisationer anses öppna om deras medlemsföreningar uppfyller öppenhetskravet (7 kap. 11 § första stycket IL).

Detta får anses ha gällt även innan den uttryckliga lagregleringen infördes och någon förändring av rättsläget är inte heller avsedd (prop. 2013/14:1 s. 324).

Särskilt om registrerade trossamfund

Medlemsantagningen hos registrerade trossamfund kan ske antingen hos trossamfundet som sådant eller hos en självständig organisatorisk del av trossamfundet, t.ex. en församling. Om den del av trossamfundet i vilken medlemsantagning sker uppfyller öppenhetskravet, anses även övriga delar av det registrerade trossamfundet vara öppna (7 kap. 11 § andra stycket IL).