Den som har betalat ut ersättning för arbete till kända betalningsmottagare utan att göra skatteavdrag med rätt belopp kan bli ansvarig för den skatt som skulle ha dragits av.
Den som betalar ut ersättning för arbete kan vara skyldig att göra skatteavdrag enligt 10 kap. SFL. En utbetalare som inte gör rätt skatteavdrag kan bli ansvarig för den skatt som skulle ha dragits av (59 kap. 2 § SFL).
Ett beslut om ansvar kan avse det belopp som utbetalaren skulle ha dragit av enligt 11 kap. SFL, men ska begränsas till betalningsmottagarens restförda slutliga skatt (59 kap. 3 § SFL). Eftersom det saknas tekniska möjligheter att fatta solidariska beslut kan beslutet fattas tidigast när betalningsmottagarens slutliga skatt har restförts och beslutet ska begränsas till den restförda skatten. Ett särskilt beslut om betalningsskyldighet för betalningsmottagaren behöver inte fattas eftersom denne redan är restförd.
Svenska handelsbolag och utländska delägarbeskattade juridiska personer är inte skattesubjekt och debiteras inte slutlig skatt. Något beslut om ansvar för inte gjorda skatteavdrag på utbetald ersättning till sådana betalningsmottagare kan inte fattas eftersom de aldrig kommer att restföras för slutlig skatt.
Ett beslut om ansvar kan meddelas senast under det sjätte året efter utgången av det beskattningsår då skatten skulle ha dragits av (59 kap. 6 § SFL).
Ett beslut om ansvar för skatteavdrag som inte har gjorts ska inte registreras på skattekontot (61 kap. 1 § andra stycket SFL).
För beslut enligt 59 kap. SFL gäller särskilda regler för beräkning av ränta (65 kap. 19 och 20 §§ SFL).
En utbetalare som har betalat betalningsmottagarens skatt enligt 59 kap. 2 § SFL har rätt att kräva betalningsmottagaren på beloppet.