OBS: Detta är utgåva 2018.5. Sidan är avslutad 2023.
Vissa tillhandahållanden i museiverksamheter som bedrivs eller stöds av det allmänna är undantagna från skatteplikt.
För att omfattas av undantaget från skatteplikt ska museiverksamheten bedrivas av det allmänna eller fortlöpande i mer än ringa omfattning stödjas av det allmänna. Det som undantas är museets anordnande av utställningar och tillhandahållanden av föremål för utställningar (3 kap. 11 § 4 ML).
Museiverksamheter som inte bedrivs av eller inte fortlöpande har stöd i mer än ringa omfattning av det allmänna är skattepliktiga. Skattesatsen är då 6 procent (7 kap. 1 § tredje stycket 6 ML).
Undantaget eller den lägre skattesatsen gäller under förutsättning att det är frågan om museiverksamhet.
Skatteverket anser att med det allmänna avses staten, landstingen och kommunerna. Stödet från det allmänna ska rikta sig till museiverksamheten och det ska medföra att behovet av annan finansiering av verksamheten minskar. Stödet ska vara kontinuerligt genom att museet antingen ska ha fått stödet under en följd av år eller kunna förvänta sig att få stödet under en följd av år i framtiden under normala förhållanden. Det kan också vara fråga om ett enstaka större bidrag som är avsett att minska verksamhetens behov av annan finansiering under en längre tidsperiod.
Skatteverket anser att skattefriheten även ska gälla vid en relativt begränsad stödnivå. När museiverksamheten fortlöpande stöds av det allmänna bör villkoret för skattefrihet därför normalt vara uppfyllt. Endast när stödet regelmässigt understiger 10 procent av intäkterna i museiverksamheten ska undantaget inte vara tillämpligt. Vid beräkningen av stödets omfattning ska stödet från det allmänna ställas i relation till storleken på samtliga de intäkter som finns i museiverksamheten.
Ersättningar från det allmänna för varor och tjänster som tillhandahålls till det allmänna räknas inte som stöd från det allmänna. Inte heller ska sådana bidrag räknas med som är direkt kopplade till priset på en vara eller tjänst och som därför ska ingå i beskattningsunderlaget enligt 7 kap. 3 a § första stycket ML.
Lönebidrag och anställningsstöd är enligt Skatteverkets uppfattning inte sådana fortlöpande stöd som avses i 3 kap. 11 § 4 ML. Inte heller ska annat stöd som ges i arbetsmarknadspolitiskt syfte och liknande villkor räknas som ett sådant stöd från det allmänna.
Undantaget gäller för museets anordnade av utställningar till allmänheten och tillhandahållande av föremål för utställningar.
Enligt Skatteverket innefattar det sådana utställningar som ett museum normalt anordnar i sin verksamhet, vanligen med föremål från de egna samlingarna eller med inlånade föremål som har anknytning till de egna samlingarna. Det kan röra sig om permanenta utställningar eller tillfälliga utställningar men de ska ha anknytning till museets samlingar eller till det område som museet verkar inom.
Inträdesavgifter till museer och särskilda utställningar samt avgifter för guidningar ingår också i den skattefria museiverksamheten. Undantaget gäller också om ett museum mot ersättning lånar ut ett föremål ur de egna samlingarna till en utställning som anordnas av någon annan eller till en vandringsutställning.
Om ett museum skulle tillhandahålla annan utställningsverksamhet vid sidan av museiverksamheten omfattas den inte av undantaget. T.ex. en utställning i en konsthall.
Det medför också att om museet tillhandahåller varor och tjänster som avser andra verksamheter än museiverksamheten omfattas de inte av undantaget. Exempel på sådana verksamheter är
Högsta förvaltningsdomstolen har ändrat Skatterättsnämndens förhandsbesked och ansett att ett museums tillhandahållande av gruvturer inte omfattades av undantaget för museiverksamhet i 3 kap. 11 § 4 ML.
Sökanden bedrev sedvanlig museiverksamhet i ett gruvmuseum ovan jord. Till gruvmuseet var det gratis entré. Det aktuella målet gällde enbart gruvturerna som sökanden tog betalt för. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tjänsterna skulle bedömas utifrån sitt innehåll. Enligt domstolen stod det klart att den genomsnittliga turdeltagaren efterfrågade upplevelsen i stort som gruvturen gav och inte möjligheten att se de ifrågavarande föremålen (HFD 2013 not. 16). Utgången i målet är i linje med vad Skatteverket yrkade vid överklagandet av förhandsbeskedet.
Omsättning av andra tjänster som inte har anknytning till museets anordnande av utställningar till allmänheten eller tillhandahållande av föremål för utställning är skattepliktig. Uppdragsverksamhet som att utfärda t.ex. äkthetsintyg eller värderingsintyg för konst omfattas därför inte av undantaget från skatteplikt. Inte heller konservatorsarbeten, renoveringar av skulpturer och byggnadsfasader omfattas av undantaget (prop. 1989/90:111 s. 194).
Ytterligare exempel på tjänster som inte omfattas av undantaget är att anordna konserter och filmvisningar samt att anordna seminarier, föreläsningar och andra vetenskapliga aktiviteter.
Ett museums försäljning av program och kataloger för den egna museiverksamheten som inte medför skattskyldighet är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 18 § ML. Däremot är försäljning av program och kataloger som inte avser den egna verksamheten skattepliktig. Skattesatsen är då 6 procent förutsatt att varan inte i huvudsak är ägnad åt reklam.
Annan försäljning av varor i museiverksamhet är skattepliktig. Det gäller bland annat ett museums försäljning av
Begreppet museiverksamhet finns inte definierat i ML utan får enligt praxis tolkas utifrån allmänt språkbruk. Museum brukar i olika uppslagsverk beskrivas som en systematiskt hopbragd och ordnad samling som förevisas för allmänheten. Dessutom anges ofta att samlingen har t.ex. ett konstnärligt, kulturhistoriskt, tekniskt eller naturvetenskapligt intresse.
Skatteverket anser att vid bedömningen av vad som utgör museiverksamhet ska vägledning sökas i den definition av museer som fastställts av the International Council of Museums (ICOM).
Museer kan verka inom en mängd olika områden och verksamhetens omfattning och art varierar därför mellan olika museer. Vissa museer verkar inom mycket stora områden, som exempelvis Världskulturmuseet eller Naturhistoriska riksmuseet. Andra museer verkar inom väsentligt mindre områden, t.ex. mindre hembygdsgårdar eller museer tillägnade en viss person. Skatteverket anser att bedömningen av vad som ingår i museiverksamheten måste göras med hänsyn tagen till den enskilda verksamhetens omfattning och art.
Nytt: 2018-04-10
Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att vad som avses med museiverksamhet har inte närmare definierats i mervärdesskattelagen eller i förarbetena till lagen. Det finns inte heller någon definition i mervärdesskattedirektivet av begreppet tillträde till museer. Högsta förvaltningsdomstolen anser att av praxis följer att begreppet ska tolkas i enlighet med den normala betydelsen av aktuella ord, d.v.s. utifrån allmänt språkbruk.
Högsta förvaltningsdomstolen har anfört att för förståelsen av den språkliga betydelsen av begreppet museiverksamhet bör även definitionen av begreppet ”museum” i museilagen (2017:563) beaktas. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2017. Enligt 2 § museilagen avses med ett museum en institution som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld. Av förarbetena till lagen (prop. 2016/17:116 s. 95) framgår att museer på olika vägar förvärvar objekt som sedan bevaras för samtid och eftervärld och att samlingarna av sådana objekt har en central roll i museiarbetet. Där framgår vidare att all slags vittnesbörd om människan och människans omvärld kan ingå i samlingen, att de objekt som museer hanterar kan vara av kulturarvskaraktär eller samtida samt att ett museum kan förvärva och bevara immateriella vittnesbörd och inte behöver ha fysiska föremål i sina samlingar. I såväl tidigare rättspraxis som i förarbetena till den relativt nyligen antagna museilagen har det angetts att det centrala för museiverksamhet är att den innefattar samlingar av förvärvade objekt som bevaras av institutionen. (HFD 2018-03-29, mål nr 2964-17).
Enligt den definition av museer som fastställts av ICOM ska ett museum uppfylla vissa kriterier:
Verksamheter som omfattas av den utvidgade museidefinitionen som finns i artikel 4 i ICOM:s stadgar utgör inte museiverksamhet enligt ML. Verksamheter som omfattas av den definitionen är bland annat botaniska och zoologiska parker, vetenskapscenter, planetarier och konsthallar. Med konsthall avses en institution som i egna lokaler anordnar utställningar av konst för allmänheten och där verksamheten inte bygger på några egna samlingar av konstverk eller konstföremål.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden bedömt att en djurparksverksamhet inte kunde anses som museiverksamhet. Enligt Skatterättsnämnden uppfattning kunde inte det utvidgade museibegrepp som finns i artikel 4 i stadgarna för ICOM, som bl.a. omfattar zoologiska trädgårdar, anses överensstämma med vad som enligt vedertaget språkbruk förstås med museum (RÅ 1993 ref. 45).
Nedan redovisas olika exempel på bedömningar av visningar, tillträden och utställningar.
Ett slotts byggnader med tillhörande möbler, kulturföremål och samlingar bedöms ha museal karaktär. Visningar av ett sådant slott för allmänheten ses som museiverksamhet. Det förhållandet att någon annan än ägaren till visningsobjekten är den som bedriver verksamheten med visningarna hindrar heller inte bedömningen att det är fråga om museiverksamhet (RÅ 1993 ref. 75).
Visning för allmänheten av en herrgårds huvudbyggnad med tillhörande möbler och interiörer kan anses utgöra museiverksamhet (KRNJ 1997-03-10, mål nr 2446-1995).
Möbler, konstverk m.m. som kan studeras vid en guidad tur i ett kommunhus kan inte anses utgöra systematiskt hopbragda och ordnade samlingar av föremål som ställs ut för visning för allmänheten. De delar som visas för allmänheten präglas mer av att byggnaden är säte för kommunens politiska ledning och att den i övrigt används för representation, vid festligheter etc. Ett kommunhus med tillhörande inventarier har inte sådan museal karaktär att visningar för allmänheten utgör museiverksamhet, varken enligt vedertaget språkbruk eller enligt de kriterier som fastslagits i rättspraxis (RÅ 2001 ref. 64).
Visning av en grotta bedöms inte vara museiverksamhet (RÅ 2001 not. 154).
En vetenskapspark som innehåller ett stort antal nytillverkade montrar m.m. som praktiskt demonstrerade olika naturföreteelser, fysikaliska lagar och liknade inom det naturvetenskapliga och tekniska området anses inte utgöra systematiskt hopbragda och ordnade samlingar av föremål som avser anordnande av utställning i musikverksamhet. Det förhållandet att det utvidgade museibegreppet för stadgarna för ICOM även gäller för s.k. vetenskapscenter och planetarier föranleder inte någon annan bedömning (RÅ 2001 not. 153).
Ett medeltida evenemang med bl.a. försäljning på en medeltida marknad och aktiviteter på en medeltida lekvall betraktas inte som museiverksamhet (SRN 1998-06-18).
En utställning av trädgårdskonst inom ett inhägnat område där syftet är att möta intresset för trädgård och att inspirera och utbilda besökarna att skapa egna vackra miljöer utgör varken museiverksamhet eller kulturbildningsverksamhet (RÅ 2001 not. 161).
En verksamhet som består i att tillverka vaxfigurer föreställande kända personer för utställningsverksamhet kan inte anses som museiverksamhet enligt vedertaget språkbruk (RÅ 1992 ref. 66).
En utställningsverksamhet som avser visning av en större samling keramik bedöms enligt vedertaget språkbruk vara anordnad i en museiverksamhet (SRN 1997-10-21).
En permanent utställning med visning av fotografier, tidstypiska föremål och miljöer samt en sammanställning av aktuell produktion bedöms som museiverksamhet. Filmvisning i samband med den övriga verksamheten får anses utgöra ett underordnat led i en sådan utställningsverksamhet (SRN 20000526).
Ett bolag som ställer ut samlarföremål enligt avtal med en nöjespark kan inte enligt vedertaget språkbruk anses bedriva museiverksamhet (SRN 1993-04-15).
Nytt: 2018-04-10
Ett bolags utställningsverksamhet med rekonstruktioner, inlånade autentiska föremål och informativa installationer om vikingatiden kan inte anses rymmas inom begreppet museiverksamhet. De autentiska föremål som förevisas lånas från andra museer och det är inte visat att bolaget därigenom övertagit den utlånande institutionens ansvar för att bevara föremålen för framtiden (HFD 2018-03-29, mål nr 2964-17).