Jävsgrunderna i förvaltningslagen

Vad är jäv?

Jäv är en omständighet som kan rubba förtroendet för att den som ska handlägga ärendet är opartisk. Även om det finns jäv, behöver det inte nödvändigtvis betyda att någon är partisk. Det betyder bara att det finns en omständighet som kan utgöra en risk för partiskhet.

Syftet med jävsreglerna är att Skatteverket ska agera objektivt och opartiskt och att allmänheten ska ha förtroende för Skatteverkets arbete. Denna objektivitetsprincip är reglerad i bland annat 5 § andra stycket FL samt i regeringsformen (1 kap. 9 § RF).

Jävsreglerna gäller för alla som deltar i handläggningen av ett ärende. Det innebär att inte bara den beslutande utan även den som bereder och föredrar ett ärende kan vara jävig. Även protokollförare omfattas av reglerna (RÅ 1980 2:68). Däremot omfattas normalt inte exempelvis registratorn eller den som skriver ut ett beslut.

Jävsgrunderna delas in i fyra grupper

Jävsgrunderna delas enligt förvaltningslagen in i fyra grupper (16 § FL):

• parts-, intresse- och närståendejäv
• ställföreträdar- och ombudsjäv
• tvåinstansjäv
• generalklausulen (s.k. delikatess- eller grannlagenhetsjäv).

Parts- intresse- och närståendejäv

Den som ska handlägga ett ärende drabbas av partsjäv om handläggaren är part i ärendet, d.v.s. om frågan i ärendet berör denne på ett sådant sätt att rätt att överklaga finns.

Bestämmelsen om intressejäv tar sikte på de fall när ärendets utgång kan medföra att handläggaren i inte oväsentlig omfattning påverkas av utgången i ärendet.

Närståendejäv föreligger när en närstående till handläggaren är part i ärendet eller har ett intresse i ärendet som kan medföra att den närstående påverkas av utgången i ärendet i en omfattning som inte är oväsentlig.

Ställföreträdar- och ombudsjäv

Den som ska handlägga ett ärende är jävig om handläggaren eller någon närstående till denne har varit, eller är, ställföreträdare eller ombud för den som saken angår eller för någon som kan påverkas av ärendets utgång i inte oväsentlig omfattning.

Ställföreträdarjävet har betydelse när den som handlägger ett ärende också företräder en juridisk person som direkt berörs av ärendet. En styrelseledamot omfattas dock inte av ställföreträdarjäv enbart på grund av styrelseuppdraget. Vid bedömningen av om en handläggare är jävig måste man ta hänsyn till bl.a. behörigheten att företräda den juridiska personen, firmateckningsrätt, och det intresse ärendet har för den som handlägger ärendet.

En handläggares uppdrag som styrelseledamot i den juridiska person som berörs av ett ärende omfattas inte enligt denna jävsgrund men kan däremot omfattas av generalklausulen (se nedan).

Ställföreträdarjäv kan även bli aktuellt när någon är behörig företrädare för en fysisk person.

Om den som ska handlägga ett ärende har fört talan som ombud för den som ärendet gäller föreligger ombudsjäv.

Tvåinstansjäv

Tvåinstansjäv föreligger när en handläggare i en högre instans har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende redan i en lägre instans. Om handläggaren redan tagit ställning till frågorna som den högre instansen ska avgöra, är det tvåinstansjäv.

Syftet med bestämmelsen är att utesluta att den som ska handlägga ärendet i överinstansen redan skapat sig en uppfattning om hur frågorna ska hanteras och därför har svårt att agera förutsättningslöst och objektivt.

Begränsningen att handläggaren ska ha deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende innebär att den som enbart deltagit i ett ärendes beredning inte träffas av tvåinstansjäv. Det är heller inte tvåinstansjäv när överinstansens ärende har inletts på något annat sätt, t.ex. genom en ansökan. I de två sistnämnda fallen kan dock generalklausulen aktualiseras i stället.

Generalklausulen (delikatess- eller grannlagenhetsjäv)

Generalklausulen innebär att den som ska handlägga ett ärende är jävig ”om det finns någon annan särskild omständighet som gör att handläggarens opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas” (prop. 2016/17:180 s. 98). Denna jävsgrund brukar vanligen kallas delikatess- eller grannlagenhetsjäv.

Avsikten är att denna generalklausul ska fånga upp alla de situationer då jäv kan uppstå som inte omfattas av de andra jävsgrunderna. Det kan t.ex. handla om att någon är uppenbar vän eller ovän med eller är ekonomiskt beroende av en part eller intressent eller direkt lyder under parten. Det kan också vara fall där handläggaren är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning (prop. 1971:30 s. 343).

En handläggare behöver inte vara jävig bara för att hen har blivit JO-anmäld och JO beslutat utreda ärendet. Bedömningen får göras i det enskilda fallet. Däremot får handläggaren inte vara med i arbetet med remissvaret till JO (JO 2006/07 s. 194).

När jäv saknar betydelse

Behovet av garantier för opartiskhet är inte lika stort i alla de ärenden där jävsbestämmelserna blir tillämpliga, t.ex. i ärenden utan myndighetsutövning. Därför finns regler om att man ska bortse från jäv när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse (16 § andra stycket FL). Det kan till exempel handla om serviceärenden eller rutinartade ärenden som inte kräver några övervägandet eller någon prövning av den arten att handläggarens opartiskhet kan ifrågasättas. Av formuleringen ”uppenbarligen saknar betydelse” framgår emellertid att jäv i alla tveksamma fall bör beaktas (Hellners & Malmqvist 2010, Förvaltningslagen med kommentarer s. 161).

Verkan av jäv

Den som är jävig får inte handlägga ärendet och heller inte närvara när ärendet avgörs (17 § FL). Detta innebär främst att den som är jävig inte får befatta sig med ärendets beredande eller avgörande.

Om jävet hos handläggaren innebär att ärendet blir avsevärt försenat på grund av att någon annan inte kan utföra uppgifterna, får dock den jäviga handläggaren befatta sig med ärendet. Detta tar främst sikte på ordnings- och säkerhetsområdet där beslut kan behöva fattas snabbt och en ersättares ankomst inte kan avvaktas.

Ett beslut i ett ärende som har handlagts av någon som är jävig behöver inte vara ogiltigt (se RÅ 1969 ref. 7). Avgörande för bedömningen är sakförhållandena i det enskilda ärendet.

Den som känner till en omständighet som kan antas göra hen jävig, ska omedelbart anmäla detta (18 § första stycket FL). Den som handlägger ett ärende ska alltså vara uppmärksam på om det finns någon omständighet som kan grunda jäv mot hen och anmäla detta omedelbart.

Skatteverkets skyldighet att besluta i jävsfråga

Om det har uppkommit en fråga om jäv mot en handläggare och ingen annan har tagit över ärendet, ska Skatteverket så snart som möjligt besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får bara delta i prövningen av jävsfrågan om det krävs för att Skatteverket ska kunna fatta beslut och ingen ersättare kan kallas in utan att prövningen försenas avsevärt (18 § tredje stycket FL). Om en fråga om jäv uppkommer vid ett sammanträde där det fattas beslut, ska den som jävet gäller lämna lokalen då beslutet i jävsfrågan ska fattas (jfr prop. 1971:30 s. 357).

Överklagande

Skatteverkets beslut om avslag på en invändning om jäv kan överklagas. Läs mer om överklagande av jävsbeslut under överklagandeavsnittet.