OBS: Detta är utgåva 2018.8. Visa senaste utgåvan.

Kronofogden har i vissa fall möjlighet att lämna uppskov med betalning. När Kronofogden har för avsikt att bevilja ett uppskov ska samordning ske med Skatteverket.

Vad krävs för uppskov?

Kronofogdens möjlighet att bevilja uppskov med betalning omfattar alla fordringar som verkställs som allmänna utsökningsmål.

Kronofogden får bevilja uppskov för dessa fordringar under någon av följande förutsättningar:

  • om det kan antas vara till fördel för det allmänna
  • om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden
  • i avvaktan på att en fråga om anstånd med betalningen prövas (7 § första stycket IndrL).

Uppskov får dock endast beviljas om Skatteverket efter en utredning enligt BorgL inte har något att invända mot uppskovet eller om verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse (7 § andra stycket IndrL). I förarbetena uttrycks detta som att Skatteverket ”i praktiken ges en vetorätt mot uppskov” (prop. 2006/07:99 s. 43). Om Kronofogden överväger att medge uppskov ska därför Skatteverket informeras, om det inte är uppenbart obehövligt (13 § IndrF). Skatteverket ska därefter normalt inom fem arbetsdagar underrätta Kronofogden om Skatteverket avser att vidta åtgärd enligt BorgL (5 § BorgF).

Kronofogden får besluta att uppskovet gäller med villkor om avbetalning (7 § tredje stycket IndrL).

Kronofogden har meddelat särskilda föreskrifter om hanteringen av vissa borgenärsuppgifter, däribland uppskov (KFMFS 2008:1).

När Kronofogden bedömer om ett uppskov ska beviljas används ett långsiktigt perspektiv. Återkommande restföring ska förhindras och Kronofogden strävar efter att skulderna ska avvecklas snabbt och att fortsatt näringsverksamhet ska bedrivas utan att skuldökning sker. Om detta inte är möjligt är det som regel är bättre att avveckla rörelsen i ett tidigt skede, även för gäldenären. Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.1.

Gäldenärsutredning/uppskovsutredning

Om Kronofogden överväger att bevilja uppskov ska Kronofogden göra en utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden (6 § IndrL). Kronofogden ska utreda och dokumentera samtliga omständigheter som är av betydelse för uppskovsfrågan. Av utredningen ska också framgå vilket beslut myndigheten har för avsikt att fatta (2 § KFMFS 2008:1). Uppgifter om total skuldsättning och hur skulden uppkommit är viktiga i detta sammanhang, liksom uppgifter om gäldenärens betalningsförmåga i framtiden. Om utredningen gäller en näringsverksamhet behövs uppgifter om omsättning, antal anställda, resultat osv. Kronofogden bör även utreda om gäldenären gjort sig av med tillgångar som kan återvinnas i en konkurs. Skatteverket ska lämna uppgifter till Kronofogden som kan antas vara av betydelse för indrivningen (7 § IndrF). Se vidare i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.2 och 9.4.

Ett uppskov bör förenas med avbetalning. I i de flesta utredningar ingår därför att ta reda på hur mycket gäldenären kan betala varje månad utan att nya skulder kommer till. Utredningen ska också visa om gäldenären kan betala tillbaka skulden inom tolv månader, vilket i normalfallet är längsta avbetalningstid (3 § KFMFS 2008:1).

Kronofogdens möjlighet att ta emot säkerhet

Kronofogden får ta emot säkerhet från gäldenären eller tredje man (10 § IndrL). Gäller uppskovet en näringsidkare bör säkerhet krävas (4 § KFMFS 2008:1). Säkerheten får bestå av pant, borgen eller företagshypotek (11 § IndrL). När Kronofogden tar emot en säkerhet ska det även beslutas under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk (12 § IndrL).

Om det visar sig att säkerheten behöver tas i anspråk ska Kronofogden besluta särskilt om detta. Består säkerheten av en pant kan Kronofogden ta ut betalning ur den pantsatta egendomen som om den var utmätt. Om säkerheten består av borgen kan verkställighet ske direkt mot borgensmannen. Har företagshypotek lämnats kan utmätning ske i den egendom som omfattas av hypoteket (13 § IndrL). Ett beslut om att ianspråkta en säkerhet får överklagas till tingsrätt (20 § IndrL). Se närmare om säkerheter i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.3.

Uppskov som är till fördel för det allmänna

När uppskov medges är det oftast på grund av att det kan antas vara till fördel för det allmänna. Det krävs då att uppskovet ger ett minst lika bra ekonomiskt resultat som andra verkställighets- och borgenärsåtgärder.

Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären ska kunna betala sin skuld. Ett uppskov som inte förenas med villkor om avbetalning får överstiga ett år endast om det finns synnerliga skäl (8 § IndrL). När det gäller avbetalningsplanens längd finns det ingen annan tidsgräns än vad som följer av preskriptionsbestämmelserna. Det ska då beaktas att preskriptionstiden för skattefordringar förlängs genom en avbetalningsplan, dock till högst tio år efter att preskription skulle ha inträtt (6 § SPL). Avbetalningsplaner på mer än ett år är dock ovanliga.

Kronofogden är restriktiv när det gäller uppskov till näringsidkare och framhåller att staten inte ska ersätta kreditinstituten.

En förutsättning för uppskov är också att utredningen ger en positiv bild av verksamheten.

Omständigheter som vid Kronofogdens bedömning talar emot att uppskov medges är att:

  • skatten eller del av den är skönstaxerad
  • gäldenären kan skaffa pengar på annat håll, t.ex. genom banklån
  • misstanke finns om ekonomisk brottslighet
  • risk finns för illojal konkurrens
  • bokföring saknas eller uppvisar brister
  • gäldenären har tidigare varit restförd
  • likvidationsplikt föreligger och åtgärder enligt aktiebolagslagen har inte vidtagits
  • gäldenären har tidigare beviljats uppskov
  • gäldenären har enskilda mål.

Se vidare i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.1 och 9.5.2.

Beträffande icke näringsidkare (privatpersoner) kan ett uppskov vara till fördel för det allmänna t.ex. när skulden beräknas bli betald på kortare tid än vad som skulle krävas vid utmätning i lön.

Uppskov bör enligt Kronofogden inte medges om

  • fordran har uppkommit genom skönstaxering
  • gäldenärens uppgifter om sina förhållanden inte är trovärdiga
  • det finns misstanke om ekonomisk brottslighet.

Se vidare i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.1 och 9.5.2.

Uppskov på grund av personliga förhållanden

Har gäldenären fått betalningssvårigheter som är övergående och grundas på t.ex. sjukdom eller arbetslöshet kan Kronofogden medge uppskov som är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden. Näringsidkare kan få uppskov på denna grund endast om det finns mycket speciella skäl, vilket innebär att bestämmelsen i princip bara kommer ifråga för fysiska personer som inte bedriver näring. Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.4.

Uppskov i avvaktan på anstånd

Kronofogden kan också medge uppskov i avvaktan på att den myndighet som beslutat om fordringen prövar frågan om anstånd med betalning. Kronofogden bör innan dess höra denna myndighet – t.ex. Skatteverket när det gäller skattebeslut – för att få veta om det finns utsikter till bifall. Beskedet från den aktuella myndigheten ligger sedan till grund för Kronofogdens prövning av uppskovet. Se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.5.

Beslutet om uppskov ska vara skriftligt

Det finns inga uttryckliga formkrav i IndrL eller IndrF för Kronofogdens beslut om uppskov, men av 6 § KFMFS 2008:1 framgår att det ska vara skriftligt.

Kronofogden kan ompröva uppskovsbeslutet

Kronofogden bevakar att villkoren för uppskovet följs och att gäldenären sköter sina skyldigheter mot det allmänna. Skatteverket ska omedelbart underrätta Kronofogden om verket får kännedom om någon omständighet som kan ge Kronofogden anledning att ompröva ett beslut om uppskov (8 § BorgF).

Ett uppskov får återkallas av Kronofogden i följande fall:

  • om gäldenären underlåter att betala skatter och avgifter allteftersom de förfaller
  • om gäldenären inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen
  • om det finns någon annan särskild anledning till återkallelse (9 § IndrL).

Särskild anledning till återkallelse kan vara följande:

  • att gäldenären inte deklarerar
  • att gäldenären lämnade oriktiga uppgifter när uppskovet beviljades
  • att gäldenären blir misstänkt för ekonomisk brottslighet
  • att gäldenären har brustit i sin informationsskyldighet (6 § KFMFS 2008:1).

Uppskovet ska också omprövas i följande fall:

  • när gäldenärens godkännande för F-skatt återkallas
  • när betalningsförmågan avsevärt förbättras
  • när ställd säkerhet förlorar i värde
  • när en enskild borgenär ansöker om verkställighet
  • när det på annan grund föreligger skäl att ompröva uppskovet (6 § KFMFS 2008:1).

Om Kronofogden finner skäl att återkalla uppskovet ska Skatteverket informeras (10 § KFMFS 2008:1).

Om gäldenären inte betalar enligt de villkor som Kronofogden bestämt är det viktigt att Kronofogden så snart som möjligt omprövar uppskovet. Därefter kan Skatteverket gå in med borgenärsåtgärder mot gäldenären.

Uppskov som är längre än tolv månader ska omprövas efter ett år. Om förutsättningarna för uppskovet brister under uppskovstiden ska det omprövas omgående (se Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.6).

Så samverkar Skatteverket och Kronofogden

Kronofogden och Skatteverket har ett delat borgenärsansvar för fordringar i allmänna mål som har överlämnats för indrivning. För att respektive myndighet ska kunna utöva sin borgenärsroll på ett bra sätt krävs det att myndigheterna informerar varandra om uppgifter i borgenärs- respektive gäldenärsutredningar samt i tillgångsundersökningar och samordnar agerandet. Det är viktigt med en samsyn mellan Skatteverket och Kronofogden.

Kronofogdens beslut att medge uppskov förhindrar Skatteverket att vidta borgenärsåtgärder beträffande den fordran som omfattas av uppskovsbeslutet. Det är bara Kronofogden som kan återkalla uppskovsbeslutet om förutsättningarna för uppskovet har ändrats.

På motsvarande vis kan Kronofogden inte besluta om uppskov när Skatteverket har vidtagit en offensiv borgenärsåtgärd. Om Skatteverket överväger en sådan åtgärd måste Kronofogden underrättas om detta, så att det inte blir aktuellt för Kronofogden att samtidigt överväga ett uppskov (6 § BorgF).

Underrättelse från Kronofogden till Skatteverket

När Kronofogden överväger att bevilja uppskov ska myndigheten informera Skatteverket, om det inte är uppenbart obehövligt (13 § IndrF). Med uttrycket överväger menas att Kronofogden har hunnit så långt i sin utredning av uppskovsfrågan att ett uppskov bedöms komma att medges. Senast då ska Skatteverket informeras.

Om Kronofogden gör bedömningen att uppskov inte är aktuellt och att konkurs kan komma i fråga, är det viktigt att Kronofogden tidigt informerar Skatteverket så att verket snabbt kan vidta behövliga åtgärder (26 § IndrF och Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.2).

Kronofogden kan låta bli att underrätta Skatteverket i vissa fall

Kronofogden behöver inte underrätta Skatteverket när verkets inställning uppenbarligen saknar betydelse. Exempel på sådana fall är när gäldenären hör av sig med anledning av ett krav och uppger att han eller hon inte har möjlighet att betala under kravtiden men att full betalning kommer att kunna ske en kortare tid därefter (prop. 2006/07:99 s. 43).

Kronofogden har föreskrivit att Skatteverket inte behöver informeras innan beslut om uppskov fattas om:

  • uppskovets längd understiger fem arbetsdagar
  • uppskovet gäller en näringsidkare och uppskovets längd understiger 30 dagar från utgången av det rådrum som ges i underrättelsen enligt 4 kap. 12 § UB (avitiden)
  • uppskovet gäller en privatperson eller ett dödsbo som inte driver näringsverksamhet (9 § KFMFS 2008:1).

Information till Skatteverket

När Kronofogden underrättar Skatteverket om att Kronofogden överväger ett uppskov ska Skatteverket även informeras om innehållet i uppskovsutredningen (9 § första stycket KFMFS 2008:1). Något som t.ex. kan vara intressant för Skatteverket är uppgifter om återvinningsbara transaktioner i de fall konkurs skulle vara ett alternativ till uppskov.

Genom att de offensiva borgenärsuppgifterna lagts över från Kronofogden till Skatteverket har syftet med gäldenärsutredningen snävats in till att främst ge Kronofogden underlag för valet mellan att

  • träffa en betalningsuppgörelse
  • omedelbart vidta respektive fullfölja exekutiva åtgärder
  • avbryta indrivningen.

Detta får dock inte leda till att möjligheten att inhämta information som Kronofogden utan större svårighet kan få fram vid sin utredning och som är av betydelse för Skatteverkets bedömning lämnas outnyttjad. Sådan information ska på i princip samma sätt som tidigare dokumenteras och vidarebefordras till Skatteverket (prop. 2006/07:99 s. 44).

Skatteverket ska utreda alternativ borgenärsåtgärd

När Kronofogden överväger att medge uppskov och informerar om detta ska Skatteverket utreda om det finns skäl att i stället vidta någon åtgärd enligt BorgL (3 § BorgL). Begreppet åtgärd enligt BorgL omfattar alla åtgärder som på något sätt omnämns i lagen. Således omfattas även ansökan om preskriptionsförlängning och företrädaransvar. Åtgärder som vidtas med stöd av annan lagstiftning, t.ex. återkallelse av godkännande för F-skatt, omfattas inte.

Skatteverket har en allmän skyldighet att skaffa sig det underlag som behövs för att bedöma behovet av borgenärsåtgärder (prop. 2006/07:99 s. 49). Skatteverket har möjlighet att i borgenärsutredningen använda information från Kronofogdens uppskovsutredning och utredningsrapport.

Skatteverket måste agera snabbt

För att handläggningen hos Kronofogden inte ska fördröjas i onödan måste Skatteverket snabbt ta ställning till Kronofogdens övervägande om uppskov. Det är Kronofogden ensam som ska pröva frågan om förutsättningarna för uppskov är uppfyllda. Skatteverket ska alltså inte pröva lämpligheten av ett uppskov. Skatteverkets utredning ska inriktas på om det i stället för uppskov är lämpligt med någon annan borgenärsåtgärd. I praktiken är det främst konkursansökan som det kan vara fråga om. Kronofogdens information kan alltså medföra att nya borgenärsåtgärder initieras av Skatteverket. Detta innebär att Kronofogden är förhindrad att bevilja uppskov.

Från det att Kronofogden har informerat om att uppskov övervägs ska Skatteverket inom fem arbetsdagar underrätta Kronofogden om verket avser att vidta någon åtgärd enligt BorgL. Längre tid än fem arbetsdagar kan komma ifråga endast efter samråd med Kronofogden och då i speciella undantagsfall, t.ex. om det för bedömningen krävs uppgifter från andra debiterande myndigheter.

Klartecken för Kronofogden vid utebliven reaktion från Skatteverket

Om Skatteverket inte underrättar Kronofogden om någon tänkt borgenärsåtgärd enligt BorgL eller inte vidtar någon sådan åtgärd inom 10 arbetsdagar efter underrättelsen, anses verket inte ha någon invändning. Kronofogden kan i det läget besluta om uppskov (5 § BorgF).

En vidtagen åtgärd kan vara t.ex. att Skatteverket skickar en betalningsuppmaning inför konkurs till gäldenären eller att en konkursansökan inges till tingsrätten. Skatteverket ska underrätta Kronofogden när en sådan åtgärd vidtas (6 § BorgF). Om Skatteverket har lämnat en underrättelse men därefter kommer fram till att inte vidta någon åtgärd kan Skatteverket meddela Kronofogden direkt om detta. Då får Kronofogden anses ha fått klartecken för att besluta om ett uppskov.

Kommunikation och rättsverkningar efter uppskovsbeslut

Om Kronofogden har beviljat ett uppskov eller återkallat ett uppskov ska Skatteverket informeras om detta (10 § KFMFS 2008:1). Om Skatteverket på grund av undantagen från underrättelseskyldigheten inte tidigare har informerats om att Kronofogden har övervägt ett uppskov får verket del av uppskovsutredningen först när Kronofogden beslutar om uppskov. Det finns inget som hindrar att Skatteverket gör en borgenärsutredning efter att ett uppskov medgetts. Om Skatteverket får tillgång till uppgifter genom utredningen som kan ge Kronofogden anledning att ompröva uppskovet, måste verket omedelbart underrätta Kronofogden om detta (8 § BorgF). När Skatteverket får information om att ett uppskov har återkallats ska verket alltid göra en borgenärsutredning.

Exempel på nya omständigheter som kan göra att Skatteverket underrättar Kronofogden kan vara att det tillkommit nya fordringar mot gäldenären, att det finns tecken på att gäldenären planerar att lämna landet eller på annat sätt göra sig svåråtkomlig för indrivning eller att Skatteverket vid en revision upptäcker utländska bankkonton.

Syftet med att Skatteverket omedelbart ska underrätta Kronofogden är att myndigheten snabbt ska kunna ompröva och återkalla uppskovet. Det är viktigt, främst ur gäldenärens perspektiv, att Skatteverkets och Kronofogdens borgenärsroller är tydliga och att det finns en samordning mellan myndigheternas agerande. Kronofogdens uppskovsbeslut är bindande för Skatteverket och hindrar verket från att vidta åtgärder enligt BorgL (prop. 2006/07:99 s. 44). Kronofogden måste alltså först återkalla uppskovet innan Skatteverket kan vidta någon åtgärd enligt BorgL. Om det däremot uppkommer nya fordringar kan Skatteverket omedelbart lägga de nya fordringarna till grund för borgenärsåtgärder oavsett om någon återkallelse av uppskovet har skett. Samtidigt bör Kronofogden underrättas så att myndigheten kan göra en omprövning av uppskovsbeslutet (prop. 2006/07:99 s. 43).

Skatteverkets möjlighet att bevilja anstånd som är till fördel för det allmänna

När SFL trädde i kraft den 1 januari 2012 infördes en ny befogenhet för Skatteverket att bevilja anstånd med betalning av skatt på den grunden att det är till fördel för det allmänna att anstånd medges (borgenärsanstånd). Bestämmelsen finns i 63 kap 23 § SFL och motsvarar Kronofogdens möjlighet att bevilja uppskov. Skatteverkets befogenhet gäller också för skatter och avgifter som överlämnats till Kronofogden för indrivning. I samband med bedömningen av om ett borgenärsanstånd bör medges eller ej finns det självfallet behov av kommunikation med Kronofogden. Om det finns restförda skulder måste Kronofogden alltid kontaktas för att stämma av vad som hänt i indrivningsärendet och för att informera om att gäldenären begärt en uppgörelse hos Skatteverket.

Kompletterande information

Läs mer om uppskov i Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 9.5.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (2007:789) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Indrivningsförordning (1993:1229) [1] [2] [3] [4]
  • Lag (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. [1]
  • Lag (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11]
  • Lag (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2]

Propositioner

Övrigt