Fartyg som är undantagna från skatteplikt

För vilka fartyg gäller undantaget?

Från och med den 1 januari 2018 har reglerna om undantaget för fartyg ändrats för att bättre överensstämma med motsvarande regler i mervärdesskattedirektivet. Undantaget från skatteplikt gäller numera endast om det är fråga om följande fartyg:

• fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handel-, industri- eller fiskeriverksamhet (3 kap. 21 a § första stycket 1 ML)
• fartyg som används för sjöräddning, assistans eller för kustfiske (3 kap. 21 a § första stycket 2 ML).

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 148 a, c och d samt artikel 150.1-150.2 i mervärdesskattedirektivet.

En förutsättning för att kunna tillämpa undantaget från skatteplikt när det gäller fartyg som fraktar passagerare mot betalning eller används för handel-, industri- eller fiskeriverksamhet, är att fartyget används på öppna havet. Fartyg som används för sjöräddning, assistans eller kustfiske behöver däremot inte användas på öppna havet för att undantaget ska vara tillämpligt (prop. 2017/18:16).

Fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handel-, industri- eller fiskeriverksamhet

Fartyget ska användas på visst sätt, vara utformat på visst sätt samt användas på öppna havet. Nedan följer en närmare redogörelse av de olika delarna.

För vilken verksamhet ska fartyget användas?

Skatteverket anser att undantaget för fartyg som går på öppna havet endast omfattar fartyg som används av en beskattningsbar person i dennes ekonomiska verksamhet. Fartyget ska dessutom användas för vissa särskilda ändamål, d.v.s. frakta passagerare mot betalning eller för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet. Begreppen ”frakta passagerare mot betalning eller används för en handels-, industri- eller fiskeriverksamhet” får enligt Skatteverket anses ha motsvarande innebörd som de tidigare begreppen ”yrkesmässig sjöfart” och ”yrkesmässigt fiske”. Undantaget från skatteplikt är därmed kopplat till sådana verksamheter vars förvärv hade medfört avdrags- eller återbetalningsrätt för ingående skatt om undantaget inte hade funnits.

Transport av eget gods kan ske för handels- eller industriändamål. Fartyg som används för transport av eget gods i sådana verksamheter kan därmed omfattas av undantaget.

Undantaget gäller endast om fartyget uteslutande eller så gott som uteslutande används för att frakta passagerare mot betalning eller för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet och kan inte tillämpas om fartyget även används för annat ändamål.

Enligt Skatteverkets uppfattning får därför den som upplåter ett bemannat fartyg genom befraktningsavtal anses använda fartyget för handels-, eller industriverksamhet. Det gäller även vid avtal om tidsbefraktning, resebefraktning och olika specialformer av sådan befraktning. Motsvarande gäller vid upplåtelse av ett bemannat fartyg för personbefordran. Den som upplåter fartyget får anses använda det för att frakta passagerare mot betalning.

Den som hyr ut ett obemannat fartyg, t.ex. genom avtal om bareboatbefraktning, använder inte fartyget för att frakta passagerare mot betalning eller för handels- eller industriverksamhet. Uthyrningen kan dock omfattas av undantaget från skatteplikt om den som hyr fartyget använder det för sådan verksamhet, se vidare sidan Uthyrning och befraktning av fartyg.

Vad räknas som ett fartyg enligt bestämmelsen?

Undantaget omfattar endast fartyg som är avsedda för transport av personer eller varor. Det innebär att fartyget ska användas och vara inrättat som ett transportmedel. Undantaget omfattar alla fartyg oavsett fartygets storlek. Även fartyg som saknar egen framdrivningsmekanism kan omfattas, t.ex. pråmar som är lastfartyg avsedda att bogseras eller skjutas på av ett annat fartyg. Luftkuddefarkoster räknas också som fartyg.

Undantaget gäller inte fartyg eller flytande enheter som är stationära, t.ex. fasta oljeplattformar. Undantaget gäller inte heller för fartyg, som är sådana farkoster för vilka förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften, såsom flytande olje- och gasproduktionsenheter eller andra flytande enheter som används för offshoremarknaden. Ytterligare exempel på fartyg för vilka förflyttningen är av underordnad betydelse är fyrskepp, flodsprutor, mudderverk och pontonkranar. Däremot kan undantaget omfatta dykerifartyg, seismikfartyg, rör- och kabelläggningsfartyg samt liknande fartyg som används på öppna havet för industriell verksamhet. Även om huvuduppgiften avser åtgärder för en industriell verksamhet kan transporten inte anses som underordnad den uppgiften (Skatteverkets ställningstagande Fartyg som går på öppna havet).

Fartyget ska till övervägande del gå på öppna havet

Ett lands territorialhav kan sträcka sig som längst 12 sjömil från kusten mätt utifrån särskilda baslinjer. Territorialgränsen kan dock ligga närmare kusten vilket för Sveriges del är fallet nära gränsen till Danmark, Norge och Finland. Det kan i sådana fall även förekomma att olika länders territorialhav gränsar till varandra och att det därför i strikt mening inte finns något öppet av mellan dem.

Skatteverket anser att endast de fartyg som faktiskt går på öppna havet kan omfattas av undantaget. Bedömningen av om förutsättningarna för undantaget är uppfyllda ska göras utifrån hur det enskilda fartyget används. Det innebär att undantaget inte gäller för fartyg som visserligen går mellan olika länder men som trots det inte går på öppna havet. Enligt Skatteverkets bedömning kan dock fartyg som endast går mellan svenska hamnar omfattas av undantaget om de färdas på öppna havet vilket t.ex. gäller trafiken till och från Gotland.

Ett fartyg som går över öppet hav måste passera de territorialhav som ligger närmast avgångs- respektive ankomsthamnen. Det kan därför inte vara ett krav att ett fartyg uteslutande ska användas på öppna havet för att omfattas. Skatteverket anser dock att fartyget måste användas till övervägande del på öppna havet.

Hur avgör man om fartyget till övervägande del går på öppna havet?

Enligt Skatteverkets uppfattning används ett fartyg till övervägande del på öppna havet om mer än 50 procent av totalt antal resor som fartyget genomför under ett kalenderår går på öppna havet. Motsvarande gäller om mer än 50 procent av det totala antalet mil ett fartyg färdas under ett år faktiskt går på öppna havet. Det räcker att fartyget till övervägande del färdas på öppna havet enligt någon av beräkningsmetoderna för att undantaget ska bli tillämpligt. En utgångspunkt för val av metod ska dock vara hur fartyget normalt används (Skatteverkets ställningstagande Fartyg som går på öppna havet).

Fartyg för sjöräddning, assistans eller för kustfiske

För fartyg för sjöräddning, assistans eller för kustfiske finns inget krav att de ska användas på öppna havet. Undantaget från skatteplikt omfattar alla fartyg för sjöräddning, assistans eller för kustfiske oavsett fartygets storlek.

En förutsättning för att undantaget ska gälla är att fartyget inte alls eller bara i ringa omfattning används i annan verksamhet. Detta gäller dock inte om fartyget används i en sådan verksamhet som avses i 3 kap. 21 a § första stycket 1 ML, d.v.s. att frakta passagerare mot betalning eller för handel-, industri- eller fiskeriverksamhet under förutsättning att fartyget till övervägande del används på öppna havet.

Ett exempel på fartyg som kan omfattas av undantaget är livräddningsfartyg till Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne.

Rätt till återbetalning av ingående skatt

Undantaget enligt 3 kap. 21 a § ML är ett s.k. kvalificerat undantag, vilket innebär att den som omsätter varan eller tjänsten har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 § första stycket ML. Se även sidan Vid vissa undantagna omsättningar.