Ansvarsgenombrott utan stöd av lag

Förutsättningar för betalningsansvar utan stöd av lag

Det främsta kännetecknet för ett aktiebolag är att ägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Ett uttryckligt undantag från detta gäller dock vid likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist (1 kap. 3 § ABL). Utöver detta har även vissa principer för ansvarsgenombrott utvecklats i praxis, som ett ytterliggare skydd för bolagets borgenärer. I några fall har alltså borgenärerna lyckats göra sina fordringar mot bolaget gällande även mot bolagets ägare utan något uttryckligt lagstöd.

Rättsfall: betalningsansvar utan stöd av lag

Det grundläggande rättsfallet är NJA 1947 s. 647. I detta fall hade fem juridiska personer (kraftverksägare), bildat ett aktiebolag (intressentbolaget). Intressentbolagets verksamhet bestod i att driva en dammanläggning. Dammanläggningen utnyttjades av kraftverksägarna men dessa betalade ingen ersättning för utnyttjandet. Däremot stod kraftverksägarna för intressentbolagets driftkostnader. Intressentbolaget dömdes att betala skadestånd till en tredje person, en markägare. Intressentbolaget kunde inte betala det utdömda skadeståndet utan försattes i konkurs. Markägaren väckte då talan mot kraftverksägarna. Högsta domstolen fann, bl.a. mot den bakgrunden att intressentbolaget inte utövat någon självständig verksamhet, att kraftverksägarna var ansvariga för intressentbolagets skuld till markägaren.

Tre rekvisit för att göra gällande ansvarsgenombrott

Med ledning av detta rättsfall har Knut Rodhe (Festskrift till Jan Hellner 1984 s. 481 ff.) ställt upp tre rekvisit för att ansvars­genombrott ska kunna göras gällande. Bolaget ska:

• inte ha något självständigt affärsmässigt syfte
• inte ha någon självständig förvaltning
• vara underkapitaliserat i förhållande till den verksamhet som bedrivs.

Skatteverket har med framgång drivit ett mål om ansvarsgenombrott enligt dessa principer (HovR VS 1990-11-16, mål nr T 272/89). I detta fall hade ett varv (moderbolaget) bildat ett dotterbolag i vilket en stor del av moderbolagets arbetare var anställda. Moderbolaget ägde alla aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget var underkapitaliserat. Dotterbolaget hade ingen egentlig ledning utan alla beslut togs av moderbolaget. Hovrätten skrev i sina domskäl bl.a. ”den verksamhet som (dotterbolaget) drivit till sin art inte på något sätt synes ha skiljt sig från vad som kan anses vara normalt för en personalavdelning inom moderbolaget. Det synes med andra ord vara fråga om en ren skentransaktion.” Moderbolaget förpliktades därför att betala dotterbolagets skulder till staten (arbetsgivaravgifter).

Ingen lagreglering trots utredning

Frågan om att lagreglera denna typ av ansvarsgenombrott har varit uppe vid två tillfällen. I betänkandet Ansvarsgenombrott (SOU 1987:59) föreslog Betalningsansvarskommittén en allmän regel om ansvarsgenombrott. Efter kritik från bl.a. Lagrådet ledde betänkandet dock inte till någon lagstiftning. I stället fick Aktiebolagskommittén i uppdrag att utreda och föreslå bestämmelser om ansvarsgenombrott. I slutbetänkandet Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1) övervägde kommittén olika lagstiftningsmodeller för ansvarsgenombrott men kom till slutsatsen att inte lägga fram något lagförslag. Regeringen gjorde samma bedömning och någon generell regel om ansvarsgenombrott i ABL kom därför inte att införas. Regeringen uttalade att ställningstagandet i denna fråga inte innebar något hinder för domstolarna att tillämpa – och vidareutveckla – de principer som har vuxit fram i rättspraxis när det gäller ansvarsgenombrott (prop. 2004/05:85 s. 208).

Rättsfall: processbolag

Med processbolag menas ett bolag som inte bedrivit någon annan verksamhet än att föra en viss rättsprocess.

Högsta domstolen har bedömt att ett arrangemang med ett sådant bolag hade som enda syfte att kringgå rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader. Bolaget hade endast försetts med kapital för att kunna betala de egna processkostnaderna och det hade inte framkommit något som tydde på att det fanns en plan för hur bolaget skulle betala de kostnader som kunde uppstå om processen förlorades. Högsta domstolen drog slutsatsen att bolaget endast utgjort ett medel för ägarna att kunna driva processen, med begränsad risk för negativa ekonomiska konsekvenser för egen del men med bibehållen möjlighet att få del av de ekonomiska fördelarna vid en framgång i processen. Ägarna till bolaget ansågs personligen ansvariga för motpartens rättegångskostnader (NJA 2014 s. 877).

I ett hovrättsfall hade processbolagets styrelseledamöter valt att inte medverka till att klarlägga processbolagets ägarförhållanden. Styrelseledamöterna blev då ansvariga (RH 2011:24).