Livsmedel, restaurang- och cateringtjänster

Livsmedel

Mervärdesskatt ska tas ut med 12 procent av beskattningsunderlaget för omsättning, unionsinternt förvärv och import av sådana livsmedel som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 med undantag för

• annat vatten som avses i artikel 6 i rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten än sådant vatten som tappas på flaskor eller i behållare som är avsedda för försäljning
• spritdrycker, vin och starköl (7 kap. 1 § andra stycket 4 ML).

Med livsmedel menas alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att, eller rimligen kan förväntas, förtäras av människor (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 178/2002).

Livsmedel inbegriper drycker, tuggummi och alla ämnen, inklusive vatten, som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling. Produkter som röks utgör inte livsmedel.

Djur, fisk och skaldjur

Ett djur blir normalt livsmedel enligt EU:s livsmedelsbegrepp först när det har slaktats. Undantaget är djur som är avsedda att ätas levande. Avgörande för bedömningen av vid vilken tidpunkt en råvara övergår till att bli ett livsmedel är om varan är avsedd att ätas eller om den rimligen kan förväntas att förtäras av människor (prop. 2005/06:128 s. 349).

Skaldjur som säljs levande till konsumenter i en fiskhandel får anses vara behandlade för att släppas ut på marknaden som livsmedel. Ostron är avsedda att ätas levande och är därför livsmedel redan vid fiskarens försäljning.

Fiskodlares försäljning av fisk till sportfiskeklubbar m.fl. för utplantering i sjöar och vattendrag anses inte som försäljning av livsmedel och beskattas därför med 25 procent.

När en jägare säljer vilt till konsumenter eller till uppköpare så beror skattesatsen på vad köparen ska använda djuret till. Om jägaren vid försäljningen vet att djuren är avsedda för förtäring eller rimligen kan anta att djuren är avsedda för förtäring ska djuren definieras som livsmedel och beskattas efter en skattesats på 12 procent.

Ersättning för jakträtt, fallavgifter, fiskekortsavgifter etc. anses inte vara betalning för livsmedel utan ska beskattas med 25 procent.

Foder

Djurfoder är inte livsmedel eftersom det inte ska ätas av människor. Bedömningen ska göras i varje försäljningsled. En vara som först varit avsedd att ätas av människor, men sedan säljs som djurfoder är vid denna senare försäljning inte att anse som livsmedel utan beskattas med 25 procent.

Grödor

Växter före skörd är inte livsmedel. Vegetabilier kan anses som livsmedel så snart de har skördats.

Jordbruksgrödor är livsmedel efter det att de är skördade om de är avsedda att, eller rimligen kan förväntas, förtäras av människor. Om grödorna är avsedda för utfordring av djur eller för energiproduktion faller de utanför definitionen av livsmedel. En bedömning måste göras vid varje försäljning som sker, både från odlaren och i senare led. Skattesatsen kan därför bli olika på samma varuparti beroende på vilken information säljaren har om den framtida användningen. Rågvete, blandsäd, foderärtor och åkerbönor är exempel på sådana grödor som huvudsakligen används som foder och som inte rimligen kan förväntas förtäras av människor.

Vete, korn, råg, havre, oljeväxter och sockerbetor är grödor som kan användas både i livsmedelsproduktion, energiproduktion och som foder. Vid odlarens omsättning av sådana produkter till en uppköpare får det i avsaknad av annan information presumeras (antas) att de är avsedda att, eller rimligen kan förväntas, förtäras av människor. Om odlaren vid försäljningen har information om att grödorna är avsedda för annat än att ätas av människor ska grödorna inte definieras som livsmedel.

Grödor som säljs till exempelvis en kvarn, ett mälteri, en sprittillverkare eller till ett sockerbruk är livsmedel.

Kosmetika

Kosmetika i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 är inte livsmedel.

Läkemedel

Läkemedel i den mening som avses i rådets direktiv 65/65/EEG och 92/73/EEG är inte livsmedel. När det gäller gränsdragningen mellan livsmedel och läkemedel finns i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 178/2002 en hänvisning till läkemedelsdefinitionen i rådets direktiv 65/65/EEG och 92/73/EEG.

Skatteverket anser att produkter som säljs under benämningarna naturmedel, frilistade naturmedel, naturläkemedel, traditionellt växtbaserade läkemedel, homeopatiska och frilistad homeopatika inte utgör livsmedel enligt ML. Skatt ska därför tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget.

Mjölk

Mjölk är livsmedel direkt efter mjölkning.

Narkotika

Narkotika eller psykotropa ämnen i den mening som avses i Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention från 1961 och i Förenta nationernas konvention från 1971 om psykotropa ämnen är inte livsmedel.

Nikotintuggummi och nikotintabletter

Vanligt tuggummi är livsmedel enligt den allmänna definitionen på livsmedel i rådets förordning 178/2002. Sådana produkter som är läkemedel anses däremot inte vara livsmedel. Nikotintuggummi är läkemedel enligt direktiv 2001/83 EG och det innebär att det inte är livsmedel i mervärdesskattehänseende. Skattesatsen ska därför vara 25 procent vid import och försäljning av nikotintuggummi och nikotintabletter. Det gäller oavsett hur produkterna klassificeras enligt tulltaxan.

Restsubstanser och främmande ämnen

Restsubstanser och främmande ämnen är inte livsmedel.

Returförpackningar

Den ersättning som säljaren tar ut för förpackningen ingår i beskattningsunderlaget för den sålda varan. Det gäller också när ersättningen för förpackningen är en pant och säljaren krediterar eller återbetalar beloppet när returförpackningen lämnas tillbaka.

Det innebär att skattesatsen är 12 procent när förpackningen innehåller sådana livsmedel som beskattas med 12 procent.

Spritdrycker, vin och öl

Spritdrycker, vin och starköl räknas som livsmedel, men försäljning av dessa drycker omfattas ändå inte av den lägre skattesatsen för mervärdesskatt (7 kap. 1 § andra stycket 4b).

Med spritdryck avses en vara som är avsedd att förtäras som dryck och som har en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent. Vin eller maltdryck anses inte som spritdryck.

Med vin menas en dryck som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som har en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent men uppgår högst till 22 volymprocent.

Med starköl avses maltdryck som har en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent. Med maltdryck avses jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne.

Det innebär att bara sådan öl som får säljas i vanliga livsmedelsbutiker, folköl och lättöl, omfattas av skattesatsen 12 procent.

Skatteverket anser att snabbsatser för egentillverkning av öl och vin omfattas av skattesatsen 12 procent.

Tillsatser

Livsmedelstillsatser är ämnen som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål och normalt inte konsumeras som livsmedel i sig och kännetecknas av att de har ett så kallat E-nummer. Av förarbetena till mervärdesskattelagen framgår att tillsatser till livsmedel också är ett livsmedel (prop. 2005/06:128s. 349).

Ett exempel på tillsatser är kolsyra förpackad i patroner som används i dryckesmaskiner. Koldioxid löst i vatten bildar kolsyra och används för att ge bubblor i kolsyrade drycker. Koldioxid används även som konserveringsmedel. Koldioxid (E 290) är enligt Livsmedelsverket en godkänd tillsats i livsmedel. Kolsyran kommer att ingå i den framställda drycken och är därmed är avsedd att förtäras av människor. Skatteverket anser att det innebär att skattesatsen ska vara 12 procent.

Tjänster avseende livsmedel

Det är försäljningen av livsmedelsvarorna som beskattas med 12 procent. För tjänster som avser livsmedel är skattesatsen 25 procent utom om det gäller restaurang- och cateringtjänster.

Tobak

Med tobak avses blad från tobaksplantan. Tobak och tobaksprodukter i den mening som avses i rådets direktiv 89/622/EEG är inte livsmedel. Det gäller även snus och tuggtobak.

Vatten

Livsmedel inbegriper vatten fr.o.m. den punkt där värdena ska iakttas enligt artikel 6 i direktiv 98/83/EG och utan att kraven i direktiv 80/778/EEG och 98/83/EG om kvalitet på dricksvatten åsidosätts. Vatten från vattenkran räknas som livsmedel, men den lägre skattesatsen 12 procent gäller bara för dricksvatten som tappats på flaska eller annan förpackning som är avsedd för försäljning.

Restaurang- och cateringtjänster

Restaurang- och cateringtjänster omfattas av skattesatsen 12 procent förutom den del av tjänsten som avser spritdrycker, vin och starköl (7 kap. 1 § andra stycket 5 ML).

Vad är restaurang- och cateringtjänster?

Begreppet restaurang- och cateringtjänster bör tolkas i enlighet med vad som följer av artikel 6 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Begreppet tolkas likadant i 5 kap. som i 7 kap. ML, d.v.s. tolkningen inom ML blir enhetlig (prop. 2011/12:1 s. 270). Skatteverket anser att den uppfattning av begreppet restaurang- och cateringtjänster som verket redogjort för i ställningstagande 2009-01-30, dnr 131 750777-08/111 överensstämmer med artikel 6 i rådets tillämpningsförordning (EU) 282/2011.

Med restaurang- och cateringtjänster avses tjänster som består i att för mänsklig konsumtion leverera beredd eller oberedd mat eller dryck eller båda, åtföljda av tillräckligt med stödtjänster som möjliggör omedelbar konsumtion av det levererade. Leveransen av mat eller dryck eller båda är endast en del i helheten, i vilken tjänsteaspekten ska dominera. Restaurangtjänster är tillhandahållandet av sådana tjänster i tillhandahållarens lokaler och cateringtjänster är tillhandahållandet av sådana tjänster på andra ställen än i tillhandaållarens lokaler (artikel 6.1 i rådets tillämpningsförordning (EU) 282/2011). Skatteverket anser att med begreppet cateringtjänst menas tillhandahållande av mat och/eller dryck i annans lokal tillsammans med andra tjänster såsom dukning, servering, diskning m.m.

En leverans av beredd eller oberedd mat eller dryck eller båda, med eller utan transport, som inte åtföljs av några andra stödtjänster, ska inte anses som restaurang- och cateringtjänster enligt punkt 1 (artikel 6.2 i rådets tillämpningsförordning (EU) 282/2011).

Skatteverket anser att dukning, servering, avdukning, diskning och rätten att nyttja en särskild lokal och utrustning i form av bord och stolar är sådana tjänster som har direkt anknytning till tillhandahållandet av mat och/eller dryck och medför att det blir en restaurang- och cateringtjänst.

Spritdrycker, vin och starköl i samband med servering

Servering av spritdrycker, vin och starköl omfattas inte av skattesatsen 12 procent utan ska beskattas med den generella skattesatsen 25 procent (7 kap. 1 § andra stycket 5). För definitionen se rubriken Spritdrycker, vin och öl under Livsmedel.

Det är inte enbart själva spritdrycken, vinet och starkölet som ska beskattas med 25 procent utan hela tillhandahållandet av drycken. Även de kringtjänster som hör ihop med tillhandahållandet ingår i beskattningsunderlaget. Om vin serveras till en middag på restaurang ska hela den del av tjänsten som avser vinet beskattas med 25 procent. Om en restaurang eller ett cateringföretag väljer att ta ut ett separat pris för mat respektive dryck uppkommer inga problem med att fastställa beskattningsunderlaget för den del av tjänsten som ska beskattas med 12 procent respektive 25 procent. I de fall ett gemensamt pris tas ut för en tjänst där både mat och spritdrycker, vin eller starköl ingår ska beskattningsunderlaget delas upp.

Vinprovning m.m.

Aktiviteter som vin-, whisky-, ost- och chokladprovning bedömer Skatteverket vara ett tillhandahållande som ska beskattas med 25 procent. Föredraget och den information som ges bedöms vara det huvudsakliga tillhandahållandet. Provsmakningen av produkterna är underordnat det tillhandahållandet. Även i det fall provsmakningen av produkterna kombineras med smakbitar av annan mat för att framhäva smakerna på produkterna är detta underordnat.