Dröjsmålsavgift för fordonsskatt och saluvagnsskatt

Dröjsmålsavgift ska tas ut om skatten betalas för sent

En avgift (dröjsmålsavgift) ska tas ut för varje fordon där vägtrafikskatt inte har betalats inom den tid och i den ordning som bestäms enligt VSL (5 kap. 17 § första stycket VSL). Med vägtrafikskatt avses fordonsskatt och saluvagnsskatt (jämför 1 kap. 1 § VSL).

Dröjsmålsavgift vid anstånd med skattebetalning

Om anstånd med betalning av vägtrafikskatten har beviljats enligt 5 kap. 8 eller 9 §§ VSL, ska dröjsmålsavgift tas ut endast på det skattebelopp som inte har betalats vid anståndstidens slut (5 kap. 17 § andra stycket VSL).

Syftet med dröjsmålsavgiften

Syftet med dröjsmålsavgiften är först och främst att styra att betalningen görs senast på förfallodagen och att bidra till en snabb betalning även efter förfallodagen. Avgiften ska även ge staten en rimlig ersättning för de extra uppbördskostnader som uppstår, täcka statens ränteförlust och utgöra en kostnad för en faktiskt utnyttjad kredit (prop. 1991/92:93 s. 74 ff.).

Hur beräknas dröjsmålsavgiften?

Dröjsmålsavgiften bestäms utifrån hur lång tid vägtrafikskatten är obetald, 2 § lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

• Dröjsmålsavgiften är 2 procent på belopp som betalas efter förfallodagen, men före förfallomånadens utgång.
• Om beloppet betalas inom tio dagar från förfallodagen, är dröjsmålsavgiften 2 procent även om betalningen har skett i månaden efter förfallomånaden. Fordonsskatten ska i de flesta fall betalas den sista i betalningsmånaden. Dröjsmålsavgiften ska därför vanligtvis beräknas utifrån denna bestämmelse.
• Dröjsmålsavgiften är 4 procent på belopp som betalas under den första månaden efter förfallomånaden.
• Dröjsmålsavgiften är 6 procent på belopp som betalas under den andra månaden efter förfallomånaden.
• Från och med tredje månaden efter förfallomånaden ökar dröjsmålsavgiften med en procentenhet för varje påbörjad månad.

Dröjsmålsavgiften avrundas nedåt till närmast hela krontal.

Exempel: skatten betalas före utgången av förfallomånaden

Anders debiteras 7 002 kronor i fordonsskatt för sin personbil klass I. Skatten skulle ha varit betalad senast den 8 mars, men beloppet kom in på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 17 mars.

Anders har alltså betalat fordonsskatten för sent och ska därför betala en dröjsmålsavgift. Mars var förfallomånaden och skatten har betalats före utgången av den månaden. Dröjsmålsavgiften är därför 2 procent av beloppet 7 002 kronor, d.v.s. 140 kronor.

Exempel: skatten betalas inom 10 dagar efter förfallodagen

Beata debiteras 5 642 kronor i fordonsskatt för sin lätta lastbil. Skatten skulle ha varit betald senast den 31 mars, men beloppet kom in på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 8 april.

Beata har alltså betalat fordonsskatten för sent och ska därför betala en dröjsmålsavgift. Eftersom skatten har betalats inom 10 dagar efter den sista betalningsdagen är dröjsmålsavgiften 2 procent av beloppet 5 642 kronor, d.v.s. 112 kronor.

Ingen dröjsmålsavgift för tiden efter det att skatten har överlämnats för indrivning

Dröjsmålsavgift ska inte beräknas för tiden efter det att skattebeloppet överlämnats för indrivning. I stället ska ränta tas ut på kapitalbeloppet efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren (4  a § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift).

Om skatten har blivit nedsatt

Om vägtrafikskatt efter en omprövning har fastställts till ett lägre belopp än vad som tidigare har påförts, ska dröjsmålsavgiften beräknas endast på det belopp som återstår att betala efter nedsättningen.

Vid en nedsättning av obetald vägtrafikskatt enligt 5 kap. 14 § VSL beräknas dröjsmålsavgiften bara på det belopp som återstår att betala efter nedsättningen.

Delbetalning av skatten

På delbelopp som betalas för sent påförs en dröjsmålsavgift på det delbelopp som har betalats efter den procentsats som gällde när beloppet betalades.

Betalningssammandrag – en dröjsmålsavgift för varje fordon för sig

Om en skattskyldig har fått ett betalningssammandrag (ett inbetalningskort där skatt för flera fordon har samlats ihop) och hen har betalat skatten för sent, ska en dröjsmålsavgift tas ut för varje fordon. Dröjsmålsavgiften beräknas alltså inte på totalsumman enligt inbetalningskortet.

Det lägsta belopp som tas ut i dröjsmålsavgift

Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungliga obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp (3 § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift). Även små obetalda skatte- och avgiftsbelopp orsakar kostnader vid uppbörden. Därför bör även dröjsmålsavgiften ha en gräns för hur lågt belopp som kan tas ut (se prop. 1991/92:93 s. 79).

Exempel: dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor

Ellis ska betala 3 000 kronor i fordonskatt senast den 30 april. Beloppet bokfördes som betalt på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 7 maj. Dröjsmålsavgiften är 2 procent av beloppet 3 000 kronor, d.v.s. 60 kronor. Eftersom det lägsta beloppet för dröjsmålsavgift är 100 kronor, ska Ellis betala 100 kronor i dröjsmålsavgift.

Exempel: dröjsmålsavgiften får inte överstiga det ursprungligen obetalda beloppet om det är mindre än 100 kronor

Frans har betalat fordonsskatten om 90 kronor för sent och ska betala en dröjsmålsavgift. Eftersom skattebeloppet (det ursprungligen obetalda beloppet) är 90 kronor och det beloppet understiger 100 kronor, ska Frans betala 90 kronor i dröjsmålsavgift.

Befrielse från dröjsmålsavgiften

Skatteverket får befria från dröjsmålsavgiften om det finns särskilda skäl (5 kap. 17 § tredje stycket VSL). Skatteverket anser att en befrielse från dröjsmålsavgift i princip inte kan komma i fråga så länge någon del av skattebeloppet är obetalt.

Vid återbetalning av vägtrafikskatt enligt 5 kap. 12 § första eller andra stycket VSL, bör Skatteverket inte bevilja befrielse från dröjsmålsavgiften.

Om Skatteverket fastställer att någon annan är skattskyldig

Om Skatteverket slår fast att någon annan är skattskyldig än den som tidigare påförts vägtrafikskatt och dröjsmålsavgift, bör Skatteverket bevilja befrielse från dröjsmålsavgiften utan ansökan.

Om sjukdom eller en olyckshändelse har försvårat inbetalningen avsevärt

För att en skattskyldig ska kunna befrias från dröjsmålsavgiften bör omständigheterna vara sådana att hen inte kunnat förutse eller råda över dem. Vid sjukdom eller en olyckshändelse bör det finnas särskilda skäl av ett sådant slag att betalningen på förfallodagen försvårats avsevärt (prop. 1991/92:93 s. 81).

Om betalningsförmedlaren har gjort fel

När en betalning är försenad på grund av ett handhavandefel av betalningsförmedlaren, t.ex. vid tillfälliga handhavandefel eller stopp i datakommunikationen, bör den skattskyldiga bli befriad från dröjsmålsavgiften.

Andra omständigheter som den skattskyldiga inte har kunnat råda över

Även andra omständigheter som den skattskyldiga inte har kunnat råda över kan utgöra särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgift. Om den skattskyldiga tidigare har misskött sina skyldigheter bör detta dock vägas in i bedömningen.

Delvis befrielse från dröjsmålsavgiften

Skatteverket kan i vissa fall bevilja delvis befrielse från dröjsmålsavgiften. Även i dessa fall gäller att det ska finnas särskilda skäl.

Om dröjsmålsavgiften är 100 kronor eller lägre bör delvis befrielse inte komma ifråga. Av praktiska och administrativa skäl kan dock Skatteverket avstå från att kräva betalning om dröjsmålsavgiften är under 100 kronor och det endast är dröjsmålsavgiften som återstår att betala.

Korta dröjsmål

Dröjsmålsavgiften har anpassats för att inte framstå som oacceptabelt hög vid korta dröjsmål. Därför finns det bara begränsade möjligheter att befria från dröjsmålsavgiften endast på grund av att dröjsmålet har varit kort. Om dröjsmålet bara har varat i någon dag kan det dock finnas skäl att åtminstone delvis befria från dröjsmålsavgiften, särskilt om den skattskyldiga har haft anledning att räkna med att betalningen skulle ske i rätt tid (se prop. 1991/92:93 s. 81).

Om det finns särskilda skäl bör befrielsen från dröjsmålsavgiften kunna ske till 0,25 procent av det för sent inbetalda beloppet, dock lägst till 100 kronor.

Andra situationer då delvis befrielse kan komma ifråga

Skatteverket kan delvis befria från dröjsmålsavgiften om det finns omständigheter som kan utgöra skäl för befrielse, men dessa skäl inte kan anses tillräckligt starka för att motivera befrielse från hela dröjsmålsavgiften. En nedsättning av dröjsmålsavgiften med hälften bedöms i vissa fall vara lämpligt. Dröjsmålsavgiften får dock inte sättas ned till ett belopp under 100 kronor.

Ingen befrielse från dröjsmålsavgiften

Nedan anges några situationer där befrielse från dröjsmålsavgiften vid för sen betalning av vägtrafikskatten inte bör komma i fråga.

Om den skattskyldiga överlåter till någon annan att betala skatten

Om den skattskyldiga har bett någon annan att betala in vägtrafikskatten och den personen inte har gjort det, utgör det inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.

Om den skattskyldiga inte har fått något inbetalningskort

Om den skattskyldiga inte har fått inbetalningskortet för vägtrafikskatten är det i regel inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgift. En fordonsägare ska anmäla till Transportstyrelsen om hen inte har fått inbetalningskortet för fordonsskatten senast en vecka innan den ska vara betald (se 8 § andra stycket VSF). Den som har saluvagnslicens ska anmäla till Transportstyrelsen senast den 20 december om hen inte har fått inbetalningskortet för saluvagnsskatten för det följande året och hen var skattskyldig vid ingången av den månaden (se 11 § VSF). Transportstyrelsen skickar då ett nytt inbetalningskort eller lämnar de uppgifter som behövs för att den skattskyldiga ska kunna betala skatten.

Om den skattskyldiga har gjort en anmälan till Transportstyrelsen i tid, bör hen dock befrias från dröjsmålsavgiften.

Rättsfall: fordonsägaren har inte fått något inbetalningskort

Att fordonsägaren inte har fått något inbetalningskort för fordonsskatten utgör inte en giltig ursäkt för att inte betala skatten i tid (KRNG 19 oktober 1994, mål nr 2846-1994).

Om det står fel adress i vägtrafikregistret

Om en skattskyldig inte har fått inbetalningskortet för vägtrafikskatten på grund av att fel adress har varit införd i vägtrafikregistret, är det inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.

Om den skattskyldiga har varit bortrest

Om den skattskyldiga inte har betalat vägtrafikskatten i tid på grund av att hen har varit bortrest, är det inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.

Rättsfall: fordonsägaren var bortrest

Fordonsägaren vistades utomlands och betalade skatten därifrån, vilket fick till följd att fordonsskatten bokfördes på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt för sent och att ägaren påfördes en dröjsmålsavgift. Kammarrätten ansåg att det inte fanns särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften, eftersom fordonsägaren inte hade anmält till Transportstyrelsen att hen inte hade fått inbetalningskortet för fordonsskatten senast en vecka innan skatten skulle ha varit betald (KRNG 13 juni 1995, mål nr 743-1995).

Det förekommer att ändringar i lagen medför att ytterligare fordonsskatt ska betalas. De skattskyldiga förutsätts känna till bestämmelserna om när och hur skatten ska betalas. Detta gäller även vid lagändringar som medför att ytterligare fordonsskatt ska betalas. Att den skattskyldiga har varit bortrest eller inte fått något inbetalningskort utgör inte skäl för befrielse när debiteringen beror på en ändring i lagen.

Omprövning och överklagande av beslut om dröjsmålsavgift

Vid omprövning av beslut om dröjsmålsavgift gäller samma bestämmelser som vid omprövning av fordonsskatt och saluvagnsskatt.

Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för överklagande av beslut om den skatt, avgift eller ränta som föranlett dröjsmålsavgiften (7 § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift).