Försegling

Vad innebär försegling?

En försegling av en lokal, förvaringsplats eller annat utrymme är en tillfällig bevissäkringsåtgärd som är avsedd att förhindra att handlingar förstörs eller undanhålls. Av lagtexten framgår att syftet med en försegling ska vara att skydda handlingar (45 kap. 12 § SFL). Förseglingen är ett komplement till de övriga åtgärderna.

En försegling har rättslig verkan. Den som bryter eller kringgår denna kan göra sig skyldig till överträdelse av myndighets bud enligt 17 kap. 13 § BrB.

Hänsyn ska tas till proportionalitetsprincipen vid alla bevissäkringsåtgärder. Vid försegling måste beaktas om den granskade förorsakas ekonomiska eller andra problem av att inte få tillträde till lokalen eller det förseglade utrymmet. Försegling bör ske under kortare tid och om möjligt ska inte hela lokalen förseglas om den behövs för den fortsatta driften. Observera att det bara i mycket få undantagsfall kan bli aktuellt att tillämpa försegling av bostadsutrymmen hos privatpersoner. Proportionalitetsprincipen får i sådant fall särskilt stor betydelse.

Läs mer om verkställighet vid försegling.

Försegling vid tvångsrevision

Lokal, förvaringsplats eller annat utrymme får förseglas för att skydda handlingar som vid en tvångsrevision ska granskas enligt 45 kap. 3 § SFL eller tas om hand för granskning enligt 45 kap. 4 § SFL (45 kap. 12 § 1 SFL).

Bestämmelsen behandlar försegling av utrymmen i verksamhetslokaler under en tvångsrevision. Det uppställs inte några särskilda krav för att försegling av utrymmen i verksamhetslokaler under en tvångsrevision ska få ske utan det krävs bara att försegling behövs för att skydda handlingar.

Inget särskilt krav på risk för sabotage

Det uppställs inget särskilt krav på att risk för sabotage ska föreligga för att försegling ska få ske vid försegling av utrymmen i verksamhetslokaler under en tvångsrevision. Tvångsrevision på grund av risk för sabotage får bara beslutas om risken är påtaglig. Detsamma gäller för att handlingar som omfattas av en tvångsrevision ska få eftersökas och omhändertas för granskning i verksamhetslokalerna. Mot den bakgrunden är det inte meningsfullt att vid en tvångsrevision på grund av sabotagerisk kräva att det kan befaras att handlingarna kommer att förstöras eller undanhållas för att utrymmen i verksamhetslokaler ska få förseglas för att skydda handlingarna när de inte granskas. Ett beslut om tvångsrevision på grund av sabotagerisk innebär alltså i praktiken att förutsättningarna för försegling vid revision är uppfyllda och att försegling får beslutas utan någon annan begränsning än vad som följer av proportionalitetsprincipen (prop. 2010/11:165 s. 427).

En tvångsrevision kan också beslutas på den grunden att den reviderade inte har fullgjort sina skyldigheter att medverka enligt 41 kap. 8-11 §§ SFL (45 kap. 3 § 1 SFL). Ett beslut om eftersökning och omhändertagande av handlingar i verksamhetslokalerna vid tvångsrevision kan grundas på att den reviderade inte har tillhandahållit handlingar inom rimlig tid (45 kap. 4 § andra stycket SFL). Även i dessa båda fall saknas ett särskilt krav på risk för sabotage, detta trots att det i dessa situationer inte redan genom ett domstolsbeslut har konstaterats att det finns påtaglig risk för sabotage när frågan om försegling väcks. Man gör i förarbetena bedömningen att en god rättsäkerhet ändå kan upprätthållas då granskningsledaren inte kan besluta om försegling helt utan restriktioner. Redan i det faktum att en försegling görs för att skydda något ligger en begränsning. Granskningsledaren måste kunna ange något skäl för att handlingarna behöver skyddas. Dessutom måste granskningsledaren göra en proportionalitetsavvägning vilket innebär att skälen för förseglingen måste uppväga intrånget för den enskilde (prop. 2010/11:165 s. 428).

Försegling vid samverkansrevision i verksamhetslokalerna

Lokal, förvaringsplats eller annat utrymme får förseglas för att skydda handlingar som ska tas om hand för granskning enligt 45 kap. 5 § SFL då den reviderade har medgett att revisionen genomförs i verksamhetslokalerna, dvs. vid en så kallad samverkansrevision (45 kap. 12 § 2 SFL). Förseglingen är då ett moment av tvång i den i övrigt i samverkan bedrivna revisionen.

Om det vid en samverkansrevision uppkommer behov av att omhänderta en handling som revisorerna redan har tillgång till men som den reviderade vägrar att låta dem granska så kan alltså försegling ske. För försegling krävs i en sådan situation

• att handlingen inte kan föras från platsen och
• att risk för sabotage kan befaras.

I dessa situationer har kravet på att handlingarna inte ska kunna föras från platsen och kravet på att risk för sabotage kan befaras betydelse. Det enda som krävs vid en samverkansrevision för att en handling som revisorerna har tillgång till ska få tas om hand är att den behövs för revisionen. Det finns alltså inte några tidigare beslut där förutsättningarna indirekt har varit uppe till bedömning som gör dessa krav överflödiga. Därför ska krav på att handlingarna inte kan föras från platsen och att risk för sabotage kan befaras vara en förutsättning för försegling vid revision som genomförs i samverkan (prop. 2010/11:165 s. 428 f.).

Med uttrycket ”inte kan föras från platsen” ska förstås att det föreligger praktiska hinder för Skatteverket att ta med sig det material som ska granskas.

Att risk för sabotage ”kan befaras” innebär ett lägre krav på bevisning avseende risken än ”påtaglig risk” (prop. 1993/94:151 s. 158).

Försegling vid eftersökande och omhändertagande av handling i annat fall

Lokal, förvaringsplats eller annat utrymme får förseglas för att skydda handlingar som ska tas om hand för granskning i samband med eftersökande och omhändertagande enligt 45 kap. 6-9 §§ SFL (45 kap. 12 § 3 SFL).

Bevissäkringsåtgärden eftersökande och omhändertagande av handling innebär, bortsett från fall där handlingar ska eftersökas och omhändertas i verksamhetslokalerna under en tvångsrevision, att Skatteverket med tvång tar sig in i lokaler för att hämta handlingar för granskning på annan plats. Själva åtgärden påverkas inte av om en revision pågår eller inte utan det rör sig i samtliga fall om hämtning av handlingar för granskning på annan plats. I förarbetena uttalas därför att det saknas skäl att ha olika regler för försegling vid revision som bedrivs på någon annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler respektive vid skrivbordskontroll (prop. 2010/11:165 s. 429). Bestämmelsen omfattar också fall där handlingar som omfattas av en tvångsrevision eftersöks och omhändertas på någon annan plats än i verksamhetslokalerna (prop. 2010/11:165 s. 897). Inte heller i detta fall ska handlingarna granskas på den plats där de omhändertas. Som förutsättning för att försegling ska få ske gäller i samtliga dessa fall att handlingarna inte omedelbart kan föras från platsen.

Inget krav på risk för sabotage

Det uppställs inget särskilt krav på befarad risk för sabotage för att försegling ska få ske när det gäller försegling för att skydda handlingar som ska tas om hand för granskning enligt 45 kap. 6 – 9 §§ SFL. I förarbetena uttalas att denna förutsättning för försegling knappast fyller någon funktion i fall där handlingar ska omhändertas på grund av att det föreligger en påtaglig risk för sabotage eller i fall där ett föreläggande skulle skapa en sådan risk. Däremot får förutsättningen betydelse i fall där handlingar ska omhändertas på grund av att ett föreläggande inte har följts. Regeringen gör trots detta bedömningen att ett slopande av förutsättningen befarad sabotagerisk inte kan anses leda till minskad rättssäkerhet. En granskningsledare kan inte besluta om försegling utan begränsningar utan måste ange ett skäl till varför handlingarna behöver skyddas och pröva om detta skäl uppväger det intrång det innebär för den enskilde, dvs. göra en proportionalitetsavvägning. I de här fallen handlar det dessutom om att handlingarna ska hämtas för granskning på Skatteverkets kontor vilket innebär att det typiskt sett rör sig om försegling under kort tid. Kravet på att risk för sabotage kan befaras kan alltså tas bort utan att rättssäkerheten försämras (prop. 2010/11:165 s. 428 f.).

Vem fattar beslut?

Beslut om försegling fattas av granskningsledaren.

När förseglingen inte längre är aktuell ska ett särskilt beslut om hävning av förseglingen fattas.