Undantag från föreläggande

Förelägganden får inte avse vissa uppgifter

Ett föreläggande som gäller kontroll av uppgifts- eller dokumentationsskyldighet eller som är ett föreläggande enligt 37 kap. 11 § SFL får inte omfatta

• sådana handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB
• uppgifter som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att uppgifterna inte bör komma till någon annans kännedom och uppgiftens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen (47 kap. 1 § SFL).

Kontrollförelägganden

Bestämmelsen i 47 kap. 1 § SFL omfattar de förelägganden som gäller kontroll av uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, s.k. kontrollförelägganden som sker med stöd av bestämmelserna i 37 kap. 6–10 §§ SFL.

När Skatteverket genomför en utredning genom att ställa en fråga till den enskilda i stället för att sända ett formellt föreläggande, så gäller givetvis samma begränsningar eftersom en fråga inte får avse mer uppgifter än vad som är tillåtet för förelägganden.

Förelägganden vid begäran om informationsutbyte

Bestämmelsen omfattar också förelägganden som sker med stöd av 37 kap. 11 § SFL som avser när Skatteverket har fått en begäran om informationsutbyte från ett annat land. Föreläggandet sker för att hämta in de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter antingen enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska Unionen i fråga om beskattning eller enligt ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden.

Begränsningarna i 47 kap. 1 § SFL omfattar även föreläggande som sker med anledning av begäran om informationsutbyte som har stöd i antingen rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri eller med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter. Av rådsförordningarna följer nämligen att för det land som ska kunna lämna den information som avses så ska den tillfrågade myndigheten göra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen och gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär t.ex. att de bestämmelser i SFL som gäller kontroll av uppgifts- eller dokumentationsskyldighet tillämpas vid en sådan begäran.

Förelägganden som inte omfattas av 47 kap. 1 § SFL

Bestämmelsen i 47 kap. 1 § SFL omfattar inte

• förelägganden om att fullgöra uppgiftsskyldighet eller att medverka personligen enligt 37 kap. 2 och 3 §§ SFL (prop. 2010/11:165 s. 921)
• föreläggande om deklarationsskyldighet för den som inte är skyldig att lämna deklaration eller föreläggande om att lämna uppgift om kommande ersättning för arbete enligt 37 kap. 4 och 5 §§ SFL
• föreläggande med stöd av 7 kap. 5 § SFL om anmälan för registrering enligt 7 kap. 2–4 § SFL.

Förelägganden som istället omfattas av övriga bestämmelser om undantag av handling

Följande förelägganden omfattas inte heller av 47 kap. 1 § SFL utan de omfattas i stället av övriga bestämmelser i 47 kap. SFL (prop. 2010/11:165 s. 923).

• föreläggande som sker inom en revision om att tillhandahålla en handling som behövs för revisionen (41 kap. 12 § SFL)
• föreläggande om att tillhandahålla handling som behövs för tillsyn av kassaregister (42 kap. 5 § andra stycket SFL)
• föreläggande om att tillhandahålla vissa handlingar vid kontrollbesök om kassaregister (42 kap. 7 § andra stycket SFL).

Bestämmelserna gäller både uppgifter och handlingar

Av bestämmelserna i 37 kap. SFL framgår att föreläggandena får avse en begäran om att lämna uppgift. I det begreppet inkluderas även att Skatteverket får förelägga om att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handling. Det rör sig enbart om två olika sätt att lämna en uppgift (prop. 2010/11:165 s. 921).

Hinder enligt rättegångsbalken

Förelägganden som omfattas av 47 kap. 1 § SFL får inte avse uppgifter som finns i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB (47 kap. 1 § första stycket SFL).

Av 27 kap. 2 § RB framgår bl.a. att en handling inte får tas i beslag om det kan antas att dess innehåll är sådant att den som i sin yrkesutövning har tystnadsplikt, d.v.s. inte får höras som vittne om det uppgifterna i handlingen avser, och handlingen innehas av denne eller av den till vars förmån tystnadsplikten gäller.

Då samma regler gäller vid granskning i form av revision, bevissäkring, tillsyn över kassaregister och kontrollbesök så finns en utförligare beskrivning i avsnittet Undantag av granskning om vilka handlingar som inte får tas i beslag.

Betydande skyddsintresse

Förelägganden som omfattas av 47 kap. 1 § SFL får inte avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse om det finns särskilda omständigheter som gör att uppgiften inte bör komma till annans kännedom. Det betydande skyddsintresset gäller bara under förutsättning att skyddsintresset är större än uppgiftens betydelse för Skatteverkets kontroll (47 kap. 1 § andra stycket SFL). Uppgifter som har ett betydande skyddsintresse kan exempelvis avse:

• uppgifter som finns i råd i skatterättsliga angelägenheter (med det avses inte uppgifter om hur man ska förfara för att undgå skatt på ett otillåtet sätt och handlingar som rör s.k. upplägg)
• företagshemligheter
• uppgifter om personliga förhållanden
• uppgifter i handlingar hos yrkesgrupper som inte omfattas av rättegångsbalkens regler men som ägnar sig åt liknande verksamhet.

Om uppgiftens betydelse för kontrollen väger tyngre än skyddsintresset får ett föreläggande avse dessa uppgifter trots att de begärda uppgifterna har ett betydande skyddsintresse. Det är den förelagde som får visa att den efterfrågade uppgiften har ett betydande skyddsintresse medan Skatteverket får argumentera för att kontrollens intresse väger tyngre.

Då samma regler gäller vid granskning i form av revision, bevissäkring, tillsyn över kassaregister och kontrollbesök så finns det en utförligare beskrivning om vilka handlingar som har ett betydande skyddsintresse som är större än kontrollintresset i avsnittet Undantag av handlingar från granskning.

Begäran om omprövning och överklagande

Bestämmelsen i 47 kap. 1 § SFL reglerar vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse. De förelägganden som avses i 47 kap. 1 § SFL omfattas inte av de övriga bestämmelserna i samma kapitel om möjligheten att begära undantag från kontrollen. Om den som är föremål för föreläggandet anser att detta omfattar uppgifter som Skatteverket inte får förelägga om, finns i stället möjlighet att begära omprövning av föreläggandet. Den som har förelagts med vite kan även överklaga föreläggandet.

Föreläggande utan vite

Om den enskilda anser att Skatteverkets föreläggande avser uppgifter som den enskilda vill ska undantas från föreläggandet, kan denne begära omprövning av beslutet om föreläggande. Omprövning sker med stöd av bestämmelserna i 66 kap. SFL. En begäran om omprövning ska ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet avser fick del av det (66 kap. 7 § andra stycket 4 SFL).

Notera att ett föreläggande utan vite bara kan omprövas, inte överklagas (67 kap. 5 § första stycket 2 SFL).

Föreläggande med vite

Den som föreläggs med vite, vid skrivbordsutredning eller vid revision, kan begära omprövning eller överklaga vitesföreläggandet och kan i bägge fallen åberopa att föreläggandet omfattar uppgifter som ska undantas. De förutsättningar som gäller för undantag enligt 47 kap. 1 § SFL ska tillämpas även vid begäran omprövning eller ett överklagande av ett vitesföreläggande (prop. 2010/11:165 s. 435 f. och 920).

En begäran om omprövning ska ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (66 kap. 7 § andra stycket 6 SFL).

Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (67 kap. 12 § andra stycket 5 SFL).

Kompletterande information

• Undantag av handlingar från granskning
• Föreläggande om att lämna uppgift
• Vitesföreläggande.