Om en ersättningsfond inte utnyttjats senast det tredje beskattningsåret efter det beskattningsår då avdraget gjordes, ska avdraget återföras det året (31 kap. 19 § IL). Om ingen taxering sker det året, på grund av förlängt räkenskapsår, ska avdraget återföras senast året därpå.
I följande fall ska ersättningsfonden återföras till beskattning, även om tiden, tre år enligt ovan, inte löpt ut:
Om endast vissa inkomster undantas från beskattning på grund av skatteavtal ska fonden inte återföras (prop. 1994/95:91 s. 51).
En ersättningsfond behöver inte återföras på grund av vad som sägs i andra till fjärde punkterna ovan om avsättningen grundas på en tvångsförsäljning (expropriation m.m.), yttre rationalisering eller flygbuller.
Har en enskild näringsidkare fått avdrag för avsättning vid tvångsmässig försäljning eller för ersättning på grund av inskränkning i förfoganderätten ska fonden återföras till den del den motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet vid återföring av värdeminskningsavdrag m.m., 31 kap. 21 § IL. I övrigt ska fonden återföras i inkomstslaget kapital. Detta gäller ersättningsfonder för byggnader och markanläggningar. Fond för mark ska återföras till beskattning i inkomstslaget kapital.
En ersättningsfond ska återföras vid överlåtelse genom bodelning, arv eller genom förordnande i testamente. Om fondinnehavaren avlider ska ersättningsfonden återföras först vid bodelningen eller arvskiftet, såvida inte verksamheten (förvärvskällan) upphört dessförinnan.
En ersättningsfond ska återföras när skattskyldigheten för en näringsverksamhet upphör enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen (IL), eller när inkomst av näringsverksamhet undantas från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal med en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Att lagrummet ändrades till att bara avse skatteavtal utanför EES föranleddes av att Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den tidigare lydelsen stred mot etableringsfriheten i EU-fördraget (RÅ 2008 ref. 30 och prop. 2009/10:39).
Om verksamheten vid ett fast driftställe som en begränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person har i Sverige upphör, eller om det moment som konstituerar ett fast driftställe försvinner på annan grund än ett skatteavtal med en stat inom EES, ska enligt Skatteverkets uppfattning avdrag för avsättningar till ersättningsfonder omedelbart återföras till beskattning.
Även avsättningar till ersättningsfonder som en obegränsat skattskyldig fysisk person har gjort i en näringsverksamhet som bedrivs från fast driftställe utomlands ska återföras omedelbart, så fort personen övergår till att vara begränsat skattskyldig. Se Skatteverkets ställningstagande om uttagsbeskattning och återföring av bl.a. ersättningsfond.
Om en ersättningsfond återförs ska ett särskilt tillägg motsvarande 30 procent av det återförda beloppet tas upp som skattepliktig intäkt. Detta gäller även om en del av ersättningsfonden återförs. Om det finns synnerliga skäl ska något tillägg inte påföras – men dispensprövningen bör vara restriktiv. Ett fall då dispens bör medges är om den skattskyldige på grund av sjukdom eller någon annan oförutsedd händelse blir tvungen att överlåta eller lägga ned sin verksamhet (prop. 1980/81:68 s. 230).
Skatteverket kan, om det finns särskilda skäl, medge att fonden får behållas en viss tid utöver det år då fonden egentligen skulle återföras. Fonden får dock som längst behållas till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under det sjätte beskattningsåret efter det beskattningsår som avdraget hänför sig till. Vad som avses med ”särskilda skäl” framgår inte av lagen.
När en motsvarande dispensregel infördes i lagen om eldsvådefonder uttalade departementschefen följande: ”För dispens bör krävas att den skattskyldige har svårigheter att använda fonden inom föreskriven tid. Detta kan bero på yttre förhållanden, t.ex. konjunkturläget, eller på den skattskyldiges personliga förhållanden, t.ex. sjukdom. Dispens bör medges endast om den skattskyldige har konkreta planer på att använda fonden inom den förlängda tiden.” (Prop. 1980/81:68 s. 229).