OBS: Detta är utgåva 2019.1. Visa senaste utgåvan.

Omkostnadsersättningar till god man och förmyndare kan i vissa fall vara kostnadsersättning.

Arvode och kostnadsersättning till god man och förmyndare

Arvode och kostnadsersättning till god man och förmyndare betalas ut av huvudmannen eller av kommunen (överförmyndaren). Båda ersättningarna är skattepliktiga för mottagaren.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) utfärdar cirkulär om arvoden och ersättningar till god man, förmyndare och förvaltare, SKL 18:7 beslutad 2018-02-26. I cirkuläret lämnas riktlinjer om storleken av arvoden för olika typer av uppdrag. När det gäller kostnadsersättningar konstateras att det finns en praxis hos överförmyndare och överförmyndarnämnder att ställföreträdarna får ersättning för utgifter med 2 procent av prisbasbeloppet utan att visa upp kvitton. Bakgrunden finns i Svenska Kommunförbundets cirkulär nr 75.129, som är utgiven 1975-09-12. I cirkuläret sägs att ställföreträdaren ska ”ha rätt att utan särskilt förhandsmedgivande av överförmyndaren/överförmyndarnämnden uppbära en ersättning motsvarande 2 procent av basbeloppet, var vid dock havda kostnader bör redovisas i årsberäkningen eller annan handling”. Ersättningen ska täcka kostnader för kortare resor, telefon, porto m.m.

Omkostnadsersättningar kan behandlas som kostnadsersättningar

Arbetsgivaren får behandla den omkostnadsersättning som betalats ut till en god man eller förmyndare som en kostnadsersättning under förutsättning att det finns underlag som visar att det är frågan om utgifter som bedöms vara skäliga för uppdragets fullgörande. Om det inte finns underlag som visar att utgifterna är skäliga för att uppdraget ska kunna fullföljas så anser Skatteverket att omkostnadsersättningen ändå får behandlas som en kostnadsersättning om ersättningen inte är högre än 2 procent av ett prisbasbelopp, dvs. som högst 930 kr för beskattningsår 2019.

Kostnadsersättningar är normalt skattepliktig

Utbetalda kostnadsersättningar är normalt skattepliktig inkomst av tjänst för god man och förmyndaren. På kostnadsersättningen behöver arbetsgivaren inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.

Avdrag i deklarationen

Vid den årliga beskattningen ska både arvode och kostnadsersättning tas upp i deklarationen. Avdrag medges för de faktiska utgifterna som kan styrkas eller göras sannolikt på annat sätt (12 kap. § 1 IL). Det gäller även för kostnadsersättningen på 2 procent av prisbasbelopp som har betalats ut.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1]