Artikeln omfattar utdelning från ett bolag i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i en annan avtalsslutande stat. Den är alltså inte tillämplig på utdelning från ett bolag i tredje stat eller från ett bolag i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i samma stat. I sådana fall tillämpas i stället artikel 22 Annan inkomst respektive artikel 7 Inkomst av rörelse eller artikel 14 Självständig yrkesutövning, beroende på i vilken verksamhet utdelningen tas emot (observera artikel 22 punkt 2 när det gäller utdelning i rörelse eller självständig yrkesverksamhet).
Punkt 1 överensstämmer med artikel 10 punkt 1 i OECD:s modellavtal. Enligt artikel 25 punkt 3 b ska utdelning till bolag med hemvist i Finland i vissa fall undantas från beskattning där.
Under förutsättning att de krav som står i punkt 2 är uppfyllda har också den stat där mottagaren av utdelningen har ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning rätt att beskatta utdelningen enligt artikel 7 eller artikel 14. I ett sådant fall begränsas inte skatteuttaget i den staten av artikel 10 punkt 3. Bestämmelsen motsvarar artikel 10 punkt 4 i OECD:s modellavtal.
Begreppen ”självständig yrkesverksamhet” och ”stadigvarande anordning” finns inte längre i modellavtalet. Artikel 14 togs bort från modellavtalet den 29 april 2000 mot bakgrund av rapporten ”Issues Related to Article 14 of the OECD Model Tax Convention”, som antogs av kommittén den 27 januari 2000. Bakgrunden till att artikel 14 i modellavtalet togs bort var att det inte fanns några avsedda skillnader mellan begreppet fast driftställe, såsom det används i artikel 7, och ”fixed base” som användes i artikel 14. Inte heller fanns det några skillnader mellan hur vinster och skatter skulle beräknas enligt artikel 7 och artikel 14. Dessutom var det inte alltid klart vilka aktiviteter som föll inom artikel 14 och inte artikel 7. Konsekvensen av att ta bort artikel 14 är att inkomster som kommer från professionella tjänster eller andra aktiviteter som är av självständig karaktär nu behandlas i artikel 7 som ”business profits”. (kommentaren till artikel 14 i OECD:s kommentarer)
Angående uttrycket ”verklig innehavare av förmån av utdelning”, se punkt 3 nedan.
I protokollet till avtalet och i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna finns regler om inkomst som förvärvas genom byggandet och driften av Öresundsbron eller tunnelförbindelsen som är sammanhängande med bron. Om ett företag i Danmark eller Sverige deltar i byggandet och driften samt förvärvar sådan inkomst, ska inkomsten utan hinder av artikel 10 punkt 2 bara beskattas i den stat där företaget har hemvist. Samma sak gäller inkomst som sådant företag får för byggandet och underhållet av den konstgjorda ön (protokollspunkt II punkt 1).
Vad som föreskrivs om tunnelförbindelsen gäller också för den konstgjorda halvön i Danmark till den del den är anlagd eller underhålls av eller för Öresundskonsortiet. Vad som föreskrivs om bron gäller också för betalstationen i Sverige till den del den uppförs, underhålls eller drivs av eller för Öresundskonsortiet (5 § lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
Reglerna omfattar bara företag som aktivt bedriver verksamhet på eller i anslutning till Öresundsbron. Företag som t.ex. bara utför leveranser till bygget omfattas inte (prop. 1996/97:44 s. 50).
Bestämmelsen i punkt 3 första meningen, som begränsar källstatens skatteuttag till 15 procent av utdelningens bruttobelopp, överensstämmer i sak med artikel 10 punkt 2 b i OECD:s modellavtal.
Avsikten med uttrycket ”den verklige innehavaren av förmånen av utdelningen” är att begränsningen av skatten i källstaten inte ska tillämpas när en mellanhand, exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan den egentliga inkomsttagaren och utbetalaren. Skatten i källstaten ska bara sättas ned när den egentliga inkomsttagaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten (prop. 1996/97:44 s. 51). I modellavtalet motsvaras uttrycket ”den verklige innehavaren” av ”the beneficial owner”.
I artikel 10 punkt 3 andra meningen anges att utdelning ska vara undantagen från beskattning i källstaten om den verklige innehavaren av förmånen av utdelningen är ett bolag (med undantag för personsammanslutning och dödsbo) som direkt äger minst 10 procent av det utbetalande bolagets kapital. Bestämmelsen i andra meningen innebär att källstaten under de i bestämmelsen angivna förutsättningarna helt saknar beskattningsrätt till utdelningen. I detta och flera andra avseenden skiljer sig bestämmelsen från närmaste motsvarighet i modellavtalet, artikel 10 punkt 2 a. Att den verklige innehavaren av förmånen av utdelning inte får vara en personsammanslutning innebär att den inte får vara ett svenskt handelsbolag eller annan delägarbeskattad juridisk person (artikel 3 punkt 1 d). Tredje och fjärde meningarna innebär dock att en del av utdelningen kan vara skattebefriad i källstaten när ett bolag i den andra staten äger andel i det utbetalande bolaget genom en eller flera delägarbeskattade juridiska personer. Motsvarande bestämmelser saknas i modellavtalet.
När det gäller genomförandet av nedsättningen av skatten på utdelning enligt den punkten, se avsnittet om artikel 10 i modellavtalet på Rättslig vägledning.
Punkt 4 är inte längre tillämplig eftersom isländska bolag sedan 1998 inte längre har rätt till avdrag för utdelad vinst.
Punkt 5 överensstämmer i sak med artikel 10 punkt 2 andra stycket andra meningen i OECD:s modellavtal.
Punkt 6 innehåller en definition av utdelning som, utom på ett par punkter som berörs nedan, i sak överensstämmer med artikel 10 punkt 3 i OECD:s modellavtal.
Första meningen innehåller den allmänna definitionen som innebär att den exakta innebörden i varje enskilt fall är beroende av lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist.
Orden "samt annan inkomst från bolag" ersatte orden ”samt inkomst av andra andelar i bolag" redan i 1989 års nordiska skatteavtal. Anledningen var bestämmelser i norsk intern rätt, enligt vilka vissa ersättningar som ett bolag betalar ses som utdelning oavsett om mottagaren äger andelar i bolaget eller inte (prop. 1989/90:33 s. 46). Den nuvarande formuleringen är därför något vidare än modellavtalets (”income from other corporate rights”).
Andra meningen är avsedd att säkerställa att artikel 10 omfattar betalningar p.g.a. s.k. aktielån (”securities lending”), som enligt norsk intern rätt utgör utdelning (prop. 2007/08:146 s. 44).
Bemyndigandet i punkt 7 saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.
Punkt 8 innehåller ett förbud mot s.k. extraterritoriell beskattning och överensstämmer i sak med artikel 10 punkt 5 i modellavtalet. Begreppen ”självständig yrkesverksamhet” och ”stadigvarande anordning” finns inte längre i modellavtalet, se vidare punkt 2 ovan.