Värderingsprinciper

Huvudregeln – marknadsvärdet

Huvudregeln är att inkomster i annan form än kontanta medel, ska värderas till marknadsvärdet. Detta är det pris som mottagaren av förmånen själv skulle ha fått betala på orten om personen själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. 2 § IL).

Undantag – schabloner för vissa förmåner

Vissa skattepliktiga förmåner ska dock inte värderas till marknadsvärdet. I stället finns det schabloniserade värderingsregler för vissa bestämda förmåner, nämligen följande:

• kostförmån (61 kap. 3 § IL)
• bostadsförmån i privathem (61 kap. 3 a § IL)
• bilförmån (61 kap. 5 § IL)
• vissa reseförmåner (61 kap. 12 § IL)
• ränteförmån (61 kap. 15–17 §§ IL).

Särskilda regler för vissa bostadsförmåner

När det gäller bostadsförmåner finns det olika regler beroende på vad det är för typ av bostad och om det är fråga om beskattningen respektive beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Förmån av permanentbostad

För permanentbostad finns en schabloniserad värderingsregel som arbetsgivaren ska använda vid beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt i kontrolluppgift. Däremot ska den som fått förmånen beskattas för ett värde som motsvarar marknadsvärdet.

Förmån av semesterbostad och bostad som är belägen utomlands

Förmån av semesterbostad och bostad som är belägen utomlands beräknas till marknadsvärdet såväl vid beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som vid beskattningen.

Undantagsförmån

Undantagsförmåner bör värderas till marknadsvärdet, oavsett om det handlar om en undantagsförmån i form av en bostad eller annan förmån. De schabloner som finns för arbetsgivare när det gäller bostadsförmåner gäller bara just utgiven förmån från arbetsgivare som ska betala socialavgifter på förmånen.

Om man betalar för sin undantagsförmån ska förmånsvärdet minskas.

Särskilda regler för sjukvårdförsäkringsförmån

När det gäller förmån av sjukvårdsförsäkring ska förmånen värderas till ett belopp som motsvarar arbetsgivarens kostnad för förmånen, dvs. normalt premien för försäkringen (61 kap. 17 a § IL). Med sjukvårdsförsäkring avses en försäkring tecknad hos ett försäkringsbolag som täcker kostnaden för olika hälso- och sjukvårdsinsatser.

Om den skattskyldige betalat för en sådan förmån, ska förmånsvärdet minskas med vad den skattskyldige betalat (61 kap. 17 b § IL).

Förmånsvärdet ska justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga (61 kap. 18 § IL). Om förmånsvärdet avsevärt avviker från vad den anställde i normala fall skulle få betala för en sjukvårdsförsäkring kan det utgöra synnerliga skäl att justera förmånsvärdet. Vad som i övrigt utgör synnerliga skäl får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra. Kravet på synnerliga skäl innebär att en justering av förmånsvärdet endast blir aktuellt i undantagsfall.

Skatteplikt och värdering

Det är primärt utgivaren av en förmån som ska bedöma om förmånen är skattepliktig och i så fall värdera den. Om förmånen är skattepliktig ska utgivaren redovisa förmånen från första kronan.

Utgivaren som ska betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag måste bestämma skatteplikt och göra värderingen redan när förmånen lämnas till mottagaren.