OBS: Detta är utgåva 2019.2. Sidan är avslutad 2023.
Den som utfärdar en faktura ska i regel tillämpa de svenska faktureringsreglerna. I vissa fall ska dock ett annat medlemslands regler tillämpas.
När ett företag levererar varor eller tillhandahåller tjänster till en köpare i ett annat EU-land kan det vara svårt att veta vilket lands faktureringsregler som ska gälla. För att klargöra vilka regler som gäller och skapa rättssäkerhet för företagen finns det regler om detta i artikel 219a i mervärdesskattedirektivet. I 11 kap. 12–14 §§ ML finns därför bestämmelser som anger när faktureringsreglerna i ML ska tillämpas. De bestämmelserna gäller endast för faktureringsreglerna i 11 kap. ML och inte för reglerna om lagring och bevaring av fakturor i 11 a kap. ML. Det innebär att ML:s regler om lagring och bevaring av fakturor gäller för företag som är etablerade i Sverige oberoende av vilket lands faktureringsregler som ska tillämpas.
Från och med den 1 januari 2019 gäller nya regler för omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster, vilket medfört ändringar i tillämpningsområdet för faktureringsreglerna i ML. De nya reglerna innebär att den som omsätter sådana elektroniska tjänster och använder någon av de särskilda ordningarna för redovisning av mervärdesskatten ska tillämpa faktureringsreglerna i identifieringsmedlemsstaten.
Bestämmelserna som reglerar när ML:s faktureringsregler är tillämpliga utgår från bestämmelserna om omsättningsland. För att avgöra om faktureringsreglerna i ML ska tillämpas måste den som ska utfärda fakturan därför först avgöra om omsättningen är gjord
Nytt: 2019-04-12
Skatteverket har tagit fram ett nytt ställningstagande om tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler med anledning av att de nya reglerna för omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster. Det ersätter det tidigare ställningstagandet med samma namn.
Tidigare:
Se även Skatteverket ställningstagande om tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler.
Faktureringsreglerna i ML är som huvudregel tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster inom landet. ML:s faktureringsregler är dock inte tillämpliga om
Faktureringsreglerna i ML ska alltså inte tillämpas vid gränsöverskridande försäljningar när säljaren inte finns i Sverige, utan i ett annat EU-land, och omvänd skattskyldighet gäller.
För en säljare som är etablerad i Sverige innebär bestämmelserna att ML:s faktureringsregler t.ex. är tillämpliga vid omsättning av
Detta gäller under förutsättning att omsättningen inte görs från ett fast etableringsställe i ett annat land.
Även utländska beskattningsbara personer kan vara skyldiga att tillämpa ML:s faktureringsregler. När en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa de svenska faktureringsreglerna om det är den utländska beskattningsbara personen som är skattskyldig för omsättningen (inte omvänd skattskyldighet). Det gäller t.ex. vid
När en utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad inom EU omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa ML:s faktureringsregler.
Om köparen utfärdar fakturan (självfakturering) är ML:s regler tillämpliga endast om varan eller tjänsten är omsatt här i landet (11 kap. 12 § tredje stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML blir inte tillämpliga vid omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till en privatperson i Sverige, om säljaren är registrerad i ett annat medlemsland för redovisning av mervärdesskatt enligt en av de särskilda ordningarna för sådana elektroniska tjänster (11 kap. 12 § fjärde stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster i ett annat EU-land när säljaren som är etablerad i Sverige inte gör omsättningen från en etablering i ett annat land, och köparen är skyldig att betala mervärdesskatten (11 kap. 13 § första stycket ML).
Det innebär t.ex. att en företagare som är etablerad i Sverige ska tillämpa ML:s faktureringsregler om den tillhandahållna tjänsten är omsatt i ett annat EU-land enligt artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (jfr 5 kap. 5 § ML) och köparen är en beskattningsbar person. I sådant fall är det köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten (omvänd skattskyldighet) enligt artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.
Om köparen i det andra EU-landet utfärdar fakturan (självfakturering) är ML:s regler inte tillämpliga (11 kap. 13 § andra stycket ML).
En säljare som omfattas av ett identifieringsbeslut i Sverige ska vid omsättning av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster till en privatperson i ett annat EU-land tillämpa faktureringsreglerna i ML (11 kap. 13 § tredje stycket ML).
Enligt faktureringsreglerna i ML finns det ingen skyldighet att utfärda en faktura vid omsättning av de aktuella tjänsterna när köparen är en privatperson. Att faktureringsreglerna i ML ska tillämpas innebär därför att säljaren inte är skyldig att utfärda en faktura som uppfyller ML:s krav.
Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på sådana omsättningar av varor och tjänster som utgör export enligt 1 kap. 10 § ML. Det förutsätter dock att säljaren är etablerad i Sverige och att omsättningen inte görs från en etablering i ett annat land (11 kap. 14 § ML).
Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor och tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet här i landet. Export föreligger när en omsättning inte är gjord här i landet och inte heller i något annat EU-land.
Det innebär t.ex. att ML:s faktureringsregler är tillämpliga när en säljare levererar en vara till en plats utanför EU eller om en speditör eller fraktförare ser till att varan förs ut direkt till en plats utanför EU (5 kap. 3 a § första stycket 1–2 ML).