OBS: Detta är utgåva 2019.2. Sidan är avslutad 2023.
Nytt: 2018-10-26
För att en tjänst ska vara sådan social omsorg som kan undantas från skatteplikt ska följande vara uppfyllt.
Tjänster som tillhandahålls inom barnomsorg, äldreomsorg, för stöd och service till vissa funktionshindrade eller annan jämförlig social omsorg är normalt av social karaktär. Det är alltså fråga om olika sorters omsorgstjänster. Med omsorgstjänster avses de insatser som behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov såsom exempelvis personlig hygien, social samvaro m.m.
Servicetjänster är inte tjänster av social karaktär när de tillhandahålls separat. Servicetjänster kan vara t.ex. städning, tvätt, matlagning eller inköp. Servicetjänster kan dock omfattas av undantaget för social omsorg om de tillhandahålls av företag som även tillhandahåller omsorgstjänster. Grundläggande omvårdnad i hemmet och skötsel av hushållet hos behövande är social omsorg, när det tillhandahålls av ett erkänt organ av social karaktär (C-141/00, Kügler, punkt 61). Se vidare om hemtjänster nedan.
Skatteverket anser att följande tjänster är exempel på sådana tjänster som en säljare kan tillhandahålla och som faller inom social omsorg.
Barnpassning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden samt lämning och hämtning till och från förskola, skola, fritidsaktiveter eller liknande är inte sådan social omsorg som omfattas av undantag från skatteplikt. Även om dessa tjänster har karaktär av omsorgstjänst motsvarar tjänsten inte sådan barnomsorg som kommunen är skyldig att tillhandhålla. Den som tillhandahåller tjänsten kan inte anses som en erkänd aktör av social karaktär eftersom tjänsten inte till någon del finansieras av allmänna medel och tillhandahållandet saknar offentligrättslig anknytning (se även HFD 2012 ref. 52).
En tjänst som inte omfattas av undantaget för skatteplikt för social omsorg enligt ML kan medföra rätt till skattereduktion, se vidare sidan om vad som räknas som rutarbete (prop. 2006/07:94 s. 60).
Familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad enligt Socialtjänstlagen (2001:453) och Socialtjänstförordningen (2001:937). I familjehem är uppdraget knutet till en viss person eller familj. Vård i ett familjehem som kommunen har direkt ansvar för är sådan social omsorg som omfattas av undantaget för skatteplikt.
Kommunerna kan ingå avtal med olika företag om att företagen ska tillhandahålla vårdplatser, rekrytera, administrera och samordna familjehem. I företagens verksamhet kan det även ingå att stödja familjehemmen med omsorgskonsulenter, handledning, utbildning och ge annat stöd m.m. Det är socialnämnden som beslutar om placeringen och det är kommunen som har ansvaret för att godkänna familjehemmet. Ett företag som förmedlar vårdplatser till kommunen i familjehem där familjehemmen är en del av företagets verksamhet bedriver sådan social omsorg som omfattas av undantaget för skatteplikt. Tjänsten är av social karaktär och företaget får anses vara en erkänd aktör av social karaktär. Bedömningen grundar sig på att det finns en offentligrättslig anknytning och att kostnaderna för verksamheten till stor del finansieras av det allmänna. I tillhandahållandet kan även ingå att företaget administrerar och samordnar familjehemmen samt ger familjehemmen stöd, handledning och utbildning som kommer omsorgstagarna till del. Detta tillhandahållande är sådan social omsorg som omfattas av undantaget för skatteplikt.
Ett familjehem kan bedriva social omsorg även om tillstånd saknas. Skatterättsnämnden har ansett att ett familjehem som tog emot personer med missbruksproblem bedrev social omsorg enligt ML trots att tillstånd saknades. Omsorgstagarna placerades i familjevårdshemmet av socialnämnder och kriminalvårdsanstalter. Skatterättsnämnden ansåg i detta fall att avgörande vid bedömningen var tjänstens natur och förekomsten av individuell behovsprövning. Nämnden ansåg att avsaknaden av tillstånd inte skulle tillmätas någon avgörande betydelse i mervärdesskattehänseende (SRN 1994-01-27). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.
Varje kommun ansvarar för att färdtjänst anordnas inom kommunen. Kommunen får överlåta sina uppgifter enligt färdtjänstlagen till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet (3–4§§ färdtjänstlagen). Färdtjänst som en kommun eller kollektivtrafikmyndighet tillhandahåller är social omsorg.
Taxiföretag som utför färdtjänstresor enligt avtal med kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten tillhandahåller däremot skattepliktig personbefordran. Detta gäller oavsett om det är kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten eller resenären som betalar. Det innebär att om resenären betalar viss del av kostnaden direkt till taxiföretaget är såväl den delen som den del som taxiföretaget fakturerar kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten en skattepliktig omsättning för taxiföretaget.
Om en kommun har överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman, t.ex. ett aktiebolag, ansvarar trafikhuvudmannen för att färdtjänst anordnas. Prövningen av behovet av färdtjänst sker utifrån ett offentligrättsligt regelverk och färdtjänsten bekostas till stor del av offentliga medel. Trafikhuvudmannens tillhandahållande av färdtjänst utgör därmed undantagen social omsorg (RÅ 2008 not. 77).
En trafikhuvudmans tillhandahållande av beställningscentral, samordning och transporttjänster avseende färdtjänst utgör social omsorg som är undantagen från skatteplikt oberoende av att prövningen av tillstånd till färdtjänst görs av kommunen (SRN 2010-12-30, dnr 41-09/I och dnr 8-10/I). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att utfärdande av intyg om funktionshinder för färdtjänst inte utgör social omsorg även om tillhandahållandet av färdtjänsten i sig omfattades av undantaget (RÅ 2007 ref. 88 [I]).
En person får i sin ekonomiska verksamhet i uppdrag att vara god man för flera personer/huvudmän. Den gode mannen hjälper den som på grund av funktionsnedsättning, sjukdom eller andra hinder inte kan bevaka sina intressen att tillvarata dennes rättsliga och ekonomiska intressen. Beslut om god man fattas efter ansökan. Kommunens överförmyndare/överförmyndarnämnd har tillsyn över de gode män som finns i kommunen.
Tjänsten står visserligen under tillsyn av det offentliga men den ligger inte till grund för kommunens beslut om omsorgsinsatser mot bakgrund av en offentligrättslig reglering som t.ex. socialtjänstlagen. Bestämmelserna om god man finns i föräldrabalken som är en civilrättslig reglering. Det är fråga om att tillvarata en persons rättsliga och ekonomiska intressen och inte någon tjänst som till sin natur är av social karaktär. Skatteverket anser att tjänsten därför inte kan vara någon sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Eftersom tjänsterna inte tillhandahålls någon som bedriver social omsorg kan det inte vara fråga om tjänster med nära anknytning till social omsorg.
Med hemsjukvård menas vanligtvis medicinska insatser, rehabilitering, habilitering samt omvårdnad som utförs av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Hemsjukvård kan även utföras av annan vårdpersonal med delegering. Sådan hemsjukvård som kommunen ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och som utförs av någon som saknar sjukvårdslegitimation är en sådan tjänst som till sin natur är av social karaktär. Hemsjukvård är undantagen som social omsorg när tjänsten delegeras till någon som inte har sjukvårdslegitimation och utförs av en erkänd aktör av social karaktär.
Hemtjänst är en tjänst av både omsorgs- och servicekaraktär. Omsorgstjänster som ingår i hemtjänst är sådana tjänster som är av social karaktär. Om omsorgs- och servicetjänster erbjuds gemensamt är tjänsten, hemtjänsten, till sin natur av social karaktär. När det gäller säljare som tillhandahåller sådan hemtjänst som utgör social omsorg och som i det enskilda fallet tillhandahåller endast servicetjänster kan även dessa tjänster ses som tjänster av social karaktär. Det avgörande är att säljaren enligt avtalet med kommunen faktiskt erbjuder tjänster av både omsorgs- och servicekaraktär och inte vad som tillhandahålls till de enskilda brukarna. Detta påverkas inte av en eventuell uppdelning vid faktureringen.
En förening som tillhandahöll tjänster som kommunen beviljat bistånd för enligt socialtjänstlagen, har av Högsta förvaltningsdomstolen ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt för social omsorg. Genom biståndsbedömningen ansågs tjänsterna ha en sådan anknytning till offentligrättslig reglering som krävdes för att utgöra social omsorg (RÅ 2004 not. 175).
En kommun tillhandhåller s.k. fixartjänster åt äldre personer. Tjänsten riktar sig till alla personer över en viss ålder utan någon individuell behovsprövning och köparen betalar en viss ersättning för tjänsten. Fixaren kan utföra enklare reparationer, tunga lyft och andra riskfyllda vardagssysslor i syfte att förhindra olyckor i hemmet.
En fixartjänst är ingen omsorgstjänst utan en servicetjänst och eftersom den tillhandahålls separat är det ingen tjänst av social karaktär. Skatteverket anser att det inte är fråga om social omsorg trots att det tillhandahålls av kommunen. Tjänsten är inte sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt. Eftersom tjänsterna inte tillhandahålls någon som bedriver social omsorg kan det inte heller vara fråga om tjänster med nära anknytning till social omsorg.
Om fixartjänsterna skulle ingå i den behovsprövade hemtjänsten så är det dock fråga om social omsorg när kommunen tillhandahåller dem.
En kommun tillhandahåller efter en individuell behovsprövning städning till vissa personer.
Kommunen erbjuder enligt offentligrättslig lagstiftning både omsorgs- och servicetjänster till kommuninvånare när behov finns eftersom detta är kommunens ansvar. Visserligen är det endast fråga om städning i detta exempel, men eftersom kommunen även erbjuder andra omsorgstjänster till sina kommuninvånare anser Skatteverket att det är fråga om en sådan hemtjänst som till sin natur är av social karaktär. Att beslutet i det enskilda fallet endast avser en servicetjänst förtar inte det faktum att kommunen normalt erbjuder både omsorgs- och servicetjänster till sina kommuninvånare. Tjänsten är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Vård vid ”hem för vård eller boende”, ett s.k. HVB-hem, är ett exempel på social omsorg som är undantagen från skatteplikt. Med stöd av SoL eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan socialnämnden i kommunen besluta att personer ska placeras utanför det egna hemmet. HVB-hemmen drivs yrkesmässigt. De har avtal med kommunen och har tillstånd från länsstyrelsen. Det ställs formella och praktiska krav för att få tillstånd, bl.a. vad gäller utbildning.
En kurator får i sin ekonomiska verksamhet i uppdrag av en friskola att arbeta som kurator ett visst antal timmar i veckan. En skolkurator hjälper de barn som till exempel har problem med skolan eller hemma. Skolkuratorn arbetar också mot mobbning. Ungdomar kan gå till en kurator på skolan utan att föräldrarna behöver veta det. Kravet på tillgång till kurator finns reglerat i skollagen.
Den tjänst som kuratorn tillhandahåller får anses vara en sådan tjänst som är en del av den omsorg som skollagen kräver och är en del av kommunens ansvar. Det är alltså fråga om en tjänst som till sin natur är av social karaktär, och det allmänna betalar indirekt för kuratorstjänsten via skolpengen. Kuratorn bedriver sådan verksamhet och har sådan status att kuratorns företag tillhandahåller social omsorg. Skatteverket anser därför att tjänsten är en sådan tjänst som utgör social omsorg och att den omfattas av undantaget från skatteplikt.
När det gäller uttrycket ”av social karaktär” är inte uthyrning av personal en tjänst som i sig är av allmänintresse inom den sociala sektorn. Varken legitimerad vårdpersonal som tillhandahåller tjänster direkt till vårdbehövande personer eller bemanningsföretag som enbart hyr ut legitimerad vårdpersonal till inrättningar som är erkända som organ av social karaktär omfattas därför av begreppet ”organ som … är erkända organ av social karaktär” i artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet (C-594/13, punkterna 28-29 ”go fair” Zeitarbeit).
Skatteverket anser att uthyrning av personal inte är en sådan tjänst som i sig utgör social omsorg. Det gäller även om den uthyrda personalen ska ge omsorg i en verksamhet som köparen bedriver. Det är fråga om uthyrning av personal när köparen ansvarar för arbetsledning, bestämmer arbetsmetoder och definierar arbetsuppgifterna och säljaren ställer arbetskraft till förfogande. I sådana fall har köparen ansvaret för omsorgen gentemot brukaren. Det saknar betydelse om köparen genom avtal har möjlighet att har möjlighet att i sin tur kräva ansvar gentemot säljaren som hyr ut personalen. Det saknar också betydelse i vilken företagsform som säljarens verksamhet bedrivs (jmf även HFD 2018 ref. 41).
Samma bedömning gäller även vid uthyrning av personal till en köpare som bedriver sjukvård eller tandvård.
Det nya synsättet ska enligt tillämpningsinformationen till Skatteverkets nya ställningstagande om social omsorg tillämpas fr.o.m. 1 juli 2019. Detta innebär att beslut på initiativ av Skatteverket som föranleds av ställningstagandet inte bör avse redovisningsperioder före den 1 juli 2019.
Ett äldreboende har personalbrist under en viss tid på året. Av denna anledning hyrs omsorgspersonal in från ett bemanningsföretag. Den inhyrda personalen utför sitt arbete för köparens räkning och under köparens ansvar.
Uthyrning av personal kan inte ses som en omsorgstjänst. Att personalen som hyrs ut är utbildad omsorgspersonal och att det arbete som personalen utför på äldreboendet utgör social omsorg påverkar inte denna bedömning. Bemanningsföretaget är ingen erkänd aktör av social karaktär och dess tillhandahållande av personal till äldreboendet är inte sådan social omsorg som omfattas av undantaget för skatteplikt. Tjänsterna har inte heller en nära anknytning till social omsorg eftersom säljaren inte är en erkänd aktör av social karaktär.
Tillämpning
Det nya synsättet ska enligt tillämpningsinformationen till ställningstagande om social omsorg tillämpas fr.o.m. 1 juli 2019. Detta innebär att beslut på initiativ av Skatteverket som föranleds av ställningstagandet inte bör avse redovisningsperioder före den 1 juli 2019.
Nytt: 2019-03-14
Huvudregeln är att skattskyldigheten inträder när en tjänst tillhandahålls.
Uthyrning av personal där skattskyldigheten har inträtt efter den 1 juli 2019 ska behandlas som skattepliktig i enlighet med ställningstagandet. Detta innebär att mervärdesskatt ska debiteras på dessa tjänster fr.o.m. 1 juli 2019 och att mervärdesskatten ska redovisas fr.o.m. redovisningsperiod juli 2019.
Uthyrning av personal där skattskyldigheten har inträtt före den 1 juli 2019 får behandlas som undantagen från mervärdesskatt. Detta innebär att mervärdesskatt inte behöver debiteras på dessa tjänster när skattskyldigheten har inträtt före 1 juli 2019.
Tidigare:
Skatteverket anser att uthyrning av personal till ett företag som bedriver social omsorg, d.v.s. till en erkänd aktör av social karaktär, som huvudregel ska omfattas av skatteplikt. Uthyrning av personal till en erkänd aktör av social karaktär ska bedömas självständigt i förhållande till uppdragsgivarens verksamhet, d.v.s. även om personalen som hyrs ut ska utföra arbetsuppgifter av social karaktär hos uppdragsgivaren är det fråga om uthyrning av personal. Ett bemanningsföretag tillhandahåller inte omsorgstjänster utan uthyrning av personal.
Uthyrning av legitimerad vårdpersonal är inte en tjänst som i sig är en tjänst av allmänintresse inom den sociala sektorn. Ett bemanningsföretag som enbart hyr ut legitimerad vårdpersonal till inrättningar som är erkända som organ av social karaktär omfattas därför inte av begreppet ”organ som … är erkända organ av social karaktär” i artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet (C-594/13, ”go fair” Zeitarbeit).
Under vissa förutsättningar kan uthyrning av personal omfattas av undantaget från skatteplikt. Det ska då vara frågan om tjänster som har nära anknytning till social omsorg.
Om det i stället är fråga om uthyrning av legitimerad sjukvårdspersonal som ska utföra sjukvårdstjänster inom ramen för sin legitimation hos uppdragsgivaren kan uthyrningen undantas från skatteplikt som undantagen sjukvård. Detta gäller även om uppdragsgivaren är en erkänd aktör av social karaktär. När uppdragsgivaren hyr legitimerad sjukvårdspersonal som hos uppdragsgivaren ska utföra sjukvårdstjänster ska denne i samband med uthyrningen ses som en vårdgivare.
En privat aktör har tecknat avtal med en kommun om drift av en öppen dagverksamhet för pensionärer och personer med funktionsnedsättning. Verksamheten drivs utifrån socialtjänstlagen och kommunens verksamhetsplan. Aktiviteterna ska tillgodose behov av fysisk, social, intellektuell och skapande karaktär. Verksamheten är kostnadsfri och öppen för alla pensionärer och personer med funktionsnedsättning.
Kommunen ska genom t.ex. dagverksamhet eller liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med andra. Den öppna dagverksamheten är en sådan tjänst som till sin natur är av social karaktär. Aktörens verksamhet har ett socialt ändamål och syfte. Den motsvarar sådan social omsorg som en kommun ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Kostnaderna för verksamheten finansieras av det allmänna. Skatteverket anser att tjänsten är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Nytt: 2018-10-26
Förutom att tjänsten måste vara av social karaktär finns det även krav på säljaren för att tjänsten ska kunna undantas från skatteplikt.
Barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig omsorg anses vara social omsorg om den bedrivs på ett sätt som motsvarar sådan social omsorg som en kommun eller staten ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Med ”ansvarar för” avses både sådan omsorg som en kommun eller staten är skyldig att tillhandahålla och sådan omsorg som en kommun eller staten enligt offentligrättslig reglering har möjlighet att tillhandahålla.
Undantaget från skatteplikt för social omsorg gäller oavsett om omsorgen tillhandahålls i en offentlig eller privat verksamhet. Staten eller en kommun kan avtala med en privat aktör att denne i deras ställe ska tillhandhålla de tjänster som staten eller en kommun är ansvariga för att tillhandahålla enligt offentligrättslig lagstiftning (jmf c-174/11 Zimmermann, punkten 59) .
Enligt Skatteverket ska en bedömning göras av om säljaren som tillhandhåller tjänsten är ett offentligrättsligt organ eller en erkänd aktör av social karaktär. Vid bedömningen av om det är en erkänd aktör av social karaktär ska hänsyn tas till om det finns en offentligrättslig anknytning och om kostnaderna för verksamheten till stor del finansieras av det allmänna. Säljarens verksamhet ska ha ett socialt ändamål (Skatteverkets ställningstagande Social omsorg och C-543/14, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. punkterna 61-65).
I mervärdesskattedirektivets artikel 132.1 g och h anges uttryckligen att en förutsättning för att omfattas av undantaget är att dessa tjänster tillhandahålls av offentligrättsliga organ eller andra organ som har en verksamhet som medlemsstaten ifråga erkänner som en verksamhet av social karaktär.
I ML finns ingen motsvarighet till mervärdesskattedirektivets bestämmelse om att tjänsterna måste tillhandahållas av ett erkänt organ för att vara undantagna från skatteplikt. I syfte att uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet har det i praxis krävts att en verksamhet, för att anses vara social omsorg, ska ha någon form av anknytning till en offentligrättslig reglering (HFD 2011 ref. 9 och HFD 2012 ref. 52).
En aktör kan bedriva både verksamhet av social karaktär och annan verksamhet. Så är fallet t.ex. när en aktör enligt ett avtal ska sköta all drift av ett äldreboende, d.v.s. både omsorgs- och servicetjänster. Samma aktör kan dessutom ha andra avtal med samma kommun eller en annan kommun som enbart avser servicetjänster till andra äldreboenden. Vid en sådan situation bedriver aktören verksamhet som är av social karaktär vad gäller det äldreboendet där aktören sköter hela driften. När det gäller de avtal som avser enbart servicetjänster till andra äldreboenden, bedriver aktören inte någon verksamhet av social karaktär.
Enligt Skatteverket ska en bedömning ske om den eller de som tillhandahåller tjänsten är erkända aktörer av social karaktär. Vid bedömningen ska hänsyn tas till
Bedömningsgrunderna kännetecknas av att det allmänna har ett ansvar för tjänsten och att det finns ett stort inslag av insyn och kontroll från det allmänna. En erkänd aktör kan vara staten, en kommun, ett företag eller någon annan organisation som bedriver verksamhet av social karaktär (jfr C-335/14, Les Jardins de Jouvence, punkten 33 och 39, C-498/03, Kingcrest, punkterna 47, 49, 53 och 57 samt C-141/00 Kügler punkten 58).
Hela eller en del av tjänsten ska finansieras av det allmänna. Om ett biståndsbeslut fattas efter en individuell behovsprövning innebär det att kommunen betalar hela eller del av tjänsten. Ersättningen behöver inte betalas ut direkt från det allmänna till säljaren. Det är tillräckligt att ersättningen indirekt kommer från det allmänna. Så kan vara fallet när någon har rätt till assistansersättning. Sådan ersättning kan nämligen betalas ut av det allmänna till den assistansberättigade som i sin tur betalar assistansföretaget.
För att en säljare ska anses vara en aktör av social karaktär ska säljarens verksamhet ha ett socialt ändamål.
• En aktör som tillhandahåller omsorgstjänster i sin verksamhet har som regel ett socialt ändamål med sin verksamhet.
• En aktör som inte tillhandahåller några omsorgstjänster i sin verksamhet skulle i undantagsfall kunna ha ett sådant ändamål. Det är dock i sådana fall aktören som ska visa att så är fallet.
För att kunna ses som en erkänd aktör av social karaktär är det dock inte tillräckligt att aktören hyr ut personal som hos köparen ska utföra omsorgstjänster. Det är uthyrarens tjänst som ska bedömas oberoende av vilken tjänst som utförs hos köparen. Den som endast hyr ut personal som ska utföra omsorgstjänster bedriver inte en verksamhet som har ett socialt ändamål och kan därför inte vara en aktör av social karaktär.
Det är inte heller tillräckligt att en säljare tillhandahåller enstaka servicetjänster som t.ex. städning. En säljare som erbjuder hemtjänst ska tillhandahålla både omsorgs- och servicetjänster för att verksamheten ska anses ha ett sådant socialt ändamål att det är fråga om en aktör av social karaktär.
En präst får i uppdrag av en kriminalvårdsanstalt att ge enskild själavård till anstaltens interner. Enskild själavård är det kyrkliga stödet inom kriminalvården som interner har tillgång till på svenska anstalter. Den enskilda själavården handlar om att stärka den intagne genom att möta dennes behov, tankar och funderingar.
Den tjänst som prästen tillhandahåller får anses vara en sådan tjänst som är en del av den omsorg inom kriminalvården som staten ansvarar och betalar för. Tjänsterna som prästen tillhandahåller är till sin natur av social karaktär.
Kyrkan som prästen är anställd av är en erkänd aktör eftersom det finns en offentligrättslig anknytning och kostnaderna för tjänsten betalas av det allmänna. Kyrkan bedriver verksamhet som utgör social omsorg. Skatteverket anser att tjänsten är en sådan tjänst som utgör social omsorg och den omfattas av undantaget från skatteplikt.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att behandling i form av samtalsterapi som betalades med kommunala medel som ett led i kommunernas socialtjänst omfattades av undantaget från skatteplikt.
De tjänster som inte bekostades av kommunen omfattades däremot inte av undantaget från skatteplikt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i dessa fall inte förekom någon offentligrättslig prövning av terapibehovet samt att den ekonomiska föreningen inte var en välgörenhetsorganisation i direktivets mening. Eftersom det inte fanns någon annan ekonomisk aktör som var befriad från skatt för motsvarande verksamhet kunde inte principen om skatteneutralitet åberopas (RÅ 2003 ref. 21).
Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att den kontraktsvård som ett bolag bedrev enligt avtal med Kriminalvårdsstyrelsen var sådan social omsorg som undantas från skatteplikt. Vården utgick från en individuell behovsprövning och hade anknytning till en offentligrättslig reglering. Verksamheten ansågs även i övrigt vara bedriven i överensstämmelse med de kriterier som uppställs enligt direktivet (RÅ 2006 not. 93).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden bedömt att en legitimerad psykoterapeuts handledning av personal vid ett HVB-hem omfattas av undantaget från skatteplikt. HVB-hemmet (köparen) ansågs vara ett erkänt organ av social karaktär som bedrev social omsorg. Med hänsyn till att säljarens, den legitimerade psykoterapeutens, verksamhet stod under Socialstyrelsens tillsyn samt att den behandling som handledningen var kopplad till föregicks av en individuell behovsprövning från kommunens sida ansågs säljaren vara ett erkänt organ av social karaktär. Handledningen var indirekt offentligfinansierad eftersom behandlingshemmets köpare var kommun och landsting. De tjänster som säljaren tillhandahöll, d.v.s. handledning av personal på HVB-hemmet, ansågs vara av sådant slag att kvaliteten på behandlingen i det enskilda fallet inte skulle kunna säkerställas utan denna tjänst. Den omständigheten att tjänsterna inte tillhandahölls vårdtagaren direkt utan dennes behandlingsteam medförde ingen annan bedömning. Vidare ansåg Skatterättsnämnden att det inte framkommit något som tydde på att tjänsten tillhandahölls i direkt konkurrens med skattepliktiga aktörer (RÅ 2010 ref. 94).
En kommun ansågs ha rätt till ersättning för bidrag som lämnats till ideella hjälp- och intresseorganisationer. De aktuella verksamheterna var av allmännyttig karaktär, de omfattades till stora delar av kommunens socialtjänstansvar och finansierades delvis av offentliga medel. Viss del av organisationernas verksamhet ansågs därför vara social omsorg och kommunen hade därmed rätt till ersättning för lämnade bidrag. (HFD 2011 ref.9).
Ett bolag bedrev familjehemsvård på uppdrag av kommuner och kriminalvården. Bolaget köpte i sin tur in tjänster avseende samtalsterapi till vårdtagarna från en underentreprenör. Eftersom insatserna motsvarade insatser som kommuner och staten ansvarade för enligt offentligrättslig lagstiftning och betalades av allmänna medel ansågs tjänsterna ha koppling till offentligrättslig reglering. Genom att bolagets köpare var kommuner och kriminalvården var tjänsterna indirekt offentligfinansierade och därför ansågs underentreprenören vara ett organ av social karaktär. Terapin ansågs ha anknytning till socialt arbete eftersom den var en integrerad och nödvändig del i bolagets tillhandahållande enligt ingångna avtal och fick ses som ett medel för att klienten på bästa sätt skulle kunna tillgodogöra sig den tjänst avseende social omsorg som bolaget tillhandahöll (HFD 2011 not. 74).
Skatterättsnämnden har ansett att personlig assistans som betalas med privata medel inte omfattas av undantaget från skatteplikt för social omsorg. De aktuella tjänsterna skulle utföras på samma sätt som vid assistans beviljad med stöd av LSS respektive SFB och ersättningen bestämdes i enlighet med den statliga timschablonen för assistansersättning. Tjänsterna liknade till sin karaktär sådan personlig assistans som en kommun eller staten ansvarar för. Tillhandahållandena föregicks inte av någon individuell behovsprövning, de finansierades inte, varken direkt eller indirekt, med allmänna medel och saknade även i övrigt anknytning till offentligrättslig reglering. Därför ansåg Skatterättsnämnden att undantaget från skatteplikt inte var tillämpligt (SRN 29-17/I). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.
En kommun kan välja den s.k. kundvalsmodellen/valfrihetsmodellen. Den innebär att kommunen upphandlar och tecknar avtal med olika tillhandahållare av social omsorg. Omsorgstagaren kan sedan, efter att ha fått bistånd beviljat, själv välja vilken säljare som ska utföra tjänsten. Tillhandahållaren är då en erkänd aktör om avtalet innefattar tjänster av social karaktär.
Ett bolag ska enligt avtal med en kommun enligt den s.k. kundvalsmodellen/valfrihetsmetoden tillhandahålla hemtjänst, d.v.s. både omsorgs- och servicetjänster. Personer med ett biståndsbeslut som ger rätt till t.ex. hjälp med städning ett visst antal timmar i månaden kan vända sig till bolaget för att få tjänsten utförd. Bolaget fakturerar kommunen för utförda tjänster. Bolaget tillhandahåller också motsvarande tjänster direkt till köpare som betalar själv utan biståndsbeslut från kommunen.
Hemtjänst, d.v.s. tjänster av både omsorgs- och servicekaraktär, är tjänster som till sin natur är av social karaktär. Eftersom bolaget tillhandahåller hemtjänst är bolagets tjänster av social karaktär. Bolagets verksamhet har ett socialt ändamål och syfte. Den motsvarar sådan social omsorg som en kommun ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Tjänsterna finansieras av det allmänna genom biståndsbeslut från kommunen. Bolaget har därför sådan verksamhet och status att de kan vara ett sådant företag som tillhandahåller social omsorg. Skatteverket anser att sådana tjänster som bolaget tillhandahåller på grund av ett biståndsbeslut från kommunen som innebär att kommunen betalar helt eller delvis är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt. Detta gäller oavsett om det i det enskilda fallet bara är städning som tillhandahålls eftersom bolaget normalt erbjuder både omsorgs- och servicetjänster och avtalet med kommunen gäller både omsorgs- och servicetjänster. I de fall bolaget tillhandahåller tjänster som inte grundar sig på ett biståndsbeslut och betalningen inte till någon del görs av kommunen är det fråga om skattepliktiga tjänster. Denna del av bolagets verksamhet har inte någon anknytning till offentligrättslig lagstiftning.
Grön omsorg kan beskrivas som meningsfull sysselsättning på gårdar i lantlig miljö för människor med behov av särskilt stöd. Omsorgen riktar sig till människor som på olika sätt berörs av Socialtjänstlagen. Grön omsorg bedrivs på ett jord- eller skogsbruk där lantbrukaren kombinerar omsorgen med anpassade sysslor på gården utifrån varje brukares behov.
Tillhandahållandet omfattas av undantaget för social omsorg när ett lantbruksföretag har avtal med en erkänd aktör av social karaktär (t.ex. en kommun eller kriminalvården) för totalansvaret, dvs. även för omsorgsarbetet. Lantbruksföretaget har tillstånd enligt Socialstyrelsen att bedriva enskild vårdverksamhet som avser sådan omsorg som en kommun eller staten ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Kostnaderna för verksamheten finansieras av det allmänna.
Verksamheten kan även omfattas av undantaget för social omsorg om omsorgen ges genom avtal med en kommun enligt den s.k. kundvalsmodellen/valfrihetsmetoden. Det som lantbruksföretaget tillhandahåller omsorgstagaren ska motsvarar sådan social omsorg som en kommun ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Tjänsten ska ha sin grund i ett biståndsbeslut från kommunen som innebär att kommunen betalar helt eller delvis för tjänsten.
Ett tillhandahållande som består i att t.ex. kommunen hyr in sig på gården med egen personal och använder gården för kommunens omsorgsverksamhet omfattas inte av undantaget för social omsorg.
Undantaget beträffande social omsorg omfattar varor och tjänster som den som tillhandahåller omsorgen omsätter som ett led i denna. En förutsättning för skattefriheten är att tillhandahållandet sker av den som är vårdgivare. Med vårdgivare förstås, enligt Skatteverkets uppfattning, den som tillhandahåller omsorgen. Vård som tillhandahålls vid vårdinrättningar, som bedriver social omsorg, är i sin helhet skattefri. Allt vad som tillhandahålls de boende som ett led i omvårdnaden vid t.ex. ”hem för vård eller boende”, s.k. HVB-hem, ålderdomshem, gruppboende eller liknande institutionella vårdformer, omfattas alltså av undantaget. Detsamma gäller vad som tillhandahålls barnen vid en förskola. Skattefriheten omfattar inte skattepliktiga omsättningar av varor och tjänster som vårdgivaren tillhandahåller omsorgstagaren utan att det är ett led i omsorgen, exempelvis försäljning från kiosk och cafeteria eller hårvård. Skattefriheten omfattar inte heller vad som tillhandahålls andra än omsorgstagare, t.ex. personalmatservering eller försäljning av terapialster.