Skatteavtal kan innehålla artiklar som behöver kommenteras särskilt eftersom tillämpningen av dem ofta leder till frågor. Vissa av dessa artiklar beskrivs här. Listan är inte uttömmande och kommer att fyllas på löpande med både fler länder och fler företeelser.
I de fall skatteavtalet finns publicerat på webben finns det en länk till avtalet under respektive skatteavtal. I övriga fall kan man hitta avtalstexten under fliken Regler & ställningstaganden > Skatteavtal.
Oavsett vad avtalet säger i övrigt, har USA rätt att beskatta sina medborgare och personer med hemvist i USA som om avtalet inte hade gällt. Detsamma gäller under en period av tio år efter att en person har varit medborgare i USA eller långvarigt bosatt där. Om till exempel en artikel i avtalet säger att endast Sverige som hemviststat får beskatta en viss inkomst, får ändå USA beskatta inkomsten om personen i fråga är medborgare i USA.
I vissa fall får USA inte utnyttja sin overriding taxing right (se artikel 1.5), till exempel när det gäller socialförsäkringspension samt företag i intressegemenskap.
Sverige ska inte avräkna sådan skatt som USA tar ut enligt artikel 1.4, se artikel 23.3 nedan.
I vissa fall tas både federal och delstatlig skatt ut i USA. Det är dock endast den federala skatten som omfattas av skatteavtalet och därmed endast den skatten som kan sättas ned med stöd av avtalet. Avräkning av delstatlig skatt kan dock medges ändå om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, men då med stöd av avräkningslagen.
Amerikansk Social Security Taxes och Medicare Taxes är inte sådana skatter som omfattas av skatteavtalet, se vidare ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter samt avsnittet om vilken utländsk skatt som kan avräknas.
I artikel 18 finns ett undantag från artiklarna 14 och 15 gällande artisters och idrottsmäns inkomster, vilket innebär att arbetsstaten får beskatta sådan inkomst. Undantaget gäller dock endast om inkomsten överstiger 6 000 amerikanska dollar under en tolvmånadersperiod.
Skatteverket anser att artikel 14 eller 15 ska tillämpas om inkomsten inte överstiger det angivna tröskelvärdet.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om anställning vid Radio Free Europe/Radio Liberty Inc. i USA, och kommit fram till att anställningen omfattades av artikeln om offentlig tjänst, se vidare avsnittet om artikel 19 i OECD:s modellavtal.
När USA beskattar en inkomst med stöd av artikel 1.4 ska Sverige inte avräkna den skatten. Det gäller även om Sverige är hemviststat och enligt avtalet i övrigt ska avräkna amerikansk skatt. Detta framgår av artikel 23.3 a), där man säger att ”sådan avräkning skall dock inte ske med högre belopp än den skatt som enligt detta avtal skulle ha erlagts till Förenta staterna om personen inte var medborgare i Förenta staterna eller tidigare medborgare eller tidigare långvarigt bosatt där.” Istället är det USA som ska undanröja eventuell dubbelbeskattning i den situationen enligt artikel 23.3 b).
Utdelning från bolag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Utdelningen får även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist men skatten får inte överstiga 25 procent av utdelningens bruttobelopp.
Den begränsning till 15 procent av utdelningens bruttobelopp, när mottagaren är ett bolag, som finns i artikel 10.2.a) gällde endast t.o.m. 1997 (anvisningarna till artikel 10 punkt 5, protokollet till skatteavtalet punkt 1.b) samt SFS 1986:23 och 1996:738). Efter denna tidpunkt gäller att källskatt får tas ut med maximalt 25 procent av utdelningens bruttobelopp oavsett vem som är mottagare.
Har bolag med hemvist i Sverige fast driftställe i Brasilien får det fasta driftstället beskattas med källskatt i enlighet med intern rätt i Brasilien.
Den begränsning till 15 procent av det fasta driftställets vinst som finns i artikel 10.5 gällde endast t.o.m. 1997 (anvisningarna till artikel 10 punkt 5, protokollet till skatteavtalet punkt 1.b) samt SFS 1986:23 och 1996:783). Efter denna tidpunkt gäller att källskatt får tas ut i enlighet med intern rätt i Brasilien.
Ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Räntan får även beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör men om mottagaren är fysisk person, handelsbolag eller enkelt bolag får skatten inte överstiga 25 procent av räntans bruttobelopp.
När mottagaren av ränta är annan än fysisk person, handelsbolag eller enkelt bolag finns inte längre någon begränsning i skatteavtalet utan respektive stat beskattar enligt sin interna rätt. Den begränsning till 15 procent av räntans bruttobelopp, när mottagaren är någon annan än fysisk person, handelsbolag eller enkelt bolag, som finns i artikel 11.2.b) gällde endast t.o.m. 1997 (anvisningarna till artikel 11 punkt 1, protokollet till skatteavtalet punkt 1.b) samt SFS 1986:23 och 1996:783).
Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Royaltyn får även beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör men skatten får inte överstiga 25 procent av bruttobeloppet när det är royalty som uppkommit genom nyttjandet av eller rätten att nyttja varumärke.
Avser royaltyn annat än nyttjande av eller rätten att nyttja varumärke finns inte längre någon begränsning i skatteavtalet utan respektive stat beskattar enligt sin interna lagstiftning. Den begränsning till 15 procent av royaltyns bruttobelopp som finns i artikel 12.2.b) gällde endast t.o.m. 1997 (anvisningarna till artikel 12 punkt 1, protokollet till skatteavtalet punkt 1.b) samt SFS 1986:23 och 1996:738).
De matching credit-bestämmelser som finns här gällde endast t.o.m. 1997 (anvisningarna till artikel 23 punkt 2, protokollet till skatteavtalet punkt 1.b) samt SFS 1986:23 och 1996:738).
Avtalets hemvistartikel återfinns här.
Utdelningsartikeln i grekiska avtalet följer inte reglerna om begränsning av källstatens beskattningsrätt enligt OECD:s modellavtal. Avtalet innebär därför att utdelning från ett grekiskt bolag till utdelningsmottagare i Sverige kan beskattas fullt ut i Grekland, under förutsättning att utdelningen dras av hos det grekiska bolaget vid inkomstbeskattningen (artikel VII § 2). Genom detta förfarande blir utdelningsbeloppet i princip föremål för grekisk skatt endast en gång, nämligen hos den som tar emot utdelningen.
Sverige ska avräkna grekisk skatt på utdelning som tas upp till beskattning i Sverige (artikel XXIII § 2 andra stycket (a) punkt 1).
Enligt huvudregeln i artikel XIII § 1 beskattas inkomst av anställning i enskild tjänst endast i den stat där inkomsttagaren har sin hemvist. Om arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten får denna stat beskatta ersättningen för arbetet. I § 2 finns den så kallade 183-dagarsregel (montörsregeln) som kan ge hemviststaten uteslutande beskattningsrätt till anställningsinkomsten trots att arbetet utförs i den andra staten.
Enligt metodartikeln ska inkomst från inkomstkälla i Grekland, och som enligt avtalet får beskattas i Grekland, vara undantagen från svensk skatt, exempt, (XXIII § 2).
Det finns inte någon uttrycklig definition av begreppet inkomstkälla i skatteavtalet med Grekland. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat begreppet ”inkomstkälla” i det grekiska skatteavtalet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, mot bakgrund av att det grekiska skatteavtalet kommit till enligt de principer som finns i OECD:s modellavtal, att modellavtalet kan användas vid tolkning av det grekiska skatteavtalet. Enligt det grekiska skatteavtalet ska Sverige undanta inkomst med inkomstkälla i Grekland från beskattning i Sverige. Enligt OECD:s modellavtal är kravet för att inkomst av enskild tjänst ska undantas från beskattning i hemviststaten att arbetet utförs i den andra staten. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att när det är fråga om enskild tjänst så syftar inkomstkälla på den plats där arbetet utförs (RÅ 1995 not. 68). Fallet gällde en reseledare med hemvist i Sverige som arbetade mer än 183 dagar i Grekland för en svensk arbetsgivare. Den inkomst hon erhöll ansågs ha sin inkomstkälla i Grekland och var därmed enligt avtalet undantagen beskattning i Sverige (artikel XIII § 1 och XXIII § 2).
Av artikel XIV följer att ersättningar, inklusive pension, får beskattas i den stat i vars tjänst arbetet utförs. Enligt metodartikeln ska inkomst från inkomstkälla i Grekland, och som enligt avtalet får beskattas i Grekland, vara undantagen från svensk skatt, exempt, (artikel XXIII § 2).
Skatteavtalet med Grekland innehåller inte någon uttrycklig definition av begreppet ”inkomstkälla”. Utifrån resonemanget om enskild tjänst som förs i RÅ 1995 not. 68 (se artikel XIII ovan) anser Skatteverket att begreppet ”inkomstkälla” vid offentlig tjänst får anses syfta på den stat i vars tjänst arbetet utförs eftersom det enligt OECD:s modellavtal är arbetsgivarens status som är avgörande för undantag från skatt i hemviststaten. Det innebär t.ex. att en person som arbetar vid Greklands ambassad i Stockholm får beskattas i Grekland (XIV § 1) och ska vara undantagen beskattning i Sverige (XXIII § 2).
I Sverige gäller som huvudregel exempt för inkomst från inkomstkällor i Grekland d.v.s. Grekland ges ensamt beskattningsrätten till inkomster som enligt avtalet får (må) beskattas i Grekland (XXIII § 2 första stycket).
Vid utdelning, ränta och royalty som betalas till person med hemvist i Sverige gäller inte exempt, utan istället att Sverige ska avräkna grekisk skatt som i enlighet med avtalet har tagits ut på samma inkomst (XXIII § 2 andra stycket (a)). I det fall Grekland, för en bestämd tidsperiod, har meddelat en temporär befrielse eller nedsättning av skatt på utdelning, ränta eller royalty ska Sverige avräkna motsvarande den grekiska inkomstskatt som skulle ha tagits ut om sådan befrielse eller nedsättning inte hade meddelats, s.k. machting credit-bestämmelse (XXII § 2 andra stycket (b) samt anvisningen till artikel VII punkt 2 b).
Avtalet saknar artikel om hemvist. I stället återfinns bland definitionerna i artikel II uttrycken ”person, bosatt i Sverige” och ”person, bosatt i Israel”. I skatteavtalets mening innebär uttrycken att personen är bosatt enligt respektive lands interna rätt utan att samtidigt vara bosatt i den andra staten (artikel II § 1. e). Med bosatt menas för Sveriges del även stadigvarande vistelse och väsentlig anknytning. Uttrycket ”bosatt” används vid fördelningen av beskattningsrätten enligt inkomstartiklarna i avtalet. Om en fysisk eller juridisk person anses bosatt i både Sverige och Israel tillämpas i stället artikel XVII (metodartikeln) i enlighet med anvisningarna till artikel II (bilaga 2).
För utdelning från ett bolag i Israel till en i Sverige bosatt person tillämpas credit (artikel XVII § 2.a) andra och tredje stycket.
En person som är bosatt i en av de avtalsslutande staterna är endast skattskyldig i den staten vid avyttring av andra tillgångar än fastigheter (artikel X).
Vid avyttring av fastighet tillämpas istället artikel XVII (metodartikeln) som innebär att källstaten får beskatta avyttringen. Det innebär att en fastighetsförsäljning i Sverige kan beskattas här eftersom inkomsten har sin källa i Sverige och om även Israel beskattar fastighetsförsäljningen ska de avräkna den svenska skatten (artikel XVII § 1).
Om en person exempelvis är obegränsat skattskyldig i Israel på grund av bosättning och i Sverige på grund av väsentlig anknytning tillämpas inte artikel X utan artikel XVII (se nedan om metodartikeln). Sverige kan då inte beskatta försäljning av tillgångar i Israel under förutsättning att försäljningen beskattas där (artikel XVII § 2b samt anvisningarna till artikel XVII).
Inkomst av statlig tjänst (artikel XII) beskattas endast i den stat i vars tjänst arbetet utförs under förutsättning att personen är medborgare i denna stat utan att samtidigt vara medborgare i den andra staten.
Vad gäller enskild tjänst och utövandet av fritt yrke (artikel XIII) anses inkomsten ha sin källa i den stat där arbetet utförs (artikel XVII § 5). En fysisk person bosatt i Sverige är dock befriad från israelisk skatt på personligt arbete (enskild tjänst) i Israel om han vistas i Israel under sammanlagt högst 183 dagar under inkomståret och arbetet utförs för eller på uppdrag av en person bosatt i Sverige (artikel XIII § 1). I övriga fall beskattas inkomst av personligt arbete som utförs i Israel endast där under förutsättning att den skattskyldige kan visa att inkomsten beskattas i Israel (artikel XVII § 2.b).
En förutsättning för att tillämpa inkomstartiklarna i skatteavtalet är att en person är bosatt i endast en av de avtalsslutande staterna, antingen i Sverige eller i Israel. Anses en person som bosatt i båda staterna blir istället artikel XVII (metodartikeln) tillämplig, vilket framgår av anvisningarna till artikel II (bilaga 2).
I skatteavtalet tillämpas som huvudregel exempt för inkomst från inkomstkällor i Israel, dvs. källstaten ges ensamt beskattningsrätten till inkomsten. Detta gäller dels när det är fråga om inkomst som enligt avtalet får (må) beskattas i Israel (artikel XVII § 2.a) och dels när det är fråga om inkomst som inte särskilt angivits i avtalet men som är underkastad beskattning i Israel (artikel XVII § 2.b). Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas här. Om inkomsten också beskattas i Israel ska Israel avräkna den svenska skatten (artikel XVII § 1). Progressionsbestämmelsen i artikel XVII § 4 ska inte tillämpas.
Huvudregeln vad gäller pensioner och livräntor är att dessa endast beskattas i hemviststaten (artikel 18 punkt 1) om det inte är fråga om pension med anledning av tidigare allmän tjänst då i stället artikel 19 punkt 2 tillämpas.
Från huvudregeln i artikel 18 punkt 1, att pensioner och livräntor endast beskattas i hemviststaten, görs ett undantag för utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat och utbetalning på grund av pensionsförsäkring meddelad i en avtalsslutande stat. Sådana utbetalningar till medborgare i den avtalsslutande stat varifrån ersättningarna betalas får beskattas där (artikel 18 punkt 2). Den stat från vilken ersättningarna betalas ska dock avräkna eventuell skatt i hemviststaten, s.k. omvänd credit, jfr artikel 24 punkt 6.
Vad gäller pension på grund av tidigare anställning i allmän tjänst i en avtalsslutande stat (artikel 19 punkt 2) är regeln i stället att beskattning endast sker i denna stat. Från denna regel görs dock undantag om personen är medborgare och har hemvist i den andra avtalsslutande staten, då beskattas pensionen endast där.
Enligt artikel 3 punkt 1 a) i skatteavtalet med Kina åsyftar uttrycket "Kina" Folkrepubliken Kinas hela territorium inom vilket kinesisk lagstiftning om beskattning tillämpas. Hong Kong och Macao är geografiskt delar av Folkrepubliken Kina men s.k. SAR (Special Administrative Region) med egna skattesystem. Skatteavtalet med Kina omfattar därför inte Hong Kong och Macao. Att Hong Kong inte omfattas framgår även av 4 § i lag om ändring av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och folkrepubliken Kina (SFS 1995:1342).
Utbetalning enligt svensk socialförsäkringslagstiftning till person med hemvist i Schweiz får beskattas i Sverige. Sverige ska avräkna schweizisk skatt enligt artikel 24 § 3 (omvänd credit). Avräkningsbeloppet ska dock inte överstiga den svenska inkomstskatt som belöper på inkomsten.
Artikel 24 § 3 nämner endast beskattning av pension som enligt artikel 19 § 2 får beskattas i Sverige. Artikel 19 § 2 omfattar dock alla utbetalningar enligt svensk socialförsäkringslagstiftning till person med hemvist i Schweiz. Med hänsyn till uttalanden i förarbetena medger vi därför avräkning även för schweizisk skatt på andra utbetalningar enligt svensk socialförsäkring än pension (prop. 2011/12:78 s. 55 f).
Remittanceregeln i artikel XVIII A ger Sverige en subsidiär beskattningsrätt till inkomster med källa i Sverige i det fall en artikel i skatteavtalet helt eller delvis begränsar Sveriges beskattningsrätt, men Singapore enligt sin interna lagstiftning inte beskattar hela eller del av inkomsten på grund av att inkomsten inte har överförts eller mottagits i Singapore.
Sverige kan enbart tillämpa remittanceregeln om Singapore inte beskattar inkomsten på grund av att inkomsten inte överförts till eller mottagits i Singapore. Däremot kan remittanceregeln inte tillämpas om Singapore inte beskattar inkomsten på grund av att viss inkomst överhuvudtaget inte beskattas där enligt intern rätt.
”Annan inkomst” behandlas inte särskilt i avtalet med Singapore. Ingenting hindrar därför respektive stat från att t.ex. beskatta utdelning från en tredje stat, jfr artikel XIX § 1. Beskattningen är i överensstämmelse med avtalet eftersom ”icke annat uttryckligen föreskrivs” i detta.
Det spanska avtalet följer den definition av internationell trafik i artikel 3 punkt 1 e) i den lydelse av OECD:s modellavtal som gällde innan den 20 december 2015. I det spanska avtalet definieras internationell trafik i artikel III punkt 1 g).
Definitionen innebär att med internationell trafik menas all transport när skeppet eller flygplanet används av ett företag vars verkliga ledning finns i någon av de avtalsslutande staterna, utom när skeppet eller flygplanet bara används i en avtalsslutande stat och rederiet respektive flygbolaget inte har hemvist i den staten utan i den andra staten. Exempelvis om ett svenskt flygbolag bara trafikerar Spanien eller tvärtom (artikel 3 punkt 1 g) så är det inte internationell trafik. Om det aktuella rederiet respektive flygbolaget har hemvist i en tredje stat är definitionen av internationell trafik inte heller uppfylld.
Artikel XV punkt 3 i det spanska avtalet behandlar ersättning för arbete ombord på skepp och luftfartyg i internationell trafik och har den lydelse som modellavtalet hade innan den 20 december 2015 förutom att SAS är särskilt reglerat. Innebörden är att sådan inkomst får beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om en person med hemvist i Sverige uppbär sådan inkomst från SAS beskattas dock inkomsten endast i Sverige.
Om inte definitionen av internationell trafik är uppfylld, se ovan, tillämpas istället artikel XV punkterna 1 och 2.
Anders är obegränsat skattskyldig i Sverige och har hemvist här. Anders är stationerad i Spanien, anställd av ett tyskt bemanningsföretag och utför arbetet för ett spanskt flygbolag. Flygningarna sker både i Spanien och i andra länder. Var ska Anders beskattas?
Det är fråga om internationell trafik enligt definitionen i artikel III punkt 1 g) eftersom flygen används av ett spanskt flygbolag och flygningarna inte enbart sker i Sverige.
Artikel XV punkt 3 ska tillämpas och Spanien får beskatta inkomsten. Även Sverige får beskatta inkomsten och medger avräkning för spansk skatt.
Beatrice är obegränsat skattskyldig i Sverige och har hemvist här. Beatrice är stationerad i Spanien, anställd av ett spanskt bemanningsföretag och arbetar för ett norskt flygbolag. Flygningarna sker både i Spanien och i andra länder.
Det är inte fråga om internationell trafik enligt definitionen i artikel III punkt 1 g) eftersom flygen inte används av ett flygbolag som har sin verkliga ledning i Spanien eller Sverige. Det spanska bemanningsföretaget har visserligen sin verkliga ledning i Spanien men är inte det företag som använder flygen.
Artikel XV punkt 3 ska därför inte tillämpas eftersom definitionen av internationell trafik inte är uppfylld. I stället tillämpas artikel XV punkt 1 och 2. Eftersom arbetsgivaren är spansk är det punkt 1 som ska tillämpas och Spanien får beskatta den del av arbetet som är utfört där. Även Sverige får beskatta inkomsten och medger avräkning för spansk skatt. Från det nordiska skatteavtalet bortses här.
I den lydelse som trädde i kraft den 20 december 2015.
Det brittiska avtalet följer den nya definitionen av internationell trafik i artikel 3 punkt 1 e) i OECD:s modellavtal. I det brittiska avtalet definieras internationell trafik i artikel 3 punkt 1 h).
Definitionen innebär att med internationell trafik menas all transport utom när skeppet eller flygplanet bara används i en avtalsslutande stat och rederiet respektive flygbolaget inte har hemvist i den staten, d.v.s. om exempelvis ett svenskt flygbolag bara trafikerar Storbritannien (artikel 3 punkt 1 h). Rederiet respektive flygbolaget kan ha hemvist i den andra avtalsslutande staten eller i tredjeland.
Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Utdelningen får även beskattas i den stat där bolaget har hemvist men skatten får inte överstiga 5 procent av utdelningens bruttobelopp om den som har rätt till utdelningen är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.
Utdelningen ska dock vara undantagen från beskattning i den stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag som kontrollerar, direkt eller indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal.
Utdelning från vissa kollektiva investeringar i fast egendom får beskattas med 15 procent av utdelningens bruttobelopp i vissa fall. Denna särskilda bestämmelse har i första hand införts med anledning av brittiska regler kring s.k. Real Estate Investment Trust.
Storbritannien har haft ett system för skattelättnad för utdelning från brittiska bolag (tax credit) t.o.m. det brittiska beskattningsår som slutade den 5 april 2016. Enligt övergångsbestämmelsen till det nu gällande skatteavtalet ska de regler som gällde i det äldre skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland tillämpas på utdelningar som varit disponibla före den 6 april 2016.
Systemet med tax credit innebar att delägaren fick 90 procent av utdelningen utbetald och de återstående tio procenten blev ett belopp som tillgodoräknades delägaren när denne skulle betala skatt på utdelningen. I Sverige skulle, enligt det äldre skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland, den betalda utländska skatten anses vara tio procent av utdelningens bruttobelopp, om inte högre belopp kunde visas, och avräkning skulle göras med det beloppet. I det nya skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland finns inte dessa bestämmelser kvar. På utdelningar som är disponibla efter den 5 april 2016 ska inte avräkning medges för annat än verkligt betald skatt.
Artikel 14 punkt 3 i det brittiska avtalet följer den nya lydelsen i artikel 15 punkt 3 i OECD:s modellavtal och behandlar ersättning för arbete ombord på skepp och luftfartyg i internationell trafik.
Med internationell trafik menas all transport utom när skeppet eller flygplanet bara används i en avtalsslutande stat och rederiet respektive flygbolaget inte har hemvist i den staten (artikel 3 punkt 1 h). För att artikel 14 punkt 3 ska tillämpas krävs också att den ombordanställda med hemvist i en avtalsslutande stat inte endast arbetar i den andra avtalsslutande staten. I annat fall tillämpas punkterna 1 eller 2 i stället.
Christoffer är obegränsat skattskyldig i Sverige och har hemvist här. Christoffer är stationerad i Storbritannien där han arbetar för ett brittiskt flygbolag. Flyget trafikerar endast Storbritannien. Var ska Christoffer beskattas?
Det är fråga om internationell trafik enligt definitionen i artikel 3 punkt 1 h) eftersom flygbolaget är brittiskt och flygplanet inte endast används i Sverige.
Artikel 14 punkt 3 ska inte tillämpas eftersom Christoffer har hemvist i Sverige och flygplanet endast används i Storbritannien (”den andra avtalsslutande staten”). I stället tillämpas artikel 14 punkt 1 vilket innebär att Christoffer ska beskattas i Storbritannien till den del han arbetar där. Även Sverige får beskatta som hemviststat. Sverige medger avräkning för brittisk skatt.
Gloria är obegränsat skattskyldig i Sverige och har hemvist här. Gloria är stationerad i Storbritannien och arbetar för ett irländskt flygbolag som flyger mellan Storbritannien och Sverige. Var ska Gloria beskattas?
Det är fråga om internationell trafik enligt definitionen i artikel 3 punkt 1 h) i det brittiska skatteavtalet eftersom flygbolaget är irländskt och flygplanet inte endast används i Sverige.
Artikel 14 punkt 3 i det brittiska skatteavtalet ska tillämpas eftersom Gloria har hemvist i Sverige och inte arbetar på ett flygplan som används uteslutande i Storbritannien. Detta innebär att inkomsterna endast ska beskattas i Sverige. Från det irländska skatteavtalet bortses här.
Skatteverket anser i ett ställningstagnade om övergångsbestämmelsen angående pension m.m. i 2015 års skatteavtal med Storbritannien och Nordirland att övergångsbestämmelsen endast kan tillämpas på pension, livränta eller socialförsäkringsersättning som mottogs omedelbart före avtalets ikraftträdande den 20 december 2015 och fortfarande mottas. Om personen senare får hemvist i den andra avtalsslutande staten kan övergångsbestämmelsen även fortsättningsvis vara tillämplig men en prövning måste göras med beaktande av att mottagaren har fått hemvist i den andra avtalsslutande staten. Ställningstagandet gäller vid byte av hemvist men Skatteverket anser att samma bedömning får göras i de fall mottagaren i stället får ett nytt medborgarskap.
Punkt 2
Avtalet trädde i kraft den 20 december 2015.
I Sverige ska avtalet tillämpas när det gäller
1) källskatter; på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2016 eller senare,
2) andra skatter på inkomst; som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare.
I Storbritannien och Nordirland ska avtalet tillämpas när det gäller
1) källskatter; på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2016 eller senare,
2) skatt på inkomst och på kapitalvinst; för beskattningsår som börjar den 6 april 2016 eller senare,
3) bolagsskatt; för räkenskapsår som börjar den 1 april 2016 eller senare.
Punkt 3
Bestämmelserna i artikel 23 (Ömsesidig överenskommelse) och artikel 24 (Utbyte av upplysningar) ska tillämpas från och med den 20 december 2015 oavsett vilket beskattningsår ärendet gäller. Inget ärende får emellertid hänskjutas till skiljeförfarande enligt bestämmelserna i artikel 23 punkt 5 (Ömsesidig överenskommelse) förrän tidigast tre år efter den 20 december 2015.
Punkt 5
Se artikel 17 ovan.