OBS: Detta är utgåva 2019.2. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket registrerar under vissa förutsättningar en man som barnets far i folkbokföringen när barnet är fött utomlands. För att ett faderskap ska registreras i folkbokföringen krävs att det är rättsligen fastställt genom presumtion, lagakraftvunnen dom eller bekräftelse.

Vad krävs för att ett utländskt faderskap ska registreras?

I svensk rätt regleras frågor om faderskap i 1 kap. FB. Om frågan om faderskap har anknytning till ett annat land så måste en bedömning göras av utländsk rätt, utländska domar om faderskap och utländska faderskapsfastställelser. Regler om det finns i NFL och IFL.

Den som vill ha ett faderskap med utländsk anknytning registrerat i folkbokföringen måste själv styrka relationen med en godtagbar handling utfärdad av behörig myndighet i det aktuella landet. Handlingen ska visas upp i original eller som en bestyrkt kopia.

Att en man är presumtiv far styrks normalt med ett födelsebevis eller civilregisterutdrag. En förutsättning är att äktenskapet med barnets mor är registrerat i folkbokföringen eller styrks med en godtagbar handling.

Faderskap till barn som inte föds inom ett äktenskap kan under vissa förutsättningar också styrkas med födelsebevis eller civilregisterutdrag. Detta förutsätter att handlingen är utfärdad i ett land med en välordnad och säker registrering i civilregister där Skatteverket kan förutsätta att den man som finns angiven i handlingen är rättslig far. Om det råder osäkerhet kring om den man som anges i ett födelsebevis eller civilregisterutdrag är rättslig far, kan Skatteverket begära in handlingar som styrker faderskapsbekräftelsen eller en lagakraftvunnen dom som anger att faderskapet är fastställt.

För att en utländsk handling ensam ska kunna styrka ett faderskap till ett barn krävs också att det framgår att födelsen är registrerad i nära anslutning till barnets födelse. En handling som anger att registrering har skett senare än ett år efter födelsen har lågt bevisvärde och kan normalt inte ensam styrka faderskapet. En handling som inte ensam styrker ett faderskap kan emellertid tillsammans med en eller flera andra handlingar styrka faderskapet. De uppvisade handlingarna får i så fall inte innehålla motstridiga uppgifter och de måste sammantaget ha ett betydande bevisvärde (KRSU 2013-11-12, mål nr 472-13).

Vid bedömningen av om en utländsk handling styrker faderskapet till ett barn måste hänsyn tas till vilket bevisvärde handlingar från ett visst land har, d.v.s. hur tillförlitliga uppgifterna i en handling kan anses vara. Skatteverket iakttar särskild försiktighet bland annat när det gäller handlingar från länder med oklar lagstiftning eller som har svag kontroll över sina offentliga institutioner. Särskild försiktighet iakttas också när tidigare fall med manipulerade handlingar har uppmärksammats. Handlingar som innehåller brister eller andra avvikelser i förtryckt text eller stämplar kan i regel inte styrka ett faderskap. Detsamma gäller handlingar som innehåller betydande oklarheter eller motstridiga uppgifter (RÅ 2000 not. 122).

Giltigheten av utländska faderskapspresumtioner

Om en man som är eller har varit gift med barnets mor anses som barnets far enligt lagen i det land där barnet vid födelsen fick hemvist, gäller denna faderskapspresumtion även i Sverige. Den utländska faderskapspresumtionen gäller även om äktenskapet inte kan erkännas i Sverige, men är giltigt i det land där barnet vid födelsen fick hemvist. Om barnet inte har någon presumtiv far enligt hemvistlandets lag får frågan prövas enligt lagen i det land där barnet vid födelsen blev medborgare. Om barnet vid födelsen fick hemvist i Sverige, ska frågan om faderskapspresumtion emellertid alltid bedömas enligt svensk lag (2 § IFL).

I vissa utländska lagar finns bestämmelser som anger att en man blir rättslig far till ett barn om han ingår äktenskap med modern efter barnets födelse (legitimation). Ett sådant faderskap är inte giltigt i Sverige med stöd av 2 § IFL eftersom bedömningen ska göras utifrån förhållandena vid barnets födelse. I ett sådant fall krävs att faderskapet fastställs genom bekräftelse eller dom.

Ett utländskt presumerat faderskap kan styrkas med stöd av en utländsk handling från behörig myndighet i landet där barnet vid födelsen fick hemvist, till exempel ett födelsebevis eller civilregisterutdrag. En handling där endast barnets mor anges kan också ligga till grund för registrering av hennes make som far, under förutsättning att Skatteverket har kännedom om att det aktuella landets regler innebär att moderns make antas (presumeras) vara barnets far. För samtliga fall gäller att äktenskapet antingen ska vara registrerat i folkbokföringen eller styrkas i samband med begäran om registrering av faderskapet.

Ett presumerat faderskap kan som huvudregel inte styrkas enbart med ett födelsebevis eller motsvarande handling om registrering av barnets födelse har skett senare än ett år efter födelsen. En sådan handling kan emellertid tillsammans andra handlingar innebära att det samlade bevisvärdet blir så högt att faderskapet kan anses styrkt.

Nordiska faderskapsfastställelser

För faderskapsavgöranden från de nordiska länderna gäller NFL. En lagakraftvunnen faderskapsdom eller en fastställelse av faderskap i annan form (bekräftelse etc.) från Danmark, Finland, Island eller Norge gäller även i Sverige (1 och 2 §§ NFL).

Undantagsvis kan det förekomma att en nordisk fastställelse av ett faderskap inte ska gälla i Sverige, trots att alla förutsättningar är uppfyllda. Så är exempelvis fallet om faderskapet till barnet redan var fastställt i Sverige när den utländska rättegången inleddes eller när den utländska fastställelsen skedde (3 § NFL).

När det gäller nordiska faderskapsavgöranden har NFL företräde framför IFL (1 § tredje stycket IFL). I NFL regleras emellertid inte frågan om faderskapspresumtioner. Giltigheten av nordiska faderskapspresumtioner får därför i stället bedömas utifrån reglerna i 2 § IFL. Läs mer under Giltigheten av utländska faderskapspresumtioner.

Utomnordiska faderskapsfastställelser

Vid utomnordiska förhållanden är IFL tillämplig. I lagen regleras giltigheten av utländska faderskapspresumtioner (2 § IFL), faderskapsdomar (7 § IFL) och faderskapsbekräftelser (8 § IFL). Lagen tar även upp vissa undantagssituationer när ett utomlands fastställt faderskap inte är giltigt i Sverige (7 § andra stycket, 8 § tredje stycket och 12 § IFL).

Giltighet av en utomnordisk faderskapsdom

En fastställelse av faderskap genom ett avgörande av utländsk domstol gäller i Sverige om avgörandet fått laga kraft och det fanns skälig anledning att talan prövades i det andra landet med hänsyn till mannens eller barnets hemvist, medborgarskap eller annan anknytning (7 § första stycket IFL).

Med avgörande menas att domstolen måste ha prövat frågan om faderskap enligt den utländska lagen. Om domstolen endast har gjort vissa överväganden om faderskapet, men inte har prövat själva faderskapsfrågan, är det inte fråga om ett avgörande som kan ligga till grund för att registrera ett faderskap i folkbokföringen. Det kan exempelvis vara ett avgörande om underhållsskyldighet mot barnet utan att faderskapet fastställts. I vissa länder använder man sig av den legala bevisteorin till skillnad från fri bevisprövning som tillämpas i Sverige. Om det andra landet tillämpar den legala bevisteorin, t.ex. att tre samstämmiga vittnen utgör fullt bevis och domstolen fastställer att en man är far till ett barn på den grunden, så är domstolsavgörandet giltigt i Sverige. Skulle däremot mannen eller någon annan person enbart ha intygat inför domstolen vem som är far till barnet utan att faderskapsfrågan har prövats, så är det inte ett domstolsavgörande som kan erkännas i Sverige.

I tveksamma fall kan frågan om ett utländskt domstolsavgörande om faderskap är giltigt i Sverige prövas av tingsrätten. Ansökan till tingsrätten görs av någon av parterna eller av Skatteverket (9 § IFL).

I 7 § andra stycket IFL anges vissa situationer när ett utländskt domstolsavgörande om faderskap inte gäller i Sverige trots att de grundläggande förutsättningarna i paragrafens första stycke är uppfyllda. Det kan vara fråga om både svenska och utländska konkurrerande faderskapsfastställelser och pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (7 § andra stycket 2–6 IFL). Ett avgörande om faderskap i en utländsk domstol bör inte heller godtas om det finns grova brister i förfarande, till exempel om svaranden inte personligen eller genom ombud har fått gå i svaromål i den utländska rättegången (7 § andra stycket 1 IFL).

Enligt 12 § IFL ska ett utländskt faderskapsavgörande inte erkännas om det är uppenbart oförenligt med grunderna i den svenska rättsordningen (ordre public). En man kan t.ex. ofrivilligt, genom hot eller tvång, ha yttrat sig inför domstol i ett faderskapsmål. I en sådan situation måste personen göra Skatteverket uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit vid domstolsförhandlingen.

Ett faderskap som är fastställt genom domstolsavgörande kan styrkas med en lagakraftvunnen dom eller med ett utdrag ur civilregistret eller ett födelsebevis. För att de två sistnämnda handlingarna ska kunna godtas så krävs att utfärdandelandet har en välordnad och säker registrering i civilregister.

Giltighet av utomnordisk faderskapsbekräftelse

En utländsk faderskapsbekräftelse är giltig i Sverige under de förutsättningar som anges i 8 § IFL.

En grundläggande förutsättning för att en utländsk bekräftelse ska vara giltig i Sverige är att bekräftelsen är giltig enligt lagen i det land där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare. Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen. Barnets eller mannens hemvist eller medborgarskap vid tiden för barnets födelse är alltså utan betydelse, om dessa förhållanden inte längre bestod vid bekräftelsen (8 § första stycket IFL).

För att en faderskapsbekräftelse ska kunna erkännas i Sverige måste bekräftelseförfarandet vara tillåtet enligt rättsordningen i det aktuella landet. Vissa länder har rättsordningar som inte accepterar faderskapsbekräftelser, vilket innebär att det inte kan uppstå något rättsligt band mellan ett utomäktenskapligt barn och en man genom bekräftelse. I vissa länder där bekräftelseförfarandet inte är tillåtet kan faderskap till ett utomäktenskapligt barn emellertid fastställas genom ett domstolsavgörande.

För att en utländsk faderskapsbekräftelse ska vara giltig i Sverige är det tillräckligt att den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i det land den lämnades. Bekräftelsen behöver alltså inte uppfylla de krav som gäller för svenska faderskapsbekräftelser (8 § andra stycket IFL). I många länder är det tillräckligt att mannen inställer sig personligen inför en tjänsteman på civilregistermyndigheten eller motsvarande och avger en frivillig förklaring att han är far till barnet och därefter antecknas mannen som far i födelsebeviset. Det krävs i så fall varken någon mer ingående utredning från den myndighet som godtar bekräftelsen eller något godkännande från modern.

Även om de grundläggande förutsättningarna i 8 § första och andra styckena IFL är uppfyllda så kan en faderskapsbekräftelse ändå underkännas om det finns svenska eller utländska konkurrerande faderskapsfastställelser eller pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (8 § tredje stycket 1–4 IFL). När det konstateras att en faderskapsbekräftelse är uppenbart oriktigt så är den inte heller giltig i Sverige, d.v.s. att bekräftelsen inte stämmer överens med den biologiska sanningen (8 § tredje stycket 5 IFL). Det är enbart när det står helt klart att en bekräftelse är oriktig som den kan underkännas och normalt krävs att någon part påtalar detta. Om det är uppenbart att en utländsk bekräftelse är oriktig på grund av att det rättsliga faderskapet inte stämmer med det biologiska ska bekräftelsen inte erkännas i Sverige. Om det däremot enbart finns tvivel om dess riktighet så bör bekräftelsen erkännas här tills den eventuellt förklaras ogiltig av domstol (prop. 1984/85:124 s. 35).

Om en man har utsatts för tvång eller hot i samband med faderskapsbekräftelsen så är den inte giltig i Sverige med stöd av 12 § IFL (ordre public). Ett erkännande av faderskap genom bekräftelse är en rättshandling (förklaring) som ska göras frivilligt av mannen. I en sådan situation så måste någon av parterna göra Skatteverket uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit i samband med bekräftelsen.

Ett faderskap kan styrkas med den ursprungliga bekräftelsehandlingen eller motsvarande, alternativt med ett utdrag ur civilregistret eller ett födelsebevis. För att de två sistnämnda handlingarna ska kunna godtas så krävs att utfärdandelandet har en välordnad och säker registrering i civilregister.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • Kammarrätten i Sundsvall, dom 2013-11-12, mål nr 472-13 [1]
  • Regeringsrättens årsbok 2000 referat 122 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1984/85:124 s.35 [1]