Barn fött av surrogatmor

Vad är surrogatmoderskap?

Ett surrogatmoderskap innebär att en kvinna bosatt utomlands avtalar med en person eller ett par att genomgå en graviditet och föda ett barn som överlämnas till de tilltänkta föräldrarna. Syftet med surrogatmoderskap är oftast att barnet ska flytta till Sverige med de tilltänkta föräldrarna.

Personer bosatta i Sverige som ingår ett surrogatavtal med en kvinna bosatt utomlands är oftast en man och en kvinna. Men även ensamstående personer eller samkönade par ingår sådana avtal utomlands. Barnet har normalt en genetisk koppling till en eller båda tilltänkta föräldrarna.

Surrogatmoderskap är inte tillåtet i Sverige

I Sverige saknas det lagstiftning om surrogatmoderskap. Det är inte tillåtet med surrogatmoderskap inom den svenska sjukvården. Det finns emellertid inget förbud mot att personer använder sig av surrogatmoderskap utomlands. Ett surrogatavtal saknar dock rättsverkningar i Sverige.

Den svenska lagstiftningen är inte anpassad till surrogatmoderskap

När en person eller ett par ska hämta ett nyfött barn som är fött av en surrogatmoder utomlands så aktualiseras ett flertal rättsliga frågor som berör folkbokföring: faderskap, moderskap, vårdnad, adoption, medborgarskap och namn. Det innebär också att ett flertal svenska myndigheter berörs, såsom exempelvis Skatteverket, Migrationsverket, Försäkringskassan och socialnämnderna. I många fall uppstår rättsliga problem eftersom lagstiftningen inte är anpassad till surrogatmoderskap.

Folkbokföring av barnet vid inflyttning till Sverige

En anmälan om flyttning till Sverige för ett barn ska göras skriftligen av barnets vårdnadshavare och det krävs som regel att barnet inställer sig vid ett personligt besök hos Skatteverket (23, 26 och 30 §§ FOL).

Den kvinna som fött barnet (surrogatmodern) betraktas som rättslig mor och hon är därför normalt också vårdnadshavare för barnet. Anmälan om flyttning till Sverige för barnet ska därmed göras av surrogatmodern. Är surrogatmodern gift så blir även hennes make vårdnadshavare om han är presumtiv far enligt tillämplig rättsordning. I så fall ska anmälan om inflyttning även göras av honom. Om det finns ett utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige vilket anger att den rättslige fadern bosatt i Sverige har del i vårdnaden eller är ensam vårdnadshavare ska han underteckna barnets inflyttningsanmälan.

När en anmälan om flyttning till Sverige för ett barn saknar underskrift från vårdnadshavare så kan barnet ändå folkbokföras som inflyttad utan anmälan, under förutsättning att villkoren för folkbokföring är uppfyllda (34 § FOL).

När barnet är utomnordisk medborgare krävs också att det har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt för att kunna folkbokföras. Uppehållstillståndet eller uppehållsrätten ska ha sådan varaktighet att det kan antas att barnets vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år. När barnet är fött av en surrogatmoder och då mannen bosatt i Sverige är svensk medborgare, men faderskapet till barnet ännu inte är fastställt, föreligger det normalt synnerliga skäl att ändå folkbokföra barnet utan sådant tillstånd (4 § FOL).

Moderskap

Den kvinna som föder ett barn antas (presumeras) alltid, enligt svenska rättsprinciper, vara barnets mor. Dessa principer framgår bland annat av 1 kap. 7 § FB där det anges att en kvinna som föder ett barn som resultat av en äggdonation ska anses som barnets mor.

Vid fastställande av moderskap i internationella förhållanden finns inte särskilda bestämmelser på samma sätt som för faderskap, som regleras i IFL. I stället tillämpas de principer som finns i svensk rätt, vilka innebär att surrogatmodern alltid ska betraktas som rättslig mor till barnet. Surrogatmodern registreras därför som mor till barnet i folkbokföringen. Den omständigheten att en annan kvinna än surrogatmodern är antecknad som mor i ett utländskt födelsebevis saknar betydelse vid fastställande av moderskapet (KRSU 2010-09-29, mål nr 3153-09).

Faderskap

När surrogatmodern är gift med en man vid barnets födelse så antas (presumeras) mannen i äktenskapet normalt vara barnets far (2 § IFL). Barnet anses som regel ha fått hemvist i sitt födelseland och då ska presumtionen i det landets lag tillämpas (prop.1984/85:124 s.40-42). Om mannen i äktenskapet inte är presumtiv far enligt tillämplig lag betraktas surrogatmodern som ensam rättslig förälder.

Om surrogatmoderns make är presumtiv far till barnet saknar det betydelse att de tilltänkta föräldrarna finns angivna som far och mor i barnets födelsebevis. Det presumtiva faderskapet måste först hävas innan det kan fastställas att den tilltänkte fadern är rättslig far genom dom eller bekräftelse. Faderskapet kan hävas genom ett utländskt domstolsavgörande som fått laga kraft och som är giltigt i Sverige (7 § IFL). Om barnet har hemvist i Sverige kan faderskapspresumtionen även hävas av svensk domstol eller genom en s.k. tredjemansbekräftelse hos svensk socialnämnd. Om barnet inte har hemvist i Sverige kan det presumerade faderskapet hävas av svensk domstol endast under förutsättning att det i samma dom fastställs att den tilltänkte fadern är rättslig far. I dessa fall krävs dessutom att den tilltänkte fadern har hemvist i Sverige och att barnet har tillkommit med hans spermier samt att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den tilltänkte fadern och hans make, registrerade partner eller sambo (5 § andra stycket och 5 a § IFL). Det senare förhållandet behöver inte framgå av lagen i barnets hemvistland utan det räcker att det framgår på annat sätt, t.ex. av ett surrogatavtal eller av gällande praxis på området (prop. 2017/18:155 s. 76).

Om surrogatmodern är ensam rättslig förälder krävs att faderskapet är fastställs för att den biologiske fadern ska kunna registreras som far i folkbokföringen. Det kan ske genom uppvisande av ett utländskt domstolsavgörande som fått laga kraft eller en utländsk faderskapsbekräftelse som är giltig i Sverige (7 och 8 §§ IFL). Om barnet har hemvist i Sverige kan faderskapet även fastställas av svensk domstol eller genom bekräftelse som godkänns av svensk socialnämnd (1 kap. 3-5 §§ FB). Om barnet inte har hemvist i Sverige kan faderskapet fastställas av svensk domstol eller socialnämnd under förutsättning att den tilltänkta fadern har hemvist i Sverige och att barnet tillkommit med hans spermier samt barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den tilltänkte fadern och hans make, registrerade partner eller sambo (3 a § och 5 § IFL).

Resultatet av en DNA-analys, som visar det biologiska faderskapet, innebär inte att faderskapet är rättsligen fastställt och kan inte ligga till grund för registrering av faderskap i folkbokföringen (HFD 2012 ref. 31).

Vårdnad

Syftet med surrogatmoderskap är att den kvinna som fött barnet inte ska ha vårdanden om barnet utan att vårdnaden ska flyttas över till de tilltänkta föräldrarna. Om vårdnadsfrågan har reglerats i ett utländskt surrogatavtal så saknar det rättsverkningar i Sverige. När barnet flyttar till Sverige ska surrogatmodern därför registreras som vårdnadshavare i folkbokföringen enligt svensk rätt (KRNG, 2015-10-23, mål nr 2267-15). Är surrogatmodern gift ska även hennes make registreras som vårdnadshavare om han är presumtiv far enligt tillämplig rättsordning. Om faderskapspresumtionen har hävts genom ett utländskt faderskapsavgörande som är giltigt i Sverige (7 § IFL) eller av svensk domstol så ska surrogatmoderns make inte registreras som rättslig far och vårdnadshavare. När vårdnadsfrågan har avgjorts i ett utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige så ska vårdnaden om barnet registreras i enlighet med detta.

Även om det fastställs att den biologiske fadern är rättslig far blir han inte barnets vårdnadshavare automatiskt. Finns det inget utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige så kan svensk domstol besluta om att den rättsliga fadern ska få vårdnaden om barnet. Ett alternativ är att fadern och surrogatmodern, med socialnämndens godkännande, avtalar om att han ska ha ensam vårdnad om barnet (HFD 2014-06-23, mål nr 210-14 och KRNJ 2014-02-04, mål nr 1406-13).

Adoption

Avsikten med ett surrogatmoderskap är normalt inte att barnet ska adopteras i det land där det föds, utan frågan om adoption aktualiseras oftast först när barnet har flyttat till Sverige. Om det finns det ett utländskt adoptionsavgörande så måste det vara giltigt i Sverige (KRNG, 2015-10-23, mål nr 2267-15).

När det har fastställts att barnets biologiska far är rättslig far kan han lämna sitt samtycke att hans make, registrerad partner eller sambo får adoptera hans barn (4 kap. FB). Ansökan om tillstånd till adoption lämnas till tingsrätten. Om faderns make, registrerade partner eller sambo får tillstånd att adoptera barnet blir hen adoptivförälder och får automatiskt del i vårdnaden om barnet.

Om de tilltänkta föräldrarna är två kvinnor har de möjlighet att gemensamt ansöka om tillstånd till adoption hos tingsrätten. Om de får sådant tillstånd så blir båda adoptivföräldrar och gemensamt vårdnadshavare för barnet.

Medborgarskap

Normalt registreras barnets medborgarskap i folkbokföringen utifrån den passhandling som visas upp vid anmälan om flyttning till Sverige.

Barn födda den 1 april 2015 eller senare förvärvar alltid svenskt medborgarskap vid födelsen om någon av föräldrarna är svensk medborgare (2 § MedbL). Det saknar betydelse om barnet är fött utom äktenskap eller om det är fött utomlands. Är föräldrarna ogifta och det endast är barnets far som är svensk medborgare måste faderskapet vara rättsligen fastställt genom svensk eller giltig utländsk bekräftelse eller dom.

När barnets svenska pass visas upp vid anmälan om flyttning till Sverige bör normalt uppgiften om svenskt medborgarskap kunna godtas av Skatteverket.

Namn

När barnet ska folkbokföras i samband med anmälan om flyttning till Sverige registrerar Skatteverket normalt barnets namn i enlighet med uppgifterna i den passhandling som visas upp. Vårdnadshavaren kan därefter genom ansökan till Skatteverket ändra barnets namn enligt reglerna i PNL.