För att svenska beskattningsregler ska kunna tillämpas på hyresinkomster och annan avkastning från bostäder i utlandet måste man först bestämma vad det är personen äger och sedan klassificera bostaden som privatbostad, näringsfastighet, oäkta bostadsrätt etc.
De termer och uttryck som används i IL omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 kap. 2 § IL). Läs mer på sidan Utländska motsvarigheter till svenska företeelser.
Med direktägd fastighet eller ägarlägenhet menas att ägaren har lagfart eller liknande på att hen äger hela eller en del av en viss fastighet eller ägarlägenhet direkt, utan några mellanhänder. Ägarlägenheter är mycket vanliga utomlands.
Ett småhus eller en ägarlägenhet kan, beroende på användningen, vara privatbostadsfastighet eller näringsfastighet (2 kap. 13 § IL). Alla fastigheter som inte är privatbostadsfastigheter är näringsfastigheter (2 kap. 14 § IL). Ett andelshus är en näringsfastighet (2 kap. 16 § IL).
Hyresinkomster och liknande från en privatbostadsfastighet i utlandet beskattas på samma sätt som om bostaden låg i Sverige.
Hur avkastning från en näringsfastighet eller ett andelshus i utlandet beskattas kan du läsa om på sidan Näringsfastigheter och byggnader – internationella frågor.
Ett hus i utlandet som motsvarar ett småhus på ett lantbruk ska beskattas som näringsfastighet vid den löpande beskattningen och inte som privatbostad, även om den används som en sådan (2 kap. 9 § IL). Läs mer på sidan Näringsfastigheter och byggnader – internationella frågor.
Med bostadsrätter och liknande upplåtelseformer menas att ägaren har köpt en aktie eller andel i ett bostadsföretag. Företaget äger fastigheten och låter medlemmarna bo i lägenheterna.
En bostad i ett utländskt bostadsföretag är enligt definitionen en privatbostad om den används som privatbostad och bostadsföretaget motsvarar ett svenskt privatbostadsföretag (2 kap. 8 § andra stycket IL). Det spelar ingen roll för bedömningen om bostaden ligger inom eller utom EES. Ett utländskt bostadsföretag anses motsvara ett svenskt privatbostadsföretag om det uppfyller samma krav.
En bostad i ett utländskt bostadsföretag kan dock aldrig vara en privatbostadsrätt eller en näringsbostadsrätt vid den löpande beskattningen eftersom definitionen av privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § första stycket IL bara omfattar svenska ekonomiska föreningar eller svenska aktiebolag (2 kap. 18-19 §§ IL).
Hyresinkomster och liknande från en privatbostad i utlandet beskattas på samma sätt som om bostaden låg i Sverige (42 kap. 30 § IL). Reglerna för onoterade bolag om kvotering av utdelning till 5/6 blir inte tillämpliga då hyresinkomster inte ses som utdelning.
Utdelning i form av bostadsförmån är skattefri, eftersom sådan utdelning jämställs med utdelning från svenska privatbostadsföretag (42 kap. 28 § IL). Det gäller även om andelsägaren inte använder lägenheten som privatbostad utan i sin näringsverksamhet eller hyr ut lägenheten. Annan utdelning ska tas upp endast till den del den överstiger andra avgifter och inbetalningar än kapitaltillskott till föreningen under beskattningsåret (42 kap. 28 § IL). Reglerna om kvotering av utdelningen till 5/6 kan vara tillämpliga vid utdelning från andelar i onoterade företag.
Att ett utländskt bostadsföretag inte kan motsvara ett svenskt privatbostadsföretag kan bero på att bostadsföretaget
Om ett utländskt bostadsföretag motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, men inte minst ca 60 procent av fastighetens hela taxeringsvärde avser bostadslägenheter som delägarna innehar, så motsvarar det inte ett svenskt privatbostadsföretag utan ett s.k. oäkta bostadsföretag. En bostad i en fastighet som ägs av ett sådant bolag kan aldrig vara privatbostad.
Inkomster från andelarna beskattas på samma sätt som inkomster från andra delägarrätter (42 kap. IL). Vid beräkningen kan stöd hämtas från hur inkomsten från andelar i svenska s.k. oäkta bostadsföretag beräknas. Reglerna om kvotering av utdelningen till 5/6 får tillämpas på utdelning från andelar i utländska onoterade företag.
En bostad i utlandet kan ägas genom att innehavaren äger andelar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, som i sin tur äger fastigheten. Den fastighet som den juridiska personen äger utgör en näringsfastighet. Denna form av ägande kan förekomma bl.a. i Frankrike genom företagsformen Société Civile Immobilière, SCI.
En delägare, som är obegränsat skattskyldig i Sverige, ska redovisa och beskattas för sin andel av den i utlandet delägarbeskattade juridiska personens inkomster (5 kap. 2 a och 3 §§ IL).
Bostaden kan också ägas genom en motsvarighet till ett enkelt bolag. Ett enkelt bolag är inte en juridisk person och kan inte själv inneha tillgångar. Det är därför delägarna själva som äger bostaden samt övriga tillgångar. Eventuella inkomster ska beskattas hos delägarna i förhållande till var och ens andel av bostaden. Hur inkomsterna ska beskattas beror på vilken typ av tillgång det är fråga om och om bostaden utgör en privatbostad eller inte (2 kap. 8−19 §§ IL).
En nyttjanderätt innebär en rätt att använda en viss lokal, fastighet, lägenhet eller motsvarande genom ett hyresavtal, avtal om leasehold, timeshare eller liknande. Nyttjanderättshavaren har inte fått äganderätten till något, varken en fastighet, aktier eller andelar, utan bara rätt att använda en viss bostad.
Skatteverket anser att inkomster från utländska hyresrätter, leasehold, timeshare etc. ska beskattas på samma sätt som inkomster från svenska hyresrätter.