Storlek på avgifterna

Vilka olika avgifter ingår i arbetsgivaravgifterna?

Det som man i dagligt tal brukar kalla arbetsgivaravgifterna består både av ett antal egentliga arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (SAL) och allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. De egentliga arbetsgivaravgifterna finansierar socialförsäkringen medan den allmänna löneavgiften är en skatt.

För de flesta avgiftsskyldiga är summan av arbetsgivaravgifter att betala 31,42 procent av avgiftsunderlaget för år 2019.

Arbetsgivaravgifterna uppgår till 19,80 procent av avgiftsunderlaget och innehåller följande delar (2 kap. 26 § SAL)

• sjukförsäkringsavgift 3,55 procent
• föräldraförsäkringsavgift 2,60 procent
• ålderspensionsavgift 10,21 procent
• efterlevandepensionsavgift 0,60 procent
• arbetsmarknadsavgift 2,64 procent
• arbetsskadeavgift 0,20 procent.

Till det kommer den allmänna löneavgiften som är 11,62 procent av underlaget (3 § lagen [1994:1920] om allmän löneavgift

Detaljerade regler om hur de egentliga arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera olika delar av systemen för social trygghet finns i en särskild lag (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

De flesta betalar fulla arbetsgivaravgifter med 31,42 procent av underlaget. Men beroende på betalningsmottagarens ålder är avgifterna i vissa fall lägre.

Undantag: arbetsgivaravgifter i internationella sammanhang

Andra procentsatser gäller ofta för avgifter i internationella sammanhang. Exempelvis ska en utländsk arbetsgivare som inte har ett fast driftställe i Sverige betala alla arbetsgivaravgifter utom allmän löneavgift eftersom löneavgiften är en skatt.

Den som är anställd hos en sådan utländsk arbetsgivare kan komma överens med arbetsgivaren om att den anställda redovisar och betalar de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren annars är skyldig att betala. Det innebär att den anställda och arbetsgivaren träffar ett s.k. socialavgiftsavtal.

Även enligt vissa socialförsäkringskonventioner kan det bli aktuellt att betala arbetsgivaravgifter med andra procentsatser.

Inga arbetsgivaravgifter om mottagaren är född 1937 eller tidigare

På ersättningar till personer som är födda 1937 eller tidigare ska arbetsgivaravgifter inte alls betalas (punkt 5 av övergångsbestämmelserna till SAL). Orsaken är att det reformerade pensionssystemet bara omfattar personer födda 1938 eller senare. För den som är född 1937 eller tidigare gäller i stället det tidigare ATP-systemet. Och enligt de bestämmelserna kunde man inte tjäna in pensionsrätt efter fyllda 65. Därför ska inte heller någon pensionsavgift betalas på ersättningar till personer som inte omfattas av den inkomstgrundade ålderspensionen.

Däremot ska särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF) på ersättning för arbete som betalas ut till personer som har fyllt 65 år vid årets ingång (1 § första stycket SLFL). Skattesatsen är 6,15 procent.

Avgifter för personer som är födda 1938–1953

På ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år (födda 1953 eller tidigare) ska ålderspensionsavgift betalas (2 kap. 27 § SAL). Det betyder att en arbetsgivare som har en anställd som fyller 65 år den 1 januari ska betala fulla avgifter hela det året. Bakgrunden till att ålderspensionsavgift ska betalas utan åldersgräns, är att arbetsinkomster ger pensionsrätt till den inkomstgrundade ålderspensionen utan någon övre tidsgräns, se dock ovan om mottagaren är född 1937 eller tidigare.

Skälet till att övriga delavgifter inte ska betalas är att vissa delar av de sociala trygghetssystemen upphör vid fyllda 65. I det reformerade ålderspensionssystemet, som gäller sedan 1999, har man rätt att ta ut pension från 61 års ålder. Observera att även om en anställd har tagit ut full ålderspension men sedan arbetar vidare, ska den som ger ut ersättning för arbete ändå betala fulla arbetsgivaravgifter fram till det år mottagaren fyller 66 år. Här finns en viktig skillnad mot reglerna för egenavgifter. Enligt dessa ska den som hela året haft hel ålderspensionsavgift bara betala ålderspensionsavgiften av egenavgifterna.

Förutom ålderspensionsavgift ska även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (SLF) på ersättning för arbete som betalas ut till personer som har fyllt 65 år vid årets ingång (1 § första stycket SLFL). Skattesatsen är 6,15 procent. Det innebär att för anställda som är födda 1938–1953 ska särskild löneskatt och ålderspensionsavgift betalas med 16,36 procent (6,15 + 10,21).

Ersättningar till barn

Det finns inte någon nedre åldersgräns på mottagaren av en ersättning för att utgivaren ska bli skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Därför ska avgifter betalas på ersättning för arbete även till små barn som har fått ersättning för arbete som barnet utfört. Om ett litet barn får betalt för sin medverkan i exempelvis reklamsammanhang eller vid en filminspelning blir utgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter så snart ersättningen uppgår till minst 1 000 kr under året.

På ersättning från en enskild näringsidkare till egna barn under 16 år ska inga avgifter betalas. Särskilda regler gäller för utbetalaren egna barn över 16 år. Samma regler gäller ersättning till företagsledares egna barn eller makans barn från fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag.

Särskild beräkning av arbetsgivaravgifter för enmansföretag (Växa-stöd)

Enmansföretag som inte tidigare har haft anställda och anställer någon behöver bara betala ålderspensionsavgift med 10,21 procent under de tolv första månaderna. Den här särskilda beräkning av arbetsgivaravgifterna (Växa-stöd) gäller endast enskilda näringsidkare, aktiebolag och handelsbolag som uppfyller kriterierna för att vara ett enmansföretag. Reglerna gäller under tidsperioden 1 januari 2017 till 31 december 2021. För aktiebolag och handelsbolag gäller dock reglerna endast för tidsperioden 1 januari 2018 till 31 december 2021.