Hur ska inkomstskattelagen tolkas?

Utländskt företag med fast driftställe i Sverige likställs med inhemskt företag

Fast driftställe är en term som används i skattelagstiftningen och i skatteavtalssammanhang. Definitionen av fast driftställe finns i 2 kap 29 § IL. Den civilrättsliga regleringen av utländska företags skyldigheter när de ska bedriva näringsverksamhet i Sverige finns i lagen om utländska filialer m.m.

När ett utländskt företag bedriver näringsverksamhet i Sverige och man ska bedöma om det utländska företaget är skattskyldigt till inkomstskatt här, har begreppet fast driftställe en central roll. Om det finns ett fast driftställe för verksamheten i Sverige likställs företaget i stor utsträckning med ett inhemskt företag.

Definitionen av fast driftställe i 2 kap 29 § IL är skriven med OECD:s modellavtal som förebild.

Tolkas i enlighet OECD:s modellavtal

För att en näringsverksamhet ska kunna beskattas krävs att beskattning kan ske både enligt IL och enligt ett eventuellt skatteavtal. När definitionen av fast driftställe infördes i skattelagstiftningen framhöll lagstiftaren att det är viktigt att den interna beskattningsrätten är så vidsträckt att den motsvarar den beskattningsrätt som tillerkänns Sverige enligt ingångna skatteavtal (prop. 1986/87:30 s. 42).

För att underlätta tillämpningen av reglerna i IL samt bestämmelserna i de svenska skatteavtalen har man valt att låta regeln i IL bygga på samma principer som OECD:s modellavtal (artikel 5). Av den anledningen anser Skatteverket att också kommentarerna till OECD:s modellavtal kan tillämpas när man tolkar regeln i IL. Detta framgår också i bl.a. RÅ 1998 not. 188 samt i RÅ 2009 ref. 91. Observera dock att artikel 5 har fått en delvis ändrad lydelse då vissa punkter har ändrats och en ny punkt har införts vid den uppdatering av modellavtalet som antogs av OECD den 21 november 2017. När det gäller den tidigare lydelsen av de ändrade punkterna och kommentarerna till de punkterna, se årsutgåva 2017 av Rättslig vägledning.