OBS: Detta är utgåva 2019.6. Sidan är avslutad 2022.
Anställda som åker på en studieresa eller deltar i en konferensresa i tjänsten beskattas normalt inte för värdet av en sådan resa.
Anställda som i tjänsten åker på en studieresa eller deltar i en konferensresa inom eller utom landet beskattas normalt inte för värdet av en sådan resa. Detta gäller så länge det handlar om en renodlad studie- respektive konferensresa eller resa där det visserligen finns inslag av nöje och rekreation men där detta är försumbart.
Om inslaget av nöje och rekreation får en mer framträdande roll under resan kan man inte utesluta förmånsbeskattning. Det finns en omfattande rättspraxis på området. Domstolarna gör en bedömning av skatteplikten i varje enskilt fall. Förmånsbeskattning kan aktualiseras om resan sker exempelvis under en helg, till ett populärt turistmål eller till en mycket avlägsen plats. Det förhållandet att kurser och konferenser förläggs till ett populärt turistmål, exempelvis Kanarieöarna, behöver dock inte innebära att beskattning ska ske. I vissa fall kan ett sådant arrangemang medföra lägre kostnader för arbetsgivaren jämfört med att kursen eller konferensen förläggs till en näraliggande ort. Avgörande för bedömningen är hur stort inslaget av nöje och rekreation är.
För att kunna bedöma om en anställd ska beskattas för sitt deltagande i en resa måste man ta hänsyn till flera olika faktorer, bl.a. syftet med resan, vilken nytta resan kan få för arbetsgivarens verksamhet, val av resmål och studiernas eller konferensens uppläggning (RÅ 1983 1:78 I och II).
En viktig omständighet för den skattemässiga bedömningen är den tidsmässiga fördelningen mellan studier, konferens och andra aktiviteter under resan.
Resan måste innehålla en inte oväsentlig del effektivt arbete. Som en tumregel brukar sägas att studierna eller konferenstiden bör uppgå till minst sex timmar per dag. Under en vecka bör den effektiva studie- eller konferenstiden omfatta minst 30 timmar jämnt fördelade under veckan.
Skatteverket gör en samlad bedömning när man avgör om en skattepliktig förmån föreligger eller inte.