Ränteberäkning för beslut enligt 59 kap. SFL

Särskilda ränteregler för beslut enligt 59 kap. SFL

När Skatteverket eller förvaltningsdomstol beslutar om betalningsansvar för annans skatt eller avgift enligt 59 kap. SFL så gäller andra ränteregler än för andra beslut som fattas med stöd av SFL. I vanliga fall utgår ränteberäkningen från underskottet eller överskottet på skattekontot (65 kap. 2 § andra stycket SFL) men eftersom beslut enligt 59 kap. SFL hanteras utanför skattekontot så behövs särskilda ränteregler.

Kostnadsränta

Kostnadsränta ska beräknas på beloppet som omfattas av betalningsskyldighet från och med dagen efter beslutet till och den dag då betalning sker (65 kap. 19 § SFL). Kostnadsräntan motsvarar basräntan (65 kap. 4 § SFL). Ränteberäkningen tar inte hänsyn till saldot på skattekontot utan beräknas endast på det belopp som omfattas av betalnings­skyldighet (65 kap. 2 § andra stycket SFL).

Detta innebär att ränta ska beräknas från och med dagen efter dom i domstol när det gäller betalningsskyldighet enligt 59 kap. 16 § SFL och från och med dagen efter Skatteverkets beslut vad gäller övriga beslut enligt 59 kap. SFL. Ränta debiteras redan under den betal­nings­frist den betalningsskyldiga har fått enligt beslutet.

För att den betalningsskyldiga ska fullgöra sin betalnings­skyldighet krävs alltså att man betalar både ansvarsbeloppet och den tillkommande ränta som debiterats efter beslutsdagen.

Intäktsränta

Om ansvarsbeloppet sänks efter att den betalningsskyldiga har betalat så har hen rätt till intäktsränta. Intäktsräntan beräknas på det belopp som har betalats för mycket, från och med dagen efter den då betalningen bokfördes hos Skatteverket till och med den dag då den betalningsskyldige tillgodoräknas den överskjutande inbetalningen (65 kap. 20 § SFL).

Intäkts­räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan (65 kap. 4 § tredje stycket SFL).