OBS: Detta är utgåva 2019.6. Sidan är avslutad 2022.
Här får du information om vad riktvärdet för betesmark innefattar samt hur du beräknar det.
Riktvärdet för betesmark ska utgöra värdet per värderingsenhet betesmark (13 kap. 4 § FTL).
Följande egenskaper (värdefaktorer) hos betesmark ska alltid bestämmas:
Med värdefaktorn storlek avses betesmarkens areal (13 kap. 5 § FTL). Betesmarken mäts i hela hektar. Någon klassindelning i fråga om betesmarkens storlek gör man inte (7 kap. 3 § FTL).
Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden (13 kap. 5 § FTL).
Betesmarkens brukningsförhållanden bör bedömas utifrån markens lutning samt utifrån förekomsten av träddungar och stenblock som kan försvåra maskinell skötsel av marken.
Betesmarkens torrläggningsförhållanden bör i allt väsentligt anses bero på markens vattenhållande förmåga (SKV A 2016:15).
Värdefaktorn beskaffenhet indelas i klasser (1 kap. 17 § FTF och bilaga 4 till förordningen) och det får finnas högst fem klasser (13 kap. 5 § FTL).
Enligt Skatteverkets värderingsföreskrifter gäller i huvudsak att beskaffenhetsklasserna 1 och 2 ska avse mark med hög avkastning och kvalitet, klass 3 mark med normal avkastning och kvalitet samt klasserna 4 och 5 mark med låg avkastning och kvalitet. (3 § SKVFS 2016:7).
I tabellen visas klassindelningsgrunderna för de fem beskaffenhetsklasserna vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden, samt exempel på klassificering.
Klass |
Indelningsgrund |
Exempel |
1 |
Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, och som ligger i anslutning till brukningscentrum. |
Betesmark som lämpligen kan användas som bete för mjölkkor. Betet ska således inte vara mycket sämre än det som kan uppnås på en betesvall på åkermark. |
2 |
Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum. |
Betesmark som lämpligen kan användas som bete för mjölkkor. Betet ska således inte vara mycket sämre än det som kan uppnås på en betesvall på åkermark. |
3 |
Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent från vad som är genomsnittligt) inom värdeområdet. |
Betesmark som kan användas på ett lönsamt sätt för andra betesdjur än mjölkkor, exempelvis slaktnöt. |
4 |
Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet. |
Betesmark med låg avkastning och kvalitet. |
5 |
Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet, och som kan förväntas användas för virkesproduktion inom en nära framtid. |
Betesmark som visserligen kan användas för en del mindre krävande betesdjur, men där det ekonomiska utbytet är ringa. |
Betesmark som utgörs av tidigare åkermark som omvandlats till extensivt bete bör ingå i beskaffenhetsklass 3 (SKV A 2016:15).
Mark som inte duger som bete och inte får eller kan omvandlas till skogsmark indelas normalt som övrig mark eller skogligt impediment.
Om det finns permanenta vilthägn på ett markområde torde detta normalt medföra att den inhägnade marken indelas som betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment. Om vilthägnet är omfattande kan det finnas anledning att indela området inom viltstängslet som en särskild värderingsenhet.
Värderingen av samfälld betesmark görs på samma sätt som värderingen av samfälld produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner.
För värderingsenheten betesmark beräknas riktvärdet genom att man multiplicerar det relativa hektarvärdet enligt den tillämpliga J-tabellen med den J-nivåfaktor som rekommenderas för värdeområdet samt med värderingsenhetens areal.
Följande formel föreskrivs i 1 kap. 18 § FTF:
R = N x Fj x A
R |
Riktvärdet |
N |
J-nivåfaktorn för värdeområdet |
Fj |
Det relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet för betesmark |
A |
Areal i hektar av värderingsenheten |
Arealen av varje värderingsenhet betesmark ska redovisas i hela hektar. Areal som understiger 0,5 ha ska inte redovisas särskilt (20 kap. 5 § FTL).