Arbetsresor med bil

När medges avdrag för kostnader med bil?

Avdrag för arbetsresor med egen bil kan medges i olika situationer (12 kap. 27, 28 och 30 §§ IL).

Avståndet är minst 5 km och tidsvinsten 2 timmar

Den vanligaste situationen är när en person får en tidsvinst när hen använder bil i stället för allmänna transportmedel (12 kap. 27 § första stycket IL). För att avdrag för arbetsresor med egen bil ska medges i detta fall ska följande förutsättningar vara uppfyllda

• avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen ska vara minst 5 km
• det ska klart framgå att personen genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst 2 timmar.

Allmänna transportmedel saknas

En person medges alltid avdrag för arbetsresor med bil om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 2 km och det saknas allmänna transportmedel (12 kap. 28 § IL och SKV A 2015:25 avsnitt 6 första stycket).

Om det saknas allmänna transportmedel bara för en del av sträckan och denna del är minst 2 km medges avdrag för bilresor för hela den sträcka som bilen har använts (SKV A 2015:25 avsnitt 6 andra stycket).

Avdrag medges för bilresor endast om det finns en hel sträcka som uppgår till minst 2 km och som saknar allmänna transportmedel.

Exempel: ingen av sträckorna är 2 km

Kalle har 1,8 km till bussen från sin bostad. Från hållplatsen där Kalle stiger av och till arbetet är det 1,2 km. Eftersom ingen av sträckorna uppgår till minst 2 km kan Kalle inte medges avdrag för bilresor.

Bilen används för tjänsteresor

Avdrag för arbetsresor med egen bil medges om bilen används minst 60 dagar under året.

• Om bilen används i tjänsten minst 60 men mindre än 160 dagar under året, medges avdrag för de dagar som bilen har använts i tjänsten.
• Om bilen används i tjänsten minst 160 dagar under året, medges avdrag för samtliga arbetsdagar.

För att bilen ska anses vara använd i tjänsten måste körsträckan för tjänsteresor vara minst 300 mil per år (12 kap. 27 § andra stycket IL).

Hög ålder, sjukdom och funktionsnedsättning

En person som på grund av hög ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning måste använda bil för resor mellan bostad och arbetsplats medges avdrag för bilkostnader utan krav på avstånd eller tidsvinst (12 kap. 30 § IL).

Tidsvinst

Vid beräkning av tidsvinsten räknar man den sammanlagda tidsvinsten till och från arbetsplatsen.

Vid beräkning av tidsvinsten bör man ta hänsyn även till trafikintensiteten när personen gör resan och den tid som går åt för att parkera bilen. Däremot beaktar man inte sådan tidsvinst som beror på att en person kommer till arbetsplatsen innan hen ska börja arbeta eller lämnar arbetsplatsen efter arbetstidens slut, bara för att undvika rusningstid.

Vad menas med regelmässig tidsvinst?

För att kunna få avdrag för utgifter för arbetsresor med egen bil krävs att det klart framgår att arbetstagaren regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel. Frågan är hur begreppet regelmässigt ska tolkas när det gäller rätt till avdrag för arbetsresor när bilen inte används i tjänsten. Någon klar ledning ges inte i lagtexten eller i förarbetena.

Utgifter för arbetsresor med egen bil ska dras av om bilen används i tjänsten minst 160 dagar under året (12 kap. 27 § andra stycket IL). Någon motsvarande reglering finns inte för arbetsresor utan koppling till användning av bil i tjänsten.

Skatteverket anser att med regelmässig tidsvinst vid arbetsresor avses att arbetstagaren ska göra en tidsvinst på mer än två timmar under minst 160 dagar. Begreppet ”regelmässigt” i 12 kap. 27 § första stycket IL kan enligt Skatteverkets uppfattning tolkas med ledning av reglerna om arbetsresor i samband med att bilen används i tjänsten. Det innebär att en arbetstagare kan medges bilavdrag för alla sina arbetsresor om tidsvinsten uppgår till mer än två timmar per dag under minst 160 dagar under beskattningsåret.

När arbetstagaren uppfyller kravet för att regelmässigt göra en tidsvinst som uppgår till minst två timmar medges avdrag för bilresor samtliga arbetsdagar som egen bil använts, d.v.s. avdrag medges även de dagar som den faktiska tidsvinsten inte överstiger två timmar.

Vid bedömningen av regelmässighet ska hänsyn tas till om arbetstagaren under året exempelvis har arbetat deltid, bytt arbetsplats, bytt bostad, fått ändrade arbetstider eller ändrade tidtabeller för allmänna transportmedel. I dessa fall med ändrade förhållanden kan beskattningsåret brytas ned till olika delperioder och bedömningen av om tidsvinsten med bil regelmässigt uppgår till minst två timmar per dag göras för varje delperiod för sig.

Om man arbetar färre dagar än en heltid eller del av året

Om arbetstagaren arbetar färre dagar än en normal heltidstjänst, bör antalet dagar med tidsvinst som uppgår till minst två timmar proportioneras nedåt med hänsyn till det totala antalet arbetsdagar under beskattningsåret. Även när avdragsperioden för arbetsresor omfattar kortare tid än ett helt år bör antalet dagar proportioneras med hänsyn till antalet arbetsdagar under den aktuella tidsperioden.

Exempel: heltid

Anna börjar sin anställning den 1 juni och hon arbetar heltid måndag–fredag under tidsperioden juni–december, totalt 136 arbetsdagar. Hon använder egen bil för samtliga arbetsresor. Anna gör en tidsvinst på minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel under åtminstone 93 dagar (7/12 år av 160 dagar). Hon får därför anses göra en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar och är därför berättigad till avdrag för arbetsresor med egen bil.

Exempel: deltid

Benjamin börjar sin anställning den 1 juni och han arbetar deltid tre dagar i veckan, vilket motsvarar 60 procent av ett heltidsarbete. Under tidsperioden juni–december arbetar han 82 dagar. Benjamin använder egen bil för samtliga arbetsresor. Han gör en tidsvinst på minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel under åtminstone 56 dagar (7/12 år X [60 % av 160 dagar]). Benjamin får därför anses göra en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar och är därför berättigad till avdrag för arbetsresor med egen bil.

Olika arbetstider eller olika tidtabeller under året

Om en arbetstagare har olika arbetstider under året bör regelmässigheten prövas för de olika delperioderna.

För att det ska vara aktuellt att dela upp beskattningsåret i olika perioder bör det vara fråga om en viss minsta längd på delperioden. Skatteverket gör bedömningen att det bör vara fråga om en sammanhängande period som uppgår till minst två månader för att en sådan uppdelning ska kunna göras.

För att arbetstagaren ska anses ha en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar bör tidsvinstkravet proportioneras på samma sätt som det görs för den som arbetar deltid eller del av året, se avsnitt Om man arbetar färre dagar än en heltid eller del av året. Detta innebär att den som t.ex. under två månader använder egen bil, måste göra en tidsvinst på minst två timmar under åtminstone 26 arbetsdagar (2/12 år av 160 dagar) för att det arbetstagaren ska anses ha en tidsvinst som regelmässigt överstiger två timmar.

När en arbetstagare har periodiskt skiftande arbetstider under året bör bedömningen av om det är fråga om en tidsvinst som regelmässigt överstiger två timmar göras för varje sammanhängande arbetsperiod för sig, jämför RÅ80 1:35.

Exempel: olika tidtabeller under året

Celine använder egen bil för samtliga arbetsresor. Under vinterhalvåret är tidsvinsten inte två timmar. Under juni–augusti är turtätheten med de allmänna transportmedlen betydligt sämre, och då får hon en tidsvinst på mer än två timmar. I detta fall bör regelmässigheten bedömas för varje period för sig. Detta innebär att Celine för tiden januari–maj och september–december endast kan medges avdrag för kostnader motsvarande allmänna transportmedel. Däremot är hon berättigad till avdrag för bilresor för de arbetsresor som hon har gjort under juni–augusti, eftersom det då regelmässigt under minst två månader uppkommer en tidsvinst som överstiger två timmar.

Skiftarbete

När en arbetstagare arbetar skift kan beräkningen av tidsvinsten göras för varje skiftperiod för sig. Med skiftarbete i detta sammanhang avses en situation när arbetstagaren har arbetstider som innebär att hen arbetar olika tider på dygnet enligt ett fastställt arbetsschema.

För att avgöra om tidsvinsten regelmässigt uppgår till minst två timmar, ska respektive skiftperiod bedömas för sig. Av RÅ84 1:62 framgår att en arbetstagare som hade fyra olika skiftperioder och då gjorde en tidsvinst som uppgick till den stipulerade tiden för två av de fyra skiftperioderna fick avdrag för bilresor för de två skiftperioder när tidsvinsten med bil uppgick till den stipulerade tiden.

Exempel: skiftarbete

David använder egen bil för samtliga sina arbetsresor. Han arbetar tre olika skift. Vecka 1 utgörs av fem förmiddagsskift, vecka 2 utgörs av fem eftermiddagsskift och vecka 3 utgörs av fem nattskift. I detta fall bör en uppdelning göras på sådant sätt att regelmässigheten får bedömas för varje skiftperiod för sig. När det gäller förmiddags- och eftermiddagsskiften understiger tidsvinsten två timmar, varför David endast kan medges avdrag för kostnader motsvarande allmänna transportmedel. För perioden med nattskift uppgår däremot tidsvinsten regelmässigt till mer än två timmar. Då David använder egen bil för arbetsresorna är han berättigad till bilavdrag, eftersom han i samband med nattskiften regelmässigt gör en tidsvinst som överstiger två timmar.

Om det däremot är på det sättet att arbetstagaren för ingen av de olika skiftperioderna når upp till en tidsvinst som regelmässigt uppgår minst två timmar, då kan det överhuvudtaget inte blir fråga om avdrag för bilresor, jämför RÅ 1988 ref. 75.

Inte regelmässig tidsvinst men allmänna transportmedel saknas vissa arbetsdagar

En arbetstagare som genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel inte regelmässigt gör en tidsvinst på minst två timmar kan inte medges avdrag för bilresor. Detta gäller även de dagar som tidsvinsten uppgår till minst två timmar. Skulle det däremot vara på det sättet att det saknas allmänna transportmedel vissa dagar medges bilavdrag för dessa dagar (12 kap. 28 § IL), se även RÅ80 1:32.

Ska man alltid ta den kortaste resvägen?

En person som har möjlighet att välja mellan olika allmänna transportmedel ska som jämförelse vid tidsvinstberäkningen använda det färdsätt och den färdväg som är naturlig.

Högsta förvaltningsdomstolen har medgett avdrag för kostnad för bilresor mellan bostad och arbetsplats för lämpligaste färdväg trots att annan kortare resväg fanns (RÅ 1986 ref. 41).

Flera arbetsplatser eller flera arbetspass per dygn

Om en person har flera fasta arbetsplatser eller flera arbetspass per dygn är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn som man räknar. Det spelar ingen roll om hen påbörjar sina arbetsresor i bostaden eller om hen åker direkt från den ena till den andra arbetsplatsen.

Exempel: flera arbetspass på ett dygn

Eva arbetar morgon- och kvällspass på sjukhuset. Eva har därför dubbla resor till sitt arbete varje dag. Tidsvinsten för resorna är 40 respektive 90 minuter, alltså sammanlagt mer än två timmar. Eva har därför rätt till avdrag för bilresor.

Exempel: flera arbetsplatser

Olle har två arbeten på två olika arbetsplatser. Han kör direkt från det första till det andra arbetet utan att besöka bostaden. Olle kan visa att han har en tidsvinst på mer än två timmar per dag, när han inkluderar körtiden mellan arbetsplatserna. Olle medges därför avdrag för bilresor.

Dusch på arbetsplatsen – hälsofarliga ämnen

Om en anställd regelbundet kommer i kontakt med hälsofarliga ämnen och därför behöver duscha efter arbetstidens slut får hen ta hänsyn till tidsåtgången för detta vid beräkning av tidsvinsten vid färd med bil till och från arbetet (RÅ 1984 1:99).

Lärare – tidigare tåg

Högsta förvaltningsdomstolen har godtagit en tidsvinstberäkning där en lärare hävdade att hon måste ta ett tidigare tåg för att vara säker på att hinna till den första lektionen. Högsta förvaltningsdomstolen beaktade risken för tågförseningar, att viss tid behövs för förberedelser innan undervisningen och att det finns särskilda krav på en lärare att komma i tid (RÅ 1994 not. 143).

Flextid

Flexibel arbetstid är sådan arbetstid som ger den anställda rätt att inom flextidens ram själv bestämma när hen ska börja arbeta respektive sluta arbeta (SKV A 2015:25 avsnitt 2).

En anställd som hävdar att hen inte omfattas av företagets flextidsystem ska kunna visa detta för att Skatteverket inte ska ta hänsyn till flextiden vid tidsvinstberäkningen.

Vid beräkning av tidsvinsten utgår man ifrån den ordinarie arbetstiden (t.ex. 8 timmar/dag) även om arbetsgivaren har tillåtit en annan arbetstid. Om den anställda har flextid beräknas tidsvinsten enligt det snabbaste färdsättet med allmänna transportmedel inom flexramen (RÅ 1980 1:89).

En anställd kan visserligen själv bestämma tiden för när hen ska börja och sluta sitt arbete inom en bestämd flexram. Men när man jämför restiderna med bil med restiderna med allmänna transportmedel ska man ta hänsyn till att den anställda kan anpassa sin arbetstid till avgångstiderna för de allmänna transportmedlen. Kravet på tidsvinst är alltså inte uppfyllt om en anställd tjänar minst två timmar endast genom att förlägga arbetstiden på ett visst sätt.

Om en anställd trots detta ändå får väntetid, som ligger utanför flexramen, ska väntetiden inräknas i den totala tidsåtgången för resa med allmänna transportmedel (RÅ 1992 not. 6).

Det händer att en anställd vid enstaka tillfällen har arbetsuppgifter som gör att hen inte helt fritt kan använda den flexibla arbetstiden. Detta är dock inte skäl för att tidsvinsten ska beräknas som vid fast arbetstid utan regeln om tidsvinstberäkning vid flextid ska gälla.

Privata angelägenheter såsom att hämta och lämna på förskolan

Privata angelägenheter, som t.ex. lämning och hämtning av barn på förskola, ska inte påverka tidsvinstberäkningen.

Exempel: hämtning på förskolan gör att tidsvinsten blir mer än två timmar

Axel måste köra bil till och från arbetet för att hinna hämta sitt barn på förskolan innan den stänger. Genom att använda bilen i stället för allmänna transportmedel gör Axel en tidsvinst på mer än två timmar per dag. Om Axel inte hade behövt ta omvägen om förskolan hade tidsvinsten uppgått till 90 minuter. Tidsvinsten på mer än två timmar uppkommer på grund av en personlig omständighet.

Resan med bil i stället för allmänna transportmedel medför en kostnad som är en personlig levnadskostnad. Om Axel inte måste hämta sitt barn senast en viss tid, som alltså är en personlig omständighet, så uppkommer inte en tidsvinst på mer än två timmar. Avdrag för bilkostnader ska därför inte medges.

Ingått avtal med arbetsgivaren om att ha annan arbetstid

Den särskilt avtalade arbetstiden anses vara den ordinarie för en anställd, som ingår ett avtal med sin arbetsgivare om att förlägga arbetstiden på annan tid än den normala. Denna ändring ska därför beaktas vid beräkningen av tidsvinsten för resor med bil mellan bostad och arbetsplats (RÅ 1986 ref. 11).

Bilen används i tjänsten

Anställd som i sin tjänst regelmässigt använder egen bil bör medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.

300 mil

Det är inte bara den anställdas egen körning med bilen i tjänsten som ska beaktas utan även andra anställdas tjänsteresor med bilen ska räknas med. Bilen ska alltså ha använts totalt 300 mil i tjänsten.

Beräkning av antalet dagar

Vid beräkning av antalet dagar som den anställda har använt bil i tjänsten ska man ta hänsyn om det varit praktiskt möjligt att använda bilen hela eller endast del av året.

Sjukdom, militärtjänstgöring, utlandsvistelse eller liknande som har gjort att den anställda har varit förhindrad att arbeta hela året är exempel på omständigheter som kan innebära att man godtar även färre dagar än 160 respektive 60. Samma sak gäller om anställningen har varat endast en del av året.

Har anställningen t.ex. varat tre månader ska bilen ha använts minst 40 dagar i tjänsten och tjänstekörningen ska uppgå till minst 75 mil för att avdrag ska medges för samtliga arbetsdagar. Det är den anställda som ska visa att hen uppfyller kraven på tjänstekörning.

Regelmässig användning krävs

Bilen ska faktiskt ha använts regelmässigt i tjänsten för att avdrag för arbetsresor ska medges. Det räcker inte att den anställda hävdar att arbetsgivaren kräver att hen ska ha bil för tjänsten eller att hen inte i förväg vet om bilen kommer att behövas i tjänsten under dagen.

Parkeringskostnader

Om den anställda regelmässigt använder sin bil i tjänsten och på grund av det är berättigad till avdrag för arbetsresor är hen också berättigad till avdrag för parkeringskostnader på arbetsplatsen för samma tid som hen är berättigad till avdrag för arbetsresor. Avdrag för parkeringskostnader medges alltså endast om den anställda regelmässigt använder sin bil i tjänsten.

Flera transportmedel har använts

Om en anställd har använt både bil och allmänna transportmedel för resan mellan bostaden och arbetsplatsen ska kraven på avstånd och tidsvinst vara uppfyllda för att avdrag ska medges.

I så fall medges avdrag både för kostnaden för resan med allmänna transportmedel och för bilresan (SKV A 2015:25 avsnitt 5).

Hur stort avdrag får man?

Avdrag ges som regel med schablonbelopp. Beloppet varierar beroende på om man kör en egen bil eller en förmånsbil och vilket drivmedel man har för förmånsbilen.

En person som p.g.a. ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning måste använda bil för arbetsresorna medges dock avdrag med de verkliga kostnaderna om det är fördelaktigare (12 kap. 30 § IL).

Avdrag enligt schablon – egen bil

Avdrag för resor till och från arbetsplatsen med egen bil medges med 18,50 kr/körd mil (12 kap. 27 § tredje stycket IL).

Avdrag enligt schablon – förmånsbil

Om den anställda använder sin förmånsbil medges avdrag med 6,50 kr/mil för en dieseldriven bil och med 9,50 kr/mil för övriga bilar (t.ex. bilar som drivs med bensin, el eller etanol). Detta gäller också om det är hens sambo eller någon annan närstående som är skattskyldig för förmånsbilen (12 kap. 29 § IL).

Som närstående räknas

• föräldrar
• far- och morföräldrar
• make
• registrerad partner
• barn och barnbarn eller deras make (hit räknas också styvbarn och fosterbarn)
• syskon eller syskons make eller barn och barnbarn
• dödsbo som den anställda eller någon annan av nämnda personer är delägare i

Enligt Skatteverket har den anställda gjort arbetsresorna med en förmånsbil om hen har använt en bil som arbetsgivaren tillhandhåller. Detta gäller även om den anställda betalar arbetsgivarens faktiska kostnader eller bilens förmånsvärde. I sådana fall är det ändå en bilförmån trots att värdet som ska redovisas i kontrolluppgift blir 0 kr. Även i denna situation ska alltså avdrag för resorna medges med 6,50 kr/mil respektive 9,50 kr/mil.

Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 och tas upp som intäkt. Den anställda får sedan avdrag under samma förutsättningar och med samma belopp som om hen själv har haft utgiften för drivmedlet.

Parkeringskostnader

Avdrag för parkeringskostnader vid arbetsplatsen medges inte. Kostnaderna för parkering är en privat levnadskostnad som inte är avdragsgill (9 kap. 2 § IL).

Men om den anställda regelmässigt använder bilen i tjänsten medges avdrag även för faktiska parkeringskostnader vid arbetsplatsen.

Väg-, bro- och färjeavgift samt trängselskatt

Avdrag medges dessutom med faktisk kostnad för väg-, bro- och färjeavgifter samt för trängselskatt (12 kap. 27 § fjärde stycket IL).

Avdrag medges för den trängselskatt som hör till beskattningsåret även om man har betalat skatten året efter.

När en person samma dygn har gjort tjänsteresor, arbetsresor och andra privata resor anser Skatteverket att betalningen för trängselskatt i första hand ska anses höra till tjänsteresorna och i andra hand till arbetsresorna.

Avdrag med verkliga kostnader för de som är gamla, sjuka och har funktionsnedsättning

För att vara berättigad till avdrag för verkliga bilkostnader i samband med ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning ska den anställda kunna visa upp ett läkarintyg. Av intyget ska det framgå att den anställda på grund av sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste använda bil för arbetsresorna. Den anställda ska alltså vara förhindrad att använda allmänna transportmedel och vara tvingad att använda bil för resorna till arbetet; det räcker inte med ett läkarintyg som säger att det är bra om personen använder bil för arbetsresorna.

Avdrag med de verkliga kostnaderna är inte aktuellt bara för att den anställda har uppnått en viss ålder. Liksom vid sjukdom och funktionsnedsättning krävs det att den höga åldern medför att den anställda tvingas använda egen bil. I fråga om ålder är det därför ofta i praktiken någon sjukdom eller nedsatt rörlighet som medför att avdrag kan medges.

Anställda som p.g.a. ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning tvingas använda bil för arbetsresorna behöver inte ha minst 5 km till arbetet eller göra någon tidsvinst för att få avdrag.

Avdrag medges bara för den del av de totala verkliga kostnaderna för bilen som avser arbetsresorna. Avdraget får inte överstiga det dubbla schablonavdraget och därför medges avdrag med högst 37 kr per mil.

Vid beräkning av de verkliga bilkostnaderna ska man ta hänsyn till eventuella bidrag, t.ex. bilstöd till personer med funktionsnedsättning.

I den verkliga kostnaden får den anställda även räkna med kostnader för parkering vid arbetsplatsen.

Om den anställda har bilförmån och själv betalar allt drivmedel bör avdraget inte överstiga dubbla schablonavdraget för drivmedlet (SKV A 2015:25 avsnitt 7).

Samåkning

Skatteverket anser att om två eller flera personer samåker med bil till och från arbetet ska schablonavdraget för arbetsresorna fördelas mellan personerna. Medåkaren har avdragsrätt för sin kostnad, vilket reducerar bilförarens avdrag.

Exempel: två grannar samåker i den ena grannens bil

Amira och Sven är grannar och brukar samåka till jobbet. Under 2017 har de samåkt 200 dagar x 10 mil/dag = 2 000 mil i Amiras bil. De har avtalat att Sven ska betala 7 kr/mil, d.v.s. totalt 14 000 kr. Allmänna kommunikationer saknas och båda uppfyller de allmänna kraven för avdrag för arbetsresor. De har noteringar som visar vilka arbetsresor de har gjort och kvitton på hur de har fördelat kostnaderna sinsemellan. 

Amira har avdragsrätt för 2 000 mil x 18,50 kr = 37 000 kr. Enligt 12 kap. 26 § IL ska avdrag medges med ett skäligt belopp, och därför bör avdraget reduceras med det belopp som Sven har bekostat. Avdragsbeloppet på 37 000 kr reduceras därför med dels 14 000 kr som Sven har betalat och dels med avdragsbegränsningen på 11 000 kr. Avdrag medges med 12 000 kr.

Sven har avdragsrätt med 14 000 kr eftersom beloppet bör godtas som skäliga utgifter enligt 12 kap. 26 § IL. Efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr medges avdrag med 3 000 kr.

Exempel: två grannar samåker och turas om att köra varannan vecka

Benjamin och Celia är grannar och brukar samåka till jobbet. De har under 2017 samåkt 200 dagar x 10 mil/dag = 2 000 mil. De har turats om att köra varannan vecka med sin egen bil och har alltså kört 1 000 mil vardera. De har avtalat att den granne som inte kör betalar 7 kr/mil till den andra grannen. Allmänna kommunikationer saknas och båda uppfyller de allmänna kraven för avdrag för arbetsresor. De har noteringar som visar vilka arbetsresor de har gjort och kvitton på hur de har fördelat kostnaderna sinsemellan. 

Både Benjamin och Celia har avdragsrätt för 18 500 kr var (1 000 mil x 18,50 kr), vilket ska reduceras med 7 000 kr som den andra grannen har bekostat. Dessutom har båda rätt till avdrag med de 7 000 kr som de har betalat till den andra grannen. Efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr har de rätt till avdrag med 7 500 kr vardera.

Rätten till avdrag är fortfarande 7 500 kr vardera om de inte betalar någonting till varandra. Respektive granne har avdragsrätt för 1 000 mil x 18,50 kr = 18 500 kr, och efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr blir avdraget 7 500 kr för dem vardera.