Myndigheterna ska samverka

Myndigheter ska hjälpa varandra

Varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten (8 § första stycket FL). Det gäller vid all förvaltningsverksamhet, inte bara vid ärendehandläggning (1 § FL). Regeln är ett uttryck för lagstiftarens intresse av en effektiv förvaltning som är mindre beroende av indelningen i olika myndigheter med skilda verksamhetsområden. Myndigheterna ska, som det hette i gammal lagstiftning, ”räcka varandra handen”.

Det är alltså viktigt att myndigheterna strävar efter att uppnå samstämmighet och konsekvens även om de har olika inriktning (prop. 1985/86:80 s. 23).

Hjälpen kan vara av många olika slag, t.ex. att besvara en remiss eller låna ut arkivhandlingar. Även informella kontakter per telefon eller vid möten kan förekomma. Myndigheterna ska inte begära hjälp med sådant som de lika gärna eller snabbare kan klara själva.

Myndigheter ska hjälpa enskilda genom att samverka

En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa enskilda genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter (8 § andra stycket FL). Syftet med bestämmelsen är att myndigheterna genom att samverka ska underlätta för enskilda i kontakter med dem, både vid handläggning av ärenden och vid annan verksamhet, t.ex. vid rådgivning.

Undantag från skyldigheten att samverka

Ibland bör myndigheten avstå från samverkan, när andra hänsyn måste prioriteras. Det kan röra enskildas begäran om hjälp som inte handlar om det aktuella ärendet eller verksamheten över huvud taget eller att myndigheten inte kan avsätta rimliga resurser (prop. 2016/17:180 s. 70 ff. och s. 293).

Eftersom en myndighet måste prioritera sina egna huvuduppgifter avgör den själv om den kan avsätta resurser för att hjälpa en annan myndighet som begär assistans (prop. 2016/17:180 s. 70 f.).

Gränsen för myndigheters samverkan

Myndigheter kan bara agera med stöd i rättsordningen och ska vara sakliga och opartiska.

Bestämmelsen i 8 § förvaltningslagen ger inte stöd för samverkansprojekt utanför myndighetens verksamhetsområde och utgör inte heller grund för att det bildas särskilda samarbetsorgan mellan myndigheter som fattar beslut utan stöd i tillämpliga föreskrifter som kan härledas till någon av de inblandade myndigheterna. Det får istället regleras i specialförfattningar eller i myndighetsinstruktioner (prop. 2016/17:180 s. 293 och s. 71). För statliga förvaltningsmyndigheters del gäller 6 § andra stycket myndighetsförordningen (2007:515). Bestämmelsen har gentemot myndigheter samma innebörd som enligt 8 § förvaltningslagen men den öppnar upp för samverkan med andra aktörer, så länge saklighet och opartiskhet iakttas.

Skatteverkets specifika möjligheter till samverkan

I 15 § förordningen (2017:154) med instruktion för Skatteverket finns en föreskrift om myndighetens samverkan, och med Kronofogdemyndigheten handlar det om utveckling och användning av administrativt och tekniskt stöd.

I lag (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor regleras att myndigheterna frivilligt kan avtala om samarbete, med vissa begränsningar. Anställda och uppdragstagare från andra samverkande myndigheter får då för Skatteverkets räkning besluta i vissa enklare ärenden (3 § 3 förordning [2009:315] om samtjänst vid medborgarkontor).

Sekretess

Om hjälpen från en myndighet gäller utlämnandet av uppgifter kan utlämnandet hindras av regler om sekretess, eller att hänsyn måste tas till arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL) eftersom bestämmelsen i OSL har företräde framför 8 § förvaltningslagen (4 § FL). Skyldighet att hjälpa varandra innebär inte någon sådan uppgiftsskyldighet som i sig bryter sekretessen mellan Skatteverket och andra myndigheter (jfr 10 kap. 28 § OSL). Förvaltningslagen reglerar inte heller frågan om behandling av personuppgifter (prop. 2016/17:180 s. 72).