OBS: Detta är utgåva 2019.8. Visa senaste utgåvan.

Kommunikation är ett uttryck för den viktiga rättsprincipen att ingen får dömas ohörd. Skatteverket har en kommunikationsskyldighet i två situationer. Kommunikation ska då ske innan Skatteverket fattar sitt beslut.

Kommunikation är viktigt för rättssäkerheten

Det förvaltningsrättsliga begreppet kommunikation innebär att den som ett ärende gäller får tillfälle att yttra sig i ärendet, blir hörd. Det är helt enkelt en rättsprincip att ingen ska dömas ohörd.

Kommunikation innebär praktiskt att den enskilde kontaktas för att få tillfälle att yttra sig men också att den enskilde får del av myndighetens avsikter och av uppgifter som kan behöva kommenteras.

Kommunikation är ett viktigt rättssäkerhetsinslag i handläggningen av ett ärende. När kommunikationsskyldigheten aktualiseras är det mycket viktigt att den inte förbigås. Samtidigt ska det sägas att kommunikation inte ska ske av slentrian eller för säkerhets skull. Som FL föreskriver ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att säkerheten eftersätts (9 § FL). En prövning och bedömning ska ske på samma sätt som för andra åtgärder i handläggningen.

Två olika former av kommunikationsskyldighet

Skatteverkets kommunikationsskyldighet enligt SFL regleras i 40 kap. 2 § SFL och 40 kap. 3 § SFL. Bestämmelserna tar upp två situationer där kommunikation ska ske innan ett ärende avgörs.

För det första ska Skatteverket inhämta yttrande över tilltänkta nackdelsbeslut (40 kap. 2 § SFL). Bestämmelsen innebär att kommunikation ska ske i fråga om Skatteverkets argumentation inför det kommande beslutet. Enkelt uttryckt ska den som ärendet gäller få tillfälle att yttra sig över ett tilltänkt beslut och de skäl som Skatteverket överväger att lägga till grund för beslutet.

För det andra ska Skatteverket inhämta yttrande över uppgifter tillförda av annan (40 kap. 3 § SFL). Detta innebär en skyldighet för Skatteverket att kommunicera uppgifter som tillförts ärendet av någon annan än den som ärendet gäller.

Se också sidan om kommunikationsskyldighet enligt 25 § FL.

Hur ska kommunikationen fullgöras?

Frågan om hur en myndighet ska fullgöra sin kommunikationsskyldighet regleras i 25 § andra stycket FL.

Kommunikationsskyldigheten ska fullgöras på det sätt som Skatteverket anser lämpligt i det enskilda fallet. Läs mer på sidan om kommunikationsskyldighet enligt förvaltningslagen.

Observera att förslag till beslut om skattetillägg alltid ska göras skriftligt.

Inget hindrar att den som beslutet gäller på en och samma gång får tillfälle att yttra sig över en uppgift som tillförts ärendet och över den rättsliga argumentationen i det tilltänkta beslutet.

Måste en kopia på en tillförd handling sändas ut?

När Skatteverket har tillfört ärendet en uppgift från en handling som har hämtats från annan, behöver Skatteverket vanligtvis inte skicka en kopia på själva handlingen. Det räcker normalt med att i ett förslag till beslut ange uppgiften, varifrån Skatteverket har hämtat uppgiften samt vilka slutsatser Skatteverket drar av den. Ibland kan det dock vara nödvändigt att översända kopior av de hämtade handlingarna, t.ex. som bilagor till förslaget till beslut. Exempelvis om det handlar om uppgifter som för att kunna förstås och bemötas lämpligast presenteras i sitt rätta sammanhang (jämför KRNS dom den 30 april 2015, mål nummer 7613-7618-13). I dessa fall kan det bli en orättvisande bild om enstaka uppgifter plockas ut ur sitt sammanhang. Om beslutet är beroende av bedömningen av innebörden av en viss inhämtad handling såsom avtal, kontrakt, intyg eller liknande kan det också vara nödvändigt att översända en kopia av handlingen till den enskilde för kommunikation.

Verkan av utebliven kommunikation

Skatteverkets beslut har inte tillkommit i laga ordning om Skatteverket felaktigt har underlåtit att kommunicera sitt förslag till beslut enligt 40 kap. 2 § SFL, jämför RÅ 1995 ref. 27 som rör omprövning till nackdel av inkomsttaxering. Beslutet kan därför komma att undanröjas.

Högsta förvaltningsdomstolen har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till verkan av underlåten kommunikation av uppgifter som tillförts ärendet. I dessa fall undanröjer domstolen regelmässigt förvaltningsmyndighetens beslut. Om det är möjligt att åtgärda bristen återförvisar domstolen frågan till myndigheten för handläggning, jämför RÅ 1992 ref. 20 som avser resning och RÅ 2008 ref. 37 som rör omprövning på grund av ändrad kontrolluppgift.

Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser en bristande kommunikation kan få är det viktigt för Skatteverket att dokumentera hur kommunikationen skett.

Förhållandet till partsinsyn

Utöver rätten att bli underrättad om och få chans att yttra sig över uppgifter som tillförts ett ärende så har den enskilda även rätt att på eget initiativ ta del av uppgifter i ärendet, s.k. partsinsyn.

Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet (10 § FL).

En part kan även begära att få ut handlingar med stöd av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar.

Att parten fått del av uppgifter i ärendet efter en begäran på eget initiativ innebär inte att Skatteverket har fullgjort sin kommunikationsskyldighet.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNS dom den 30 april 2015, mål nummer 7613-7618-13 [1]
  • RÅ 1992 ref. 20 [1]
  • RÅ 1995 ref. 27 [1]
  • RÅ 2008 ref. 37 [1]

Lagar & förordningar