OBS: Detta är utgåva 2019.8. Visa senaste utgåvan.

Bestämmelserna om avdragsrätt finns i mervärdesskattelagen och i mervärdesskattedirektivet. Företaget kan även få tillbaka mervärdesskatt från staten med anledning av skadeståndsansvar enligt unionsrätten.

Att få tillbaka mervärdesskatten

En företagare kan få tillbaka ingående skatt med stöd av bestämmelserna i mervärdesskattelagen. Avdragsrätten kan i vissa fall finnas enligt mervärdeskattedirektivet med stöd av s.k. direkt effekt. Det finns även regler om återbetalning av mervärdesskatt och skadestånd med anledning av överträdelse av unionsrätten.

Mervärdesskattelagen

Bestämmelserna om rätt till avdrag för ingående skatt finns:

- i 8 kap. ML,

- i 8 a kap. ML, jämkning av ingående skatt som gäller s.k. investeringsvaror,

- i 9 kap. ML, särskilda bestämmelser om avdrag och jämkning av avdrag för ingående skatt som är hänförlig till frivillig skattskyldighet för upplåtelse av fastighet.

Avdragsbestämmelserna i 8 kap. ML ligger också till grund för den återbetalningsrätt som i vissa fall finns för den som bedriver en verksamhet vars omsättning inte medför skattskyldighet. Bestämmelserna om återbetalning av ingående skatt finns i 10 kap. ML.

Huvudregeln om rätt till avdrag

Huvudregeln om rätt till avdrag för ingående skatt finns i 8 kap. 3 § ML. Regeln innebär i huvudsak att den som är skattskyldig har rätt att göra avdrag för ingående skatt på förvärv eller import för den verksamhet som medför skattskyldighet. Bestämmelsen gäller också den som inte är skattskyldig, men som med stöd av 10 kap. ML har rätt till återbetalning av skatt.

Regel i 8 kap. 3 § ML motsvaras av artikel 168 i mervärdesskattedirektivet. Där framgår att i den mån varor och tjänster används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner har personen rätt till avdrag för mervärdesskatt för varor eller tjänster som tillhandahållits av en annan beskattningsbar person i den medlemsstat där personen utför dessa transaktioner. Med beskattningsbar person avses den som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet oberoende av dess syfte och resultat (artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet). Se vidare ekonomisk verksamhet.

Till skillnad mot vad som gäller vid inkomstbeskattningen inträder avdragsrätten alltid vid ett tillfälle med hela det avdragsgilla beloppet. Någon motsvarighet till inkomstbeskattningens värdeminskningsavdrag finns alltså inte. I vissa fall kan det dock vara aktuellt med jämkning av ingående skatt. Avdragsrätten är i det närmaste generell, d.v.s. den omfattar alla slags anskaffningar med ett fåtal undantag.

Koppling mellan ingående skatt och utgående skatt

Rätten att få avdrag för ingående skatt är kopplad till uppbörden av utgående skatt. Det finns ett flertal domar både från svenska domstolar och från EU-domstolen som berör denna fråga.

Rättsfall: samband mellan avdragsrätt och skattskyldighet

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende ansett att det ytterst är mervärdesskattedirektivet som avgör om det finns någon rätt till avdrag för ingående skatt. Vidare har domstolen ansett att det krävs korrespondens mellan avdragsrätt och skattskyldighet, d.v.s. föreligger inte skattskyldighet så föreligger inte heller avdragsrätt. Om dessa grundförutsättningar är uppfyllda är avdragsrätten enligt mervärdesskattedirektivet i princip generell. Bedömningar som görs i inkomstskattehänseende, t.ex. hur en intäkt eller ett avdrag ska behandlas och karaktäriseras, får därför inte någon avgörande betydelse för bedömningen av ML:s regler (RÅ 1999 not. 282).

Rättsfall: direkt samband mellan ingående och utgående transaktion

EU-domstolen har slagit fast att bestämmelserna om avdragsrätt i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så att det i princip krävs ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag finns, för att avdragsrätt för ingående skatt ska medges den skattskyldige (se C-240/05, Eurodental punkt 58, C-98/98, Midland Bank punkt 24 och C-408/98, Abbey National punkt 26). Vidare framgår av dessa domar att enligt en för mervärdesskatteordningen grundläggande princip ska mervärdesskatt utgå vid alla transaktioner i tillverknings- och distributionsleden och avdrag medges för ingående skatt som direkt kan hänföras till de olika kostnadskomponenterna.

EU-domstolen har sagt att mervärdesskattesystemet ska vara fullständigt neutralt beträffande skattebördan för företagets hela ekonomiska verksamhet på villkor att verksamheten i sig är underkastad mervärdesskatt, och att den ekonomiske aktören inte får påföras kostnaden för ingående skatt inom ramen för sin ekonomiska verksamhet utan möjlighet till avdrag (C-408/98, Abbey National, punkt 35).

Enligt EU-domstolen innebär mervärdesskattedirektivets system att avdraget för ingående skatt är kopplat till uppbörden av utgående skatt. Av det följer att även i fall då ett undantag från skatteplikt som föreskrivs i nationell rätt är oförenligt med mervärdesskattedirektivet, tillåter artikel 168 i direktivet inte att en beskattningsbar person får utnyttja detta undantag från skatteplikt och samtidigt göra gällande rätt till avdrag (C-319/12, MDDP, punkt 43 och 45).

Rättsfall: allmänna omkostnader, koppling till den ekonomiska verksamheten

Enligt EU-domstolen finns rätt till avdrag för den ingående skatt som är hänförlig till en beskattningsbar persons allmänna omkostnader eftersom sådana kostnader är en del av kostnadskomponenterna för ett företags produkter. Tjänsterna har i dessa fall i princip ett direkt och omedelbart samband med hela den skattskyldiges verksamhet (C-16/00, Cibo, punkt 33).

Rätt till avdrag för ingående skatt som avser en beskattningsbar persons kostnader kan inte medges om mervärdesskatten avser verksamhet som inte omfattas av mervärdesskattesystemet på grund av att den inte utgör ekonomisk verksamhet (C-437/06, Securenta, C-435/05, Investrand och C-77/01, EDM).

EU-domstolen har också kommit fram till att nationell lagstiftning inte får innehålla regler enligt vilka varken bolagsmännen eller bolaget får medges avdrag för den ingående skatten för kostnader för investeringar som bolagsmännen haft före bolagets bildande och registrering om dessa investeringar är gjorda för bolagets verksamhet och i avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet (C-280/10, Polski Trawertyn). Frågor kring avdragsrätten för förvärv före ett bolags bildande har berörts i fler domar från EU-domstolen (C-137/02, Faxworld).

EU-domstolen har uttalat att artikel 168 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas på så sätt att den ger en beskattningsbar person rätt att dra av ingående skatt som betalats i samband med förvärv eller tillverkning av investeringsvaror (anläggande av en naturstig), för en planerad ekonomisk verksamhet som är knuten till landsbygdsturism och rekreation. Detta gäller om det kan fastställas att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan de kostnader för investeringsvarorna och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag föreligger eller den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet. Den omständigheten att den beskattningsbara personen inledningsvis ska ge allmänheten kostnadsfri tillgång till naturstigen påverkar inte ett sådant direkt och omedelbart samband (C-126/14, Sveda).

Vidare har EU-domstolen angett att fastställande av ett direkt och omedelbart samband mellan inköpta tjänster och den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet ska göras med utgångspunkt i de inköpta tjänsternas objektiva innehåll. Syftet med inköpet måste beaktas eftersom detta syfte är ett kriterium för att bedöma det objektiva innehållet. Omständigheter som kan visa på ett direkt och omedelbart samband mellan ett inköp av en tjänst och en utgående beskattad transaktion är att tjänsten varit nödvändig för den ekonomiska verksamheten, d.v.s. att det inte varit möjligt för den beskattningsbara personen att kunna utöva sin ekonomiska verksamhet utan denna tjänst samt att kostnaden för tjänsten ingår som en del i priset för den utgående beskattade transaktionen. Det gäller även om en tredje part också gynnas av tjänsten. Till den del tjänsten går utöver vad som är nödvändigt saknas dock rätt till avdrag för ingående skatt på kostnaden för tjänsten (C-432/15, Bastova, och C-132/16, Iberdrola).

Bevisbördan

Den som begär avdrag för ingående skatt måste även styrka att förutsättningarna för avdragsrätten finns. Läs även vad som krävs för underlag.

Rättsfall: den som begär avdrag har bevisbörda

När det gäller bevisbördan för att avdragsrätt finns och för att köparen är en beskattningsbar person har EU-domstolen slagit fast att det är den som begär avdrag för ingående skatt som ska styrka att villkoren för avdragsrätt är uppfyllda och särskilt att han eller hon är en beskattningsbar person (se mål 268/83, Rompelman, punkt 24).

Skadeståndsansvar m.m. enligt unionsrätten

Ett medlemsland kan bli skyldigt att betala skadestånd när en enskild lider skada, t.ex. när medlemslandet inte har infört ett direktiv på ett riktigt sätt. När det blir aktuellt med skadestånd kan du läsa under skadeståndsansvar m.m. enligt unionsrätten.

Skadestånd eller återbetalning av mervärdesskatt

Det kan förekomma att ett företag begär återbetalning av enbart ingående skatt, och åberopar målet C-150/99, Lindöpark, d.v.s. återbetalning utan avräkning av den utgående skatt som företaget varit skyldigt att redovisa. Skatteverket anser att om företaget har lidit skada till följd av att den svenska lagstiftningen strider mot EU-rätten, så kan företaget välja att antingen åberopa direkt effekt och begära att få bli skattskyldigt för mervärdesskatt, eller begära skadestånd med anledning av överträdelsen (Skatteverkets ställningstagande Frågor om mervärdesskatt i anknytning till EG-domen Stockholm Lindöpark AB, C-150/99).

Om företaget begär skattskyldighet

När ett företag begär skattskyldighet för mervärdesskatt blir det enligt Skatteverkets uppfattning skyldigt att redovisa utgående skatt och får därmed en sammanhängande avdragsrätt. Företaget kan alltså inte enbart få en avdragsrätt. Läs mer om kopplingen mellan ingående skatt och utgående skatt.

EU-domstolen har konstaterat att avdraget för ingående skatt är kopplat till uppbörden av utgående skatt. Inte ens om ett undantag som föreskrivs i nationell rätt strider mot mervärdesskattedirektivet, är det tillåtet för en beskattningsbar person att utnyttja det nationella undantaget och samtidigt göra en rätt till avdrag gällande (C-319/12, MDDP, punkterna 43 och 45).

Om företaget begär skadestånd

Skatteverket anser att i de fall ett företag i stället väljer att begära skadestånd, så ska man ta hänsyn till båda sidor av skattskyldigheten när man beräknar skadeståndsbeloppet, d.v.s. både till den utgående skatten och till avdragsrätten för ingående skatt.

Innan ett företag begär skadestånd ska andra åtgärder vara vidtagna, d.v.s. ordinarie rättsmedel såsom omprövning eller överklagan ska vara uttömda. Läs mer om det under Orsakssamband på sidan om skadestånd.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom 268/83 [1]
  • EU-dom C-126/14 [1]
  • EU-dom C-132/16 [1]
  • EU-dom C-137/02 [1]
  • EU-dom C-150/99 [1]
  • EU-dom C-16/00 [1]
  • EU-dom C-240/05 [1]
  • EU-dom C-280/10 [1]
  • EU-dom C-319/12 [1] [2]
  • EU-dom C-408/98 [1] [2]
  • EU-dom C-432/15 [1]
  • EU-dom C-435/05 [1]
  • EU-dom C-437/06 [1]
  • EU-dom C-77/01 [1]
  • EU-dom C-98/98 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1] [2]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Frågor om mervärdesskatt i anknytning till EG-domen Stockholm Lindöpark AB, C-150/99 [1]