Att överklaga eller ompröva en skuldsanering

Överklagande av beslut i skuldsaneringsförfarandet

Både Kronofogdens beslut att inleda skuldsanering (inklusive vad som ska betalas interimistiskt) och det slutliga beslutet om skuldsanering får överklagas till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige får beslutet överklagas till Stockholms tings­rätt. Överklagandet ska lämnas in till Kronofogden inom tre veckor från beslutsdagen. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat följer av skuldsaneringslagen (45 § NSksanL).

Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätten, som dock prövar överklagandet endast om prövningstillstånd meddelas.

Enligt riktlinjer för skattebetalning har Skatteverket normalt ingen anledning att överklaga Kronofogdens beslut när det gäller Kronofogdens bedömningar om skuldsaneringen som sådan. Det är endast om det finns särskilda skäl som verket bör överklaga ett skuldsaneringsbeslut, t.ex. om rättsläget är oklart och det finns behov av ett prejudikat.

Om Kronofogden av förbiseende i sitt beslut inte har tagit med den fordran som Skatteverket har anmält, och beslutet inte har vunnit laga kraft, kan Skatteverket överklaga beslutet. Om beslutet har vunnit laga kraft kan Skatteverket i stället göra gällande domvilla (45 § NSksanL, 42 § ÄrendeL och 59 kap. RB). Klagan över domvilla ska göras hos hovrätten (59 kap. 5 § första stycket RB).

Rättegångskostnader i ett skuldsaneringsmål

Eftersom det inte finns någon särskild reglering om rättegångskostnader i skuldsaneringslagen gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden (45 § NSksanL). I mål där enskilda är motparter får domstolen besluta att en part kan få ersättning för sina rättegångskostnader (32 § ÄrendeL).

I skuldsaneringsärenden är huvudregeln att såväl gäldenären som borgenärerna ska stå för sina egna kostnader (prop. 1993/94:123 s. 162 f.). Enligt Högsta domstolen är det dock inte uteslutet att göra en kostnadsfördelning. När man tillämpar 32 § ÄrendeL räcker det inte att det finns ett formellt motpartsförhållande, utan det krävs även att det har funnits en intressemotsättning mellan parterna. Om det finns flera medparter i ett ärende kan det leda till att den part som huvudsakligen har agerat i ärendet ensam får stå för kostnadsansvaret vid en förlust.

Regeln i 32 § ÄrendeL gäller dock bara i ärenden där enskilda är motparter till varandra. Denna förutsättning är inte uppfylld när staten agerar som borgenärsföreträdare för fordringar som handläggs som allmänna mål hos Kronofogden. Tidigare praxis för utmätningsärenden har dock slagit fast att staten som förlorande part i stället kan bli ersättningsskyldig med stöd av grundlagsbestämmelsen i 2 kap. 11 § RF om rätten till rättvis rättegång (se NJA 2015 s. 374 och sidan Rättegångskostnader i utmätningsmål). Högsta domstolen anser att samma princip gäller i ett överklagat skuldsaneringsärende (Skatteverkets rättsfallskommentar HD, mål nr Ö 731-17, omprövning av skuldsanering och ersättning för rättegångskostnad [NJA 2018 s. 49]).

Skatteverket kan begära omprövning av en skuldsanering

Varje borgenär kan ansöka om ompröv­ning av en beslutad skuldsanering under förutsättning att borgenärens fordran ingår i skuldsaneringen. Om beslutet om skuldsanering har vunnit laga kraft före den 1 november 2016 så gäller fortfarande de äldre bestämmelserna i 2006 års skuldsaneringslag (se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till 2016 års lag). Borgenärens begäran kommer därmed att grunda sig antingen på 24 § SksanL eller 48 § NSksanL.

En borge­när kan i efterhand ha fått kännedom om skuldsaneringsbeslutet. Borgenären kan då ha anledning att begära omprövning för att försöka få beslutet upp­hävt. Om en sådan begäran leder till bifall innebär det att borge­närens fordran som blev prekluderad genom skuld­sane­rings­beslutet återuppstår (Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 §).

Ansökan kan göras endast av en borgenär vars fordran omfattas av skuldsaneringen. Det är alltså dels "kända" borgenärer vars fordran enligt 23 § SksanL eller 47 § NSksanL har satts ned eller fallit bort och dels "okända" borgenärer vars fordran enligt samma paragraf har drabbats av preklusion till följd av skuldsaneringsbeslutet som är behöriga att ansöka om omprövning.

Även om förutsättningarna för omprövning är uppfyllda behöver detta inte leda till att skuldsaneringen omprövas eftersom bestämmelsen är fakultativ (beslutet ”kan” eller ”får” upphävas). Bedömningen bör ske utifrån de allmänna syftena och förutsättningarna för skuldsanering. Skuldsanering är tänkt att innebära en definitiv lösning på en kraftigt skuldsatt gäldenärs ekonomiska trångmål. Eftersom lösningen är tänkt att vara definitiv har möjligheterna att i efterhand ompröva skuldsaneringen gjorts begränsade (prop. 1993/94:123 s. 78). Möjligheten till omprövning vilar på den grundläggande tankegången att en omprövning av ett beslut om skuldsanering förutsätter att ett upprätthållande av beslutet framstår som skadligt för den allmänna betalningsmoralen (NJA 2011 s. 957).

Omprövning på grund av att gäldenären varit illojal

En omprövning av ett skuld­saneringsbeslut kan ske med anledning av vissa illojala för­faranden från gäldenärens sida (24 § första stycket 1–3 SksanL och 48 § första stycket 1–5 NSksanL). Även en ansökan om skuldsanering kan komma att avvisas eller ogillas på denna grund. Om Kronofogden upptäcker att gäldenären gjort sig skyldig till något illojalt förfarande kan även ett redan fattat skuldsaneringsbeslut upphävas. Det blir i dessa fall aldrig fråga om att ändra skuldsaneringen.

Oredlighet mot borgenär eller gynnat någon borgenär

Omprövning kan medges om gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande (24 § första stycket 1 SksanL och 48 § första stycket 1–3 NSksanL). Med oredlighet mot borgenärer avses straffrättsliga gärningar (11 kap. 1 § BrB) som har samband med skuldsaneringen. Det ställs inga krav på att gäldenären har fällts till ansvar i en brottmålsrättegång, att åtal har väckts eller att förundersökning har inletts (prop. 1993/94:123 s. 232).

Lämnat oriktiga uppgifter

Ett beslut om skuldsanering kan även upphävas om gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenären (24 § första stycket 2 SksanL och 48 § första stycket 4 NSksanL). Även det fallet att gäldenären förtiger något som är av betydelse i ärendet omfattas (prop. 1993/94:123 s. 232). Ett exempel är att gäldenären underlåter att uppge en fordran (RH 1999:113). För att omprövning ska kunna ske enligt denna punkt krävs att gäldenärens oriktiga uppgifter eller gäldenärens förtigande av vissa omständigheter har varit till men för borgenären. Det betyder exempelvis att omprövning inte kan aktualiseras enligt denna punkt om gäldenären förtiger en fordran som senare anmäls i ärendet.

För att den oriktiga uppgiften eller förtigandet ska kunna medföra att skuldsaneringsbeslutet upphävs krävs att gäldenären medvetet har förfarit på ett sådant illojalt sätt. Det innebär för det första att gäldenären med avsikt lämnat t.ex. en oriktig uppgift. För det andra bör det krävas att gäldenären insett att den oriktiga uppgiften i sig varit till men för den borgenär som påtalat oriktigheten. Med ”men” avses här att gäldenärens handlande har haft någon form av ekonomisk inverkan för borgenärens del. Däremot krävs inte att själva skuldsaneringsbeslutet blivit till nackdel för borgenären. Gäldenären kan med andra ord drabbas av omprövning enligt denna punkt även om gäldenärens illojala handlande inte har haft någon inverkan på innehållet i skuldsaneringsbeslutet. En sådan ordning är konsekvent med hänsyn till grundtankarna bakom bestämmelsen, nämligen att kunna beivra illojala förfaranden från gäldenärens sida (Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 § första stycket 2).

Lämnat en oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut om skatt eller avgift

Vidare kan ett beslut om skuldsanering upphävas om gäldenären har lämnat en oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift, trots att gäldenären är uppgiftsskyldig, och detta medför att ett beslut blivit felaktigt eller inte fattats (24 § första stycket 3 SksanL och 48 § första stycket 5 NSksanL).

Detta är en typ av illojalt förfarande som inte direkt är kopplat till själva skuldsaneringsärendet utan till beskattningsproceduren. Tanken är att om gäldenären förfarit illojalt i skatteärendet kan detta leda till att en fordran som omfattas av skuldsanering tas upp till för lågt belopp där eller inte tas upp alls (Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 § första stycket 3).

Det krävs inte att gäldenären medvetet lämnat felaktiga uppgifter utan det räcker med att det faktiskt lämnats felaktiga uppgifter eller att uppgifter utelämnats och att detta kommit att leda till ett felaktigt beslut.

Vid en omprövning på denna grund är enda möjligheten till ändring att beslutet upphävs. Eftersom en sådan ändring blir mycket ingripande ska bedömningen i denna del göras med försiktighet. Det bör finnas utrymme för misstag från gäldenärens sida utan att detta måste leda till att skuldsaneringen upphävs (Svea 2014-04-29, mål nr ÖÄ 3817-14).

Omprövning om gäldenären inte följer betalningsplanen

En borgenär kan ansöka om att ett skuldsaneringsbeslut ska upphävas eller ändras om gäldenären inte följer betalningsplanen. Det krävs att avvikelsen inte är obetydlig (24 § första stycket 4 SksanL och 48 § första stycket 6 NSksanL). I samband med en ändring av skuldsaneringsbeslutet kan Kronofogden förlänga tiden för betalningsplanen (26 § SksanL och 51 § NSksanL). Denna möjlighet kan användas när gäldenären medvetet struntar i att följa betalnings­planen. Tanken är inte att varje litet avsteg bör medföra att skuldsaneringen upphävs. Enstaka och kortvariga dröjsmål bör inte medföra att skuldsaneringen upphävs. Ju mer ursäktligt dröjsmålet är desto svagare är skälen för att upphäva skuldsaneringen (prop. 1993/94:123 s. 171–172). Det finns även möjlighet för en borgenär att ansöka om verkställighet om inte betalningsplanen följs (se nedan).

En ändring (och inte ett upphävande) av skuldsaneringsbeslutet kan bli aktuellt till exempel om gäldenären till följd av sjukdom eller oförstånd missat att betala enligt betalningsplanen och inte insett att hen själv borde ha ansökt om omprövning dessförinnan (prop. 2005/06:124 s. 83). I en sådan situation kan Kronofogden besluta om en omprövning som innebär att gäldenären framöver ska betala ett justerat belopp. Även en förlängning av betal­nings­planen kan bli aktuell. Om gäldenären uppger att betalnings­försummelsen beror på att den ekonomiska situationen har för­sämrats och begär att beloppet ska anpassas till den nuvarande ekonomiska situationen kan det medföra en justering nedåt om det finns förut­sättningar för detta (25 § SksanL och 49 § NSksanL).

Kronofogden anser att en avvikelse normal­t ska anses vara ”inte ringa” om betal­nings­försummelsen har pågått minst fyra månader (Kronofogdens ställningstagande 8/16/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut). Kronofogden måste göra en helhets­bedömning av ärendet avseende antalet borgenärer som har för­summats, storleken på beloppen som inte har betalats, utformningen av betal­ningsplanen och framför allt orsaken till gäldenärens betalningsförsummelse. Exempelvis kan en ­försum­mel­se vara ursäktlig om gäldenären på grund av sjukdom inte har fullföljt betalningsplanen. Den omstän­dig­heten att gäldenären har betalat ikapp kan ha betydelse för om en ansökan om omprövning ska bifallas eller inte.

Omprövning när de ekonomiska förhållandena förbättrats

Om gäldenärens ekonomiska förhållanden har förbättrats väsent­ligt efter beslutet om skuldsanering kan en borgenär ansöka om omprövning och få beslutet upphävt eller ändrat. Den förbättrade ekonomin måste bero på omständigheter som inte har kunnat förutses och vägas in vid skuldsanerings­beslutet (24 § första stycket 5 SksanL och 48 § första stycket 7 NSksanL samt prop. 2005/06:124 s. 83).

Kronofogden anser att en ansökan om omprövning i normal­fallet ska beviljas och justering av betalningsbeloppet ske om gäldenärens ändrade ekonomiska förhållanden har medfört en förbättring av betalningsutrymmet med minst 4 000–5 000 kr per månad (Kronofogdens ställningstagande 8/16/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut).

Hovrätten har prövat ett ärende där gäldenären hade beviljats skuldsanering utan betalningsplan eftersom hens betalningsförmåga låg flera tusen kronor under den nivå som krävs för att gäldenären ska ha ett betalningsutrymme (betalningsutrymmet var negativt). I ett omprövningsärende fördes det fram att gäldenärens bruttoinkomst hade ökat med ca 11 000 kr per månad. Hovrätten ansåg att en minskning av ett icke befintligt, negativt, betalningsutrymme inte utan vidare kan bedömas på samma sätt som en lika stor ökning av ett redan befintligt, positivt, betalningsutrymme. Enligt hovrätten kan endast en sådan ökning av betalningsutrymmet som överstiger noll kronor ha betydelse för bedömningen av om gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats. Hovrätten ansåg att gäldenärens betalningsutrymme inte förbättrats väsentligen (Svea 2019-06-28, mål nr ÖÄ 4023-19).

I ett avgörande hade gälde­närens hyresrätt ombildats till bostadsrätt och gäldenärens förmögenhet i och med detta ökat med 500 000 kr. Hovrätten fann att värdeökningen på gäldenärens bostad inte kunde anses innebära att hans ekonomiska förhållanden väsentligen hade förbättrats (RH 2004:65).

Högsta domstolen har omprövat en skuldsanering på den grunden att gäldenären hade avstått från ett arv. Arvet bestod av dels en efterarvslott efter modern, dels en laglott efter fadern. Högsta domstolen ansåg att gäldenärens godkännande av ett testamente inte innebar någon förmögenhetsöverföring. När det gällde efterarvet efter modern så fann däremot Högsta domstolen att gäldenären hade avstått från detta på ett sätt som liknar gåva och därmed hade en förmögenhetsöverföring om ca 500 000 kr skett. Högsta domstolen klargjorde att en helhetsbedömning måste göras för att avgöra om det finns skäl att avstå från en omprövning av skuldsaneringsbeslutet. Det är inte bara hur mycket gäldenärens ekonomiska situation har förbättrats som har betydelse. Av betydelse är även anledningen till den ekonomiska förbättringen, hur snart efter skuldsaneringsbeslutet den har inträffat och hur den har inverkat på gäldenärens livssituation. Vid denna bedömning beaktade Högsta domstolen att det endast gått två dagar från skuldsaneringsbeslutet till det att fadern avled och att gäldenären inte hade hunnit inrättat sig efter beslutet. Gäldenärens avstående från rätt till efterarv ansågs inte vara skyddsvärd och därför fanns det inte tillräckliga skäl för att avstå från att ompröva skuldsaneringsbeslutet (NJA 2011 s 957).

Högsta domstolen har i ett senare avgörande bekräftat vad som tidigare uttalats i NJA 2011 s. 957, nämligen att en omprövning i vissa fall kan underlåtas även om gäldenärens ekonomi har förbättrats på det kvalificerade sätt som sägs i 24 § första stycket 5 SksanL (numera 48 § första stycket 7 NSksanL). En helhetsbedömning i det enskilda fallet kan leda till att skuldsaneringen ska kvarstå trots den väsentliga ekonomiska förbättringen, om man inte bedömer att det skulle ha en skadlig inverkan på den allmänna betalningsmoralen (Skatteverkets rättsfallskommentar HD, mål nr Ö 731-17, omprövning av skuldsanering och ersättning för rättegångskostnad [NJA 2018 s. 49]).

I ett hovrättsärende hade Skatteverket ansökt om omprövning på grund av att gäldenären hade fått ett arv och gjort ett arvsavstående. Under handläggningen av omprövningsärendet hos Kronofogden löpte skuldsaneringen ut. Den tid som i det aktuella fallet förflutit sedan skuldsaneringen beviljades samt det faktum att skuldsaneringen hade löpt ut och att sökanden hade betalat i enlighet med betalningsplanen var enligt hovrätten omständigheter som talade emot en omprövning. Trots detta fann hovrätten vid en helhetsbedömning att skuldsaneringen skulle upphävas (Göta 2019-04-12, mål nr ÖÄ 2915-18).

Hur en begäran om omprövning ska gå till

En ansökan om upphävande eller ändring av ett beslut om skuldsanering ska göras skriftligen hos Kronofogden (27 § SksanL och 52 § NSksanL). Ansökan ska innehålla uppgifter om det beslut som avses och de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring.

Tidsfristen för begäran om omprövning är begränsad endast i ett avseende. Det är när gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats efter skuldsaneringsbeslutet. Enligt 2006 års lag går tidsfristen ut fem år efter dagen för beslutet om skuldsanering eller, om betalningsplanen har förlängts, när den förlängda tiden löper ut (24 § andra stycket SksanL). Enligt 2016 års skuldsaneringslag går tidsfristen ut fem år efter inledandebeslutet eller, om en betalningsplan löper ut senare, den dag då planen löper ut (48 § andra stycket NSksanL). Om borgenären har ansökt om omprövning i rätt tid, saknar det betydelse att skuldsaneringen löper ut under handläggning av omprövningen (Göta 2019-04-12, mål nr ÖÄ 2915-18).

Det saknar betydelse från vilken tidpunkt gäldenärens ekonomiska förhållanden har förbättrats, så länge som förbättringen har inträtt efter dagen för beslutet om skuldsanering.

När det gäller de övriga omprövningsgrunderna så saknas det särskilda tidsfrister. Ytterst är det preskriptionsbestämmelserna av fordringar som ingår i en skuldsanering som sätter gränserna för hur sent en ansökan om omprövning kan göras.

När gäldenären eller en borgenär ansöker om omprövning kom­municerar Kronofogden som huvudregel ansökan med övriga borge­närer.

Om skuldsaneringen upphävs

Ett skuldsaneringsbeslut med betalningsplan är en exekutionstitel. Om en exekutionstitel upphävs ska verkställigheten omedelbart ställas in (3 kap. 22 § UB). Kronofogden ska inte avvakta att det avgörande som innebär att exekutionstiteln har blivit upphävd vinner laga kraft. Ett beslut om upphävande av skuldsanering innebär att betalningsplanen inte längre kan verkställas. Gäldenären är således inte skyldig att betala enligt betalplan även om hen har överklagat upphävandebeslutet.

Borgenären kan då i stället få verkställighet på grund av den ursprungliga exekutionstitel som gällt för fordringen. Högsta domstolen har dock slagit fast att beslutet om att upphäva skuldsaneringen måste ha vunnit laga kraft för att den ursprungliga exekutionstiteln ska kunna läggas till grund för verkställighet NJA 2016 s. 844).

I vissa fall kan en borgenär begära hos domstolen att verkställighetsförbudet ska hävas (42 § andra stycket NSksanL).

Vid omprövningen kan skuldsaneringsperioden förlängas

Vid omprövning på grund av att gäldenären inte följer betalningsplanen eller om de ekonomiska förhållandena förbättrats så kan skuldsaneringen ändras istället för att upphävas.

Vid ändring av ett beslut om skuldsanering får Kronofogden förlänga tiden för betalningsplanen till som längst sju år (26 § SksanL och 51 § NSksanL).

Tanken är emellertid inte att betalningstiden slentrianmässigt ska förlängas med det antal månader som gäldenären har betalat ett ”för lågt” belopp. När man prövar om en för­längning ska ske bör betalningsplanen utformas så att mer­parten av den ekonomiska förbättringen slutligen kommer borgenärerna till del. Det finns dock en yttersta gräns för längden på betalningsplanen och därmed möjligheterna att förlänga denna. Betalningsplanen får sammantaget aldrig överstiga sju år. En längre betalningstid skulle inte vara förenlig med lagens rehabiliterande syfte och skuldsaneringsinstitutets definitiva karaktär (prop. 2005/06:124 s. 60).

När det gäller omprövning av ett beslut som har föregåtts av interimistiska betalningar enligt 2016 års lag så ska det observeras att tiden mellan inledandebeslutet och beslutet om skuldsanering normalt ska räknas av från betalningsplanens längd. Vid en omprövning blir därför den faktiska löptiden för betalningsplanen oftast kortare än sju år (prop. 2015/16:125 s. 232).

Bestämmelsen kan illustreras med följande hovrättsavgörande: Betalningsplanen löpte enligt det ursprungliga skuld­sanerings­beslutet under fem år från maj 2003 till april 2008. Gälde­närens ekonomi förbättrades väsentligen år 2004 genom för­höjda inkomster av tjänst. Under tre år kom denna för­bättring inte borgenärerna till del. Domstolarna ansåg att betalningsplanen skulle förlängas med vad som är maximalt tillåtet, två år (HovR VS 2007-11-23, mål ÖÄ 2976-07).

Den som fått skuldsanering kan själv begära omprövning

På ansökan av gäldenären kan Kronofogden ändra skuldsaneringsbeslutet om gäldenärens ekonomiska förhållande har väsentligen för­ändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet eller om det finns synnerliga skäl (25 § SksanL och 49 § NSksanL).

Omprövningen kan då leda till en sänkning av tidigare beslutat belopp eller till ett beslut utan betalningsplan. För skuldsaneringar som har beslutats med stöd av 2016 års lag ska det dock alltid finnas en betalningsplan, även vid s.k. nollbeslut (prop. 2015/16:125 s. 218-219).

Gäldenären begär omprövning på grund av att de ekonomiska förhållandena har förändrats

Gäldenären kan ansöka om omprövning t.ex. i de fall gäldenärens sociala eller ekonomiska situation ändrats på ett ogynnsamt sätt efter skuld­sane­rings­beslutet. Det ska vara fråga om situationer där gäldenären på grund av nya och oförutsedda omstän­digheter inte längre har förmåga att fullfölja sina åligganden enligt skuldsanerings­beslutet (prop. 1993/94:123 s. 172). (Se t.ex. RH 1996:13 och Göta 2006-01-23, mål nr ÖÄ 1823-05).

I dessa fall finns det normalt ingen anledning att upphäva hela beslutet om skuldsanering. I stället bör beslutet ändras i dessa fall, så att det anpassas till de nya omständigheterna. Det är alltså fråga om att korrigera ett beslut som i efterhand visar sig vara grundat på en felaktig prognos beträffande gäldenärens betalningsförmåga (prop. 1993/94:123 s. 172).

En hovrätt har ansett att det inte finns något hinder mot att ändra betalningsplanen för förfluten tid (retroaktivt) från och med den dag gäldenärens inkomster sänktes (HovR SoB 2005-12-21, mål ÖÄ 2239-05).

Det kan i samband med retroaktiva ändringar av betalningsplanen förekomma att gäldenären har gjort vissa betalningar enligt den tidigare planen även under ”retroaktivitetstiden”. Detta kan i sin tur innebära att gäldenären har betalat mer än vad som gäller enligt den nya planen. Om omprövningsbeslutet vinner laga kraft och det kan konstateras att gäldenären har betalat för mycket till Skatteverket, så måste verket betala tillbaka det överskjutande beloppet om det inte finns möjlighet att kvitta beloppet mot nyuppkomna förfallna skulder som inte omfattas av skuldsaneringen.

Vid omprövningen ska beaktas den återstående totala betalningsskyldigheten och betalplanen ska anpassas till gäldenärens förändrade betalningsförmåga (RH 1996:13).

Det ska vara fråga om att gäldenärens ekonomiska situation har försämrats så mycket att det inte är realistiskt att kräva att gäldenären fullföljer den ursprungliga betalningsplanen. De oförutsedda omständigheterna bör vara av sådant slag att de på ett avgörande sätt påverkar gäldenärens förmåga att på längre sikt fullfölja sina åligganden enligt skuldsaneringsbeslutet.

Det går inte att ange direkta beloppsgränser för vad som kan anses vara försämrade ekonomiska förhållanden. I ett flertal beslut har en ansökan från gäldenären om omprövning beviljats när betalnings­utrymmet försämrats med minst 500 kr per månad. I några fall har det krävts en större försämring av ekonomin för att betalningsplanen ska ändras ( Kronofogdens ställningstagande 8/16/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut).

Det finns även en möjlighet för gäldenären att begära ändring av beslutet när hen har fått det ekonomiskt bättre. Genom att agera i tid kan gäldenären undvika risken för att betalningstiden eventuellt förlängs. Detta kan komma att ske om en borgenär i ett senare skede får kännedom om den förbättrade ekonomiska situationen och därför begär omprövning (se prop. 2005/06:124 s. 84).

Gäldenären begär omprövning på grund av synnerliga skäl

Med synnerliga skäl avses omständigheter av extraordinärt slag. Som exempel kan nämnas att en missbrukare som fått återfall men sedan ”kommit på fötter” igen fick börja betala av ett halvår senare än enligt den ursprungliga planen (RH 2007:4). I ett annat fall ansågs synnerliga skäl finnas när Kronofogden av förbiseende inte hade uppmärksammat att gäldenären skulle pensioneras och då få sämre ekonomi (RH 2007:17).

Betalningsförmedling även vid omprövning av ”gammal” skuldsanering

När omprövning sker av en skuldsanering som beslutats med stöd av 2006 års lag och där gäldenären alltså betalar direkt till borgenärerna så har gäldenären möjlighet att begära att betalningarna fortsättningsvis ska ske till Kronofogden enligt den ordning som gäller för skuldsaneringar enligt 2016 års lag. Detta framgår av punkt 5 i övergångsbestämmelserna till NSksanL.

Ansöka om verkställighet

Om gäldenären inte betalar enligt betalningsplanen kan Skatteverket ansöka om verkställighet hos Kronofogden av sin fordran enligt betalningsplanen. Fordran kommer att verkställas som ett allmänt mål hos Kronofogden. Möjligheten att ansöka om verkställighet gäller oavsett om det finns förutsättningar för omprövning eller inte.

När det gäller ”äldre” skuldsaneringar där gäldenären fortfarande betalar direkt till borgenärerna, så kan en borgenär begära verkställighet så snart gäldenären inte betalar enligt planen.

Beträffande ”nya” skuldsaneringar där betalning sker via Kronofogden så kan borgenärerna inte begära verkställighet förrän den årsvisa utbetalningstidpunkten från Kronofogden har passerats (44 § NSksanL). Även dessförinnan kan dock gäldenärens bristande betalningar till Kronofogden läggas till grund för en begäran om omprövning från borgenären. Omprövning av skuldsaneringsbeslutet kan pågå samtidigt med verkställighet hos Kronofogden.

Skuldsaneringsbeslut med betalningsplan är en exekutionstitel (3 kap. 1 § 6 UB). Enligt 2006 års lag fick beslutet verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft (37 § SksanL). Enligt 2016 års lag får beslutet verkställas först när det vunnit laga kraft (44 § NSksanL).