OBS: Detta är utgåva 2020.1. Visa senaste utgåvan.

Ett företag kan finansiera investeringar med främmande eller med eget kapital. Vid finansiering med främmande kapital uppkommer kostnader för finansieringen, t.ex. ränta. Hur låneutgifter behandlas i företagets räkenskaper beror på vilken normgivning företaget följer.

Du får här veta de viktigaste principerna i respektive regelverk och du behöver läsa regelverken för en fullständig bild. Läs om den skattemässiga avdragsbegränsningen för ränteutgifter.

Ränta och andra utgifter som uppkommer när ett företag lånar kapital

Låneutgifter är ränta och andra utgifter som uppkommer när ett företag lånar kapital.

I vissa fall får ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en materiell eller immateriell tillgång räknas in i tillgångens anskaffningsvärde, till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL).

Någon möjlighet att räkna in i ränta i det skattemässiga anskaffningsvärdet för bl.a. inventarier och egentillverkade immateriella tillgångar finns inte (14 kap. 16 a § IL). I skattelagstiftningen är möjlighet att dra av utgiftsräntor begränsad. Läs mer om avdragsförbud för vissa ränteutgifter.

K1: förenklat årsbokslut

En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut får redovisa ränteutgifter som kostnad det år som räntan betalas. Om de sammanlagda ej betalda räntorna överstiger 5 000 kronor ska de dock redovisas som kostnad det år de avser (BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut punkt 7.11).

Motsvarande regel finns för ideella föreningar och registrerade trossamfund m.fl. som upprättar ett förenklat årsbokslut i BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut punkt 7.16.

Årsbokslut

Räntekostnader ska redovisas det räkenskapsår som räntan avser (BFNAR 2017:3 Årsbokslut punkt 7.7), d.v.s. ränta som sträcker sig över balansdagen ska periodiseras. Ränteutgifter som understiger 5 000 kronor behöver dock inte periodiseras (BFNAR 2017:3 punkt 2.4).

Dröjsmålsränta som utgör ett oväsentligt belopp får redovisas som rörelsekostnad (BFNAR 2017:3 punkt 7.8).

I slutet av kapitel 7 i det allmänna rådet finns särskilda regler för vissa företagsformer som ska beaktas vid tillämpning av detta kapitel.

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad materiell anläggningstillgång får inte utgifter för ränta räknas med (BFNAR 2017:3 punkt 9.15). Enligt inkomskattelagen får ränteutgifter enligt 24 kap. 2 § första stycket inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar som avses i 17 – 20 kap. och inte heller för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten (14 kap. 16 a § IL).

K2: årsredovisning i mindre företag

Räntekostnader ska redovisas det räkenskapsår som räntan avser (BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag punkt 8.7), d.v.s. ränta som sträcker sig över balansdagen ska periodiseras. Ränteutgifter som understiger 5 000 kronor behöver dock inte periodiseras (BFNAR 2016:10 punkt 2.4).

Dröjsmålsränta som utgör ett oväsentligt belopp får redovisas som rörelsekostnad (BFNAR 2016:10 punkt 8.8).

I anskaffningsvärdet för en egentillverkad materiell anläggningstillgång får inte utgifter för ränta räknas med (BFNAR 2013:10 punkt 10.15). Enligt inkomskattelagen får ränteutgifter enligt 24 kap. 2 § första stycket inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar som avses i 17 – 20 kap. och inte heller för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten (14 kap. 16 a § IL).

K3: årsredovisning och koncernredovisning

Låneutgifter ska redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår de hänför sig till, om inte företaget väljer att räkna in låneutgifterna i anskaffningsvärdet enligt 4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL (BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning punkt 25.3).

Låneutgifter i anskaffningsvärdet

Om ett företag har valt att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet, ska endast sådana låneutgifter räknas in som avser lånat kapital som kan hänföras till inköp, konstruktion eller produktion av en tillgång som tar betydande tid att färdigställa innan den kan användas eller säljas (BFNAR 2012:1 punkt 25.4). Av kommentaren till det allmänna rådet framgår att om kapital lånas upp generellt, ska man bestämma de låneutgifter som får räknas in i anskaffningsvärdet genom att fastställa en räntesats som multipliceras med tillgångens investeringsbelopp. Räntesatsen ska motsvara det vägda genomsnittet av företagets kostnader för utestående lån under tillverkningsperioden, exklusive låneutgifter som är relaterade till lån som tagits upp specifikt för tillgången. Vid inkomstbeskattningen är möjligheten att räkna in ränteutgifter begränsade. Ränteutgifter enligt 24 kap. 2 § första stycket IL ska inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar som avses i 17 – 20 kap. IL och inte heller för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten (14 kap. 16 a § IL).

Tidpunkt från vilken låneutgifter ska räknas in i anskaffningsvärdet

Om ett företag har valt att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet, ska låneutgifterna räknas in från den tidpunkt då (BFNAR 2012:1 punkt 25.5):

  • utgifterna som ingår i tillgångens anskaffningsvärde har uppkommit
  • låneutgifterna har uppkommit
  • aktiviteterna som är nödvändiga för att färdigställa tillgången så att den kan användas eller säljas har påbörjats.

Låneutgifter som uppkommer då tillverkningen av tillgången är avbruten under en längre period, eller som uppkommer efter det att alla aktiviteter som är nödvändiga för att färdigställa tillgången i huvudsak är slutförda, får inte räknas in i tillgångens anskaffningsvärde (BFNAR 2012:1 punkt 25.6).

I juridisk person får låneutgifter redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår som de hänför sig till, även om företaget i koncernredovisningen väljer att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet (BFNAR 2012:1 punkt 25.7).

Företag som följer internationella redovisningsregler

Företag som följer internationella redovisningsregler ska redovisa låneutgifter i enlighet med IAS 23 Låneutgifter, om inte RFR 2 Redovisning för juridiska personer anger något annat. Av RFR 2 framgår följande undantag. IAS 23 anger att låneutgifter som är direkt hänförliga till ett inköp, en konstruktion eller produktion av en tillgång som med nödvändighet tar betydande tid i anspråk att färdigställa för avsedd användning eller försäljning, ska räknas in i tillgångens anskaffningsvärde. Ett företag får kostnadsföra låneutgifter i den period de hänför sig till, även om företaget aktiverar utgifterna i koncernredovisningen (RFR 2 IAS 23 punkt 2). I övrigt ska reglerna i IAS 23 följas. Vid inkomstbeskattningen är möjligheten att räkna in ränteutgifter begränsade. Enligt inkomskattelagen får ränteutgifter enligt 24 kap. 2 § första stycket inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar som avses i 17 – 20 kap. och inte heller för immateriella tillgångar som har upparbetats i verksamheten (14 kap. 16 a § IL).

Företag som tillämpar Finansinspektionens föreskrifter

Kreditinstitut och värdepappersbolag ska som huvudregel tillämpa de internationella redovisningsreglerna eller alternativa regler i RFR 2 Redovisning för juridiska personer, om det är förenligt med ÅRKL och Finansinspektionens föreskrifter. Läs om hur kreditinstitut och värdepappersbolag ska tillämpa föreskrifterna.

Motsvarande regler finns för försäkringsföretag som tillämpar ÅRFL. Läs om hur försäkringsföretag ska tillämpa Finansinspektionens föreskrifter.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Övrigt

  • BFNAR 2006:1 Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut (K1) [1]
  • BFNAR 2010:1 Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut (K1) [1]
  • BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) [1] [2] [3] [4] [5]
  • BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) [1] [2] [3] [4]
  • BFNAR 2017:3 Årsbokslut [1] [2] [3] [4]
  • IAS 23 Låneutgifter [1]
  • RFR 2 Redovisning för juridiska personer [1] [2]