OBS: Detta är utgåva 2020.1. Visa senaste utgåvan.

Skadestånd för förlorad arbetsinkomst är alltid skattepliktiga. Ideella skadestånd kan vara skattefria.

Skadestånd för förlorad arbetsinkomst

Skadestånd för förlorad arbetsinkomst är enligt praxis alltid skattepliktiga oavsett om ersättningen betalas ut från försäkring eller direkt från den ersättningsskyldige.

Ideella skadestånd

Allmänna skadestånd som inte är av ekonomisk natur, utan är gottgörelse för själsligt lidande, t.ex. ärekränkning, sveda och värk eller lyte och men, är ideella skadestånd. Sådana skadestånd är inte skattepliktiga. Om de har samband med en anställning kan de ändå vara skattepliktiga.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett antal domar fäst stort avseende vid om ersättningen betalats ut av arbetsgivare eller f.d. arbetsgivare. Sådana skadestånd är så gott som alltid skattepliktiga som inkomst av tjänst.

Även ideella skadestånd är enligt praxis skattepliktiga om de ges ut av arbetsgivaren eller på annat sätt har ett samband med en anställning (RÅ1971 ref. 6, RÅ 1980 1:10 och RÅ 1981 Aa 97).

I ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hade en person fått ett skadestånd från sitt fackförbund på grund av en konflikt med arbetsgivaren. Skadeståndet bedömdes som en ersättning för skada av annan natur än ekonomisk, dvs. som ideellt skadestånd. Ersättningen hade dock sådant samband med anställningen att den var att betrakta som skattepliktig inkomst av tjänst (RÅ 1987 ref. 10).

Ett skadestånd som en arbetssökande har fått enligt lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet på grund av att hon missgynnats vid tillsättningen av en tjänst, har inte ansetts vara skattepliktigt. Skadeståndet kunde inte hänföras till någon förvärvskälla hos mottagaren, eftersom hon inte var och inte heller hade varit anställd hos utgivaren. Skadeståndet var inte heller i övrigt skattepliktigt då det var att betrakta som ett ideellt skadestånd (RÅ 1984 1:35).

Skadestånd, rättegångskostnader och böter som anställda ska betala

En arbetsgivare har enligt skadeståndsrätten ett långtgående ansvar för skador som orsakas av hans eller hennes anställda i arbetet (arbetsgivarens principalansvar).

Om arbetsgivaren betalar skadestånd för skador som vållats av en anställd utan att den anställde har gjorts personligen betalningsansvarig uppkommer inga beskattningskonsekvenser för den anställde. Detsamma gäller eventuella advokatkostnader eller rättegångskostnader som kan uppkomma med anledning av ett skadeståndskrav.

Skatteverket anser att det uppkommer en skattepliktig förmån om en arbetsgivare i en anställds ställe betalar ett skadestånd som den anställde är personligen betalningsskyldig för. Detsamma gäller om arbetsgivaren betalar advokatkostnader eller rättegångskostnader för en anställd med anledning av ett åtal eller ett skadeståndskrav.

Om arbetsgivaren betalar böter för en anställds räkning uppkommer alltid en skattepliktig förmån. Om företaget som sådant döms till böter, s.k. företagsbot, stannar dock kostnaderna på företaget utan beskattningskonsekvens för någon anställd.

I förekommande fall ger dom, beslut eller förlikningsavtal en bra vägledning för bedömningen av betalningsansvaret.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1971 ref. 6 [1]
  • RÅ 1980 1:10 [1]
  • RÅ 1981 Aa 97 [1]
  • RÅ 1987 ref. 10 [1]

Lagar & förordningar

  • Lag (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet [1]

Ställningstaganden

  • Skattekonsekvenser om arbetsgivaren betalar skadestånd, rättegångskostnader och böter för en anställd [1]