OBS: Detta är utgåva 2020.11. Visa senaste utgåvan.

Innehållsförteckning

Punkt 1

I punkt 1 a definieras avtalets geografiska tillämpningsområde. Bestämmelsen saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal. Åland omfattas numera även i fråga om den finska kommunalskatten (1 § lagen [1996:1512] om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).

Av andra stycket framgår att begreppet ”avtalsslutande stat” omfattar inte endast en stats landområde och territorialvatten utan också det område utanför territorialvattnet inom vilket staten enligt sin lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten har rätt att utforska och utnyttja naturtillgångar på eller under havsbottnen. Det område som avses är statens kontinentalsockel. Uppgifter om Sveriges sjöterritorium respektive kontinentalsockel finns i lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner respektive lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. De folkrättsliga definitionerna av territorialvatten (territorial sea) och kontinentalsockel (continental shelf) finns i FN:s havsrättskonvention (United Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982).

Punkterna 1 b och 1 c överensstämmer med artikel 3 punkt 1 a respektive 1 b i OECD:s modellavtal medan punkt 1 d saknar motsvarighet i modellavtalet. Definitionen av ”bolag” i punkt 1 c omfattar även delägarbeskattade juridiska personer som svenska handelsbolag. Delägarbeskattade juridiska personer omfattas även av definitionen av ”personsammanslutning” i punkt 1 d. Inkomster som uppbärs av personsammanslutningar omfattas av avtalet endast i den utsträckning som följer av artikel 4 punkt 1 b. Begreppet ”personsammanslutning” har också betydelse vid tillämpningen av artikel 10 punkt 3.

I punkt 1 e definieras begreppen ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i annan avtalsslutande stat”. Bestämmelsen överensstämmer med artikel 3 punkt 1 d i OECD:s modellavtal. Huvudordet i detta uttryck, ”företag”, definieras däremot inte i det nordiska avtalet (jämför artikel 3 punkterna 1 c och 1 h i modellavtalet). Innebörden av begreppet ”företag” i skatteavtal som saknar modellavtalets definition behandlas i denna vägledning i anslutning till artiklarna 3 och 7 i modellavtalet.

Definitionen av ”fast egendom” i punkt 1 f skiljer sig från motsvarande definition i artikel 6 punkt 2 i OECD:s modellavtal. För det första sägs i punkt 1 f att även byggnader utgör fast egendom vid tillämpning av avtalet. Detta gäller alltså även när en byggnad enligt intern rätt i en avtalsslutande stat utgör lös egendom, som är fallet i Sverige när det gäller byggnad på ofri grund. För det andra saknar punkt 1 f modellavtalets formulering (i artikel 6 punkt 2) att skepp, båtar och luftfartyg inte ska betraktas som fast egendom. Detta innebär att det är intern rätt i den avtalsslutande stat där sådan egendom är belägen som avgör om den utgör fast eller lös egendom vid tillämpningen av det nordiska avtalet.

Uttrycket ”nyttjanderätt till fast egendom” omfattar bostadsrätter som alltså utgör fast egendom vid tillämpning av avtalet (RÅ 1995 ref. 91).

Definitionen av ”medborgare” i punkt 1 g överensstämmer i sak med artikel 3 punkt 1 g i OECD:s modellavtal, bortsett från vad som sägs om dansk medborgare med hemvist på Färöarna.

Definitionen av ”internationell trafik” i punkt 1 h är snävare än motsvarande definition i artikel 3 punkt 1 e i OECD:s modellavtal eftersom den innebär att det aldrig är fråga om internationell trafik när skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i en och samma avtalsslutande stat. Det saknar betydelse var operatören har sin hemvist.

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att bedömningen av om det är fråga om internationell trafik ska göras resa för resa och att det ska förekomma transport av gods eller passagerare under resan (HFD 2018 ref. 83). Skatteverket har skrivit en rättsfallskommentar till domen.

Definitionen av ”intressegemenskap” i punkt 1 i saknar motsvarighet i modellavtalet. Den har betydelse vid tillämpningen av artikel 5 punkt 4, artikel 21 punkt 4 och artikel 25 punkt 7:2.

I punkt 1 j regleras vilken institution i respektive avtalsslutande stat som utgör behörig myndighet enligt avtalet (se t.ex. artikel 4 punkt 2 d och artikel 28), för Sveriges del finansministern. Denna funktion har delegerats till Skatteverket. Om ett ärende som ska handläggas av behörig myndighet är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen ska Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen (förordningen 1998:1314 om tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna).

Punkt 2

Punkt 2 innehåller den mycket viktiga så kallade allmänna tolkningsregeln. Den överensstämmer med artikel 3 punkt 2 i OECD:s modellavtal utom i ett avseende. Enligt modellavtalets bestämmelse kan de behöriga myndigheterna komma överens om hur ett begrepp i avtalet ska tolkas genom förfarande enligt artikel 25.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2018 ref. 83 [1]
  • RÅ 1995 ref. 91 [1]

Lagar & förordningar

  • Förordning (1998:1314) om tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna [1]
  • Lag (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna [1]

Rättsfallskommentarer

  • HFD, mål nr 960-18; internationell trafik i det nordiska skatteavtalet [1]