OBS: Detta är utgåva 2020.11. Sidan är avslutad 2023.

Undantaget från skatteplikt gäller för tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar.

Allmänt om försäkringsförmedling

Enligt bestämmelsen i 3 kap. 10 § ML undantas omsättning av tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet.

Även andra förmedlare av försäkringar än försäkringsmäklare kan utföra en förmedlingstjänst som är undantagen från skatteplikt. Det kan här vara fråga om t.ex. återförsäljare av varor som förmedlar en försäkring som avser den sålda varan. Av avgörande betydelse är att tjänsten ska avse att ett försäkringsavtal sluts mellan huvudmannen och en försäkringstagare.

Omfattningen av undantaget för försäkringsförmedling

Både bestämmelsen i ML och direktivet anger att det ska vara frågan om tjänster som utförs av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar. EU-domstolen har i ett antal mål tolkat vilka tjänster som kan omfattas av undantaget.

Tjänsten ska ha samband med förmedling av försäkring

EU-domstolen har ansett att tjänster avseende backofficeverksamhet som tillhandahölls till ett försäkringsbolag, inte utgjorde sådana tjänster med anknytning till försäkringstransaktioner som utförs av försäkringsmäklare eller försäkringsagent och som är undantagna från skatteplikt. Vid bedömningen har domstolen bl.a. tagit hänsyn till att den aktuella verksamheten saknade vissa väsentliga inslag som är kännetecknande för en försäkringsagents verksamhet, såsom att söka upp kunder och att sammanföra dessa med försäkringsgivaren (C-472/03, Arthur Andersen, punkt 36).

EU-domstolen gjorde samma bedömning i ett mål som avsåg ett bolags verksamhet att reglera skador i en försäkringsgivares namn och för dennes räkning. Domstolen ansåg att verksamheten inte hade något som helst samband med uppsökandet av potentiella kunder och sammanförandet av dessa med försäkringsgivaren för att ingå försäkringsavtal. En sådan verksamhet kan därför inte anses utgöra tjänster ”som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter” i den mening som avses i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet (C-40/15, Aspiro).

En sammanslutning som på uppdrag från försäkringsbolag eller försäkringsmäklare utförde tekniska undersökningar, värderingsuppdrag eller skaderegleringar, tillhandahöll skattepliktiga tjänster enligt EU-domstolen. Sammanslutningens medlemmar var försäkringsbolag. EU-domstolen fann att undantagsbestämmelsen i direktivet (artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet) skulle tolkas på så sätt att värdering av motorfordonsskador som en dansk sammanslutning utförde för sina medlemmars räkning varken utgjorde försäkringstransaktioner eller närstående tjänster som utförs av en försäkringsmäklare eller en försäkringsagent (C-8/01, Taksatorringen).

Tillhandahållaren ska stå i kontakt med både försäkringsgivare och försäkringstagare

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att vissa slutsatser kan dras av målen C-472/03 Arthur Andersen och C-8/01 Taksatorringen rörande tolkningen av undantaget för försäkringstransaktioner (artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet). För att det ska vara fråga om sådana tjänster med anknytning till försäkringstransaktioner som utförs av förmedlare av försäkringar ska den som utför tjänsten stå i kontakt med både försäkringsgivaren och försäkringstagaren och dessutom ha sakkunskap på området. Det får inte vara tjänster som någon gör i försäkringsbolagets ställe. Det avgörande är den faktiska verksamheten och inte den eventuella behörigheten att binda försäkringsgivaren (RÅ 2005 ref. 80).

För att bedöma om det är fråga om en förmedlingstjänst eller en annan tjänst kan liknande resonemang användas som gäller vid bedömningen av begreppet förmedling rörande aktier, värdepapper, m.m.

Även indirekt förhållande till någon av parterna räcker

EU-domstolen har konstaterat att tidigare uttalanden (C-8/01 Taksatorringen punkterna 44–46 och C-472/03 Arthur Andersen punkt 36) inte medför att undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet för tjänster med anknytning till försäkrings- och återförsäkringstransaktioner förutsätter att försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten står i ett direkt förhållande till parterna i ett försäkringsavtal, vars ingående denne har bidragit till. Enligt domstolen omfattar undantaget även sådana tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller försäkringsagenter som endast står i ett indirekt förhållande till någon av parterna genom en annan huvudagents förmedling, som själv står i direkt förhållande till någon av parterna och med vilken försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten är bunden genom avtal (C-124/07, Beheer).

Rättsfall och förhandsbesked om försäkringsförmedling

Vid tolkningen av vad som utgör tjänster som utförs av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar förekommer ofta gränsdragningsproblem. Nedanstående rättsfall och förhandsbesked är exempel på tillhandahållanden som har bedömts vara sådana tjänster som omfattas av undantaget för tjänster som avser försäkringsförmedling och tillhandahållanden som har bedömts vara sådana som inte omfattas av undantaget.

Rättsfall: en banks erbjudande av försäkringar till sina kunder var försäkringsförmedling

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en banks tjänster som bestod i att erbjuda sina kunder speciellt framtagna och förmånliga försäkringar utgjorde försäkringsförmedling. Bankens provision från försäkringsbolaget var beroende av att ett försäkringsavtal faktiskt ingicks och banken var inte själv part i de försäkringsavtal som kunden ingick med försäkringsbolaget. Banken marknadsförde och informerade om försäkringsvillkoren i försäkringsbolagets namn och för dess räkning vid direkta kundkontakter, på bankens hemsida och i internetbanken.

Banken medverkade till att kunderna fick kontakt med försäkringsbolaget och att kunderna därigenom fick tillgång till försäkringar med särskilt förmånliga villkor som kunde tecknas enbart av dem. Det skedde på hemsidan genom att banken antingen erbjöd kunden en elektronisk länk till försäkringsbolaget eller genom att banken lät kunden få ett telefonnummer avsett särskilt för bankens kunder. Genom att på detta sätt via hemsidan sammanföra sina kunder med försäkringsbolaget fick bankens tillhandahållande anses uppfylla kriterierna för förmedlingsverksamhet (HFD 2015 ref. 29).

Rättsfall: administration av kollektivavtalade försäkringar och trygghetslösningar var skattepliktigt

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt frågan om ett bolag tillhandahöll försäkringsförmedling när bolaget administrerade kollektivavtalade försäkringar och andra trygghetslösningar. Vilken försäkringsgivare som helst kunde genom att vända sig till bolaget anmäla intresse av att via bolaget ingå försäkringsavtal om avtalsförsäkringarna, men i praktiken tecknade bolaget s.k. administrationsavtal med endast ett antal utvalda försäkringsgivare.

Även om det fanns inslag i bolagets åtaganden som skulle kunna vara tjänster som avsåg försäkringsförmedling så kunde de huvudsakliga åtagandena gentemot avtalsmotparten i administrationsavtalen inte anses vara förmedling av försäkring i den mening som detta begrepp har i mervärdesskattehänseende. Bolagets åtaganden skulle i stället ses som ett enda sammansatt tillhandahållande som i sin helhet och i allt väsentligt var av administrativ karaktär. Tjänsten var därför inte undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML (HFD 2015 not. 33).

Rättsfall: vissa tjänster av försäkringsförmedlare omfattades inte av undantaget

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att undantaget för försäkringstjänster var tillämpligt på försäljning av försäkringar och för de besiktningar som utfördes som underlag för premiesättning m.m. innan kunden fått teckna försäkring, eller de som t.ex. på grund av ändrade riskförhållanden, avsåg en bedömning av om ett tillfredsställande försäkringsavtal förelåg. Besiktningar som utfördes i rent skadeförebyggande syfte och sådan skadereglering som avsåg sanering och reparation för att åtgärda viss typ av skada omfattades däremot inte av undantaget och var därför skattepliktiga (RÅ 1995 not. 105).

Rättsfall: underleverantörens skadereglering var inte undantagen från skatteplikt

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en underleverantörs tillhandahållande till försäkringsbolag av tjänster som avsåg skadereglering inte skulle anses som en sådan försäkringstjänst som var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML. De aktuella tjänsterna hade inte samband med försäkringsförmedling. Underleverantören var en licensierad försäkringsmäklare men hade inte förmedlat några försäkringar åt det försäkringsbolag till vilket underleverantören utförde de aktuella skaderegleringarna åt (RÅ 2009 not. 80).

Rättsfall: placering och omplacering av försäkringskapital för fondförsäkring var skattepliktig tjänst

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att bolaget inte utförde tjänster som var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML. Bolaget anvisade placeringar respektive omplaceringar av försäkringskapital till visst försäkringsbolags värdepappersfonder i enlighet med försäkringstagares fondbytesfullmakt (RÅ 2004 not. 234).

Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att tillhandahållande av en fondförsäkring i form av en fondportfölj inte omfattas av undantaget i 3 kap. 10 § ML. Mot en extra årlig avgift kunde en försäkringstagare välja en färdig fondportfölj och uppdrog i och med detta försäkringsbolag att göra de placeringar och omplaceringar som bedömdes lämpliga (RÅ 2005 not. 115).

Förhandsbesked: telefonförsäljning var försäkringsförmedling

Skatterättsnämnden har ansett att telefonförsäljning av försäkringar ska ses som en tjänst som avser förmedling av försäkringar. Syftet med den i ärendet aktuella tjänsten avseende telefonförsäljning av försäkringar var att sluta försäkringsavtal mellan försäkringsbolaget och en försäkringstagare (SRN 1999-06-18). Skatteverket delar denna bedömning.

Förhandsbesked: ersättning från bilverkstad till bilåterförsäljare för så kallad bärgningsförsäkring var skattepliktig

Skatterättsnämnden har ansett att en bilåterförsäljares ersättning från en bilverkstad för så kallad bärgningsförsäkring inte var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 § ML. Skatterättsnämnden fann, med hänsyn till att det var återförsäljaren som var försäkringstagare, att tillhandahållandet till bilverkstaden inte utgjorde en försäkringstjänst. Nämnden bedömde, mot bakgrund av vad som uttalats i Högsta förvaltningsdomstolens beslut, RÅ 2005 ref. 80, att det inte heller var frågan om försäkringsförmedling (SRN 2006-08-18). Skatteverket delar denna bedömning.

Förhandsbesked: rådgivnings- och placeringstjänst som avsåg fondförsäkringar var skattepliktig

Skatterättsnämnden har ansett att placeringstjänst av fondförsäkring inte kunde hänföras till undantaget för försäkringstjänster. Försäkringstagaren uppdrog åt bolaget att för deras räkning göra de placeringar och omplaceringar av försäkringskapitalet som bedömdes vara tillämpliga, alternativt kunde bolaget anlita extern fondförvaltare som genomförde sådana omplaceringar. Skatterättsnämnden ansåg att bolaget tillhandahöll försäkringstagarna något som närmast kunde betraktas som en analys- och rådgivningstjänst rörande fondplacering (SRN 1998-05-14). Skatteverket delar denna bedömning.

Förhandsbesked: förvärv av tjänster avseende tekniskt system var skattepliktigt

Skatterättsnämnden har ansett att ett bolags tillhandahållande inte bestod i att få till stånd ett kredit- och/eller försäkringsavtal mellan huvudmannen och konsumenterna. Tjänsten hade inte de kännetecken som är väsentliga och specifika för en förmedlingstjänst. Istället karakteriserades tjänsten av ett tekniskt system för elektronisk hantering av ansökningar om krediter och/eller försäkringar. Även om det förenklade kommunikationen mellan huvudmannen och konsumenten samt huvudmannen och e-butiken ansågs det inte vara en förmedlingstjänst utan en tjänst av teknisk natur (SRN 35-18/I). Skatteverket delar denna bedömning.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom C-124/07 [1]
  • EU-dom C-40/15 [1]
  • EU-dom C-472/03 [1] [2] [3]
  • EU-dom C-8/01 [1] [2] [3]
  • HFD 2015 not. 33, mål nr 5989-14 [1]
  • HFD 2015 ref. 29 [1]
  • RÅ 1995 not. 105, mål nr 2212-1994 [1]
  • RÅ 2004 not. 234, mål nr 7469-03 [1]
  • RÅ 2005 not. 115 [1]
  • RÅ 2005 ref. 80 [1]
  • RÅ 2009 not. 80, mål nr 7203-08 [1]
  • SRN 1998-05-14 [1]
  • SRN 1999-06-18 [1]
  • SRN 2006-08-18 [1]
  • SRN dnr 35-18/I [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1] [2] [3] [4]

Lagar & förordningar

  • Mervärdesskattelag (1994:200) [1]