Yrkande om undantag från kommunicering och delgivning

Allmänna regler om kommunicering med part

I förvaltningsprocesslagen finns regler om handläggningen i domstol. Innan ett mål avgörs av domstolen ska parterna ha fått kännedom om vad som har tillförts målet genom någon annan än parten själv. Parterna ska också ha fått tillfälle att yttra sig om det inte finns sådana skäl som anges i 10 § andra stycket 4 FPL (18 § FPL).

Motparten ska få del av en ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling genom vilken handläggningen av ett ärende inleds (10 § FPL). Motparten ska också föreläggas att svara inom en viss tid. Undantag från denna regel får göras bl.a. om en underrättelse avsevärt skulle försvåra genomförandet av beslutet (10 § andra stycket 4 FPL).

Kommunicering i mål om betalningssäkring enligt SFL

I SFL finns inte några särskilda regler om att den betalningsskyldiga har rätt att yttra sig om det inte är fara i dröjsmål. I stället kan domstolen på begäran av Skatteverket med stöd av 10 § andra stycket 4 FPL besluta om betalningssäkring utan att motparten har underrättats. Av förarbetena till SFL framgår att det inte har ansetts nödvändigt att hantera frågan om fara i dröjsmål med interimistiska beslut, med hänsyn till att ett beslut om betalningssäkring i princip alltid går att ändra (prop. 2010/11:165 s. 920 samt SOU 2009:58 s. 1201 ff.).

Domstolen kan även med stöd av 46 kap. 13 § andra stycket SFL förordna att den betalningsskyldiga ska underrättas om beslutet först i samband med verkställigheten om det finns risk för att den betalningsskyldiga undanskaffar egendomen som ska betalningssäkras.

Vad avgör om Skatteverket ska begära att kommunicering inte ska ske?

Det är risken för att den betalningsskyldiga undanskaffar egendom som är avgörande för om Skatteverket bör yrka att kommunicering inte ska ske eller att beslutet ska delges först i samband med Kronofogdens verkställighetsförrättning.

Hur starka skäl för underlåten kommunicering måste det finnas?

Redan när det finns en risk för att en viss del av den egendom som kan komma att tas i anspråk genom betalningssäkring kommer att undanskaffas, finns det skäl för att inte kommunicera med motparten.

När ska kommunicering ske?

Om egendom till ett värde motsvarande hela skattekravet har tagits i förvar av granskningsledaren kan verkställighet av beslutet om betalningssäkring inte riskeras genom att egendom undanskaffas. Då finns det ingen fara i dröjsmål och den betalningsskyldiga måste i sådana fall underrättas.

Det gäller även när det framstår som uppenbart att den betalningsskyldiga inte äger ytterligare egendom utöver den som redan har tagits i förvar. Skatteverket ska då naturligtvis inte yrka att kommunicering inte ska ske. Den betalningsskyldiga får på detta sätt möjlighet att i ett tidigt skede erbjuda sig att ställa säkerhet för fordringen och på så sätt undvika den offentlighet som annars uppkommer i samband med betalningssäkring.

Skatteverket måste framställa ett yrkande och motivera

Skatteverket måste i sin ansökan om betalningssäkring yrka att den betalningsskyldiga inte ska underrättas för att förvaltningsrätten ska underlåta kommunicering. Ett sådant yrkande måste motiveras.

Kommunicering efter beslut om betalningssäkring

Om förvaltningsrätten meddelar beslut om betalningssäkring utan föregående kommunicering ska förvaltningsrätten ge den betalningsskyldiga tillfälle att yttra sig över beslutet inom en viss tid. Domstolen ska även upplysa den betalningsskyldiga om hens rätt att begära att beslutet ska upphävas (46 kap. 10 § andra stycket SFL).

Underrättelse om domstolens beslut

Tidigare skulle ett beslut om betalningssäkring alltid delges den betalningsskyldiga (9 § BtsL). I SFL finns inget krav på att beslutet måste delges. Av 46 kap. 13 § första stycket SFL framgår endast att den betalningsskyldiga omedelbart ska underrättas om beslutet.

Det är förvaltningsrätten som avgör på vilket sätt den betalningsskyldiga ska underrättas. Delgivning ska användas om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske eller när det i övrigt är påkallat med hänsyn till omständigheterna (47 § FPL). I förarbetena har detta tolkats så att förvaltningsrätten bör delge ett beslut om betalningssäkring som gått den betalningsskyldiga emot. Däremot är det knappast motiverat med delgivning om förvaltningsrätten har avslagit Skatteverkets ansökan om betalningssäkring (prop. 2010/11:165 s. 432 f.).

Undantag från kravet på omedelbart underrättelse

Om det finns risk för att den betalningsskyldiga undanskaffar egendom som kan betalningssäkras gäller inte kravet på omedelbar underrättelse. I sådana fall får underrättelse ske i samband med att betalningssäkringen verkställs (46 kap. 13 § andra stycket SFL). Lydelsen knyter an till Kronofogdens möjlighet enligt 4 kap. 12 § andra stycket UB att inte underrätta en gäldenär innan en utmätning sker. En sådan underrättelse behövs nämligen inte om det finns risk att gäldenären undanskaffar eller förstör egendom eller saken i övrigt brådskar (se prop. 2010/11:165 s. 914).

På grund av betalningssäkringens speciella karaktär och syfte blir det i praktiken mera regel än undantag att begära tillämpning av bestämmelserna om uppskjuten kommunicering och underrättelse. Det ligger i sakens natur att det finns en risk att den betalningsskyldiga, om kommunicering och underrättelse sker, saboterar eller helt omintetgör den kommande verkställigheten genom att före förrättningen undanskaffa egendom.

Om den betalningsskyldiga ska underrättas om beslutet först i samband med verkställigheten och förvaltningsrätten har beslutat att delgivning ska ske, ska Kronofogden anlitas för delgivningen (17 kap. 8 § SFF).