Att inleda ett ärende

Ärenden ska inledas med någon typ av framställning

Den enskilda kan starta ett ärende hos Skatteverket genom en ansökan, anmälan eller annan framställning (19 § FL). Motsvarande reglering för hur Skatteverket inleder ett ärende på eget initiativ i den egna verksamheten eller inleder ett ärende genom en framställning hos en annan myndighet har inte tagits med i FL. Det har inte ansetts finnas något behov för en sådan bestämmelse i FL (prop. 2016/17:180 s. 132).

Uttrycket annan framställning omfattar alla andra tänkbara situationer när en enskild tar initiativ till att inleda handläggningen av ett ärende hos Skatteverket. Det finns inga krav på att framställningen ska ha en viss form; den kan alltså vara skriftlig eller muntlig. Ett ärende kan också inledas via en digital tjänst (prop. 2016/17:180 s. 305). Speciallagstiftning kan dock ange att ett ärende ska inledas skriftligt.

Även om den enskilda har rätt att inleda ett ärende genom en muntlig framställning, finns det ingen ovillkorlig rätt att komplettera framställningen med muntliga uppgifter. Den enskilda kan alltså behöva följa Skatteverkets anvisningar om att komplettera sin framställning skriftligt (prop. 2016/17:180 s. 132–133).

Vad ska en framställning innehålla?

Framställningen ska enligt 19 § FL innehålla

• den enskildas identitet (t.ex. namn, personnummer eller organisationsnummer)
• den information som behövs för att Skatteverket ska kunna komma i kontakt med den enskilda (t.ex. adress och telefonnummer eller kontaktvägar för digital kommunikation)
• information om vad ärendet gäller och vad den enskilda vill att Skatteverket ska göra
• information om vilka omständigheter som ligger till grund för den enskildas begäran (om det inte är uppenbart obehövligt för att kunna behandla framställningen).

En enskild som på plats hos Skatteverket anonymt önskar ta del av en allmän handling kan inte tvingas lämna uppgifter om sig själv med hänvisning till denna bestämmelse (prop. 2016/17:180 s. 305).

Kraven på vad en framställning ska innehålla ansågs nödvändiga att slås fast i den nya förvaltningslagen (prop. 2016/2017:180 s. 134).

Komplettering av bristfälliga framställningar

Om en framställning är ofullständig eller oklar, ska Skatteverket i första hand hjälpa den enskilda till rätta inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet (20 § första stycket FL). Om framställningen har brister ska Skatteverket i första hand försöka ge den enskilda råd och upplysningar för att klarlägga yrkandet och omständigheterna i den utsträckning som följer av serviceskyldigheten. Detta kan i det enskilda fallet ske genom en muntlig kontakt eller genom en skriftlig underrättelse (prop. 2016/17:180 s. 306).

Om det ändå kvarstår brister får Skatteverket förelägga den enskilda att avhjälpa sådana brister som medför att framställningen inte kan läggas till grund för en prövning i sak. I föreläggandet ska det stå att följden av att det inte följs kan bli att framställningen inte tas upp till prövning (20 § andra stycket FL). En sådan typ av brist kan t.ex. vara att sökanden inte har betalat en föreskriven ansökningsavgift (prop. 2016/17:180 s. 306).

Bestämmelsen understryker vikten av att frågan om att eventuellt inte ta upp en framställning till sakprövning (d.v.s. avvisa framställningen) inte bör kunna aktualiseras förrän servicealternativet har uttömts (prop. 2016/17:180 s. 135).

Bekräftelse av handlingar

En handling ska bekräftas av avsändaren om Skatteverket anser att det behövs (21 § FL). Formerna för hur bekräftelsen ska göras är inte reglerat. Skatteverket kan t.ex. begära att en handling bekräftas av avsändaren

• med ett undertecknande
• muntligt
• skriftligt på något annat sätt än genom undertecknande.

Skatteverket avgör i varje enskilt fall vilka handlingar som behöver bekräftas och på vilket sätt det ska ske (prop. 2016/17:180 s. 306-307).